Minihund=dåligt temperament?

[Jadzia]

Sv: Minihund=dåligt temperament?

Det beror på vad som utlöser beteendet. Det kommer någonstans ifrån och bjäbbar hunden för att den är skraj, ja då är den instabil. Bjäbbar den för att den är redigt förbannad på grund av försvarslust, nej då är den kanske inte instabil men har heller ingen mentalitet som är passande för en sällskapshund.

Det går inte att bara skylla på dålig uppfostran. Det är dålig uppfostran att inte ta bort eller hindra att ett dålig beteende sig utvecklar, men dålig uppfostran skapar inte benägenheten att utveckla beteendet. Det gör mentaliteten.

 

[kicki71]

Sv: Minihund=dåligt temperament?

Ja det kan inte bero så/helt på avel då jag har tre olika individer som det inte skilljer nämnvärt mycket emellan i uppförande.
Rasen är papillon och mina är inte skälliga(ja dom kan markera om nån kommer in genom dörren eller på gården men sen är det bra).
Har inga problem att umgås med stora hundar. Häromdagen var vi ute på promenad med 3 schäfrar och två jämthundar varav dom inte kände alla...inga problem där=)
Däremot upplever jag ofta att de stora hundarna inte vet hur man umgås med små och brassar på så man blir tokig!
Inte konstig att de små blir rädd och måste fräsa emot, hur ska dom annars göra sig förstådd, mot en koloss som inte kan läsa av att dom inte tycker det är kul längre!!!!
Jag hade velat se en storhund som tolererar vad en liten hund kan få utstå mot en större????
Och ofta står ägaren där och tycker det är sååå gulligt när storhunden gör allt för att reta upp den lille än mer....
Därför låter jag bara mina hundar umgås med stora hundar som jag vet är fostrade, kanske därför jag har trevliga småhundar som kan umgås med andra hundar?

Ja, för att fortsätta...mina småttingar älskar barn och jag får bromsa dem mot dom minsta, man får inte hoppa och slicka i ansiktet bara för att man når upp...
Dom älskar människor öht och går fram och hälsar, när och om dom får förstås, samma gäller för dem som för större, man hoppar inte när man ska hälsa.
Får ofta kommentarer av människor när vi är ute att jag har så fina småhundar som är så trevliga, lydiga och snälla.
Folk jag möter med hund brukar kommentera
-vad trevligt brukar inte sådana där små skälla på andra hundar?
När man förstår talesättet en liten hund i stor förpackningär man nog redo att skaffa liten hund, för bara för den är liten kräver den inte mindre än vad en stor hund gör!!!

 

[Minta]

Sv: Minihund=dåligt temperament?

*KL*

Skulle säga att det är en kombination av avel och uppfostran, jag med.

Först avlas det på hundar med dålig mentalitet, sedan köps valparna av folk som som daltar och skämmer bort dom.
Allt för ofta ser man ägare till småhundar som lyfter upp sin hund så fort det är något. Eller säger åt hunden med puttinuttig röst att saker och ting inte är farliga. Då är det väl inte så konstigt att hundarna skäller på allt som rör sig.
Själv kan jag inte förstå hur man orkar ha en hund som är rädd för allt och alla. Har en liten hund själv och jag vill inte ha en hund som skäller hysteriskt på andra hundar t ex. Det säger ju sig självt vilken hund det är som råkar illa ut den dagen det smäller.

Sedan är det många små raser som säljs som sällskapsras idag som egetligen inte är någon sällskapsras. Jack russell är ett exempel. Jag har stött på flera JR som har varit helt rabiata för att de bara går på en tomt hela dagarna någon som helst stimulans.
Jag har träffat trevliga JR också, som gått agility och lydnad eller som man jagat med och som fått utlopp för sin energi.
Här spelar avel nog en stor roll. Hur man kan sälja arbetande små raser som "robusta sällskapshundar" förstår jag inte.

Tillägger att jag knappast kan räkna mig som expert på hund och jag bara skriver det jag lagt märke till vid möten med andra hundar. Jag brukar ha lätt för att börja analysera saker och småhundar är intressant då jag har en själv.
Följer tråden med intresse.

 

[cassiopeja]

Sv: Minihund=dåligt temperament?

Jag tycker frågan är jättekomplex. I mitt eget fall har jag själv en småhund, samt två stora hundar i närmsta kretsen. Och i mitt fall så anser jag att min småhund är mest uppfostrad av dessa. Till skillnad från dom stora hundarna så hoppar inte min småhund på folk, vältrar sig inte respektlöst över människor, drar inte i koppel, hittar inte på ofog och lyder kommandon som ges en gång i normal samtalston. Däremot har min småhund definitivt sämst medfött psyke, eftersom han är rädd. Hans bra dagar är han en ängel och lättsam som få, en perfekt hund. Hans dåliga dagar är han så rädd och nervös att han mest är blockerad och då fungerar knappt någonting alls från hans uppfostran, eftersom jag inte når fram till honom.

Beror då detta på min uppfostran eller på hans medfödda mentalitet? Jag har förstås svårt att säga om hunden skulle ha funkat bättre eller sämre med en annan uppfostran än min. Men eftersom vi tex aldrig tilläts träffa tiken när vi köpte honom som valp, så har jag mina misstankar om att den dåliga mentaliteten kan vara ärvd och alltså medfödd.

Jag skulle tro att det är väldigt svårt för dom som ser mig och min hund enstaka gånger att avgöra om jag har en dåligt uppfostrad hund eller mentalt dålig hund. Jag har fått så vitt skilda kommentarer som "Vilken fantastiskt väluppfostrad hund du har!" (på bra dagar) till "Den där hunden borde avlivas!" (på dåliga dagar)...