Centaur
Trådstartare
Har funderat ganska mkt på varför nästan alla småhundar är rädda, nervösa och bjäbbiga. Skäller på allt som rör sig och alla ljud. Gör utfall mot större hundar och även människor. Vissa kallar det kaxighet men det är ju uppenbart att hunden är rädd och försöker muta bort den större hunden eller handen som vill klappa. Varför är det så??

Beror det på stl, att små hundar känner sig osäkra just för att dom är så små? Ju mindre hund ju mer osäker enligt min erfarenhet.
Är det aveln, man har avlat på hundar med dålig temperament och mkt rädslor?
Är det i uppfostrandet det brister? En stor hund skulle man aldrig tillåta att hugga eller skrämmas, är hunden liten så ser många genom fingrarna.
Jag har själv bara haft stora hundar men har många kompisar och släkt med småhundar. Dom är av olika raser men alla har haft detta osäkra och lite bitska temperamentet gemensamt. Allt från taxar till pomeranian. Känner en som inte är så, och det är en terrier där jag vet att ägarna varit väldigt noga med uppfostringen. Hon är dessutom kastrerad.
När jag tar upp det med hundarnas ägare och frågar hur dom orkar med att ha så masiga och osäkra hundar så säger dom flesta att "jamen små hundar är sådär, det går inte att göra nåt åt". Är det detta som blir en självuppfyllande profeti kanske??
Vad tror ni? Är hunden såhär från början eller är det ägaren som skapar beteendet?
Beror det på stl, att små hundar känner sig osäkra just för att dom är så små? Ju mindre hund ju mer osäker enligt min erfarenhet.
Är det aveln, man har avlat på hundar med dålig temperament och mkt rädslor?
Är det i uppfostrandet det brister? En stor hund skulle man aldrig tillåta att hugga eller skrämmas, är hunden liten så ser många genom fingrarna.
Jag har själv bara haft stora hundar men har många kompisar och släkt med småhundar. Dom är av olika raser men alla har haft detta osäkra och lite bitska temperamentet gemensamt. Allt från taxar till pomeranian. Känner en som inte är så, och det är en terrier där jag vet att ägarna varit väldigt noga med uppfostringen. Hon är dessutom kastrerad.
När jag tar upp det med hundarnas ägare och frågar hur dom orkar med att ha så masiga och osäkra hundar så säger dom flesta att "jamen små hundar är sådär, det går inte att göra nåt åt". Är det detta som blir en självuppfyllande profeti kanske??