Monster och spöken?

[havreflinga]

Min snart 2,5-åring har börjat intressera sig allt mer för böcker och filmer, men jag har upptäckt att mycket av det som vänder sig till barn handlar om monster och spöken. Vad jag vet har min son (än så länge) inga fantasier om monster och sånt.

Är det vi vuxna som planterar fantasier om farliga monster i barnen? Jag tycker det är onödigt att introducera monster för min son innan han själv eventuellt skapar sig sådana fantasier, men det börjar bli svårt att filtrera bort, för väldigt många böcker och barnprogram handlar ju om sånt.

Finns alla de här monster-böckerna för att lite äldre barn i allmänhet får fantasier och rädslor för sånt, eller får barnen dessa fantasier/rädslor för att de läser och hör om monster som vi vuxna har hittat på???

 

[havreflinga]

Sv: Monster och spöken?

Ingen som svarat... Hur har ni gjort med böcker som t ex handlar om spöken? Första gången man läser en sådan antar jag att barnet frågar vad ett spöke är, eller? Hur förklarar ni?

 

[Lupin]

Sv: Monster och spöken?

De enda spökena vi har läst om är spöket Laban och hans familj! Och filmerna vår 2,5-åring får se är Teletubbies, Thomas tåg med vänner, Byggare Bob, Babar. Ja det finns ju fler av den sorten, vänliga filmer utan våld. Han tittar inte på TV och barnprogram för övrigt, tycker tex Bolibompa är för äldre barn. Just nu älskar han Bilar-filmen (Cars) som vi köpte förra veckan.

Vi läser mycket, han älskar att läsa och sedan någon månad tillbaka sätter han sig gärna och "läser" själv. Totte, Alfons, Barbapapa mfl. Inga spöken, inga monster i de böckerna i alla fall. Jag tycker som du att man kan ta det när de kommer dit själv, men jag har inte sett att det är så mycket monster och spöken i böcker för treåringar?

 

[Luff]

Sv: Monster och spöken?

Barn älskar spöken - att bli rädda för spöken och att leka spöken. Konstigt. Laban skrämmer väl inte någon så han är väl bra att börja med.

Jag brukade säga att spöken är precis som drakar o troll - bara saker som någon hittat på. Så slapp man gå djupare in på livet efter detta osv.
Känns lite djupt för en 2-3 åring.
Mina söner är helt olika - den ene skulle vilja träffa ett spöke på riktigt - men han är rädd för saker utanför fönstren på kvällen. Den andre tittar aldrig på något otäckt - det får knappt vara mystiskt - som när Pippi är på rymmen och dom övernatar i ett hus m luffare - då skakar han och blundar - han är nu 10 och lillebror är 8.

 

[ameo]

Sv: Monster och spöken?

Jag har ganska noggrant sorterat vad jag låter mina barn läsa om och/eller se på tv.
Spöket laban är ju ett gulligt spöke...
Sen har de tittat på "Backyardigans" på tv på morgnarna (Nickelodeon) och de har vid några tillfällen låtsats vara spöken.
Mer bränsle på spök- och monsterelden har de nog egentligen inte fått, de har odlat den bra ändå.

 

[havreflinga]

Sv: Monster och spöken?

Jag tycker som du att man kan ta det när de kommer dit själv, men jag har inte sett att det är så mycket monster och spöken i böcker för treåringar?

Vår son gillar ungefär samma filmer. Fast han tittar även på Bolibompa vissa dagar, t ex när det är Rorri Racerbil. Det har hittills aldrig varit några spöken eller monster i de filmerna, men däremot har programledarna mellan programmen pratat om monster ibland.

Men jag tänker nog främst på de böcker han kommer i kontakt med på förskolan. Vi var på föräldramöte och då var det en bibliotekarie där som informerade om böcker man kunde låna via förskolan. Hon visade en bok om ett monster och sa att den var mycket populär, vilket personalen höll med om. Det är en liten förskola, så de båda avdelningarna tillbringar ganska mycket tid tillsammans. Jag antar att det främst är de lite äldre barnen som väljer spök- och monsterböcker, men ibland är de små med och lyssnar, vad jag har förstått.

 

[havreflinga]

Sv: Monster och spöken?

Mer bränsle på spök- och monsterelden har de nog egentligen inte fått, de har odlat den bra ändå.

Men varifrån kommer fascinationen för spöken och monster? Är det ett utvecklingssteg som alla ungar går igenom, oavsett input utifrån? Finns det överhuvudtaget någon kultur som inte har en massa skräck och skrock?

Väldigt många vuxna verkar ju oxå gilla att bli skrämda. Jag tänker t ex på alla dessa mordutredningar som pågår på tv varje kväll. Själv kan jag inte begripa varför nån vill se sånt elände, och än mindre hur så många författare använder sina hjärnor till att tänka ut makabra mordhistorier!

Men eftersom så många vuxna gillar att bli skrämda, tänker jag att det kanske är vi som överför den fascinationen till barnen. Dessutom var det ju inte så längesedan vi använde skräckhistorier för att få barnen att akta sig för vissa saker. Många gör nog fortfarande så. Och många skräck-historier är ju en del av kulturarvet, så om man vill att ungarna ska få ta del av den går det inte att undvika troll och andra skrämmande sagoväsen...

Suck, jag tycker bara det är så himla onödigt att små barn ska gå runt och vara rädda för saker som inte ens finns.

 

[Luff]

Sv: Monster och spöken?

Och jag tror det är för att träna på att vara rädda på riktigt - att kunna identifiera känslan. En fas i utvecklingen.