Misslyckad operation

[Lithonit]

Sv: Misslyckad operation

Vi kan ju alltid betala lite mer skatt så har säkert sjuksköterskan tid att följa dig till bilen.
Du var ju opåverkad fysiskt, även om psyket spelade dig ett spratt.

ma.

visst, några skattekronor på tillsyn att jag lämnade sjukhusområdet lugnt och säkert, eller några skattekronor på polisen och akutpsyk och hela bidevitten.
Men det gick ju "bra" ändå så jag ska väl inte klaga.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Bra att det gick ok ändå! Men som vårdgivare som ofta är med om just överbelastning vet jag att anledningen till att det ibland inte blir som patienten önskar är för att vi inte har tid. Vi går på knä så fort det är minsta vab eller sjukskrivning och vi tycker själva det är jättejobbigt. Hade vi haft lite lite överskott på arbetskraft hade vi kunnat tillgodose patientflödet. Vi kan helt enkelt inte göra något extra trots att vi helst borde i vissa fall.

För i vårt fall är det ju tyvärr så att polisen och akutpsyk går på en annan peng vilket gynnar oss. Nu menar jag inte att vi lämnar patienter vind för våg, men att vi inte har resurser att ta hand om sånt som inte är vårt bord, man kan vägleda, men inte handha.
Precis som att de pengar vi sparar åt andra enheter med en effektivisering aldrig kommer oss tillgodo, den syns bara i deras budget.

 

[Björk]

Sv: Misslyckad operation

Jag är en fullständig lekman. Men din reaktion i det läget hade jag självklart tolkat som en panikångestattack. Och jag blir VÄLDIGT förvånad och faktiskt ganska arg av att läsa att de som är proffs inte agerade annorlunda. Att de inte hjälpte dig ringa, inte kollade upp när du kom ut att du kom fram till skjutsen osv.....

Du ska inte skämmas, men det tycker jag de som du mötte där på sjukhuset borde göra.

När jag en gång hjälpte en tjej i en bil som snurrat runt på en europaväg i den första halkan (hon var oskadd, men skärrad) så lånade hon min telefon, slog numret till sin man och när han svarade började hon storgråta och lämnade telefonen till mig. SJÄLVKLART så talade JAG med mannen; först förklarade jag att hon INTE var skadad, men rädd och skärrad och sen att jag skulle hjälpa henne hem och att han behövde åka och hämta barnen från barnomsorgen.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Som privatperson hade jag också agerat så. Som vårdgivare har jag fullt upp med nästa patient. (eftersom denna tog mer tid än beräknat..) Inget ont till ts men jag blir lite ledsen över att människor tror att tid finns men inte ges.

 

[Lithonit]

Sv: Misslyckad operation

hahahaha vad skönt att du skrek!!
tack för pepp- till er ALLA som skrivit peppande saker.

Jag känner mig fortfarande dum- som inte skaffade info (all info), som inte såg till att till varje pris få någon med mig ....
och för att jag "upptagit tid" för nåt som inte blev av ...
Nu var jag väl inte den besvärligaste patienten rent medicinskt men ändå ...

Jag ska tydligen få en ny tid. Tills då ska jag göra i ordning en kortfattad informationalapp vad jag har för sjukdom OCH vad den gör med mig.
Man lär sig ....

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

tänk att du gav operatören lite kaffe och vila ist. Så tar du med nån nästa gång!

 

[pulkaskurk]

Sv: Misslyckad operation

Skitjobbigt är det, just när man inte går på smärtstillande. När jag sövdes sist gjordes en enkel skruvborttagning, sövd väldigt kort tid jämfört med de 4 andra gångerna jag opererats. De andra gångerna har jag precis som du tyckt att jag studsat upp och mått bra (det gjorde jag denna gång också) och sen känt mig ganska pigg, men då halvhög på morfin en längre tid, lokalanestetika och dessutom var jag sjukskriven 3 månader varje gång.
Den här operationen krävde 2-3 citodon första dagen sen hade jag inte ont, men satan vad dum i huvudet jag var i typ 2 veckor efter. Så nog tar narkosen en hel del även om man mår bra efteråt, ffa om hjärnan måste jobba. Du jobbar ju inte såvitt jag fattat och hade jag inte heller gjort det hade jag nog tyckt att sövningen var piece of cake även denna gång.

Fast bara för att jag inte jobbar betyder det ju inte att jag inte gör någonting och inte använder hjärnan.
Man kan hålla igång både kropp och knopp utan att arbeta.

 

[Lithonit]

Sv: Misslyckad operation

Nu är det flera som skrivit att det var en PÅ attack och det var det tyvärr inte.

Jag vet att vården är överbelastad, men skulle du släppt iväg en patient med uppenbara tecken på stroke eller hjärtinfarkt - eller skulle du bara tänka att det fick gå på en annans budget?

Det är ingen lyxbehandling jag förväntat mig. Men det hade varit "trevligt" att få känna sig trygg. Inte bara igår då det ju gick "bra" till slut utan även andra gånger.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Jo absolut kan man göra det. Men du behövde inte gå upp och möta människor och vara på konstant topp 8-10h/dag 2 dagar efter du har varit sövd. Jag mådde som sagt jättebra efter mina första 4 operationer trots att jag faktiskt pluggade heltid då och kunde fortsätta med det efter någon vecka hemma eftersom jag då kunde vara ganska passiv och det sällan rörde mer än halvdagar. Men att jobba vara ett rent helvete av trötthet, seghet och känsla av att vara dum i huvudet i 2-3 veckor. Hade jag inte jobbat är jag säker på att jag hade tyckt jag mådde toppen även efter sista gången, men då förstod jag vad som åsyftades med narkotrötthet...

 

[Björk]

Sv: Misslyckad operation

Som privatperson hade jag också agerat så. Som vårdgivare har jag fullt upp med nästa patient. (eftersom denna tog mer tid än beräknat..) Inget ont till ts men jag blir lite ledsen över att människor tror att tid finns men inte ges.

Jo, jag begriper fullt ut att ni har andra att ta hand om.

Men... är inte en person med en aktiv panikångestattack faktiskt i behov av någon slags "vård" just då?
Eller...?
Personen själv kanske inte ens förstår att det är en panikångestattack utan tror att de håller på att dö..... är inte det kanske.... åtminstone lite av ett akut läge? NI vet ju att personen inte håller på att dö, men för individen som är i känslan så blir det ju en ganska stor skräckupplevelse. Om det handlar om att nästa patient ligger med ett öppet stort sår, har andningsuppehåll eller dylikt så fattar jag att man prioriterar livräddning istället för patienten med ångestattack, men det lär det väl sannolikt inte ha handlat om i detta läge...

Det känns ju lite ..... otäckt att det som man (du och kanske andra i din roll) som privatperson ser som rimligt att göra för en människa som är skärrad/chockad/rädd/har panik är något som man i sin roll som vårdgivare INTE tycker man bör/ska/kan göra för en annan människa..... Något har ju gått snett inom vårdyrket om det inte kan ges utrymme för att i sin yrkesroll visa sin naturliga känsla för vad som är rent medmänskligt beteende?

Kan tänka mig att det också på sikt skulle kunna "löna sig" för vårdpersonalen sett ur arbetsbelastningssynpunkt att lägga det lilla extra krutet på att hjälpa till att ringa (eftersom personen själv; åtminstone enligt vad hen skrivit här; inte klarade av att ringa) och kolla upp så att skjutsen kommit (eftersom man ändå tydligen följde fram till dörren) bara för att minska risken för en ny panikångestattack vid nästa besök (som då också kommer ta mer tid)?

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Uppenbarligen hade du varken stroke eller hjärtinfarkt så jag är säker på att de läste det korrekt. Det låter som en panikångestattack, det har flera av oss haft någon gång och det är vansinnigt obehagligt (jag trodde jag skulle dö på riktigt, min enda utlöstes av en hjärtmuskelinflammation där jag kände lite oregelbundna hjärtslag, hade lätt ångest över tillståndet redan innan) men ofarligt.

Du kom ju hem tryggt! Det de hade kunnat gjort var ju att ringa din man, men var du orolig för stroke var det väl bra att de ringde läkaren? som sagt, tråkig upplevelse men det kommer gå bra nästa gång, och jag hoppas du kan ha med någon då!

 

[Björk]

Sv: Misslyckad operation

Nu är det flera som skrivit att det var en PÅ attack och det var det tyvärr inte.

Vad var det då?
Var det något rent fysiskt symptom menar du?

Det är ingen lyxbehandling jag förväntat mig. Men det hade varit "trevligt" att få känna sig trygg. Inte bara igår då det ju gick "bra" till slut utan även andra gånger.

Jag tycker du har helrätt i det!

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Som sagt, bemanna oss lite till så hinner vi absolut med det. Jag tror ingen inom vården låter bli att hjälpa för skojs skull utan det finns verkligen ingen tid. Nu jobbar jag inte så ofta med den här typen av patienter men blir fortfarande ledsen över att folk tror att det låts bli att hjälpa av rent pin kiv. ingen av oss har nån aning om hur det gick till här men som jag uppfattat det visste vårdpersonalen att ts man skulle komma.

Det är ett jätteproblem att folk utifrån inte ser att det finns för lite resurser vilket visas bla i den här tråden. Även om vi säkert vinner på det hinner vi inte ibland. Det bara är så hur dåligt vi än mår av det och hur mkt skit vi än får för det. Och ännu sämre mår vi när lönen kommer...

 

[Björk]

Sv: Misslyckad operation

Som sagt, bemanna oss lite till så hinner vi absolut med det. Jag tror ingen inom vården låter bli att hjälpa för skojs skull utan det finns verkligen ingen tid. Nu jobbar jag inte så ofta med den här typen av patienter men blir fortfarande ledsen över att folk tror att det låts bli att hjälpa av rent pin kiv. ingen av oss har nån aning om hur det gick till här men som jag uppfattat det visste vårdpersonalen att ts man skulle komma.

Det är ett jätteproblem att folk utifrån inte ser att det finns för lite resurser vilket visas bla i den här tråden. Även om vi säkert vinner på det hinner vi inte ibland. Det bara är så hur dåligt vi än mår av det och hur mkt skit vi än får för det. Och ännu sämre mår vi när lönen kommer...

Det är klart vi ser att det finns för lite resurser. Det är ju en orsak till att vi blir dåligt bemötta. Men jag kan bara inte tro att det är den ENDA. Det måste också handla om värderingar. Och då menar jag inte nödvändigtvis DINA värderingar som enskild individ utan organisationens grundläggande värderingar gällande en god vård och ett bra bemötande.

Om vi utgår från att du hade varit vårdgivaren i det läge som TS beskrev så tolkar jag dig som att du tror (utifrån den beskrivna situationen) att du kunde ha agerat likadant som de gjorde. Då undrar jag: hade du gjort så även när/om din chef stod bredvid och tittade? Och i så fall: vad tror du din chef hade sagt?
Om det är så att chefen hade sagt att det var bra jobbat att lämna panikångestattacken (jag tror liksom du att det var just det) för att istället följa tidsschemat och få in nästa patient på op så att ni skulle hinna med alla planerade under dagen. DÅ tycker jag det finns ett problem inte bara med resurser utan också med värderingar inom den organisationen.

Eller också har din (och kanske flera sjukhus/vårdinrättningar) organisation liksom anammat konceptet krigssjukvård på grund av att belastningen känns oöverstiglig....

Förstår du hur jag tänker?

 

[pulkaskurk]

Sv: Misslyckad operation

Jo absolut kan man göra det. Men du behövde inte gå upp och möta människor och vara på konstant topp 8-10h/dag 2 dagar efter du har varit sövd. Jag mådde som sagt jättebra efter mina första 4 operationer trots att jag faktiskt pluggade heltid då och kunde fortsätta med det efter någon vecka hemma eftersom jag då kunde vara ganska passiv och det sällan rörde mer än halvdagar. Men att jobba vara ett rent helvete av trötthet, seghet och känsla av att vara dum i huvudet i 2-3 veckor. Hade jag inte jobbat är jag säker på att jag hade tyckt jag mådde toppen även efter sista gången, men då förstod jag vad som åsyftades med narkotrötthet...

Nu har ju jag blivit sövd många gånger/år för både operationer och undersökningar de senaste 12 åren.

Jag har kunnat både gå i skolan och arbetat efter det och inte haft ett helvete av trötthet och att känna mig dum i huvudet.

När det varit stora grejer har jag varit sliten några dagar men då har jag å andra sidan inte fått lämna sjukhuset heller.

 

[Björk]

Sv: Misslyckad operation

Jag har goda vänner som är syrror och jobbat inom sjukhusvård. Vi har ingen nära kontakt numera, men umgicks mycket för 10-talet år sedan. De beskrev att inom vissa delar av organisationen i det landsting de jobbade (ett stort sjukhus där de jobbade inom olika delar av organisationen) upplevde de att det fanns vissa avdelningar där just detta med bemötande/attityd var ett stort problem hos vissa kollegor.

De beskrev individer som var (blivit?) "kalla", som bara gjorde det allra minsta som man måste och när/om en stund var över så istället för att hjälpa någon patient med något "litet extra" så gick de och fikade. Medan dessa personer (mina vänner) tog de 10 minuterna till att gå till den där patienten som de visste hade frågat om lite mer information om sin situation eller ngt liknande.

Det jag menar är inte att det därför per automatik behöver vara något fel på individerna. Det kan finnas en del där, men övergripande sådana problem tror jag är organisatoriska, kulturella och en ren ledningsfråga.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Eftersom ts man var på väg; så ja. Det hade jag gjort. Hade ts varit ensamstående är jag övertygad on att hon inte hade lämnats.

Det handlar fortfarande inte om värderingar utan om att det oftast inte finns någon som kan och har tid att göra det lilla extra.. Vi har den tiden som fullbemannade, sen november har vi gått på 150% kort och förväntas göra samma jobb. Och nej, vi får inte anställa, det är det nämligen stopp för... Även för sjukfrånvaro. Det är ett jobb ( ett dåligt betalt sådant), precis som andra. Inte ett kall även om många av oss sträcker på allt vi har för att täcka upp..

Resurserna är slut vid vårat åtagande, vi klarar inte mer. Så ser det nog ut på många ställen.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

Grattis till att vara ett medicinskt under... För de flesta andra är det jobbigt med narkos för kroppen.

 

[Shudde]

Sv: Misslyckad operation

För 10-talet år sen fanns inga anställningsstopp. De kom 2008-2009.
Men välkommen in i landstingspolitiken om du vill ändra nåt! Önskar jag hade orken och tiden, men det har jag tyvärr inte!

 

[Björk]

Sv: Misslyckad operation

För 10-talet år sen fanns inga anställningsstopp. De kom 2008-2009.

Det är möjligt, men redan då fanns erfarenheter av dåligt bemötande från en del vårdmottagningar/sjukhus (alltså även från sådana som själv jobbade inom vård). Så, det kan uppenbart inte BARA vara antal personer och resurser det hänger på.

Anställningsstopp förresten... här omkring tycker jag det skriks efter folk inom landstingen. De har ju snarast motsatt problem, att få tag i kompetent arbetskraft att rekrytera (vilket ju också ger resultatet att befintlig personal kan få det tufft).
------------------------

Oavsett hur tufft det är så tycker jag att bemötandet av TS (som det beskrivs; det är ju hens upplevelse) var dåligt.