Mormor som gör skillnad på barnen

Depp

Trådstartare
Skriver detta under ett anonymt nick.

Är det vanligt att mor/farföräldrar gör skillnad på barnen?
Min mamma och min äldsta dotter(3,5 år) har en väldigt nära relation, de pratar i telefon i stort sett varje dag och allt dottern gör är fantastiskt. Det är jättekul att de har den relationen!
Men, så med min yngsta dotter(1,5år)är det helt annorlunda. "Det är väl ingen idé att prata med henne i telefon för hon kan ju inte prata!" Det förstår jag ju, men hon börjar prata och med första dottern har hon pratat med sedan hon var sådär 6 månader... "pratat och pratat" låtit barnet vara i luren medans hon berättar något. Minstingen sträcker sig ju efter luren och förstår inte varför det blir tyst när det är hennes tur att "prata"? Ja ja, har jag väl inte gjort någon stor grej av.(Nej, jag utsätter inte vänner och bekanta med barn-i-telefonen annars, ;) ).

När vi träffas så är det bara äldsta dottern som gäller. Är vi här så leker de, går ut och tittar till djuren osv... "det är väl bäst att minstingen är inne/med dig, det är så jobbigt att klä på henne/hon är i vägen då vi leker/smutsar bara ned sig". Minstingen klär själv på sig skor och mössa och blir såklart ledsen när hon inte får följa med ut/vara med och leka med mormor... Är vi där så heter det "Minstingen är väl kvar hos dig, är mest jobbigt om hon ska med ut". Hon skickar små brev och paket till den äldsta, men aldrig något till den yngsta.

Vid ett tillfälle så sa hon "jag lägger mer tid på den äldsta så det inte ska uppstå svartsjuka mellan dem, den minsta kan ju inte sakna något hon aldrig haft..." :( Hur kan man säga så???

Nu kommer jag att behöva barnvakt vid ett tillfälle framöver. Så förvånad jag blir att hon bara kan passa ett barn, inte två. Passar det äldsta mer än gärna, behöver jag hjälp med yngsta(som oftare är fallet) vet jag i förväg att hon inte kan... För det är så jobbigt att klä på två barn osv. Å yngsta kan ju inte vara med om hon behöver springa ut AKUT... Akut, hur ofta händer det? När det brinner eller? För att lunchfodra två hästar kan väl inte ses som att behöva "springa ut akut"?

Ska det fortsätta såhär?? Hur ska det bli när de blir äldre?? Ska äldsta vara efterlängtad och efterfrågad medans den yngsta ignoreras??:confused:

Någon som haft liknande problem? Jag blir ju så ledsen för min yngstas skull... Hon kan också med en ogillande blick se på min yngsta och konstatera att barnen är SÅ olika... Ja, de är väl inte samma person heller..??

Mina barn är ju det dyrbaraste jag har, det gör så ont när ens mamma beter sig såhär :cry:
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Har inga tips eller råd, men oj vilken jobbig sits!

Vet att min farmor gjorde skillnad på mig och min bror då vi var yngre, jag var cirka 8 då det började, och jag ska själv ifrån och var hellre med min bror än min farmor om det inte passade att båda fick vara med.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Men fy. Det där är INTE okej, inte ens för fem öre. Jag skulle förstå om hon inte ville ha med båda om barnen var helt rabiata vilket gör att det är omöjligt att ha koll på båda samtidigt men att gång på gång neka den yngsta att följa med är ju tokfel. Och det kommer ju bli värre ju äldre den yngsta blir och verkligen kan sätta sig in att hennes egna mormor inte vill umgås med henne utan bara med hennes syster.

Jag skulle nästan vilja ställa din mamma mot väggen och fråga varför hon inte ens vill ägna sig lite tid åt den yngsta.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Både mina döttrars farmor och mormor har prioriterat storasyster. Men nu när lillasyster har börjat ta för sig så har hon lyckats charma dem båda med besked. Men så behöver det ju inte bli för er. Jag tycker att du ska vara lite hård och säga att om du behöver barnvakt så är det till båda barnen och inte bara till det ena, då kan du lika gärna ta hand om dem själv.
Dessutom tycker jag att du kan säga att den minsta märker att hon blir bortprioriterad och att det inte är ok.
I mitt fall så vet jag att min mamma tyckte synd om storasyster som inte fick samma uppmärksamhet. Hon har själv en lillasyster som fick all uppmärksamhet och hon förde väl över sina känslor på min äldsta dotter...
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Trist! Min mor gillar lydiga och välartade barn... Medan min far gillar barn som liknar honom själv... Men de brukar inte ge fler presenter till någon jämfört med någon annan.

Jag kommer inte ihåg att jag reflekterat mer över det och blivit ledsen. Jag har nog bara konstaterat att sådär är det. Såna är mina föräldrar-inte mer med det. För mig. Men om jag hade märkt att något barn blivit ledset skulle jag givetvis också bli ledsen och velat prata om det med min mor och far.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Jag har varit i en liknande sits men då kopplat till "mina och andras barn" dvs mina bonusbarn. Jag har satt ner foten och förklarat väldigt tydligt att det är alla barnen i min familj eller ingen! Det där är något som jag anser att vi föräldrar måste sätta normen för. Även om det inte varit lätt. I mitt fall ville det inte kännas vid alls att barnen särbehandlades. Och det blev ett glapp i kontakten innan folk fattade galoppen så att säga ... Jobbigt, obehagligt men nödvändigt. Kan tillägga att nu fungerar det, och relationerna har blivit bättre.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Så jobbigt! Jag blir verkligen ledsen när jag läser vad du skriver.

När det gäller mina barn har jag ingen erfarenhet av att de blir olika behandlade.
Men som barn blev jag väldigt åsidosatt av min mormor. Hon var alltid ointresserad av mig och var ofta lite spydig mot just mig (aldrig mot min bror). När jag var yngre, ca upp till 12 blev jag alltid väldigt ledsen av att min mormor inte tyckte om mig. När jag började komma upp i tonåren började jag ist tycka väldigt illa om henne. När hon slutligen dog blev jag väldigt upprörd över att mamma ville att jag skulle på den avskyvärda människans begravning (då var jag 25).
I dagsläget känner jag inget positivt alls när jag tänker på min mormor och blir lite bitter när jag tänker tillbaka på tiden då jag var barn.

Mitt råd till dig är att säga ifrån ordentlig! Antingen behandlar hon dem lika eller så behöver hon inte träffa någon. Det kanske låter hårt, men jag minns hur ledsen jag var över att min mormor inte tyckte om mig men alltid var så snäll mot min bror.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Men så tokigt agerat!

Jag hade nog kommunicerat direkt med min mamma om något sådant skulle hända. D.v.s. "nu vill lillan prata i telefon med dig precis som storasyster ville när hon var lika liten" och berätta att jag upplever att hon särbehandlar det yngre barnet. Att det inte är intressant för tillfället att hon bara sköter det äldsta men att hon gärna får sköta det yngre barnet för att skapa lite bättre kontakt.

Förhoppningsvis blir det ju bättre, det borde ligga i din mammas intresse att vara älskad av två barnbarn och ta del av deras uppväxt, inte bara ett.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Men usch vilket sätt av henne :crazy:
Vet inte vad jag ska ge för råd eg men hade min mamma gjort så, då hade hon inte träffat något av mina barn. Inget eller båda sas
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Min mormor favoritiserade min storebror när vi var små. Det vägde upp sig genom att min farmor favoritiserade mig (första tjejbarnet på många generationer i släkten där). Jag var helt enkelt hos farmor och min bror hos mormor. Då var vi alla nöjda och glada, men nu i vuxen ålder har min mamma berättat hur jobbigt hon tyckte att det var att mormor bortprioriterade mig. Jag led aldrig, men får ärligt erkänna att min relation till mormor idag är betydligt sämre än den jag har till farmor. Men som min mamma säger: "man får de känslor som de förtjänar."
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Man kan tycka vad man vill om våra föräldrars beteende mot våra barn, men faktum är att de inte har några skyldigheter gentemot dem även om man ibland kunde önska det.
Våra barn har också behandlats olika av mormor (medan hon levde), den yngre dottern har varit favoritbarnbarnet. Och det har bara varit att "ta det" om jag velat ha hennes hjälp med barnpassning och sånt.
Det är nog lite så att det är mest spännande med det första barnbarnet, när nästa kommer har ju det äldre barnet utvecklats och blivit roligare att kommunicera med. TS yngre barn är fortfarande ganska litet i den bemärkelsen, det kan förändras när den blir lite större.
Jag skulle nog rekommendera TS att vara tydlig med att "nästa måndag skulle jag verkligen behöva ha hjälp med passning av båda barnen för att kunna göra ...."

Jag har, för övrigt, dessutom erfarenhet av att min egen far favoriserade min bror extremt mycket - när han äntligen fick en son så var sonens äldre syster (jag) plötligt helt ointressant. I vuxen ålder har min bror själv kommit till insikt om hur orättvist vår far behandlade mig... (helt utan min inblandning)

Nu är båda mina föräldrar borta, makens mor är svårt dement och hans far bor 50 mil från oss. Vi har inte längre någon som kan hjälpa oss med barnpassning när det behövs, jag lovar att jag hellre hade haft möjligheten om än lite orättvis....
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Vilken jobbig sits. Kan känna igen detta med favorisering. Min mormor är sådan, blir ännu mer tydligt nu när hon har FB och hon kommenterar alltid mina kusiners bilder och statusar. "Älskar dig" "Ni är det finaste bla bla" Och jag får inget alls, hon svarar inte ens på mina inlägg eller är alltid sjuk när jag fyller år eller ska ha kalas för hennes barnbarnsbarn. :mad:
Min mamma gör ingen skillnad sina barnbarn. Däremot gör farmor det. Min son är så lik sin pappa och ja, han får beröm så att man nästan mår illa när han presterar och hjälper farmor och detta gör hon så tydligt när hans kusiner är här. Det är elakt! :devil:
Min dotter är ju så himla lik mig och vet vad hon vill och inte vill. Går inte att köra med henne och har märkt att deras personkemi är inte så som det är mellan sonen och farmor. Dottern går inte fram till farmor och kramar spontant och då kramar hon nästan vem som helst. Men då undrar jag om som farmor inte kan ta intiativet då? Då ignoreras dottern.
Jag skulle nog gärna vilja prata med mormorn om och ställ lite krav. Hon kanske minns själv hur det känns att bli undanskuffad, eller utrfyst som de blir. Man ska inte underskatta 1 ½ åring.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Den mormorn skulle inte få träffa sina barnbarn längre tills dess att barnen blev behandlade lika om det var mina barn.
Man varken favoriserar eller kategoriserar barn! Och jo, det är skadligt att göra så..så det kan man ha som "ursäkt"..

En av de värsta sakerna man kan utsätta barn för är att låta dem känna att de inte får lika uppmärksamhet och bekräftelse som de andra barnen, dvs att känna sig utanför..Dessutom är 1,5 en ålder man inte ska underskatta..de förstår mer än vad vi tror.

Jag reagerade mest på att 1,5 åringen förhindrades att följa med bara för att inte bli smutsig, jobbigt att klä på ..jag hade sagt rakt ut att hon blir väldigt ledsen när storasyster får följa med men inte hon och att det inte är okej att det ska vara så hela tiden. Likaså gör det mig förbannad att läsa att storasyster får saker men inte minstingen, det hade jag också påtalat att det inte är okej. Alla barn ska vara lika värda, spec inom en familj!
 
Senast ändrad:
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Tillägger att man inte behöver gilla barn eller sina barnbarn..men jag hade haft som krav att man i så fall får ta hela kakan och inte bara en del av den.

Antingen båda barnbarnen eller inget alls..
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Min pappas farmor var sån mot oss barn. Vi är fyra syskon, men av den anledningen har min yngsta syster knappt träffat henne, och minns henne inte alls. Hon avgudade min ena bror, medan hon ignorerade mig och min andra lillebror, och oftast berättade hon hur mycket hon tyckte om x och hur illa hon tyckte om alla andra barn, mitt framför ögonen på oss andra. För egen del skulle jag kunna säga att det är det bästa sättet att så onda frön mellan syskon också, att göra skillnad på dem. Våra föräldrar gjorde som så att pappa tog med sig "favoritbarnet" när han skulle hälsa på, och så fick hon sitta och gulla med honom, vi andra stannade hemma med mamma, eller åkte till morföräldrarna istället.

Naturligtvis kan man inte tvinga någon att tycka om sitt barnbarn, eller i det här fallet barnbarnsbarn. Men då kan man heller inte räkna med att bli särskilt omtyckt tillbaka. Det är ganska få som har förmånen att få ha den (ännu) äldre generationen kvar så länge som vi fick, hon gick bort när jag var sjutton, men tråkigt nog kan jag inte säga att min relation till henne var speciellt bra.

Din mammas beteende är absolut inte okej, i vilket fall som helst. Jag kan köpa att det allra första kan vara lite speciellt, men för den sakens skull behöver man inte tjata om det hela tiden eller förvägra sina andra barnbarn att följa med. Jag och mina syskon samt mina två yngsta kusiner på mammas sida står definitivt mormor och morfar närmare än vad mina andra kusiner gör. I det ena fallet är det barnets mamma som vill ha det så, i det andra har de mycket mer kontakt med pappans sida. Vi känner mormor och morfar på ett annat sätt, men när alla nio träffas på en gång är det ändå ingen som gör skillnad på oss, och det tycker jag är viktigt.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Min svarmor har alltid favoriserat sitt forsta barnbarn och det ar inte liiite heller: inga problem att kora manga mil for att passa barnbarnet nar det var litet, och alltid pratat mycket om och med just henne. Jag har aldrig retat mig pa det men verkligen funderat over hur man kan gora sa stor skillnad pa sina barnbarn. Sjalv hoppas jag att jag inte kommer att gora likadant.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Så jobbigt! Jag blir verkligen ledsen när jag läser vad du skriver.

När det gäller mina barn har jag ingen erfarenhet av att de blir olika behandlade.
Men som barn blev jag väldigt åsidosatt av min mormor. Hon var alltid ointresserad av mig och var ofta lite spydig mot just mig (aldrig mot min bror). När jag var yngre, ca upp till 12 blev jag alltid väldigt ledsen av att min mormor inte tyckte om mig. När jag började komma upp i tonåren började jag ist tycka väldigt illa om henne. När hon slutligen dog blev jag väldigt upprörd över att mamma ville att jag skulle på den avskyvärda människans begravning (då var jag 25).
I dagsläget känner jag inget positivt alls när jag tänker på min mormor och blir lite bitter när jag tänker tillbaka på tiden då jag var barn.

Mitt råd till dig är att säga ifrån ordentlig! Antingen behandlar hon dem lika eller så behöver hon inte träffa någon. Det kanske låter hårt, men jag minns hur ledsen jag var över att min mormor inte tyckte om mig men alltid var så snäll mot min bror.

:bow::bow::bow::bow:
tack tack tack känner igen detta
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Min farmor prioriterade alltid min bror, han kunde få 500:- i julklapp medan jag fick nöja mig med 100:-. Han fick vara med och fiska och allt medan jag fick stanna på land. Mamma satte ned foten och sa att ska du umgås med "barnen" så får du umgås med båda, annars klarar vi oss utan dig.
Detta har gjort att farmor och jag har fått en mycket bättre kontakt, hade mamma inte satt ned foten så hade jag inte haft den kontakt jag idag har med farmor. Även om mormor alltid har stått mig närmst.
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Fast jag måste sätta ner foten och säga att det finns massor av föräldrar som gör STOR skillnad på barnen. Är det mer tillåtet?
Jag har 2 underbara barnbarn, flickan snart 4 år, och pojken 6.5 år.
Med pojken kan jag föra resonemang och göra "vuxnare" saker. Lillasyster får ju i egenskap av lillasyster en annan uppmärksamhet.
Jag tycker att det är viktigt att träffa dessa 2 trollbarn var för sig. Dom är ju 2 individer och gillar inte alltid samma grejer.
Men jag HOPPAS att jag är något så när "rättvis" om man nu kan vara det?
ibland får den ena mer uppmärksamhet, och andra gånger får den andra mer...
Hur som helst älskar jag dom lika mycket:love:
Och jag är så glad att få ha dom i närheten och kunna träffa dom ofta!:bump:

* Jenny *
 
Sv: Mormor som gör skillnad på barnen

Medan mamma levde fanns det åtta barnbarn och jag kunde inte se att hon eller pappa gjorde någon skillnad på dem.

Medan pappa levde kom ett biologiskt barnbarn till samt ett bonusbarnbarn då min brors nya fjälla hade en son sedan tidigare. Inte heller där gjordes det någon skillnad mellan barnen; alla var pappas barnbarn. När han dog så skrev till och med mina fastrar i pappas in memoriam att han hade just tio barnbarn, inte nio.

Så enligt min erfarenhet så gör man inte skillnad på barn, men tyvärr visar ju den här tråden att det händer alltför ofta och att det ibland är skrämmande tydligt.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Började nytt jobb idag efter att ha varit hemma ett tag. Sambon jobbar helg så han är ju hemma när jag jobbar. Dottern vaknade strax...
2
Svar
34
· Visningar
5 047
Senast: Hajfisk
·
Övr. Katt Hej, Har precis skaffat två kattungar (Maine Coon). Den ena flyttade in tre veckor före, M, och H kom 3 veckor efter och är således tre...
Svar
5
· Visningar
1 172
Senast: MissFideli
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 219
Senast: Blyger
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
28 907
Senast: Elendil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Airtags, selar etc
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?
  • Hundrädda

Hästrelaterat

  • Vad gör halvblodsägare?
  • Dressyrsnack 17
  • Ridskoleryttare

Omröstningar

Tillbaka
Upp