Mindre roliga egenskaper hos partnern

Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Det är starka ord om något vi vet väldigt lite om.

Nästan så man anar att det bottnar i egna dåliga erfarenheter.

Likaså detta med att mannen inte vill göra om sig, kanhända har han redan provat den varianten eller så har han redan slagit knut på sig själv och faktiskt satt ner foten och sagt ifrån. Rentav i tidigare förhållande ha anpassat sig till oigenkännlighet och blivit dumpad för det.

Bakgrundsmöjligheterna kan vara många och troligast är besvären av dem baserat på otillräcklig kommunikation. Vilket kan vara extra jobbigt om det är svårt att prata om, och svårt att orka lyssna på med för den delen.

Möjligheterna är många, förklaringarna ännu fler. Inte mindre jobbiga för det men en sak är nog säker, det är inte enkelt!

Ptr
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Om jag förstår ts rätt så har karln inte hört av sig när det är bestämt att han skulle höra av sig. En gång, två gånger är okej, sedan hade han varit ett ex om han inte hade en bra förklaring.

I det ställningstagandet lägger jag antagandet att båda är med på att det ska ske en återkoppling typ "hör du av dig innan du går och lägger dig så jag vet att du lever?" -Ja.

Inte "hör du av dig innan du går och lägger dig så jag vet att du lever?" -Kanske

Är svaret "kanske" skulle jag förklara för partnern att det betyder mycket för mig att han hör av sig då, annars skulle jag vara orolig. Om partnern då motiverar varför han inte kanske kan höra av sig, så är det lugnt, och om han istället skiter i att jag är orolig så hade jag sagt hej då.

Men det är också under förutsättning att det är viktigt för mig med ett svar. Blir jättestörd på töntfrågor och nonsenssms. Det är en förhållandedödare.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Jag skulle just skriva ett inlägg om hur jag ser på sms och telefonanvändande när jag såg att du skriver att han alltid har koll på telefonen i ditt sällskap.

Kan det vara så att ni två umgås mer otvunget vardagligt och längre tid och det därför faller sig mer naturligt att hålla ett öga på telefonen? Jag funkar så, att till vardags hemma har jag rätt god koll på min telefon och svarar relativt raskt på sms, medan jag aldrig skulle drömma om att sitta och kika på min telefon om jag träffar en kompis jag inte sett på länge. För jag ett samtal, äter middag med eller på annat sätt umgås mer intensivt och under en begränsad tid med någon jag inte träffar dagligen krävs det något särskilt viktigt för att jag ska läsa och skriva sms. Inte sällan har jag t.o.m. telefonen på ljudlöst för att inte distraheras.

100% medhåll på den!

Jag kan för vissa verka helt telefonberoende och alltid ha den med, alltid svara osv, men då har de bara inte råkat vara med när jag lagt av den på ljudlöst i jackfickan och ägnat mig åt annat.

Jag tror inte (hoppas inte, åtminstone :p) någon i min bekantskapskrets förväntar sig svar direkt, det kan lika gärna komma imorgon.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Folk är som de är och ingen människa ska behöva ändra sig av någon annan anledning än att den själv vill.
Om ens partner har egenskaper man inte trivs med kan man såklart ta upp det men att kräva förändring är ju egentligen minst lika respektlöst.

Antingen hittar man tillsammans ett sätt att hantera det som känns bra för båda eller så får det vara.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Folk är som de är och ingen människa ska behöva ändra sig av någon annan anledning än att den själv vill.
Om ens partner har egenskaper man inte trivs med kan man såklart ta upp det men att kräva förändring är ju egentligen minst lika respektlöst.

Antingen hittar man tillsammans ett sätt att hantera det som känns bra för båda eller så får det vara.

Ja.

Det egna viljan är beroende på hur rimliga förväntningarna är i ens egna ögon. Kompromisser är självklara, men inget man kan kräva. Krävda kompromisser är inga kompromisser.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Situationen är väldigt svår att bedöma.

Jag har varit i en liknande situation (så som jag uppfattar den, det är lite svårt att tyda exakt hur situationen är, utifrån tråden, att jag har mått dåligt och upplevt att min partner varit väldigt dålig på att ta hand om mig, ge respons osv. Men då vi pratat om det förstår jag också hans perspektiv. När jag mår dåligt blir jag klängig på det sättet att jag inte alls bryr mig om honom (intresserar mig för honom), utan bara är intresserad av att han ska bekräfta mig. Då känner han sig ensam och övergiven. Han vill inte alltid kommunicera det till mig, därför att jag kan bli väldigt svår att kommunicera med när jag mår dåligt (bli sur, anklagande, överkänslig osv). I sådana situationer har jag upplevt honom kall och avvisande. Jag kan tycka "hur svårt kan det vara att bara säga något snällt", men sanningen är att jag inte nöjer mig med "något snällt", får jag något känner jag mig ändå otrygg och vill ha mer och mer och mer... Vilket i slutändan leder till ett utplånande av hans person för att tillfredsställa mina behov. Och det vet han. Och han med sin bakgrund klarar inte det. Han blir knäckt.

Och något liknande skulle det kunna vara i den specifika situationen. Men det kan också ha att göra med saker hos honom som han är omedveten om och har problem med. Det kan vara så att ni har två destruktiva beteenden som föder varandra.

För att få bukt med det hela krävs det nog en hel del arbete och kommunikation och att ni båda verkligen försöker förstå den andras situation. Någon skrev i tråden att det finns gott om "bra" män som vet hur man tar hand om en kvinna. Så enkelt är det nog inte och det är inte alltid det är bättre att alltid vara inställd på att ta om hand om den andra. (Och varför skulle inte mannen kunna bli omhändertagen, är vi kvinnor verkligen så svaga och ynkliga?) Och i slutändan är det alltid bäst att i någon mån kunna ta hand om sig själv, att inte skaffa en partner för att fylla behovet att bli omhändertagen. Tror jag.

Det är flera som skriver i tråden att de stänger av ljudet på telefonen när de umgås med vänner. Det är sympatiskt. Och oerhört svårt att stå ut med när man sitter i andra änden och mer än något annat vill ha svar... ;)
 
Senast ändrad:
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Jag tycker det låter som bekräftelsebehov, vilket kanske inte är konstigt om du mår dåligt. MEN det kan fortfarande döda en bra relation om du inte får hjälp med det. Och inte hjälp inom förhållandet, utan sök hjälp utanför relationen. Det är inte din partners jobb att forma sig efter dina behov.

Jag håller med, till viss del. Om en har egenskaper som gör att en mår dåligt är det givetvis bra att jobba med det, som Mandalaki skrev, att ta hand om sin egen skit. För sin egen, partnerns och relationens skull.
Men lite funderingar: Är inte en del av att vara i en relation att anpassa sig något om partnern (tillfälligt) behöver något av en?

Om jag till exempel är förkyld och mår förkylt sas, (banalt exempel, jag vet, men se till resonemanget ;) ) är jag ju glad om partnern kanske är lite extra omtänksam; fixar te, tar hand om det som behöver göras, osv. Så parallell till ts, som nu står på skakig mark och (tillfälligt) därför känner att hen skulle vilja ha/behöver mer uttryckt bekräftelse än vanligt: Är det då för mycket begärt av en partner att ge det? Vill en inte ge sin partner det?

(Underförstått givetvis att båda har kommit till tals i frågan och fått möjlighet att uttrycka vad som önskas att få och vad som känns bekvämt att ge. Och att det handlar om ett tillfälligt behov och viss självkännedom, och inte "allmänt" stort kontroll-och bekräftelsebehov; symptom på något annat och som inga sms i världen kan hjälpa. Det senare faller ju snarare under kategorin egen skit att ta hand om, som enligt Lovisaleonora och Mandalaki ovan.)
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Det jag skrev om att ta hand om egen skit handlade om en detalj som TS berättade om, och som jag sett andra här också hänvisa till med jämna mellanrum i trådar om problem med killen: "jag har dåliga erfarenheter".

Det är där jag menar att det finns en gräns för hur länge man kan hänvisa till taskigt bagage för att få partnern att ändra sig. Taskigt bagage kan vara en bra förklaring för en själv, typ "det är därför jag reagerar såhär". Däremot är det sämre att använda bagaget för att få partnern att tassa runt en - det är i det läget bättre att göra upp med sin egen skit. Typ:)
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Jamen där håller jag med dig helt och hållet.
Och överlag, har man skit (och det har vi väl alla) så är det ju oftast inte något som berikar ens liv sådär värst. Om den är så o-berikande(?) att den skapar problem är det god idé att försöka ta hand om den. Den kanske inte försvinner för det, men blir lättare att hantera.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Jag tycker det är stor skillnad på en tillfällig svacka, och ett mönster som dyker upp gång efter annan, som ett mönster.

Dessutom skulle jag aldrig kräva av min partner att lägga sitt liv efter min förkylning, däremot är jag tacksam om han tar hem lite blåbärssoppa och glass om det finns tid och möjlighet.

I mitt liv finns inte de möjligheterna, med jobb och andra tunga saker. Spelar inte så stor roll hur elak förkylningen är - det GÅR inte att forma sig efter partnern om det inte ska gå ut över väldigt många personer. Att då ha någon med bekräftelse- och/eller kontrollbehov i närheten funkar inte.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Jag tycker det är stor skillnad på en tillfällig svacka, och ett mönster som dyker upp gång efter annan, som ett mönster.

Jag också, det var därför jag ville vara noga med att emfasera "tillfälligt" och använde förkylning som exempel, eftersom en sådan oftast bara innebär kortvarigt tehämtande och glassköpande eller whatever.

Det jag ville få fram är att ett tillfälligt behov är något som en partner kan förväntas försöka hjälpa till med att tillfredsställa. Ett mer djupgående behov som försvårar för en själv och i en relation är något annat.
 
Senast ändrad:
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Har träffat en karl nu ca 1 år och fram till i höstas så verkade allt väldigt bra. Nu har det kommit fram egenskaper hos honom som jag verkligen ogillar/blir ledsen av, men det är inget han tänker ändra på. Vi har såklart pratat om sakerna det gäller men hans attityd är bara iskallt att "så är det och det är inget jag tänker ändra på".
Även när jag talar om på vilket sätt det sårar mig och varför, så är han benhård. Annars är han en väldigt omtänksam person och hjälper till o fixar med allt möjligt och det är ju den mjuka sidan jag föll för.
Att han skulle visa sig kunna vara så orubblig kunde jag aldrig tro för ett halv år sen.

Det är bra att ni kunnat diskutera de delar av din partner som du inte tycker om...

jag tycker att det är intressant att människor (inte bara du) förbehåller sig rätten att vilja ändra på andra människor för att det ska passa dem.

Jag tror att det är bra att man luftar det som gnisslar. Ibland kanske den "skyldige" parten inte är medveten om ett beteende och faktiskt vill göra annorlunda.

Men jag tror inte att man ska ge endera parten "tolkningsföreträde" eller se att den ena parten har rätten att ändra på den andra parten efter önskemål.

Alla människor passar inte ihop med varandra.
Det kan vara bra att ställa sig frågan om en sak man tycker illa om är viktig - vill jag leva i det här?
Ibland vill partnern ändra, ibland inte.
Om partnern inte vill ändra, kan man få fundera på om man själv kan ändra inställning.

När det gäller din situation och vad du skrivit i ett senare inlägg verkar ni ha olika syn på hur man hör av sig till varandra i SMS.
I det du beskrivit, tycker jag att din partner betett sig normalt.
Om jag vill ha direkt svar av någon person, skickar jag inte SMS. Jag ringer.
Om jag vill framföra ett meddelande som det är viktigt att mottagaren får, ringer jag och litar inte på SMS.

Om det inte är viktigt, hör jag inte av mig.

Om min partner var känt upptagen med en gammal bekant och inte hörde av sig som det var sagt, skulle jag ta för givet att partnern och bekantingen hade mycket att säga varandra och att det tog längre tid än man trott, så som saker och ting kan göra.

Någon har tagit upp exemplet "vi hörs imorgon" som ett löfte om kontakt.
Ett "vi hörs imorgon" eller "vi hörs sedan" tar jag faktiskt mer som ett hyfsat artigt sätt att säga "hejdå" utan någon utfästelse om just imorgon.
Men man är olika.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Jag håller med dig i allt du skriver. Det verkar så jobbigt och krystat att hela tiden känna att man måste veta var och med vem och vad partnern sysslar med. Och de som börjar oroa sig så snart någon är fem minuter sen utan att meddela.

Även jag kommer ihåg tiden innan mobiltelefonen fanns i var mans hand. Det var en lugnare tid.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Jag minns reklamen när mobiltelefoner började bli något som var möjligt att ha för alla.

"Tänk dig att alltid kunna bli nådd".

Jag tycker fortfarande att det låter som en mardröm.
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Eftersom jag lever med en jourtelefon 24/7/365 kan jag konstatera: det ÄR en mardröm!

Och jag är också övertygad om att det gjort oss betydligt oroligare än vi var tidigare. Kan man inte nå vederbörande inom 2,5 minuter, måste det ha HÄNT något!!
 
Sv: Mindre roliga egenskaper hos partnern

Idag, när jag kan känna att jag kan knappt lämna huset förrän ungarna eller maken ringer för att FRÅGA om de mest triviala och korkade saker, saker som de är fullt kapabla att antingen lugna sig med att veta eller helt enkelt ta reda på själv... ja då känns det djeffla skönt att mobilen har ett ljudlöst läge:laugh: och att jag är sådär lagom olydig att jag inte kollar den förrän jag tycker att det är läge för det.

Pricken över iet!! Jag känner igen mig så vansinnigt väl. Men jag tycker nog att min respektive har ändrat sig lite gällande det där. Tack o lov.

För oss verkar det vara lite olika familjekulturer som krockar.

Han kan t ex fråga mig: "Hur gick det för dina föräldrar, fick de tag i det där de skulle köpa igår på IKEA?" och jag säger "inte vet jag...". i Hans familj så hade han ringt och frågat för att han är nyfiken/deltagande. Jag skiter väl i det... jag får väl veta det nästa gång vi ses eller hörs liksom.

Jag håller inte reda på exakt var föräldrarnas utlandsresa går eller exakt avresedag och ankomstdag hem. De berättar sånt förstås, men jag noterar bara "kul, ni ska på utlandsresa, hoppas ni får det bra!". Mer är det inte. Och de är nog likadana mot mig.

Mannen och hans föräldrar har mycket mer koll på varann.

Förlåt TS för utvikningen!

Jag tror som flera att du behöver backa lite. Att någon inte svarar på sms just när de är upptagna med en vän/släkting har nog mest med en annan vana att göra. Själv kan jag ofta känna mig lite "störd" de gånger min man ringer om småsaker till mig; sånt som han lika gärna kunde vänta med att få svar på.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
Samhälle Först så vill jag vara VÄLDIGT tydlig att SJÄLV KLART så gäller inte dethär för alla! Utan det finns säkert jätte många som jobbar på o...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
7 367
Senast: Gunnar
·
Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 388
L
  • Artikel
Dagbok Nu är det påsk igen och det är den värsta hög tiden förmig. Så justnu på minner väldigt mycket om väldigt jobbiga saker. Men det är ändå...
2
Svar
32
· Visningar
1 596
Senast: Flixon
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 619
Senast: MML
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Lösa hundar
  • Aktivering/leksaker
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp