När är det dags att kastrera (tik)?

[DeCloe]

Min tik på ett och ett halvt år har precis haft sitt andra löp och är nu även skendräktig för andra gången.

Vi hade från början inte tänkt kastrera henne både med tanke på att jag inte känner för att lägga en frisk hund på operationsbordet med de risker som medföljer och både för att vi vägt för- och nackdelar och tyckt nackdelarna verkar väga över.

Anledningen till att vi nu ändå överväger att kastrera är att hon, som i normalfallet, är en väldigt glad och arbetsvillig hund, blir som helt förbytt både ett tag innan löp, under löp och under skendräktigheten. Vilket ledde till ett akutbesök hos veterinären under senaste skendräktigheten samt medicinering i två veckor pga magkatarr.

I normalfallet är hon konstant hungrig och snor gärna mat, under ffa skendräktigheten så blir hon nästan kränkt när vi serverar henne mat iallafall på morgonen vilket i sin tur leder till magkatarr. Hon vill inte heller promenera och hennes symptom i övrigt under skendräktighet liknar pyo en hel del (därav akutbesök förra gången).

För vår del så är det liksom okej att hon vill vila under två månader per år, men vi vill såklart inte att hon lider (men vi vet inte om vi projicerar att hon mår sämre än vad hon gör, det är ju trots allt "naturligt"). Sen är det inte heller bra för vår stressnivå och oro när hon förändras så mycket, det handlar trots allt om en liten arbetsmaskin som blir till en sengångare.

Är det någon här som kastrerat sin tik med anledning av jobbiga löp/skendräktighet och hur gjorde ni det övervägandet?

Har någon här haft en tik som hade jobbiga löp som ung och sedan blev bättre eller brukar det snarare vara tvärtom?

Riskerar man i regel samma typ av förlorad självsäkerhet med tikar som man kastrerar som med hanar (hon är en rätt försiktig tjej och vi vill inte att det förstärks)?

 

[nightcrawler]

Min tik på ett och ett halvt år har precis haft sitt andra löp och är nu även skendräktig för andra gången.

Vi hade från början inte tänkt kastrera henne både med tanke på att jag inte känner för att lägga en frisk hund på operationsbordet med de risker som medföljer och både för att vi vägt för- och nackdelar och tyckt nackdelarna verkar väga över.

Anledningen till att vi nu ändå överväger att kastrera är att hon, som i normalfallet, är en väldigt glad och arbetsvillig hund, blir som helt förbytt både ett tag innan löp, under löp och under skendräktigheten. Vilket ledde till ett akutbesök hos veterinären under senaste skendräktigheten samt medicinering i två veckor pga magkatarr.

I normalfallet är hon konstant hungrig och snor gärna mat, under ffa skendräktigheten så blir hon nästan kränkt när vi serverar henne mat iallafall på morgonen vilket i sin tur leder till magkatarr. Hon vill inte heller promenera och hennes symptom i övrigt under skendräktighet liknar pyo en hel del (därav akutbesök förra gången).

För vår del så är det liksom okej att hon vill vila under två månader per år, men vi vill såklart inte att hon lider (men vi vet inte om vi projicerar att hon mår sämre än vad hon gör, det är ju trots allt "naturligt"). Sen är det inte heller bra för vår stressnivå och oro när hon förändras så mycket, det handlar trots allt om en liten arbetsmaskin som blir till en sengångare.

Är det någon här som kastrerat sin tik med anledning av jobbiga löp/skendräktighet och hur gjorde ni det övervägandet?

Har någon här haft en tik som hade jobbiga löp som ung och sedan blev bättre eller brukar det snarare vara tvärtom?

Riskerar man i regel samma typ av förlorad självsäkerhet med tikar som man kastrerar som med hanar (hon är en rätt försiktig tjej och vi vill inte att det förstärks)?

Jag kastrerade min förra pga pyo. Hon var bitsk mot andra hundar innan och efteråt blev det värre. Blev även betydligt mycket hungrigare. Var väldigt matglad innan men efter blev hon som ett svart hål. Väldigt svårt att hålla vikten utan att svälta henne

 

[Springer]

Jag har av olika anledningar haft 3 kastrerade tikar. Mina tikar har inte förändrats eller haft svårt att hålla vikten. De har varit aktiva hundar och precis som innan. Den som var tokig i mat fortsatte att vara tokig i mat, men det var upp till mig att som tidigare ha koll på henne så hon inte snodde någonting.

 

[Tiffany]

Vår grannhund kastrerades efter lång tvekan hos matte. Tiken har inte särskilt hög energi från början och efter löp blev hon väldigt seg och kändes deppig.
Det satt i ett par månader efter varje löp. Kastrerades när hon var cirka 4 år och grannarna fick sin pigga lilla hund tillbaka.

 

[_Zacke_]

Min tik kastrerades vid pyo och så pigg som hon blev efter hade hon aldrig varit innan. Dock katastrofpäls...

 

[nullo-modo]

Jag har haft en kastrerad tik. Brukar säga att hennes snällhormoner försvann med livmodern. Men det kom inget mer än det som redan fanns i henne sedan tidigare men det märktes mer efter hon blev kastrerad.

 

[nightcrawler]

Jag kastrerade min förra pga pyo. Hon var bitsk mot andra hundar innan och efteråt blev det värre. Blev även betydligt mycket hungrigare. Var väldigt matglad innan men efter blev hon som ett svart hål. Väldigt svårt att hålla vikten utan att svälta henne

Pälsen blev åxå hemsk. Extremt mycket underull.

 

[kolblakkur]

Har två kastrerade tikar. Inga problem med päls eller ämnesomsättning efter kastration. En av dem blev tuffare mot främmande hundar, men inget som är ett problem.

 

[Nepenthe]

Har en kastrerad tik som kastrerades efter första löpet.
Hon är alltid hungrig men har inte svårt att hålla nere vikten. Trevlig, glad

 

[starcastle]

Jag skulle titta runt på andra tikar i rasen, när är dom egentligen vuxna i både kropp och knopp?

1,5 år låter rätt ungt, har svårt att tänka mig att tiken är helt färdigutvecklad fysiskt och psykiskt vid den åldern.

Det är mycket hormoner involverat i den där utvecklingen. En del av dessa hormoner försvinner när du kastrerar.

Jag kan förstå att man vill kastrera p g a besvärliga löp men hade väntat tills tiken var i alla fall 3 år innan jag gjorde det. Så att hon utvecklas fullt ut så som naturen hade tänkt att det skulle gå till.

Själv har jag haft några kastrerade tikar genom åren som förlorat livmodern vid riktigt besvärliga valpningar som involverat valp som varit död ett tag redan före valpningen och redan påverkat livmodern negativt.

Har inte sett inkontinens, men viktuppgång och inte så kul päls.
Att dom inte längre triggar fällning i och med att löpen upphör gör att om man inte kammade ur dom rejält (typ en stor plastkasse varenda gång man kammade...) så byggde dom upp enorma pälsar.

En tik var superdeppig de första 6 månaderna efter operationen men sen vände det och hon blev normal igen.
Kan inte påstå att jag sett några personlighetsförändringar efter kastrering i övrigt, hos mina hundar.

 

[Red_Chili]

Jag hade en tik som jag allvarligt funderade på att kastrera just pga skendräktigheterna som var mer än vad jag kände var ok. Men, när hon blev kanske 2-3 år gammal så blev det mycket bättre med det hela och när jag sedan bytte foder till ett som visade sig passa henne utmärkt så försvann problemen med skendräktigheter helt.

Sedan kastrerades en annan av mina tikar då det upptäcktes vätska i hennes livmoder (när vi skulle kolla efter tumörer). Då hon var ganska gammal var det svårt att säga tvärsäkert vad som påverkade vad, och hon blev också opererad 4 gånger på ett halvår (sårskador, juvertumör och sist kastrationen). Efter det halvåret med flera operationer så hade hon i alla fall tappat mycket kondition, men hon byggde aldrig upp den igen till vad den varit tidigare. Hon hade också svårare att bygga muskler, vilket jag gissar att påverkades i alla fall lite av kastrationen. Sedan ändrades pälsen helt. Hon blev jätteluddig och knasig i pälsen. Inte så tokigt med tanke på att hon frös lätt innan, men ja. Tjusigt var det kanske inte. Och hon blev svårare att hålla i bra hull.

Jag skulle aldrig kastrera i förebyggande syfte, men om en klart vuxen tik som haft några löp (tänker mig åtminstone 3-4) fortfarande har extrema skendräktigheter... Då är det ju lite annat läge.

Vet du något om hur hennes mamma är med skendräktigheter? Syskon? Andra släktingar?

 

[Petronilla]

Jag lät veterinären kastrera vår tik vid 4 års ålder. Hon hade väldigt jobbigt vid löp och var omöjlig att motivera att träna alls. Dessutom löpte hon var 5 månad och var extremt renlig så stannade och slickade sig var 5 meter.

Nu har jag en trevlig tjej och ett bra samarbete. Skulle gjort det tidigare med facit i hand.

 

[DeCloe]

Jag skulle titta runt på andra tikar i rasen, när är dom egentligen vuxna i både kropp och knopp?

1,5 år låter rätt ungt, har svårt att tänka mig att tiken är helt färdigutvecklad fysiskt och psykiskt vid den åldern.

Det är mycket hormoner involverat i den där utvecklingen. En del av dessa hormoner försvinner när du kastrerar.

Jag kan förstå att man vill kastrera p g a besvärliga löp men hade väntat tills tiken var i alla fall 3 år innan jag gjorde det. Så att hon utvecklas fullt ut så som naturen hade tänkt att det skulle gå till.

Själv har jag haft några kastrerade tikar genom åren som förlorat livmodern vid riktigt besvärliga valpningar som involverat valp som varit död ett tag redan före valpningen och redan påverkat livmodern negativt.

Har inte sett inkontinens, men viktuppgång och inte så kul päls.
Att dom inte längre triggar fällning i och med att löpen upphör gör att om man inte kammade ur dom rejält (typ en stor plastkasse varenda gång man kammade...) så byggde dom upp enorma pälsar.

En tik var superdeppig de första 6 månaderna efter operationen men sen vände det och hon blev normal igen.
Kan inte påstå att jag sett några personlighetsförändringar efter kastrering i övrigt, hos mina hundar.

Jag har tänkt precis som du att vi borde vänta egentligen tills hon är klar både i kropp och knopp. Rasen mognar sent.

Just därför jag undrar över erfarenhet av av om det blir bättre efter några löp. Vi är som sagt inte störda av att hon är trött och låg. Det är mest att vi är oroliga över hennes mående och att vi vill att hon ska må så bra som möjligt Att man är trött och upplevs låg behöver ju inte betyda att hon mår jättedåligt egentligen.

 

[DeCloe]

Jag hade en tik som jag allvarligt funderade på att kastrera just pga skendräktigheterna som var mer än vad jag kände var ok. Men, när hon blev kanske 2-3 år gammal så blev det mycket bättre med det hela och när jag sedan bytte foder till ett som visade sig passa henne utmärkt så försvann problemen med skendräktigheter helt.

Sedan kastrerades en annan av mina tikar då det upptäcktes vätska i hennes livmoder (när vi skulle kolla efter tumörer). Då hon var ganska gammal var det svårt att säga tvärsäkert vad som påverkade vad, och hon blev också opererad 4 gånger på ett halvår (sårskador, juvertumör och sist kastrationen). Efter det halvåret med flera operationer så hade hon i alla fall tappat mycket kondition, men hon byggde aldrig upp den igen till vad den varit tidigare. Hon hade också svårare att bygga muskler, vilket jag gissar att påverkades i alla fall lite av kastrationen. Sedan ändrades pälsen helt. Hon blev jätteluddig och knasig i pälsen. Inte så tokigt med tanke på att hon frös lätt innan, men ja. Tjusigt var det kanske inte. Och hon blev svårare att hålla i bra hull.

Jag skulle aldrig kastrera i förebyggande syfte, men om en klart vuxen tik som haft några löp (tänker mig åtminstone 3-4) fortfarande har extrema skendräktigheter... Då är det ju lite annat läge.

Vet du något om hur hennes mamma är med skendräktigheter? Syskon? Andra släktingar?

Det låter ju lovande att din tik blev bättre vid 2-3 års ålder! Jag kan tänka mig att kombon av att utvecklas mycket och samtidigt få massa hormonpåslag gör det värre än vad det kanske blir i mer mogen ålder.

Jag kan kolla med uppfödaren hur det är med mammans skendräktigheter. Har även kontakt med ett tiksyskon så ska kolla med dem med.

 

[Nevermind]

Min har också bara löpt 2 ggr (är 2 år). Hon slutar äta vid löp och får magkatarr. Måt skit. Jag har bestämt mig för att kastrera nu. På ett sätt känner jag "if it's not broken, don't fix it" men samtidigt eliminerar jag risken för pyometra och minskar risken för juvertumörer. Jag hoppas inte hennes personlighet förändras. Blir hon mer matglad vore det bara bra.

 

[Malibu_Stacy]

Har kastrerat flera tikar genom åren, ingen har blivit personlighetsförändrad och ingen har fått dålig päls (det är en ovanlig biverkning på strävhåriga).

 

[attheedge]

Har ej kastrerat någon tik tidigare, men vi funderar på att kastrera wachteltiken. Hon blir 5 år nu, löper 3 ggr/år och har problem med skendräktighet. Därtill är hon allergisk och vi märker att besvären kring allergin blir värre i samband med löp och skendräktighet. Vi har tidigare tänkt att vi inte vill kastrera en "frisk" hund pga riskerna, men tror och hoppas att hon kan få ett bättre liv utan skendräktigheten och förhoppningsvis också en minskning av allergibesvären.

 

[attheedge]

Nu har vi bokat tid, ska be veterinären skicka en förfrågan till försäkringsbolaget också då hennes allergi blir värre i samband med löpen.