När den andra föräldern inte är bra

[havreflinga]

Ni som har barn med någon som brister mycket i sitt föräldraskap, eller känner någon i den situationen - hur gick det till? Förändrades personen efter att han/hon blivit förälder, eller såg ni bristerna redan innan, men hoppades att han/hon skulle mogna? Hur var det under graviditeten?

Planerade ni att skaffa barn? Hade ni varit tillsammans länge?

Kan ni, när ni ser tillbaka och har facit i hand, se tecken på att personen inte var mogen att bli förälder?

 

[Jane_Done]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Jag puttar lite för jag tycker frågeställningen är intressant och nåra gånger har jag kanske tänkt, inte minst när jag läst trådar om förhållanden och graviditeter, att det där verkar inte optimalt.

Det du skriver som förhoppning om mognad tror jag kan vara ett svar. Men egen erfarenhet har jag lyckligligtvis inte.

 

[Acses]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Efter att dottern föddes såg jag en kraftig förändring hos mitt ex. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig, någonsin trodde att jag skulle behöva hota honom för att han skulle umgås med sin dotter. Dock tror jag det var jag som var naiv innan och inte han som förändrades, eller en blandning av båda.

Att han inte var mogen för det såg jag dock inte, han har en dotter sedan innan som han tar väldigt stort ansvar för, i den mån han får för den stora dotterns mamma. Men våran genemsamma dotter har det vart lite krasst med umgänget.

Vi planerade inte barn. - Men han var den första att säga att vi skulle behålla barnet när jag blev gravid.
Vi hade kännt varandra mycket länge(många år som vänner), dock bara vart tillsammans ett drygt halvår.

 

[skjona]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Detta kanske inte är det svaret du vill höra ,men så här var det/är det för oss,mej.
Min man var fruktansvärt omogen innan vi fick barn och tyvärr blev det ingen förändring efter heller.Han är och förblir den eviga tonåringen och på något vis har jag fått köpa det.
Trots detta har vi tre barn tillsammans och har levt ihop under alla år.
Mycket var mitt eget fel som inte krävde något utan alltid värdesatte den fria viljan för mycket,jag ville inte tvinga honom att engagera sej i mej eller barnen utan ville att han själv frivilligt skulle prioritera oss före egna aktiviteter.
Jag har under alla år drivit familjeprojektet på egen hand och väntat på att min tid skulle komma någon gång,i gengäld har jag fått så mycket igen av barnen som han dessvärre aldrig kommer att få.

 

[Sar]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

De föräldrar jag känner som har en part som brister i föräldrarollen har det inte blivit någon skillnad för. Vissa kämpar på och ena parten tar allt ansvar och är glad för de få stunder sambon behagar leka m. barnen men räknar inte ens med de. De andra har inte stått ut utan gått skilda vägar med stor oro över hur barnen egentligen sköts när de inte är hemma (om den bristande föräldern ens utnyttjar sin umgängesrätt).

För de runtomkring har det nog stått rätt klart att den ena föräldern troligtvis kommer att vara bristande, det har dock inte alltid stått klart för den andra föräldern (läs, man har inte velat se bristerna, hoppats att det ska bli bättre o.s.v.).

 

[vindvissla]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Fast jag måste säga att min sambo ändrats otroligt mycket sedan vi fick Sam. Han har ju en dotter sedan tidigare som han tar noll ansvar för, typ om hon gör nåt dumt säger han "jag ska ringa din mamma" istället för att ta ansvar för det här. Nu är ju iofs Sam inte så gammal, men jag märker redan en stor skillnad på honom. Han lyssnar på vad jag säger och litar på det, han tar frivilligt Sam och gosar/pussar på honom. (Nu låter det som om han är jättehemsk, men det är han inte, han har bara fått en ohjärtlig irländsk katolsk uppfostran med en mamma som aldrig kramats eller sagt att hon älskat honom).

Nu valde jag att skaffa barn med honom eftersom han har många andra goda egenskaper som jag älskar, så jag är bara positivt överraskad än så länge!

 

[Sjalen]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

(Nu låter det som om han är jättehemsk, men det är han inte, han har bara fått en ohjärtlig irländsk katolsk uppfostran med en mamma som aldrig kramats eller sagt att hon älskat honom).

Nu valde jag att skaffa barn med honom eftersom han har många andra goda egenskaper som jag älskar, så jag är bara positivt överraskad än så länge!

Haha, ja de där männen från de brittiska öarna har ett beteende som skrämmer slag på många svenskar som inte fattar vilken sorts uppfostran de fått. Tror faktiskt inte att själva katolicismen spelat all roll även om den är strikt. Lika mycket har det nog att göra med stilen på Irland och i UK. Väldigt råa familjeförhållanden är helt normala. Till min man som är sladdis sa en moster när han var i tioårsåldern "vi hade det mycket roligare innan du kom". Klart man kan få höra det i Sverige också men det är på något sätt så typiskt brittiskt för mig. Liksom att föräldrar spelar ut vuxna syskon mot varandra...

 

[nDian]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Ni som har barn med någon som brister mycket i sitt föräldraskap, eller känner någon i den situationen - hur gick det till? Förändrades personen efter att han/hon blivit förälder, eller såg ni bristerna redan innan, men hoppades att han/hon skulle mogna? Hur var det under graviditeten?

Planerade ni att skaffa barn? Hade ni varit tillsammans länge?

Kan ni, när ni ser tillbaka och har facit i hand, se tecken på att personen inte var mogen att bli förälder?

På ett sätt hade vi planerat barn för jag sluytade att äta piller och vi skyddade oss inte. Visst han var väl lite omogen. Men något som man växer ifrån genom tiden. Men iallfall så blev han glad och ville behålla det. Men sen under graviteten så förändrades han totalt. han ville inte vara hemma, pratade knappt om barnet, visade inget intresse.
När jag fick vår dotter så visade han intresse dom första dagarna. Men sen så ville han inte vara hemma. Han skulle alltid ha något att göra. Jag hade hand om allt som rörde vår dotter och har det än idag.
Han skulle vara ute och dricka hela tiden. När vi gjorde slut när hon var 1 år så var han ute hela tiden och drack.
Sen så skulle allt ske på hans villkor. När han väl hade henne så var han aldrig med henne om man säger så. Utan skulle alltid ha folk omkring sig och åka runt till hans kompisar.
Fick reda på att han hade lämnat vår dotter som är 5 ½ år nu ensam i hans stora hus på 180 kvm med två hundar för han skulle åka iväög och göra något. han var borta väldigt länge.,. Blev så arg.

Mvh

 

[vindvissla]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Ja det tog ett tag innan jag kom underfund med honom. Som tur är har han varit ute och rest i 16 år så han har sett andra kulturer också. Han har dessutom bott i Sverige i åtta år så lite har han väl lärt sej.

Det är nog skitsvårt att visa kärlek om man inte fått det själv när man var barn, men jag tycker han gör ett jättebra jobb.

 

[mino]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

En sak som jag tycker är lite intressant i sammanhanget är hur intresserad man själv är av att skaffa barn. Jag som verkligen inte har varit särskilt intresserad av att skaffa barn skulle aldrig ha gjort det med en man som jag inte var helt säker på ville ha barnen. Det var tom så att för mig kändes det mer centralt att han var beredd att engagera sig i barnen än att han drömde om att skaffa barn med just mig.

Så jag tänker att de som skaffar barn med olämpliga partners vill nog väldigt gärna ha barn, så pass mycket att de litegrann väljer att strunta i personens kvaliteter som föräldrar. Och sen är det det där med tidiga tecken, det är ju också jäkligt vanskligt. Visst, om det är rejäla tecken som att partnern super och knarkar och har 4 andra barn som h*n helt ignorerar, då kan man ju verkligen inte bara blunda. Men gäller det mer subtila tecken som att mannen kanske inte är så engagerad som man hoppas på under graviditeten så kan det ju likaväl utvecklas så att när barnet väl är ute så blir han jätteengagerad när han kan skapa en egen relation till det. Att det fanns tidiga tecken kan ju mao vara en efterkonstruktion eftersom de tidiga tecknen likaväl kan vara ett tecken på nåt annat (tex att det känns abstrakt när bebisen ligger i magen och man inte känner den).

 

[mino]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

En annan sak som jag kom att tänka på är väl också mansrollen. Det verkar som om väldigt många män blir osäkra på hur de ska förhålla sig som man till det där med barn. Ett exempel på det ser jag ofta i min bekantskapskrets, män som snackar vitt och brett om hur coolt det ska bli att vara pappaledig och sen när det kommer till kritan så blir det 2-3 månader på sommaren eller en dag i veckan. De blir liksom osäkra på hur manligt det är att vara föräldraledig. Detta behöver ju inte betyda att man blir en katastrof som förälder men det är ett exempel på att tidiga tecken inte alltid är så pålitliga.

 

[Sjalen]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Så jag tänker att de som skaffar barn med olämpliga partners vill nog väldigt gärna ha barn, så pass mycket att de litegrann väljer att strunta i personens kvaliteter som föräldrar.

Nja, jag tror snarare mer på det där att många män inte hänger med på förändringen som sker. De fortsätter att ha sina ölkvällar, sitta framför datorn, laga långa middagar eller vad de nu har för intressen utan att tänka efter kring att barnet är hungrigt efter skolan och inte orkar vänta på fina middagen, barnet vill spela spel, skolan vill ha in papper om ledigheter osv.

För man märker ju hur det ser ut i bekantskapskretsen så fort man får barnvakt. Då är förhållandena som förr och allt är frid och fröjd. Även kvinnan kan ha roligt på puben eller annat och känner helt igen mannen hon föll för där de får sitta och prata oavbrutna och annat. Sedan kommer barnen hem från farmor eller vad det nu är och vips så glider de in i sina roller igen.

 

[chrysler]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Har själv inte de problemen då jag aldrig skulle välja en man som var omogen, som pappa till mina barn, men i bekantskapskretsen finns ett tydligt mönster att de killar som är omogna, förblir detsamma även när de får barn.

Det är jättetrist att tjejerna måste dela föräldraskapet med såna här killar(& jättetrist för barnen som har en sån pappa) men samtidigt så har de flesta sett varningstecknen långt innan de blev gravida, de har som vanligt bara trott att killen ändrar sig när han blir pappa, alternativt att tjejen ska kunna uppfostra honom att bli bättre eller mer mogen.
Så det gäller att tänka före & inte efter.

 

[havreflinga]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

de har som vanligt bara trott att killen ändrar sig när han blir pappa, alternativt att tjejen ska kunna uppfostra honom att bli bättre eller mer mogen

Du tror alltså att i de flesta fall där pappan brister i sitt föräldrarskap så var han "dålig" redan innan, men mamman hoppades att han skulle bli en annan man? Tolkar jag dig rätt?

Tror du att samma sak gäller (fast tvärtom) när det är mamman som bister som förälder? Att pappan var naivt optimistisk?

 

[chrysler]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Ja så kan man säga, & ja, jag ser ingen speciell skillnad mellan könen, däremot har jag som sagt aldrig varit med om att se att mamman brister i sitt föräldraskap, det är bara pappor jag bevittnat som gjort detta.

 

[havreflinga]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Nja, jag tror snarare mer på det där att många män inte hänger med på förändringen som sker.

Hmmm.... Menar du att de flesta mognar och blir mer ansvarsfulla när de väntar eller får barn? (För de flesta är ju ändå bra föräldrar till sina barn, både män och kvinnor.) Eller om man vänder på det: De flesta är lite omogna och ansvarslösa innan de får barn?

Jag upplever inte att jag har ändrats särskilt mycket vad gäller ansvarsfullhet, värderingar och sånt sedan jag fick barn.

Kan man ha bra föräldraegenskaper trots att man inte har barn? Och kan man ha dåliga föräldraegenskaper (som syns utåt) fast man inte har några barn att "missköta"?

 

[mino]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

För de flesta är ju ändå bra föräldrar till sina barn, både män och kvinnor

Är de verkligen det? Jag är tveksam men det beror väl på hur man definierar en bra förälder. Jag har en känsla av att kvinnor täcker upp oerhört mycket för män. Skulle jag köra med lite intuitiv statistik så skulle jag tro att max 20% av papporna i Sverige har (i stort sett) samma koll som mammorna. Att vara en okej pappa kräver inte alls lika mycket som att vara en okej mamma.

 

[TinyWiny]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Ni som har barn med någon som brister mycket i sitt föräldraskap, eller känner någon i den situationen - hur gick det till? Förändrades personen efter att han/hon blivit förälder, eller såg ni bristerna redan innan, men hoppades att han/hon skulle mogna? Hur var det under graviditeten?

Planerade ni att skaffa barn? Hade ni varit tillsammans länge?

Kan ni, när ni ser tillbaka och har facit i hand, se tecken på att personen inte var mogen att bli förälder?

Mina barns far har brustit mycket i sitt föräldraskap, något jag absolut inte kunde förutse.

Han var verkligen engagerad under graviditeten, han pratade med magen och gav bebisen ett smeknamn redan när vi fick reda på att han fanns

Han gjorde verkligen allt en bra förälder gör, han var hemma nästen ett år med sonen och var verkligen Pappa, med andra barnet var det annorlunda, han var lika engagerad i början av graviditeten men han förändrades till det sämre han var lika engagerad i sonen fortfarande men vi hade det jobbigt med pengar och att jag var tvungen att ligga still från vecka 20, det tog hårt

När graviditeten började gå mot sitt slut var vi som främlingar för varandra, det var för tufft för oss båda att vara hemma båda två (jag kunde ju inte ta hand om sonen så han fick vara hemma då) vi gick varandra på nerverna, han började flörta med en tjej på jobbet och pratade bara om henne vilket gjorde att han tyckte det var ännu jobbigare att vara hemma, han fick ju inte ens träffa sin flört.

När min dotter var 9 månader flyttade vi isär, det tog ju tid att hitta boende osv.

När jag och barnen väl hade flyttat så insåg han vad han förlorat, han gjorde allt möjligt för att få träffa mej men ville inte ha barnen själv "för då kunde jag ju träffa någon ny" han ville inte träffa barnen när han väl förstod att det var för sent för bättring eftersom "de påminde för mycket om mej".

Det var först många år senare, när han fick barn igen som han insåg att han faktiskt hade missat så mycket av sina barns liv, han orkade tyvärr inte få till en riktig relation med sina barn (våra) så det har haltat genom åren, men jag tror att han är medveten innerst inne om hur mycket han förlorat och jag tror att han önskar nu att han handlade annorlunda då.

Så för min del fick jag barn med den bästa och mest omtänksamma människan i världen, men tyvärr var han inte mogen uppgiften att vara förälder även i svårare tider.

 

[TinyWiny]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

Glömde ju att skriva att vi varit ihop fyra år innan vi fick barn och att barnen var planerade.

 

[Linnzan]

Sv: När den andra föräldern inte är bra

pappan till mitt barn kommer från en hård och dålig och stor familj. Där förmodligen barnen uppfostrat varandra. När vi träffades hade han 3 barn som lydde minsta vink pga hans militäriska stämma. När vi sen skaffade barn så har han varit tvungen att förstå att man måste visa mera kärlek. I dag är han mycke mer kärleksfull och mildare än för 3,5 år sen.