Bukefalos 28 år!

När föräldrarna tycker olika om aktiviteter

Och jag vill inte ha ett sådant förhållande.

Kl
Sonen är redan aktiv, i sig själv. Bara fyra år och spel är inte aktuellt i denna familjen.
Går just nu på simning då jag anser att det är viktigt men annars är vi ute mycket. Jag har svårt att se hur han i framtiden fastnar i ett spelande pga hur vi lever och bor.
Självklart finns det andra saker som med är farliga men jag tror det är min familj som får sambon att säga nej.

Är han bara fyra är det väl i vilket fall lite tidigt för ridning, annat än att bli ledd på en häst ibland? Annars skulle jag vänta tills han är sju och kan börja på en seriös ridskola, då är också olycksrisken betydligt mindre. Som nån annan skriver så är ju risken att man börjar satsa mot EM utan egen häst, som ridskoleelev, obefintlig.
 
Är han bara fyra är det väl i vilket fall lite tidigt för ridning, annat än att bli ledd på en häst ibland? Annars skulle jag vänta tills han är sju och kan börja på en seriös ridskola, då är också olycksrisken betydligt mindre. Som nån annan skriver så är ju risken att man börjar satsa mot EM utan egen häst, som ridskoleelev, obefintlig.
Min fyraåring (född 2011) hat ridit en termin på ridskola, hon travar och rider lätt utan ledare, kan flera ridvägar och kan borsta ponnyn själv.



Ts - jag hade sagt åt partnern att komma med vettigare argument än så. Varför skulle ridskolestart nu innebära elitsatsning om 10 år?
 
Chockerande nog är jag en hästtjej och hållt på med hästar på hobbynivå fram tills förra året då jag bröt svanskotan.
Min son har alltid hängt med mig till stallet och grejat sedan han var en bebis.
Nu utrycker sonen vilja att börja rida, vilket går bra för mig men hans pappa är inte okej med det hela.
Han tycker det är för farligt och att min familj inte kommer kunna hålla det på bra nivå utan vi sitter snart där med ett barn som matchas mot Em.

Jag förstår hans argument, men samtidigt inte då jag har hållt på så länge utan problem och vet att jag kan sätta ner foten mot familjen. Problemet blir snarare om sonen inte tröttnar utan vill satsa, men det är en mycket senare fråga. Nu pratar vi ponnyridning max en gång i veckan.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av tråden men det lär finnas folk som varit i samma sits, hur har ni löst det?

Äsch, din familj bor ju såpass långt bort att de inte borde kunna påverka så mycket? Plus att om ongen vill rida så får han väl det. Det behöver inte betyda att han vill rida ponny-SM 2020. Travskolan här är ju poppis annars, om det är hästar som lockar mer än ridning?

Jag tror att några ridskolor i kommunen har något slags 10-kort på ridlekis, det kan ju vara värt att testa.
 
Jag tänker så att om barnet vill prova på något så måste h*n få göra det, oavsett vad det är. Är inte det ett argument som biter på pappan?
Han kan ju inte gärna styra vad barnet vill/ska göra pga av din familj :confused:

Nu vet inte jag något om er eller din/er familj, men det verkar så "dumt" (vet inte hur jag ska formulera mig).
Han kan ju inte förutsätta ens att barnet vill fortsätta med ridning...

Min son red ju gärna i den åldern, men vid 8-9-någonting så ville han inte mer. Han går gärna ut och gosar med hästarna, åker pulka bakom ponnyn och kan rida lite barbacka i grimma i hagen "bara för skoj"... men inte rida/träna. Jag tvingar han inte - hästarna finns där om han vill, men är inte köpta för hans skull.

Jag "hatar" fotboll t.ex - men nog 17 var jag fotbollsmorsa i två terminer för att avkomman ville prova på...
 
Jag tycker det verkar märkligt att inte låta sonen testa på ett intresse för den eventuella risken att han i framtiden kanske möjligen blir tillräckligt duktig samt har kvar intresse nog att elitsatsa? Det är ju ganska få som kommer så långt, menar jag.
 
Jag undrar vilket av argumenten ni tänkte ange för sonen som skäl till varför han inte får rida?

Personligen skulle jag Inte säga till ett barn att en folksport så som ridning eller liknande är för farligt. Det är ju som att ge barnet en rädsla i present alt bädda för riktig trots i framtiden när barnet är så pass stort att hen börjat tänka mer självständigt.

Eller va det andra alternativet att säga "Nej du får inte börja rida för du kan bli så pass duktig att du vill rida mer och satsa mer i framtiden" snacka om att kapa ett barns drömmar vid fotknölarna och förmedla att oavsett hur duktig du är eller hur mycket du vill så ska du inte satsa.

Jag vet att jag kommer hamna i samma sits som din sambo om några år, då gällande motorsport. Motorsport är för mig betydligt farligare än ridsport men min familj och min sambos familj lever för det.
Jag fick min första cross när jag var 5 år och min sambo har kört skoter sedan han föddes. Jag själv får typ hjärtsnörpen när jag ser alla småttingar ute på banan (mest för att jag vet vad sargad både min far och min bror är efte alla kracher) samtidigt som min sambo redan nu letar skoter till vårt ofödda barn.
När tiden kommer, oavsett om det blir ridning, motorsport eller extremsport så får jag faktiskt svälja oron och redan från början vara noga med att vi introducera ett sunt säkerhetstänk för barnet.
 
Mina barns pappa var emot alla hobbyer/fritidsintressen. Jag struntade fullkomligt i vad han tyckte och lät barnen göra det de ville. Jag var väldigt glad att vi inte längre bodde ihop när han visade den sidan av sig själv för jag hade omöjligt kunnat acceptera att barnen inte skulle få ha och utöva vilka intresse de ville!
 
Frågan är mer mångbottnad än jag trodde när jag började den här tråden, jag har insett att det är även jag som drar i bromsen gällande det här. Många av mina hästår var inte positiva och jag vill självklart inte att sonen ska behöva uppleva det jag upplevde.
Jag tror våra liv kommer bli enklare om sonen aldrig får ett hästintresse.

Jag fårstår dock att många av er tycker det är konstigt, tex. en ridskoleunge utan häst kan aldrig satsa. Men det är inte hela historien tyvärr.

Just nu går han på simning och vi har inte tid just nu för något annat tur nog.
@Is en cross har han redan, lite stor ännu bara :D skulle dock hellre se ar han höll på med folkrace.
 
  • Gilla
Reactions: Is
Frågan är mer mångbottnad än jag trodde när jag började den här tråden, jag har insett att det är även jag som drar i bromsen gällande det här. Många av mina hästår var inte positiva och jag vill självklart inte att sonen ska behöva uppleva det jag upplevde.
Jag tror våra liv kommer bli enklare om sonen aldrig får ett hästintresse.

Jag fårstår dock att många av er tycker det är konstigt, tex. en ridskoleunge utan häst kan aldrig satsa. Men det är inte hela historien tyvärr.

Just nu går han på simning och vi har inte tid just nu för något annat tur nog.
@Is en cross har han redan, lite stor ännu bara :D skulle dock hellre se ar han höll på med folkrace.
Oavsett vad barnen gör kan man som förälder alltid ställa för höga och stora krav på sitt barn, tyvärr och det är bra att vara medveten om det, jag kan ju se att min äldsta skulle kunna bli ännu bättre om hon la ner lite mer träning på sin sport, men jag håller tyst eftersom jag inte vill ställa för stora krav på henne, och jag säger ifrån när andra tycker en massa även om de gör det för att de vill hjälpa till. Vill hon själv däremot träna mer, ja då ställer jag självklart upp.
Jag har sett hemska föräldrar i nästan alla sporter som jag har kommit i kontakt med och barn som aldrig mer vill se åt en sport pga sina föräldrar.
 
Jag undrar vilket av argumenten ni tänkte ange för sonen som skäl till varför han inte får rida?

Personligen skulle jag Inte säga till ett barn att en folksport så som ridning eller liknande är för farligt. Det är ju som att ge barnet en rädsla i present alt bädda för riktig trots i framtiden när barnet är så pass stort att hen börjat tänka mer självständigt.

Eller va det andra alternativet att säga "Nej du får inte börja rida för du kan bli så pass duktig att du vill rida mer och satsa mer i framtiden" snacka om att kapa ett barns drömmar vid fotknölarna och förmedla att oavsett hur duktig du är eller hur mycket du vill så ska du inte satsa.

Jag vet att jag kommer hamna i samma sits som din sambo om några år, då gällande motorsport. Motorsport är för mig betydligt farligare än ridsport men min familj och min sambos familj lever för det.
Jag fick min första cross när jag var 5 år och min sambo har kört skoter sedan han föddes. Jag själv får typ hjärtsnörpen när jag ser alla småttingar ute på banan (mest för att jag vet vad sargad både min far och min bror är efte alla kracher) samtidigt som min sambo redan nu letar skoter till vårt ofödda barn.
När tiden kommer, oavsett om det blir ridning, motorsport eller extremsport så får jag faktiskt svälja oron och redan från början vara noga med att vi introducera ett sunt säkerhetstänk för barnet.
Jag har ingen erfarenhet av motorsport men gillar skoter!
Mitt intryck av hästar kontra motorfordon är att hästar och ridning är riskfyllt i början- mer än motorfordon. Just eftersom hästen är en levande varelse och agerar självständigt. Det gör att man fort hamnar i situationer man inte klarar av.
Motorfordon känns väldigt farligt när man lärt sig mer eftersom man liksom utmanar ödet med hög fart och svår terräng och inte får någon hjälp av maskinen.... Hästen i sig kan ju faktiskt hjälpa ryttaren eller stjälpa... Maskiner följer bara tyngdkraften på nåt vis.
Bara en egen liten analys av två rätt farliga men roliga fritidsintressen:-)
 
Ts - jag hade sagt åt partnern att komma med vettigare argument än så. Varför skulle ridskolestart nu innebära elitsatsning om 10 år?
När vi dessutom pratar om ett fyraårigt barn. Som sexåring vill han kanske inte rida längre.

Att oroa sig för att en fyraåring som vill rida ska få det kämpigt med OS-satsningen, framstår för mig ungefär lika rimligt som att hindra en fyraåring från att rita för att han inte ska bli galen och skära av sig örat precis som van Gogh.
 
Om ungen vill rida, klart han ska rida. Han är FYRA år, det är ju inte frågan om att kandidera till landslaget på den nivån. Mina föräldrar kan inte någonting om hästar och min mamma var livrädd när jag började som treåring, men jag är väldigt tacksam att jag fick börja.

Jag anser att det är barnets intresse som får styra. Jag skulle inte jubla för mig själv om jag hade fått ett barn som vill spela fotboll som jag tycker är murdertrist, men blir det så får jag ju så klart bita i det sura äpplet och inte låta barnet märka det.
 
När vi dessutom pratar om ett fyraårigt barn. Som sexåring vill han kanske inte rida längre.

Att oroa sig för att en fyraåring som vill rida ska få det kämpigt med OS-satsningen, framstår för mig ungefär lika rimligt som att hindra en fyraåring från att rita för att han inte ska bli galen och skära av sig örat precis som van Gogh.
Tja, är man barn rum en som är psykiskt sjuk så får man fler bekymmer än vanliga personer. Är tyvärr så.
Men vi får se, nyligen var han mer sugen på att ha kor än att rida. Vi får se om han fortfarande vill nästa vecka.

Kl
Just den här frågan tror jag faktiskt inte skulle fått samma svar på ett annat forum, vilket jag tycker är intressant!
Vi som är här har någon form av hästintresse vilket märks bland svaren :D
 
OK. Jag blev bara fundersam eftersom elit-tänket finns inom de flesta sporter. Och då satsas det redan på lågstadiebarn...
 
Just den här frågan tror jag faktiskt inte skulle fått samma svar på ett annat forum, vilket jag tycker är intressant!
Vi som är här har någon form av hästintresse vilket märks bland svaren :D

Tror inte det har så mycket med just ridningen i sig att göra. Snarare att en förälder ska bestämma över barnets intressen på, i mina ögon och flera andras, ett märkligt sätt.

Nej för där är inte psykfallet så intresserad.

Gud vad hemskt att kalla ditt barn så.
 
Jag pratade med min partner om detta vid middagsbordet. Min partner utövade andra sporter varav en del som han började bli bra på men slutade innan han blev riktigt bra av genomtänkta anledningar. Därför tog jag dessa som exempel i diskussionen och frågade hur han skulle reagera om tösen ville börja med dem. Svaret var att den personliga viljan som barnet har är betydligt viktigare än hans (våra) åsikter om sporten i fråga.
 
Tror inte det har så mycket med just ridningen i sig att göra. Snarare att en förälder ska bestämma över barnets intressen på, i mina ögon och flera andras, ett märkligt sätt.



Gud vad hemskt att kalla ditt barn så.
Nej gud!!!! Det var en från min familj som jag skrev om högre upp, absolut inte mor barn!!!! Herregud
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag har absolut ingen att prata med om detta. Satt och googlade "karriärrådgivning" och kände att jag kanske ska betala för det (så...
2
Svar
22
· Visningar
3 779
Kropp & Själ Jag är 30 år gammal, jag har så långt jag kan minnas haft en depressiv läggning. För ungefär ett halvt liv sedan hade jag min första...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
7 733
Senast: krambanan
·
Övr. Barn Nu har idoten gått över gränsen igen,fast denna gången mer än vanligt. Varit en vända till med familjerätten fast denna gången i...
2
Svar
27
· Visningar
2 867

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp