När sova över?

[Limen]

Nästa fråga som en uppföljare på min förra tråd. Pojkvännerna (flera ) har länge frågat om inte dottern kan sova över hos dem. En del börjar tidigt Eftersom dottern har svårt för att somna och gärna kryper in i vår säng när vi sover så är det absolut inte aktuellt ännu att sova över borta. Men när kan det vara lämpligt att tillåta det? När hon är tillräckligt trygg givetvis. Vid vilken ålder kan det vara ok att barnen sover över hos kompisar?

 

[Jane_Done]

Sv: När sova över?

Hur gammal är dottern?

 

[Limen]

Sv: När sova över?

6 år..........

 

[Mustasukka]

Sv: När sova över?

Min 6-åring har haft kompisar som sovit över sedan de var 5.
Han skulle få sova över hos kompisar om han ville och de gick bra för kompisens föräldrar. Men det har inte varit aktuellt.

 

[johannea]

Sv: När sova över?

Min 4 åring har sovit hos en kompis en gång, 6 åringen många gånger och det har gått jättebra!

 

[Jane_Done]

Sv: När sova över?

6 år tycker jag verkar vara lämpligt. Annars skulle man väl kunna säga att det börjar bli dags när barnen börjar fråga efter det.

 

[darkblonde]

Sv: När sova över?

Halvt OT men inte helt orelaterat eftersom det just var pojkvännerna (och alltså inte dottern själv) som hade frågat:

När jag var liten gillade jag iofs att leka med min bästa kompis, men jag tyckte inte så mycket om att äta där. De åt "konstiga" saker. Hur som helst brukade både kompisen och hennes mamma propsa på att jag skulle ringa hem och fråga min mamma om jag fick stanna över middagen. Vi utvecklade då en enkel kod för att hon skulle veta när jag egentligen inte ville, men inte vågade säga nej själv.

Jag: "Mamma, får jag äta hos Camilla?" -> Mamma: "Nej, ikväll vill vi att du äter hemma."

Jag: "Mamma, jag vill äta hos Camilla. Får jag det?" -> "Mamma: Javisst, det går bra."

Nu vet jag ju inte alls om din dotter har samma problem att säga nej som jag hade när jag var liten, men det här var en idé.

 

[svea]

Sv: När sova över?

Låt henne sova över när hon själv ber om det.

Sen kan det hända att hon ringer hem och storbölar framåt midnatt och vill bli hämtad. Det är fullt normalt, och det är trygghetsskapande i sig själv för henne att se att ni faktiskt kommer när hon tagit ett steg som är lite svårare än hon räknat med. Det ger mod att våga pröva vingarna igen!

 

[svea]

Sv: När sova över?

Smart!

 

[TinyWiny]

Sv: När sova över?

Halvt OT men inte helt orelaterat eftersom det just var pojkvännerna (och alltså inte dottern själv) som hade frågat:

När jag var liten gillade jag iofs att leka med min bästa kompis, men jag tyckte inte så mycket om att äta där. De åt "konstiga" saker. Hur som helst brukade både kompisen och hennes mamma propsa på att jag skulle ringa hem och fråga min mamma om jag fick stanna över middagen. Vi utvecklade då en enkel kod för att hon skulle veta när jag egentligen inte ville, men inte vågade säga nej själv.

Jag: "Mamma, får jag äta hos Camilla?" -> Mamma: "Nej, ikväll vill vi att du äter hemma."

Jag: "Mamma, jag vill äta hos Camilla. Får jag det?" -> "Mamma: Javisst, det går bra."

Nu vet jag ju inte alls om din dotter har samma problem att säga nej som jag hade när jag var liten, men det här var en idé.

Så har jag gjort med när barnen var små väldigt skönt för barnen att skylla på att de inte får om de inte vågar säga ifrån själva att de inte vill.

 

[pinky]

Sv: När sova över?

Vad jag minns så sov jag över hos min kompis ganska tidigt, och hade inga problem med det. Däremot tog det längre tid innan hon sov över hos mig, så jag antar att det är ganska olika hur barnen klarar det.

 

[Sar]

Sv: När sova över?

Jag tycker att du ska vänta tills hon frågar själv.
Jag har fått för mig att 6-årspldern kan vara rätt känslig, en bekants 6-åring har glatt sovit över hos folk tidigare men nu vil/vågar han plötsligt inte så de kommer att vänta ut fasen.

 

[voltis]

Sv: När sova över?

Halvt OT men inte helt orelaterat eftersom det just var pojkvännerna (och alltså inte dottern själv) som hade frågat:

När jag var liten gillade jag iofs att leka med min bästa kompis, men jag tyckte inte så mycket om att äta där. De åt "konstiga" saker. Hur som helst brukade både kompisen och hennes mamma propsa på att jag skulle ringa hem och fråga min mamma om jag fick stanna över middagen. Vi utvecklade då en enkel kod för att hon skulle veta när jag egentligen inte ville, men inte vågade säga nej själv.

Jag: "Mamma, får jag äta hos Camilla?" -> Mamma: "Nej, ikväll vill vi att du äter hemma."

Jag: "Mamma, jag vill äta hos Camilla. Får jag det?" -> "Mamma: Javisst, det går bra."

Nu vet jag ju inte alls om din dotter har samma problem att säga nej som jag hade när jag var liten, men det här var en idé.

Hehe så där gjorde jag med! Jag var väldigt hemmakär som liten och det var sällan jag ville sova över hos kompisar, men istället för att våga säga nej eller så, så frågade jag alltid mamma men hade väldigt olika tonlägen som hon snabbt lärde sig.
Hos kompisar sov jag nog inte över förrän jag gick i skolan, kanske i första eller andra klass. Jag kunde få hemlängtan till och med hon kompisen som bodde dörren bredvid oss