Ett rent egoistiskt resonemang - är idrotten inte relevant i ett större socialt sammanhang kan vi inte räkna med stöd från samhället. Rent krasst kanske ridsporten måste göra mer för att locka en bredare målgrupp för sin långsiktiga överlevnad i nuvarande form. Det kanske inte är de utanför som måste be om att få komma in - de kanske är vi på insidan som måste be och locka.
Många ridskolor idag lever på stöd från kommunerna (och utan ridskolor färre hästköpare och hästägare). Och ännu fler ridsportsanläggningar lever på att kommunerna t.ex. tillåter hästar i planlagt område. Hästar kan lätt ses som en sanitär olägenhet. Ridsportförbundet lever i sin tur på medlemsavgifter från ett stort antal medlemmar som ofta rider på de ridskolorna. Att elitryttare och tävlingsverksamhet får sponsorer bygger ofta på att det finns en stor mängd hästintresserade konsumenter.
Delar av ridsporten kan överleva på prinsarna i Emiratet, Longiness och en handfull välbeställda familjer. Och hästägare i skogen kommer alltid att finnas. Men jag tror att många av oss medelålders, medelklasskvinnor får hitta en ny hobby. Mycket av infrastrukturen kring hästsporten bygger på att den i Sverige har varit en folksport. Utan bredd kanske tränare, tävlingar, hästveterinärer, hovslagare etc i ännu högre grad kommer att koncentreras i Skåne och delar av Mälardalen. Då kommer ännu färre av oss att ha möjlighet att hålla häst.
