Mörkrädd

[Eloise]

Sv: Mörkrädd

För ett par år sen när jag besökte en släkting i Spanien, tog hon med mig till en ridskola som hennes sambos släkting jobbade på, och det var så kul att komma dit!

Ridskolorna här hemma förknippar jag med stress, högljudd nivå, bråkiga, lata ungar som bara vill rida och skriker så fort det är teori samt opedagogiska ridlärare. (Självklart finns det undantag!)

De spanska hästarna var dessutom mer väluppfostrade, utbildade, och lämpade som lärohästar, inte små bråkiga ponnys som man ofta ser i Sverige.

 

[Djurjouren]

Sv: Mörkrädd

Ja det är ljuvligt att se.
Finns dessutom teori böcker att köpa i samma affär som man köper skolläroböcker som tydligen ska vara samma i hela landet, dvs man har en gemensam utbildningsgång.
Underbara böcker som verkligen förklarar ordentligt, ALLt inom hästeriet, inte bara ridningen.. Jag har dem för att lära mig spanska hästtermer

 

[Lager]

Sv: Mörkrädd

Jag håller faktiskt med er
Sist jag red på ridskola provred jag först i en nybörjargrupp...de skulle minsann galoppera - till varje pris, det bankades, smackade, piskade...då kom kanske några språng men då blev barnen rädda och skrek istället

Fick samma instruktör i den gruppen vi bytte till, då skulle det sågas och plockas och hållas på, mig hatade han, fick bara höra alla fel jag gjorde, aldrig om jag gjorde något rätt.
Han tvingade upp mig på hästar jag inte klarade av och ja...självförtroendet var i botten. Och ju sämre det blev, desto värre blev han.

Dagens instruktörer verkar sakna en hel del pedagogik och förmåga att lära ut på ett bra sätt istället för att sätta skräck i sina elever.
Att rida lektion ska vara ROLIGT, man ska inte behöva stå i mitten och gråta för att man inte vågar/det inte går. Då är det upp till instruktören att lösa det så gott det går.

Det beror nog också mycket på var man rider - en del klubbar använder inte utbildad personal till knattelektioner, där sätter man in en stalltjej som ridit lite längre. Det kan vara väldigt duktiga tjejer i många fall, men de har ingen utbildning i pedagogik eller barns utveckling.

Jag har jobbat extra som ridledare ett antal år (aldrig som heltidssysselsättning dock) och kan intyga hur svårt det är att förklara på ett lätttillgängligt sätt för små barn. Man måste ta det väldigt lugnt och stilla, samtidigt som föräldrarna (och ofta även barnen) vill se resultat på några få lektioner.

Trots snälla ponnyer (de vi använt har verkligen varit justa och bra barnponnies) så är det svårt för barnen att förstå övningarna, att förstå hur de ska göra, och att få sin kropp att faktiskt utföra övningen. Man får vara ödmjuk och uppmuntrande hela tiden.

 

[em-pirre]

Sv: Mörkrädd

Den ridskola jag hängde på som liten kunde ibland tolvåringar hålla lektioner. Då en av ägarna (den outbildade "ridläraren") stack fick en 14åring hålla alla lektioner under ca ett års tid. Heja.

 

[pulkaskurk]

Sv: Mörkrädd

Problemet heter curling föräldrar, lärare ja vuxna över huvudtaget.

De flesta vuxna hjälper barnen onödigt mycket både för att göra det enklare för sig själva (det går ju fortare då) och barnet slipper krångel = glada miner
vilket i slutändan inte håller.

Genvägar är senvägar och det stämmer i de flesta fall.

Jag känner väl igen din frustration, i stallet där jag har min häst finns en flicka i åldern där dina elever ligger.
Hon har egen ponny och har haft flera ponnysar sen hon var liten så hon är väl medveten om vad som behöver göras.
Trots det är det alltid någon annan som hämtar hennes häst i hagen, ngn annan sadlar och tränsar någon annan mockar, någon annan fodrar och vattnar ponnyn, någon annan släpar fram hinder om hon ska hoppa.
Det enda hon gör är att rida och vid minsta lilla motgång stortjuter hon och bestraffar hästen till 1000.

Detta irriterar mig fruktansvärt mycket, varför ska vi andra sköta hennes ponny? Och av alla andra får man till svar att hon är bara ett barn, hon kan inte, hon orkar inte, det är för tungt osv..

När jag var 8 år hade jag också en egen ponny och jag var tvungen att mocka boxen, fylla vatten, göra iordning foder, städa, sopa osv 7 dagar i veckan året om.
Enda gången jag slapp var om jag var sjuk eller på semester.
Jag fick använda de stora tunga greparna, den stora tunga skottkärran men då fick man ju bara ösa i lite och gå flera ggr.
Samma sak med vatten, inte orkade jag bära 20 liters vattenhink då men då tog man ju en annan hink och fyllde på flera ggr tills det var lagom med vatten osv..
Om jag inte skötte det ordentligt, gnällde för mycket eller inte ville så åkte hästen ut på annons samma dag för mina föräldrar som inte är djurmänniskor alls tänkte då inte ta hand om ngn häst.
Detta ville jag ju absolut INTE! Så det var bara pallra sig ut och sköta om sin älskade ponny varje dag även om det ibland kändes tungt.
Som tur är behövde jag bara rida, träna och tävla när jag själv ville annars hade det nog blivit för mycket...

Men det är nog där det avgörs om vi är riktigt hästintresserade eller ej..
Jag är nog det för jag håller fortfarande på 20 år senare...

 

[chap13]

Sv: Mörkrädd

KL

Visst är det fel när man ser alla dessa gummisnoddar på hästarna. Men det är inte rätt att ge sig på barnen utan det får man i så fall ta upp med ridskolans personal.

Men jag förstår upprördheten hos TS då jag under en hel termin har sett elev hos privattränare ha gummisnodd på ponnyn, som dessutom i sin tur drog fram sadeln så både sadeln och ryttarens skänklar hamnade alldeles för långt fram. En hel termin var det så och jag kan säga att förtroendet för den tränaren sjönk rejält. Rider man privatlektion ska man väl kunna klara sig utan hjälptyglar och istället passa på att få hjälp med problemet. Men jag tror att tränare idag är så rädda om sitt jobb och försörjning så de vågar inte alltid säga vad de tycker utan kör med "en rolig halvtimme" istället och behövs hjälpmedel till det så får det bli så.

 

[Lillagoajag]

Sv: Mörkrädd

De spanska hästarna var dessutom mer väluppfostrade, utbildade, och lämpade som lärohästar, inte små bråkiga ponnys som man ofta ser i Sverige.

Ja i Sverige får man vara glad om 1/10 ponnyer kan kravla sig runt ett La-program... Här är det mer "De ponnyer som inte duger som tävlingsponnyer får gå på ridskola"...

*KL*

Jag tycker också man ser väldigt mycket hjälptyglar öht, speciellt envisas folk med att använda denna gummisnodd som ju är sååå snäll mot hästarna... Okej om man på en enstaka ponny har ex. grästygel på nybörjarlektioner för att den ponnyn lärt sig att dra ner huvudet är ett lätt sätt att slippa jobba. Men det ska isf vara enstaka fall inte var och varannan bara för att det är lättare så.

Samtidigt förstår jag eleverna. Man vill ju känna sig duktig och sitter man då på outbildade ponnyer som inte ens gör rätt när man själv gör rätt är det inte så kul i längden... Och då är det inte så konstigt om man uppskattar en gummisnodd som iaf får det att se snyggt ut.

"Så kan man ju göra, men det är inte rätt!"

 

[Vita_N_6520]

Sv: Mörkrädd

Jag tror jag ska flytta till spanien

Enda anledningen till att jag inte trivs på min klubb (oh anledningen till att jag bytte från min förra) är alla värdelösa ryttare som sliter hästarna i munnen.
Nu verkar väl folk dock ta väl hand om hästarna i stallet, men det är många som är elaka i ridhuset.

Var tidig en gång och kollade på när några privatyttare red och det var väl 1-2 av 10 som INTE red illa.
Och då menar jag inte att de var okunniga - utan att de red illa eller var elaka mot hästen.
I varje grupp som jag sett är det minst en som är riktigt dum i handen.

Tycker mentaliteten öht i svenska stall/ridskolestall är väldigt tråkig och det är egentligen enda anledningen till att jag inte trivs där och att man inte vill fortsätta med hästar...

 

[Fossing]

Sv: Mörkrädd

Då är ju frågan om detta (problem som ts mfl beskriver) är en kulturskillnad mellan länder eller om skillnaden bara ligger i hur väl verksamheten drivs? Du skriver "Svenska ridskolor är så huvudfokuserade", men är det inte att generalisera lite väl mycket?

Jag har sett underbara svenska ridskolor med riktigt fina ponnyer och hästar, där de flesta tävlas i lätta klasser (vissa medelsvår) medan de går på ridskolan och många av dem är uppfödda och utbildade av stallchefen. Där man har 45 min teori och 45 min ridning varje lektion. Man tar märken och diplom som SvRF tillhandahåller (så ja, det finns en plan i svensk ridning också, bara det att en del struntar i det). Till exempel. Så borde det vara överallt.

Jag bor i England och har besökt en hel del ridskolor här. Standarden varierar allt ifrån avdankade, ouppfostrade cobar som går svans i svans på varandra medan ryttarna sågar dem i munnarna, till fullfjädrade Pony Club center där barnen verkligen kämpar för att ta sina kvalifikationer och kunna göra sin Stage 1 (första officiella BHSdiplomet) så foooort de blir 14! Det är härligt att se.
Samtliga ridskolor jag har besökt har varit godkända av BHS (brittiska motsvarigheten till svrf). Man undrar ju vad som pågår.

Det du skrev om:

Och här har man en plan över inlärningen och diplom delas ut när man uppnått en viss nivå.
Man MÅSTE tex närvara en massa helgförmiddagar och hjälpa till i stallet och eleverna har läxor i hästkunskap med sig hem varje vecka.

låter verkligen underbart! Jag antar att de flesta ridskolor går en svår balansgång mellan att tillgodose kundernas behov och samtidigt kunna ställa krav på dem. För rent krasst betalar ju kunden för en tjänst (ridlektion) och skulle man lägga på massa krav är det en risk att kunderna droppar av. Å andra sidan; vill man ha kunder som bara vill rida, eller vill man ha elever med en hög kunskapsnivå även på marken?


Jag vet inte vad jag vill säga riktigt, men jag anser att dålig hästhantering och bortskämda barn alltid är de som driver verksamhetens ansvar. Om föräldrarna gör allt och barnen inte hjälper till, ja då får man som ridlärare be föräldrarna att vänta utanför och hjälpa barnen tillrätta. Att de inte hjälper till kan ju vara allt ifrån att de inte kan/vill/är rädda. Då får man lära dem/ställa krav/hjälpa dem.

Frågan är då hur vi kan kvalitetssäkra ridskolorna i Sverige? För det finns ju redan riktlinjer och utbildningstrappor, och jag har inte kommit över en enda "officiell" lärobok där det står "sätt på hjälptygel, såga och sparka", tvärtom. Hur ska man få ett fåtal (hoppas jag) rötägg att sluta ge oss andra (och Sverige utomlands) dåligt rykte?

Observera att jag inte enbart riktade mig till Djurjouren, utan bara hade hennes inlägg som utgångspunkt.

 

[Fossing]

Sv: Mörkrädd

Tillägg; om någon känner sig manad (jag är sjuk och har snor i hjärnan så jag kan inte formulera mig), kan det inte startas en tråd där man får skriva om sin bild av den perfekta ridskolan? Bukefalisternas Utopiklubb! Många här har bra idéer och åsikter om hur man ska bli bemött, hur hästarna ska vara, vad eleverna ska göra, hur man höjer kunskapsnivån, hur man får folk (både instruktörer, elever och läktarryttare) att sluta ta genvägar... etc. En brainstorm helt enkelt!

Djurjouren får gärna skriva i den tråden i så fall, jag gillar hennes inlägg om hur det är i Spanien, både bra och dåligt.

Hoppas ni förstod min lilla idé!

 

[LillaGubben]

Sv: Mörkrädd

*KL



Jag är i chock. Så här går det inte alls till på den lokala Stockholms-rdiskolan där jag bor. Här får nybörjarana introduktionskurser som går ut på att man blandar teori, praktik och ridning. Dvs man kan utan problem ägna ett helt pass på att lära sig borsta och hantera hästen i boxen, nästa pass handlar om sadling och tränsning och pass tre så får de leda till och från ridhus och öva upp och avsittning. Successivt så går man sen in i att öva på hästhanteringen och ha kortare (ca 30 minuters) pass för ridning. Man rider i skritt och trav och övar att gas och broms och att styra samt ridvägar.

Jag hörde förra veckan en ridkompis grön av avundsjuka säga att sånt där fick hon minsann inte lära sig för 15 år sen när hon började. Hon är än idag osäker på hanteringen av vissa av hästarna i box och frågar ofta om hon gör rätt med utrustning osv.

När jag jobbade som lärling i stallet för massor av år sen tog ridläraren hand om teorin med ungarna och jag gick igenom sadling och borstning etc med deras föräldrar. Idag uppmuntras barnen att försöka själva med undantag för någon ponny som är kanon att rida men som personalen (eller andra vana) gör iordning. Det beror dock mest på ponnyn som är en gammal räv och har full koll på när och hur han kan bete sig.

Angående hjälptygel så visst ska man sträva efter att kunna rida utan men för en nybörjare gör det STOOR skillnad på om en gummisnodd hindrar hästen att hitta på dumheter eller inte. (Min gamleman tar stöd på gummisnodden istället för handen och en ovan ryttare kan då koncentrera sig på allt det andra, rida lätt i takt, styra etc istället för att gamleman ska tjura ihop för att ryttarens hand är för rörlig (han är extremkänslig för ryttarhänder) och han slutar gå fram eller bara leker kamel med nosen i vädret och studsar ryttaren ur sadeln-han mår bättre med gummisnodd om han har en sån ryttare och ryttaren får en trevligare upplevelse + kan koncentrera sig på sig själv och sin sits och övningen och slipper lägga 100% fokus på att inte ramla av.)

 

[Lobelia]

Sv: Mörkrädd

KL

Det är ett j-vla tjat på hur lata, okunniga och oförskämda dagens svenska barn är. Jag är övertygad om att de varken är bättre eller sämre än någon annan generation, och skulle de vara det så är det föräldrar generations fel. Varje generation har klagat på hur "fasansfull" nästa generation är, det verkar liksom höra till.

Det finns en stor spännvidd när det gäller ridskolor, alltifrån skräck exempel till drömställen, och jag är övertygad om att det är så i de flesta länder. En bra ridskola med bra ridlärare får /drar till sig duktiga elever som jobbar hårt med att utvecklas. Det är skrämmande om vuxna förfasas över 8-åringars önskemål om hjälptyglar etc, det är vi vuxna och äldre barn som lärt ut det, det låter som en smart unge som föreslå en hjälptygel hon sett hjälpa tidigare. Det är väl inte ungens fel att hon blivit lärd detta och sett det i praktiken.

Om hjälptygel är okej i vissa sammanhang eller inte är en helt annan fråga.

Angående spanska ridskolor som Djurjouren har erfarenhet av, det låter underbart, personligen tycker jag det låter för bra om ett land bara lyckas ha bra ridskolor. Vi har också olika traditioner mellan Spanien och Sverige om hur man bör rida, utan att lägga någon värdering i vad som är bättre/sämre så lär den uppväxt med en annan ridstil alltid bli hårdare granskad och kanske dömd för dålig ridning trots att den räknades som utmärkt hemmavid. Man bör nog särskilja olika ideal och stilar innan man bedömer/dömer andra traditioner även om man själv har tagit ställning och sagt att det är det här jag anser vara korrekt.

Jag är också lite nyfiken på hur det fungerar med obligatorisk praktik på helgförmiddagar, borde inte vilken dag i veckan som helst fungerar? Och bör man inte klara av alla stallets rutiner, inte bara morgonrutinen? Att ha obligatorisk praktik just helgmornar låter mest som man vill ha gratis arbetskraft, rimligen är det som minst personal dessa mornar och inte mest, så då blir det svårare att få hjälp. Ska man ha praktik på detta viset bör det fungera även på vardagar och andra tider på dygnet.

Och varför inte låta eleven förbereda hästen själv (vilket man gör på flertalet svenska ridskolor)? Det är väl rimligt att lära sig detta i samband med lektionen och får rutin på det, ska hästarnas ben lindas före ridning så bör man kunna det också och i samband med lektionen är en tidsbesparing jämfört med att åka ut en helt annan dag. Den senaste ridskolan jag hade kontakt med så ingick att göra i ordning hästen innan (om den inte gick det passet också), sköta om hästen efter, lägga på eventuellt täcke och i förekommande fall släppa ut hästen. Avspolning förekom knappast, troligen med tanke på klimatet.

 

[Lager]

Sv: Mörkrädd

Den ridskola jag hängde på som liten kunde ibland tolvåringar hålla lektioner. Då en av ägarna (den outbildade "ridläraren") stack fick en 14åring hålla alla lektioner under ca ett års tid. Heja.

Riktigt illa!

 

[Kirie]

Sv: Mörkrädd

kl

Nu går mina barn på en mindre ridskola som jag är mycket nöjd med och jag har ingen annan att jämföra med men jämfört med hur det var på de ridskolor jag gick när jag var yngre är skillnaden som natt och dag. På barnens ridskola är personalen utbildad medan när jag var liten kunde vem som helst hålla lektioner. Det är mycket mer teori än vad jag någonsin fick men jag inser givetvis att detta skiljer sig mycket från ridskola till ridskola. Hur som helst tycker jag att utvecklingen har varit positiv.

Det enda negativa jag kan se är att ungdomarna inte verkar vara lika 'hästintresserade' som förr. Kompisarna i stallet drar minst lika mycket, oftast mer, än samvaron med hästen. Jag kunde rykta och ägna mig åt persedelvård i timmar, sånt verkar helt ha försvunnit.

Blir även tvungen att kommentera ämnet med ridskolor i andra länder. Det finns säkert jättemycket att lära sig från andra och jag har noll erfarenhet av ridskolor utomlands men däremot har jag besökt andra ridcenter/stuterier utomlands och inte alltid varit imponerad av vad jag sett. Urusel hovvård och hästar som fått ta emot en hel del stryk. :S

 

[em-pirre]

Sv: Mörkrädd

Javisst är det. Jag tycker fortfarande inte att jag kan rida "på riktigt", eftersom grunderna lades på just den ridskolan. Det hjälper inte att man ridit 18 år ifall man en stor del av den tiden lärt sig alldeles förskräckligt fel.

 

[a1agnlju]

Sv: Mörkrädd

kl

Det enda negativa jag kan se är att ungdomarna inte verkar vara lika 'hästintresserade' som förr. Kompisarna i stallet drar minst lika mycket, oftast mer, än samvaron med hästen. Jag kunde rykta och ägna mig åt persedelvård i timmar, sånt verkar helt ha försvunnit.

Jag tror faktiskt att det har med dagens stressade samhälle att göra. Även barnen vänjs tidigt in i att allt ska gå fort i alla sammanhang (vilken morsa har inte slängt åt ungen en macka i farten på väg till dagis???), och då även i stallet. De kommer helt enkelt inte till ro att sitta och pyssla eller fylla de där 20 skraporna med stöv. Allt ska gå fort, hästen borstas snabbt av, rids, borstas snabbt av och lämnas.

Det är otroligt mycket mer som en unge nu "måste" göra utöver stallet. De måste ha koll på olika hemsidor, chatten mm. Det är på det sättet ungarna numera umgås. Vi som inte växte upp med denna stress har nog väldigt svårt att förstå att våra barn inte uppskattar putsningen av hästar och läder lika mycket som vi gjorde när vi var små (de måste hålla ett för högt tempo för att kunna uppskatta detta terapiarbete). MEN som sagt, vi hade inte på långa vägar det utbud av informationskanaler och samvarosätt som ungarna har nu.

Jag var som liten skötare på en av ridskolehästarna. Jag älskade att vara i stallet och rykta de där 20 skraporna, putsa sadel och träns, reda ut svansen tagelstrå för tagelstrå.

Idag när jag kommer till stallet måste jag medvetet bromsa mig själv så att jag kommer ner i det där lugnet som är så viktigt. Jag vet hur mycket bättre jag mår (och hur mycket lugnare jag blir) när jag ryktar hästen länge och reder ut svansen sådär tagelstrå för tagelstrå, för jag har upplevt det som liten.

Det jag vill komma fram till är alltså att jag inte tror att ungarna är ett dugg latare än vi när vi var små, de har bara så mycket annat att göra och hålla reda på än vi hade. De kan helt enkelt inte stanna upp såpass att de kan uppskatta att rykta en häst i en timme. De har heller aldrig lärt sig att uppskatta den där långa samvaron med hästen. Och vems fel är det? Jo, det är vi vuxna förstås som snabbt som attan drar in dem i det allt snabbare snurrande ekorrhjulet.

 

[Djurjouren]

Sv: Mörkrädd

Helförmiddagar är enda förmiddagen barnen inte går i skolan typ. Dessutom är det defenitivt inte gratis arbetskraft, ridskolan har extrapersonal dessa förmiddagar för att ta hand om barnen. De stjälper oftast mer än de hjälper

På eftermiddagarna har personalen inte tid att dadda barnen för då har de så mkt ridlektioner. Förmiddagar, eftermiddagar, allat är väl egentligen samma sak, mockning, fodring, borstning, sadling, persedelvård etc.

Baren FÅR hjälpa till att förbereda hästarna OM de kommer i tid och hinner med. Det är det de övar upp på stressfria helgdagar.
Och här kan tom 5 åriga barn linda hästben då alla lindas alltid.

 

[Lobelia]

Sv: Mörkrädd

Du nämnde inte att det bara gällde barn, jag förutsatte att det gällde alla åldersgrupper och inte bara nybörjarbarn. De flesta som inte är kombinationen nybörjare och barn kan göra en hel del nytta.

 

[Djurjouren]

Sv: Mörkrädd

Sant, OM de blivit upplärda korrekt. Oftast måste man lära om dem. Med barn menar jag från typ 4-12. Vi har väldigt få elever mellan 12-30. Några manliga bara. Konstigt. Verkar som att här rider barn och deras mammor.

 

[Lobelia]

Sv: Mörkrädd

Ja en 4-åring få man vara gald om det inte blir dubbelt jobb efter.

Helt OT

Det känns spontant som något fel när undervisningen nästan bara drar till sig barn, Svenska ridskolor kanske inte är optimala men i stortsett alla åldrar deltar även om merparten är under 16 så är vuxengrupper vanliga och en och annan pensionärsgrupp finns också. Jag hade ett par på 70+ i min ridgrupp en period.