När man var en elak liten skitunge

Status
Stängd för vidare inlägg.
Först av allt vill jag beklaga det lidande så många i tråden vittnar om, det är verkligen fruktansvärt att läsa om mobbing och dess långtgående konsekvenser för alla drabbade:cry:

Jag är både förälder och arbetar inom skolan på gymnasiet så jag hör i allra högsta grad till de som bär på ansvar att se och göra någonting åt mobbning och andra former av destruktiva beteenden mellan barn och unga.

Jag skulle vilja ställa frågan till den/de som vill svara: Vad önskar ni med egna erfarenheter av att bli utsatt att någon i min position gjort? Fanns det någon som faktiskt agerade på ett sätt som gjorde skillnad för er, i så fall hur?

Nä, det fanns ingen som agerade på nåt som helst positivt sätt. Ingen lärare har mobbat mig men ingen lärare gjorde heller något som hjälpte. Det som hade hjälpt hade varit om de som mobbade mig hade förflyttats. De var några stycken men två stack ut. Den ena för att han var den som gjorde och sa mest. Vi kan kalla honom A. Han var som en karikatyr av en mobbare: storväxt, korkad och elak. Sen fanns B som var smart. Läste senare vidare och är nu forskare. B gjorde inte så mycket eller sa så mycket elakt direkt till mig. Jag var aldrig egentligen direkt rädd för honom, trodde aldrig att han skulle göra annat än att "bara" säga elaka saker. Men han var den som fick de mer korkade killarna i klassen att göra saker mot mig. De som inte var så smarta som han. Speciellt A. Själv gjorde han inget. Hade A och B flyttats till en annan skola hade de andra idioterna förmodligen slutat. De hängde nog mest på för att de var rädda för A. Så även för de hade det förmodligen varit en fördel om A flyttats.

Det här är mina råd:

1) Se strukturerna. Det kan finnas de som inte syns så mycket men som verkar i kulisserna. Men ignorera inte den som faktiskt gör de värsta sakerna.

2) Flytta mobbarna. Inte den mobbade.

3) Framförallt: Gaslighta inte en som är mobbad! Kommer en elev till dig och berätta om mobbing. Tro på eleven. Ta eleven på allvar! Försök inte övertala eleven att det inte var så farligt.
 
Jag tror du har svaret där, om hon är vän med alla utom dig så finns det ett skäl och det är troligen inte att hon uppfattade dig som trevlig eller någon neutral.
Ja, säkert.
Men jag är inte heller vän med alla från mina skolklasser. Vissa är man ju inte närmare vän med, sp varför ska man vara vän på Facebook med alla?
 
Senast ändrad:
Nä, det fanns ingen som agerade på nåt som helst positivt sätt. Ingen lärare har mobbat mig men ingen lärare gjorde heller något som hjälpte. Det som hade hjälpt hade varit om de som mobbade mig hade förflyttats. De var några stycken men två stack ut. Den ena för att han var den som gjorde och sa mest. Vi kan kalla honom A. Han var som en karikatyr av en mobbare: storväxt, korkad och elak. Sen fanns B som var smart. Läste senare vidare och är nu forskare. B gjorde inte så mycket eller sa så mycket elakt direkt till mig. Jag var aldrig egentligen direkt rädd för honom, trodde aldrig att han skulle göra annat än att "bara" säga elaka saker. Men han var den som fick de mer korkade killarna i klassen att göra saker mot mig. De som inte var så smarta som han. Speciellt A. Själv gjorde han inget. Hade A och B flyttats till en annan skola hade de andra idioterna förmodligen slutat. De hängde nog mest på för att de var rädda för A. Så även för de hade det förmodligen varit en fördel om A flyttats.

Det här är mina råd:

1) Se strukturerna. Det kan finnas de som inte syns så mycket men som verkar i kulisserna. Men ignorera inte den som faktiskt gör de värsta sakerna.

2) Flytta mobbarna. Inte den mobbade.

3) Framförallt: Gaslighta inte en som är mobbad! Kommer en elev till dig och berätta om mobbing. Tro på eleven. Ta eleven på allvar! Försök inte övertala eleven att det inte var så farligt.
Tack för att du delar med dig🙏 Så oerhört sorgligt att det inte fanns någon som gjorde mer för dig där och då!
 
Först av allt vill jag beklaga det lidande så många i tråden vittnar om, det är verkligen fruktansvärt att läsa om mobbing och dess långtgående konsekvenser för alla drabbade:cry:

Jag är både förälder och arbetar inom skolan på gymnasiet så jag hör i allra högsta grad till de som bär på ansvar att se och göra någonting åt mobbning och andra former av destruktiva beteenden mellan barn och unga.

Jag skulle vilja ställa frågan till den/de som vill svara: Vad önskar ni med egna erfarenheter av att bli utsatt att någon i min position gjort? Fanns det någon som faktiskt agerade på ett sätt som gjorde skillnad för er, i så fall hur?

Punktmarkering av de drivande individerna, speciellt de våldsamma. Ett slag är ett för mycket, efter det ska dom aldrig vara utom räckhåll för assistenten eller vad man nu vill kalla det för (funkade både på min tid och mitt barns mot våldsamma individer). Aldrig låta barnen vara utom uppsikt på skolgården, alltid nog med rastvakter.

Men när det gäller den psykologiska mobbning så är det svårare, speciellt eftersom så mycket av det ofta pågår på fritiden. Att ha samtal och "workshops" om värdegrunder och acceptabla beteenden i tidig ålder och fortsätt ha det extremt regelbundet verkar fungera hyfsat i mitt barns skola. Nöta in det. Vara den där utkommande faktorn i att träna barnen i empati och acceptabelt beteende.
 
Och för övrigt, jag ser "förlåtelse" som ett kristet koncept som inte alls är relevant för mig.
Begreppet förlåtelse finns säkerligen inom flertalet religioner och kulturer även om det yttrar sig på olika vis. Visst det är centralt inom kristendomen, men att ingen annan än e kristen gör något felaktigt och ångrar sig vore konstigt.
 
Jag har träffat mina mobbare, även i ”grupp”. Alla är vi olika men jag kunde inte bry mig faktiskt, jag har arbetat hårt med mig själv och slösar inte energi på varken att hata eller tänka på de. Och att börja fundera över deras barn, deras föräldrarskap (alla de är föräldrar idag), nej?
Denna tråden är så hatisk mot alla håll.
 
Tycker det ofta blir såhär i diskussioner. Person har åsikten X. Personer som läser har erfarenhet av att personer som tycker X även tycker Y, C och U. Alltså tillskrivs även dessa åsikter. Jag tycker det är fruktansvärt att läsa om de erfarenheter som vittnas om i tråden, och hur bemötandet varit. Ingenting ursäktar det. Men det innebär inte heller att alla som försöker förstå bakomliggande orsaker till mobbing är dessa personer.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har tidigare aldrig haft några större problem med att prata inför folk. Jag har absolut varit nervös inför tal eller större...
2
Svar
25
· Visningar
1 358
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 098
Senast: Whoever
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det här inlägget skriver Livia och jag, Livias pappa, tillsammans för att försöka reda ut lite av det som utspelats här de senaste...
Svar
4
· Visningar
1 992
Senast: LiviaFilippa
·
Relationer Jag är en arbetande småbarnsförälder till två barn som är mycket energiska, aktiva och säger vad de tänker all vaken tid. Även min man...
2 3
Svar
52
· Visningar
6 373
Senast: Fruentimber
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp