P
perser arne
Hej igen.
Nu har arne återhämtat sig väldigt bra.....trodde jag!
I fredags var vi till veterinären på ett återbesök, dom skulle röntga benet. Veterinären kommer in på salen och säger: benet har växt ihop fel! Stiftet har blivit bortstött och sitter på helt fel ställe. Någon ny operation var de inget att ens tänka på för benet har kommit så långt i läkningsprocessen.
Jag ger er två alternativ säger hos: Amputera benet eller avliva Arne! De hugger till i hjärtat på mig när jag hör henne säga amputera. Jag upprepade flera gånger NEJ NEJ NEJ....Jag kan inte se min Arne gå runt med tre ben...Han föddes med fyra!
De här kan inte vara sant...Jag har gjort allt för honom.
Min sambo pratade vidare med veterinären och undrade om de verkligen inte fanns något annat att göra...Han är ju bara 8 månader.
Vi kunde ju ta bort stiftet som satt i benet, han hade väldigt ont av de och de gjorde ju inte sin rätta funktion där heller.
De som bekymrade veterinären var att Arne inte gick riktigt på tassen, han går på ovansidan. Han har en nervskada och varifrån den kommer kan hon inte säga. (om de är från stiftet, eller att benet växt ihop fel, osv)
Vi frågade henne om de inte fanns någon möjlighet att träna upp de på honom, men den chansen var enligt henne minimal.
Vi gör ändå ett försök säger min sambo.
Fredag eftermiddag tar dom bort stiftet och vi ska återkomma på Lördag för att hämta honom.
Vi träffar veterinären igen och hon berättar vad dom har gjort osv...Han äter med god aptit, dricker och går på lådan som vanligt. Nu skulle en annan tjej visa några rörelser som vi ska köra med hemma för att försöka hjälpa honom så mycket som möjligt, men den mesta och bästa träningen sköter han själv.
Tjejen visar på de skadade bakbenet hur vi ska göra... Visst reagerade han men.... Veterinären kommer in hon oxå och sträcker och masserar lite på benet...Arne jamar till....Hon blir helt paff, tittar upp mot oss och säger: De här tycker vi om! Hon trycker mer och mer och Arne jamar allt högre för varje gång, sista gånger försäker han bita. De här var trevligt att se, de här reagerade han inte på imorse säger veterinären och menar att nu är hon mer posetiv än vad hon var igår.
Jag tittar på Arne och säger: Nu jävlar ska vi visa kärringarna att du klarar de här!
Jag hade inte honom försäkrad så den här resan har kostat mig och min sambo mellan 19 000 och 20 000... Jag skiter i pengarna...JAG VILL HA MIN ARNE KVAR I LIVET!!!
Vi ska tillbaka till kliniken om en månad för att se hur de har gått med träningen och hur pass mycket han använder de.
Jag HOPPAS att vi fixar de här nu!
Vi återkommer med mer information så ni får veta hur de går under vår resa att försöka rädda/hjälpa Arne.
Nu har arne återhämtat sig väldigt bra.....trodde jag!
I fredags var vi till veterinären på ett återbesök, dom skulle röntga benet. Veterinären kommer in på salen och säger: benet har växt ihop fel! Stiftet har blivit bortstött och sitter på helt fel ställe. Någon ny operation var de inget att ens tänka på för benet har kommit så långt i läkningsprocessen.
Jag ger er två alternativ säger hos: Amputera benet eller avliva Arne! De hugger till i hjärtat på mig när jag hör henne säga amputera. Jag upprepade flera gånger NEJ NEJ NEJ....Jag kan inte se min Arne gå runt med tre ben...Han föddes med fyra!
De här kan inte vara sant...Jag har gjort allt för honom.
Min sambo pratade vidare med veterinären och undrade om de verkligen inte fanns något annat att göra...Han är ju bara 8 månader.
Vi kunde ju ta bort stiftet som satt i benet, han hade väldigt ont av de och de gjorde ju inte sin rätta funktion där heller.
De som bekymrade veterinären var att Arne inte gick riktigt på tassen, han går på ovansidan. Han har en nervskada och varifrån den kommer kan hon inte säga. (om de är från stiftet, eller att benet växt ihop fel, osv)
Vi frågade henne om de inte fanns någon möjlighet att träna upp de på honom, men den chansen var enligt henne minimal.
Vi gör ändå ett försök säger min sambo.
Fredag eftermiddag tar dom bort stiftet och vi ska återkomma på Lördag för att hämta honom.
Vi träffar veterinären igen och hon berättar vad dom har gjort osv...Han äter med god aptit, dricker och går på lådan som vanligt. Nu skulle en annan tjej visa några rörelser som vi ska köra med hemma för att försöka hjälpa honom så mycket som möjligt, men den mesta och bästa träningen sköter han själv.
Tjejen visar på de skadade bakbenet hur vi ska göra... Visst reagerade han men.... Veterinären kommer in hon oxå och sträcker och masserar lite på benet...Arne jamar till....Hon blir helt paff, tittar upp mot oss och säger: De här tycker vi om! Hon trycker mer och mer och Arne jamar allt högre för varje gång, sista gånger försäker han bita. De här var trevligt att se, de här reagerade han inte på imorse säger veterinären och menar att nu är hon mer posetiv än vad hon var igår.
Jag tittar på Arne och säger: Nu jävlar ska vi visa kärringarna att du klarar de här!
Jag hade inte honom försäkrad så den här resan har kostat mig och min sambo mellan 19 000 och 20 000... Jag skiter i pengarna...JAG VILL HA MIN ARNE KVAR I LIVET!!!
Vi ska tillbaka till kliniken om en månad för att se hur de har gått med träningen och hur pass mycket han använder de.
Jag HOPPAS att vi fixar de här nu!
Vi återkommer med mer information så ni får veta hur de går under vår resa att försöka rädda/hjälpa Arne.
