Mobbarna - vad blev det av dem?

Inte_Ung

Trådstartare
De som blev mobbade i skolan blir konstnärer, artister och musiker och en del annat.
De berättar som vuxna om mobbingen de blev utsatta för.

Men vad hände med mobbarna?
Vad gör de när de blev stora?
Mobbar vidare i någon avkrok eller blev de botade?

Mina mobbare dök inte upp på klassträffarna så jag kunde inte fråga dem.
 
De jag minns från högstadiet som de flesta var "rädda" för, lever rätt alldagliga liv idag. Villa, några har barn, några är separerade. Dock upplever jag att överlag är de ganska white trash, om man ser hur de ser ut idag. Vågar man nämna det här på buke utan att bli grillad?
 
De flesta har så vitt jag vet har blivit alldeles vanliga, trevliga människor som har familj och jobb. Merparten la ner mobbingen redan under senare delen av skoltiden och jag har svårt att se att de skulle ha tagit upp det igen senare i livet. Den enda som var på mig under hela skoltiden var också den enda som bad om ursäkt några år senare.
 
De jag minns från högstadiet som de flesta var "rädda" för lever rätt alldagliga liv idag. Villa, några har barn, några är separerade. Dock upplever jag att överlag är de ganska white trash om man ser hur de ser ut idag. Vågar man nämna det här på buke utan att bli grillad?

Skönt att du sa det så jag slapp :D. Ofta kassan på ICA också *hukar mig jättedjupt och återgår direkt till Avel*
 
Jag såg av en slump att det var klassfest 10 år efter att vi gick ut först året efter att klassfesten ägt rum, så... Jag antar att det är ganska talande.
 
De flesta lever vanliga liv
Nån dog av en överdos.
Jag lägger ingen energi på att fundera över dem, har nog med att kämpa med min dåliga självkänsla och rädsla för tillit till andra människor
 
De jag minns från högstadiet som de flesta var "rädda" för, lever rätt alldagliga liv idag. Villa, några har barn, några är separerade. Dock upplever jag att överlag är de ganska white trash, om man ser hur de ser ut idag. Vågar man nämna det här på buke utan att bli grillad?

:banghead: Du vet att det du skriver är dumt, ändå skriver du det. Grillad lär du inte bli men det är ju inte konstigt om folk (inkl jag själv) reagerar.
 
Jag är helt säker på att större delen har bra liv som normala svenssons.

Men det finns också de som fortsätter ha en negativ syn på livet, som inte kommer någonvart. De som fortsätter hänga med en viss typ av (skadliga) människor, har konstiga moraler och allt är alla andras fel. T.ex. blev en ridskolelärare, men allt är fortfarande skit och det är invandrarnas fel. Synd om henne eftersom hon inte hittar någon vettig pojkvän och allt bara går fel för henne. En annan kille är arbetslös, kör runt med sina bilar och dricker om helgerna. Enligt honom är det också samhällets fel.
Tror det har mycket att göra med umgänget och ens uppväxt.
 
Nu är jag visserligen alldeles för ung för klassåterträffar, men däremot blivit mobbad under hela min grundskolegång, på 6 olika skolor...

Det har faktiskt gått förvånansvärt bra för de allra flesta! :up:
Även flera av de som gjorde "grövre" saker mot mig är idag riktigt vettiga och "väletablerade" människor, med bra gymnasiebetyg, påbörjade högskoleutbildningar, flickvänner m.m. Vilket faktiskt på ett sätt gläder mig.
Spontant är det väl bara 3 st (av totalt ett 20-tal) som det verkligen gått illa för. En, som egentligen var flera år äldre (men gått om flera gånger), hittar jag inte ens på *valfri adress-site*. Med tanke på hur han var skulle det inte förvåna mig om han inte lever idag. Tragiskt, men sant. Två till är tungt kriminella.

Men, ja. Alla utom 3 st har jag idag förlåtit. Flera träffar jag på (typ på stationen, i lilla butiken i centrum osv.) på rätt regelbunden basis och hälsar t.om. på. Inget ont om de, absolut inte.

Däremot statistiken på antalet lärare, annan skolpersonal och rektorer jag förlåtit, är betydligt lägre. Milt uttryckt. :grin:
 
Skönt att du sa det så jag slapp :D. Ofta kassan på ICA också *hukar mig jättedjupt och återgår direkt till Avel*

Eller något annat okvalificerat jobb, har inte kommit någon vart och bor kvar på samma ställe som vi växte upp.

För en 20 år sedan satt jag med en kompis på en krog på Södermalm och berättade om en idiot som gick i min klass och tyckte det var jätteroligt att jag älskade hästar och Ebba Grön. När jag såg mig om för att peka ut någon som nu för tiden såg lika trist ut som idioten upptäckte jag att han satt i baren! Jag avslutade berättelsen för min min kompis och sen tänkte jag gå fram till idioten för att tala om för honom vad jag tyckte om honom.
Stolen var tom och ölen kvar halvfull. Det kändes rätt bra och jag kunde släppa idioten
 
Haha jag har jobbat på ICA i 10 år och är ingen mobbare, inte wt heller. Men jag förstår din poäng och håller delvis med. Få av mobbarna har utbildat sig vidare på universitet.
Smart eller inte vet jag ej, på ICA tjänar man rätt bra faktiskt.

Nä jag har också haft "enkla jobb" och nedvärderar dem absolut inte. Men det är lite symptomatiskt att de som var kaxigast liksom inte kom så långt. De snällaste i min klass är de som verkar ha bäst liv idag.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Utifrån en artikelserie som finns i Tidiningen Ridsport funderar jag på det här med mobbing i stallet. Själv mobbades jag hårt i... 2
Svar
21
· Visningar
2 727
  • Artikel Artikel
Dagbok Kände att jag ville ge lite bakgrund till min kommentar i tråden "Att inte ha några vänner när man blir gammal", så här kommer det. De...
Svar
8
· Visningar
1 157
Senast: Sharpless
·
Skola & Jobb Jag har funderat mycket över detta sista tiden. Enligt färska siffror ökade andelen barn som fått en adhd- diagnos med 50% mellan åren... 5 6 7
Svar
122
· Visningar
6 838
Senast: Badger
·
Skola & Jobb Gammal användare, nytt nick pga ämnet. Jag har ett myndigt barn som haft det bitvis kämpigt hela tonåren. Många händelser av olika... 2
Svar
38
· Visningar
1 672
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XVI
  • Somna in hemma
  • Uppdateringstråd 31

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp