När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

H

Hjalti

Har kommit till en punkt till slut där jag tvingas med veterinärens hjälp att kapitulera och inse att jag inte kan hjälpa Pingla då hon inte är fysiskt sjuk utan psykiskt och troligtvis alltid kommer ha lätt med att stressa upp sig, inte må bra av nya situationer,barn och andra hundar och lida av stress. Hon fick ingen trygg och bra vägledning i början av livet vilket har format henne till den hon är i dag. Hade kanske blivit lite bättre om hon fått växa upp i en lugnare miljö än sitt förra hem med en massa barn som inte lämnade henne fred, fått lära sig som valp att umgås med andra hundar mm men inte säkert. Pingla har inte de verktyg en mentalt frisk hund ska ha vilket i sin tur gör henne sjuk som tex nedsatt immunförsvar som i sin tur leder till den ena sjukdomen efter den andra med andra ord hon blir sjuk av sin oförmåga att normalt hantera situationer som för en friskt mental hund inte är några större problem. Satt i två och en halv timme med veterinären och läste upp alla frågor, symtom orsaker mm. Och hela tiden så veterinären att Linda oavsett vad så är det inget friskt beteende hur vi än vrider och vänder på det.

Ja men hon kanske blir stressad av de andra hundarna, understimulerad, överstimulerad, har ont någonstans? Fortfarande inget friskt beteende då en hund med frisk mentalitet inte blir så sjuk och påverkad av sin inre stress som Pingla blir och som du engagerat dig och begränsat dig för hennes skull så om det varit en frisk hund så hade den svarat bra. Pingla har blivit en himla go hund jämnfört med i nov då hon kom till mig då gömde sig bakom mig när det kom någon och va livrädd, morrade på allt, klättrade på väggarna, stängde av helt mm. Veterinären gjorde allt för att bevisa att det sitter i hennes psyke då jag bara ville hitta något fysiskt fel som gick att bota. Blodprov togs, hela hunden undersöktes, infektionen va borta. Röngten gjordes för att utesluta smärta utan någon anmärkning. Till slut bröt jag ihop, har inte lipat så mycket på evigheter och där gav jag upp. Alla sömnlösa nätter och dagar efter att försöka hitta vad hennes beteende beror på, lägga al skuld på mig själv, att hitta en passade diagnos va förgäves. Veterinären så att Linda det är INTE DITT FEL, ja men och sen började jag igen att lägga skulden på mig. Fortfarande INTE DITT FEL sa hon.

Du ska veta Linda hur många hundar som har psykiska sjukdomar av den ena eller andra orsaken utan att det beror på ägaren och hunden inte har någon yttre anledning att bli sådan. Alla hundar föds inte med den mentaliteten och stresshanteringen som dagens samhälle kräver av hundarna. Det är synd om hundarna och deras förtvivlade mattar/hussar. Omplacering är helt uteslutet och det va båda stenhårt överens om. Visar det sig att Pingla fortsätter att bli fysiskt sjuk eller bli utmattad psykiskt för att hennes personlighet inte klarar av vardagen så är det bara jag som kan ta det beslutet. Är det rätt att en hund ska må dåligt hur man än beter sig bara av att existera för att jag älskar henne? Är det rätt mot en hund att aldrig få en inre ro? Är det rätt mot en hund att ge lugnande medicin bara för att den inte ska dra på sig sjukdomar och klara av vardagen? Är det rätt mot en hund att aldrig känna sig tillfredställd trots både timmar av motion och hjärnhgympa som aldrig är bra nog. Är det rätt mot en hund att känna av sin mattes sorg av att se sin hund inte kunna kontrollera sin impulser? Är det rätt mot en hund att bara finnas till för att fylla ens vardag som i sin tur medför till ännu mer stress för henne då jag blir stressad av att hon aldrig blir nöjd och hur jag än gör inte får henne balanserad och trött. Mitt svar är Nej. Jag orkar ingenting just nu, detta har gått på mitt psyke. det ska vara roligt med hund men detta är långt i från en rolig vardag. I morgon ska jag ta sista testet, ett urinprov här hemma på henne som jag ska skicka iväg bara för att utesluta Cusching sjukdom. Veterinären hade också det i tankarna när hon läst journalen men tyckte Pingla va för pigg då hunden ska vara rejält trött. Ingen rolig diagnos det heller då det är en tumörsjukdom på antingen hypofysen eller binjurarna som ofta kräver cellgift hela hundens liv och det skulle jag aldrig utsätta min hund för. Så ja hur mår jag i kväll? Svaret är nog ganska uppenbart.... Nu har jag lättat mitt hjärta. Inte varit så här ledsen sen jag fick ta bort min gamla tik för ett år sedan. Kan inte låta bli att ställa mig frågan varför:cry:?
73746_1313871515.jpg
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Hopplöst nä jag inte kan hitta någon "mirakel kur", känns som jag provat det mesta. Ska smälta detta och bara vara med henne. Tar inget beslut när jag är så här slukörd. Hon fick lugnande vid röngten och är nu lös i magen. Kan de bli ösa i magen efter de fått lugnande? Hon va bra när vi kom hem då hon bajsade men i kväll va hon lös. När vi kom hem va hon fortfarande påverkad men vaken. Hon kissade innan jag gick in när vi kom från vet och när vi vilat en timme hade hon kissat ned bädden när hon sov. Detta har aldrig hänt innan. Måste bero på att hon reagerat på det lugnade väl då hon fortfarande nu sen kl 13 är lite groggy och helst i bakkärran? Morrade också på husse. Konstigt att den fortfarande inte gått ur kroppen. Hon sover nu så magen verkar lugnat sig.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Ja, magen kan reagera på sederingen så det är nog inget att oroa sig över.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Beklagar verkligen
Min tik är påverkad ett helt dygn efteråt, det tar otroligt hårt på henne. (efter lugnande)


Försök landa med din tik, hon kanske mår lite bättre om ni bara är?
Ni två har ju hunnit med mycket sen hon kom till dig, testa och se vad det ger att inte göra en massa, för efter det du berättat så tycker jag din tik har utvecklats väldigt mycket. Jag tog min tik som unghund och det har tagit väldigt lång tid att "hitta henne" faktiskt, hon är nu 3½.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Jag beklagar verkligen. Du har gjort allt du har kunnat och ibland, som i sådana här lägen så är den största kärleksgåvan man kan ge sina djur att de får somna in.
Visst kan du ge henne mer tid men du måste fråga dej själv för vems skull du gör det isåfall. Är det för hennes skull, för att du ser glimtar av förbättring, verklig förbättring så okej, låt henne få mer tid men gör du det för din egen skull så avsluta det nu.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Känner igen mig i din situation eftersom jag haft en hund (min första egna) som låter rätt lik din Pingla. Med facit i hand ångrar jag att jag inte lät henne somna betydligt tidigare. Med sina många rädslor, som hon försökte lösa med aggression, mådde hon inte bra, och kände sig sällan trygg. Jag kämpade dock på med en dåres envishet, men det hade varit bättre för både henne och mig att göra plågan kort. Vid 7,5 års ålder fick hon cancer och togs bort. Det gjordes med stor sorg, men samtidigt en känsla av lättnad...

En hund som ständigt är stressad och rädd har inget bra liv, och idag hoppas och tror jag att jag skulle ta beslutet tidigare om jag hamnade i samma situation.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Känner igen mig i din situation eftersom jag haft en hund (min första egna) som låter rätt lik din Pingla. Med facit i hand ångrar jag att jag inte lät henne somna betydligt tidigare. Med sina många rädslor, som hon försökte lösa med aggression, mådde hon inte bra, och kände sig sällan trygg. Jag kämpade dock på med en dåres envishet, men det hade varit bättre för både henne och mig att göra plågan kort. Vid 7,5 års ålder fick hon cancer och togs bort. Det gjordes med stor sorg, men samtidigt en känsla av lättnad...

En hund som ständigt är stressad och rädd har inget bra liv, och idag hoppas och tror jag att jag skulle ta beslutet tidigare om jag hamnade i samma situation.

:bow::bow::bow:

Känner igen mig och jag har gjort samma sak själv. Håller med dig helt och hållet.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Ledsamt med din hund. Hon är en jätte trevlig hund nu i bland människor och har aldrig visat aggressivitet mot andra hundar. Dock går allt hon gör i 300 och jag blir hyperstressad. Jag går själv i kbt behandling för min inre stress och har varit långtidsjukskriven för det. Jag skulle aldrig tagit denna hunden trots hennes förra hems bedjande då deras situation med henne blivit ohållbar. Hela magen skrek at denna hunden är inte ok men likt förbannat följde hon med mig hem. Hur dum får man bli?! Så med andra ord så va detta verkligen inte den problematiken jag behövde med en hund. Då jag blir stressad av hennes hyperaktivitet och häschande. I bland kommer glimtarna och vi får harmoni men då får jag begränsa mig från omvärlden. Måste alltid gå ensam, får jämt tacka nej till kompisar att gå ihop då det bara blir en osämja mellan mig och hunden då hon bara vill fram i kopplet trots hon kan gå när hon är själv i koppel för stressen kommer in.

Har sällskap med en man som har två BC och vi bor ihop i bland. Blir alltid på dåligt humör på våra rundor då hans hundar har energi såklart och då är det kört för min med. Kan funka att gå med några få hundar som inte bryr sig om henne då struntar hon i dem. Jag kan bryta och få kontakt men det är ett himla tjatande att få henne att släppa fokus och lugna sig. Häromdagen for hon runt vid havet när vi gick vid stenarna och när vi kom hem hade hon fått tre skrapsår på benen. Det är inte friskt beteende att springa och hålla koll på de andra så hon nästan bryter benen. Jag måste hela tiden gå in och avbryta då hon inte har någon spärr vad som gäller tempot, har aldrig sett henne avsluta en lek med andra hundar under våra 8 månader ihop. Inte heller att hon är nöjd med den aktivering jag gjort. Kvittar om vi är i skogen flera timmar med både spår, uppletande och olika aktiveringsövningar. Avskyr att gå hem och känna att hunden inte är tillfredställd. Min sambo vallar, vi har testat henne på fåren och visst hon är intresserad men jagar ju de som hon gör med hundar. Kanske går det att plocka ner. Har inte velat valla med henne då jag velat få ner stresshormonerna ur kroppen och se hur hon blir utan stressen. Men ska i dag i väg till fåren, måste bara köpa en sele först och se hur hon reagerar. Vi har aldrig klickat, hennes problematik från sitt förra hem och personlighet slår ut min. Vi har kommit långt i mycket men det är helheten i hennes hyperaktivitet i allt hon gör som går på mina nerver. Även om hon skulle vara understimulerad så reagerar hon extremt, mer än vad som är et friskt beteende enligt veterinären.

Har inte provat att cykla med henne. En del säger det är bra en del säger att man bara bygger upp kondisen änu mer och behovet av att motionera ännu mer. Jag kommer ju aldrig kunna ha ett jobb om jag ska behöva vara ute och motionera och aktivera min hund från morgon till kväll. Jag blir galen. Allt går bara ut på att få ordning på alla beskymmer och problem. Är inte lycklig att jag har hund. jag önskar jag aldrig hämtat henne. Inga roliga känslor då jag drömde om en ny hund då min underbara gammeltik blev sjuk förra sommaren och fick hastigt tas bort.

Drömmen blev en mardröm och jag klandrar mig själv att jag tog så lätt på att denna hunds problem bara berodde på understimulering då hon varit instängd varje dag i ett kök 7 timmar samt haft små barn som kastat bollar och tjatat. Den 10 åriga flickan i barnfamiljen fick hunden i som valp i födelsedagspresent och det säger mycket. De erkände också att de aldrig haft hund och hade gjort fel från början med Pingla. och här står jag nu och kan inte forma om vissa beteenden då det skulle lärts in som valp:confused:

Visst finns det chans att hon kan fungera bättre å vissa plan men vissa saker kommer ju inte förändrats då hon är 2 år. Det är bara att acceptera att jag ev får leva ett liv med en hund som jag inte klickar med, som formats, haft en otrygg uppväxt och inte klickar med mig. Läser mycket om hur glada andra är och nöjda med sina hundra, jag är inte glad eler nöjd. Jag måste bara jobba med problemlösningar i stället för att göra sånt jag vill, träna och ev prova på att tävla. Jag vill ha harmoni med min hund.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Hela magen skrek at denna hunden är inte ok men likt förbannat följde hon med mig hem. Hur dum får man bli?!

Jag tror det va menat att hon skulle få komma till dig, få alla chanser i världen, att någon skulle tro på henne och älska henne till slutet.


Du har verkligen försökt allt och gjort hennes liv mycket bättre än innan, så bra som hon har kunnat ha det med sin stress helt enkelt.

Tidigare erfarenheter och dålig avel är inte ditt fel. Tyvärr måste du också ta beslutet, men kanske för att just du skulle ta rätt beslut?


*stor kram*
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Jag håller med dig. Det är så lätt att man tar på sig skulden för något som andras bristande kunskap har ställt till med.

*kl*

Jag tog hand om en stressad, omplacerad BC som första hund. Han hade då levt majoriteten av sitt liv i en bur, tillsammans med 18 andra BCs på mindre än 40 m2. Han kom till mig när han var 7 år gammal, och det var först i våras när jag tvingades avliva honom av hälsoskäl som jag insåg hur otroligt mycket hans stress hade styrt mitt liv. Han blev otroligt mycket bättre hos mig, men han led alltid av att lämnas ensam, orkade inte med andra hundar och var rädd för golv, trappor, höga ljud... Det var fruktansvärt tungt att ta beslutet, men i efterhand är det en otrolig lättnad. Sam mådde aldrig bra, hans livskvalite var aldrig i närheten av vad en välhanterad och stabil hund når upp till.

Idag har jag två unga BCs. Trots att dessa två jämnåriga unghundar lever ihop 24/7 och leker massor så är det ett otroligt lugn i jämförelse med hur det alltid var med Sam.

Jag tycker inte att man ska leva flera år ihop med en hund som man inte trivs med. Det är inte rättvis mot någon av er. Ingen lider av att somna in, speciellt inte om det sker i en trygg famn.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

KL

Tack ni som har svarat. Och Migo det gick rakt in i hjärtat. Jag beundrar ditt arbete med dina hundar och din filosofi kring rasen. så nu va det sagt:)

Lite från dagboken i dag som är lite ljusare än i går:

Pingla har aldrig varit så taggad på att träna lydnadsmomenten i kl1 som i dag. Jag la allt som heter träning på hyllan och la vikt på att stärka vår relation och minska stressen samt nosarbete för att få ner tempot och koppla in hjärnan då hon inte hade motivation till något. Men i dag bara lyste det om henne att nu ville hon igen. När vi kört igenom några så började det tjoa och applodera bakom ryggen och där stod ett helt gäng Väggaelever som jag inte hade lagt märke till. Då hon varken velat träna lydnad eller kunnat koncentrera sig på nosarbete ordentligt på sistone så kändes det tungt då vad jag än tog mig för så funkade inget och mer speedad blev hon såklart. Infektionen har nog bidragit en del till brist på koncentration. Men nu är hon konstaterat kliniskt frisk om inte urinprovet ger utslag på något. Så nu börjar vi om att hitta ett schema som kan ge balans. Är mästare att slå på mig själv och känna mig som en usel matte när jag inte lyckas få harmoni.

Nu kan jag släppa att hon skulle vara sjuk och hoppas hon inte drar på sig mer infektioner pga stressen. Hon kommer alltid vara en lättstressad hund och det jobbar jag nu på att acceptera. I dag va det en rolig dag på bra länge. Inte att hon presterade bra på träningen utan att hon va med mig i både kropp och huvud, att vi va ett team. När hon mår bra då mår jag bra. Min hunds välmående är livsviktigt. Blev en chock i går då veterinären så att många hundar med kronisk stress som fått en dålig start i bland inte går att ge ett harmoniskt liv då de inte klarar av det som krävs i samhället som i sin tur sätter ner deras immunförsvar och gör dem sjuka i bland bör få somna in. Blev livrädd att jag kanske inte lyckas få en balans och det i sin tur kommer medföra att Pingla tvingas gå runt med inre stress och blir sjuk och att jag ska tvingas ta ett beslut som är en hundägares värsta senarie. Men jag ska kämpa på för när hon kommer i balans är hon en riktigt rolig hund. Ska försöka lägga energi på de bra egenskaper och inte bara fokusera på det vi inte fått bukt på än under våra 8 månader ihop.

Att ta över en hund med problem kräver både tålamod, ork, psykiskt bra mående och en stor dos fantasi och helhetsbild. När orken tar slut är det svårt att se klart och kunna hantera alla punkter och även om jag är helt psykiskt utmattad i dag så har vi ändå många fina och roliga stunder tillsammans och jag har gett mig fan på att det ska bli många mer. Hoppas nu att hennes immunförsvar inte sviker henne och att hon får hålla sig frisk fysiskt medan vi jobbar på att få henne i balans. Än har jag inte en stabil grund till avlivning, magen säger emot.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Har inte följt er tidigare, men undrar hur pass mycket passivitet ni tränat?
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Jag lägger in passivitetsövningar var gång vi är ute eller snarare avslappning att vi bara sätter oss eller lägger oss så hon varvar ner. Efter vi har tränat så hon släpper allt och kopplar av. På sistone har hon själv lagt sig och verkat trött som om hon va orkeslös men ändå varvad. Därför trodde jag hon hade infektionen eller va sjuk på annat sätt men veterinären säger hon är kliniskt frisk. På sistone har jag väl slarvat med att ge det tid tills hon slappnat av helt innan vi gått vidare. Brukar ha med henne till vallningen och att hon får ligga och titta när de andra kör då ligger hon superkoncentrerad och följjer varje steg hundarna och fåren tar. Hur gör du?
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Träffade en Aussie igår och den var stressad så länge matte stod upp. Den kunde inte slappna av förrän matte satte sig ner. Mattar och hussar hittar knep på alla möjliga sätt. Hon hade två av samma ras och de var så vitt skilda i psyket som två hundar kan vara.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Det var väldigt tungt att läsa om hur du har det nu vännen :(

Jag har inga konkreta tips att komma med nu, utan vill bara säga att du väljer själv vad du orkar med och vill göra. Jag träffar dig gärna för en lång skön och avslappnande promenad på Ryssberget om du vill? Det är alltid skönt att få komma ut och prata av sig och jag lyssnar gärna!

*Varma kramar*
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Gulle dig tjejen:love:. Det skulle vara toppen. Har ditt nummer. Lite komiskt när jag tänker på att jag ringde dig och bollade tankar ang denna 5 månaders tiken som hade BC i sig och avstod då jag va rädd för vad hon skulle kräva och bli som stor efter att ha haft henne några dagar på prov.

Lexie.jpg


Sen blir jag med en tik som inte verkar ha några andra raser i sig. Haha ja i bland är livet lite svårt att avläsa;)

Skulle vara trevligt att träffas en dag när båda kan. Har fortfarande inte körkort om vi ska gå vid ditt så får ordna skjuts eller ta tåget.
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Lider med dig :(.....sen undrar jag lite hur stressad du själv är ? Hur känslig är din hund och hur mycket kan hon plocka upp från dig ?
 
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Hon läser mig som en öppen bok vilket är den svåra biten. Det blev en ond cirkel. Hon va hyperstressad då jag tog över henne i nov och då hade jag precis påbörjat min KBT behandling för min egen inre stress. Så som jag skrev, jag va väldigt noga med att försöka få reda på av hennes förre ägaren hur stresskänslig hon va i sig själv och inte bara miljön som påverkade henne då jag inte varken ville eller kände det skulle vara rätt hund för mig. Sa också att jag tvekade då hon hade BC i sig och ville veta hur mycket av rasens signalkänslighet och arbetsbehov som slagit igenom i korsningen då hon faktiskt såg ut precis som en BC. Sen va hon ju unghund och då menade de på att hon va ju bara pigg och att BC hade slagit igenom i utseendet men kunde inte märkas av så mycket till sättet. Det va mycket de sa som inte va sant nu i efterhand bla att hon hade bitit den lilla pojken i magen då han tog hennes ben men det tystade mamman ner snabbt och nu i efterhand förstår jag att det va deras panik att bli av med henne.

Märktes direkt när vi kom hem från veterinären i måndags och jag kunde släppa all oro att hon va sjuk fysisk att hon lugnade sig markant. Inte lätt när ens inre stress sätter igång och hunden reagerar direkt och tvärtom. Jag har varit orolig för henne och ju mer jag har arbetat med att hitta olika sätt att dämpa stressen ju mer har det blivit. Vi har haft två underbara dagar nu. I kväll gick jag en hel långrunda utan någon stress, inget flämtande, lugn takt och det känns underbart. Det har ju varit balanserade perioder så klart sen nov men jag måste acceptera att sånt här tar tid. När andra jag känner tar dagen som den kommer med sina stresshundar och nochalerar häschningarna och hyperenergin så går min hjärna igång stenhårt på hur ska jag få bort detta för att hjälpa henne. Fått rådet att bara vara, titta bort när hon börjar, sätta mig ner och fokusera på mig själv i stället för henne. Allt grundar ju sig i mitt lugn för klarar inte jag att hantera min inre stress så kan ju inte jag smitta över lugn och hjälpa henne. Vänner säger att det va en mening att det blev just hon då både har en gemensam nämnare. Ja vem vet han där uppe kanske fixade det som så för att vi skulle hjälpa varandra:angel:

Går fortfarande i Kbt för min stress och det blir bättre men det tar med tid.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: När ens dröm om ett härligt liv med hund krossas.

Jag funderar mest på det här du beskriver med "din inre stress". Sådant färgar av sig något enormt på ffa signalkänsliga hundar, och jag tror att det blir en ond cirkel, så pass att ni "smittar" varandra. Är omplacering uteslutet?
 

Liknande trådar

Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 191
Senast: Acto
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
5 589
Hundhälsa Hej, Jag har i 2 års tid haft PROBLEM med min tik som nu är 2,8år och alltså levt 2 år av sitt liv med denna hemska MAGKATARR SOM...
Svar
8
· Visningar
1 068
Senast: BornAgain
·
Hundavel & Ras Jag skulle vilja uppmana alla som har bra hanhundar att spara sperma från era hundar för framtiden. Med bra hundar menar jag alltifrån...
2
Svar
30
· Visningar
2 301
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp