Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
En fantastisk jäkla låt. En fantastisk sångerska. Vi gick på samma gudsförgätna högstadieskola en gång i tiden när Savannbyxor och Buffaloskor var på modet. Det var innan jag hittat tröst i musiken för på den tiden lyssnade jag på Brolle Jr och visste inte vem jag skulle vara. Länge skämdes jag över vem eller vad jag var och tänkte att det skulle bli min undergång om människor från mitt nya liv skulle hitta en gammal skolkatalog och blotta det rundlagda feltvättade oborstade hålögda flickebarnet som en gång var jag. Numera blottar jag allt utan att hymla för det finns ingen att skämmas inför. Dom jag trodde att jag skulle behöva skämmas inför skäms över sin egen fåfänghet.
Omfamnar att åldras helhjärtat! Omfamnar smärtan, ljuset, mörkret, bergen, hemligheterna. Att trösta sig själv är ett livslångt projekt, men ett viktigt arbete som måste utföras och bara en person är ämnad för uppgiften och det är du själv. Det tar tid. Tid att hitta sig själv och sina egna vägar.
