Någon som adopterat?

Sv: Någon som adopterat?

Vet du när kvoterna för hur många barn som får komma från Thailand bestäms?
Förstår att du tycker det är spännande! Det är en sån stor sak! Önska dom lycka till!

Min ena systers svåger och hans tjej fick barnbesked från Indien nu i dagarna. De har en tjej sen innan och nu fick de reda på att en lillasyster väntar! Man blir så upprymd av att höra sånt!
 
Sv: Någon som adopterat?

Blir så snyftig när någon talar om barnbesked! Härligt att höra er berättelse även om den också innehöll tråkigheter...
Kan tänka mig att man kommer möta många svårigheter. Man fick ju verkligen reflektera över sådant på kursen. Vi försöker att vara förberedda på det mesta. Man kan ju få ett barn som aldrig har varit nära någon och inte klarar av att få en kram! När vi pratar om det (de gånger vi vågar tänka så långt fram...) så inser vi att man får gå in i det ganska nollställd, man vet ju inte hur barnet är förrän man träffat det!
 
Sv: Någon som adopterat?

Många svårigheter blir det. Det ska man vara förberedd på så kommer det inte som en chock. Vi fick ganska bra information (adopterade också via FFIA) men det blev lite skillnad IRL.

Vad som också är viktigt att tänka på är att om (när) det börjar trassla ska man inte dra sig för att be om hjälp. Det känns, tyckte jag, lite skämmigt att inte klara av allt själv. Man förutsätts på något vis som adoptivförälder vara så överlycklig att äntligen fått barn att man ska vara så duktig och klara allt själv. Detta är speciella barn. De har en historia som vi inte delat och det medför att i bagaget har de störningar. Precis som du skriver att de kanske inte klarar en kram. Med vår var det precis tvärtom. Hon satt som en kardborre på mig och vägrade släppa. Det var väldigt svårt att lösa detta och försöka ha ett någorlunda eget liv. Jag var då långt ifrån en mycket lycklig nybliven mamma. Ändå är det en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan. Man får onekligen ett lite annat perspektiv när man blivit förälder. Växer upp liksom.
 
Sv: Någon som adopterat?

Innan kursen hade vi en lite mer rosenröd syn på hur det kommer bli (återigen, om vi nu får medgivande... räknar inte med nåt), men vi har verkligen fått många tankeställare efter det. Tar även in allt som man läser (det du skriver tex) och vi pratar mycket om det här hemma. Det lär ju hur som helst inte alls bli som man tänkt sig (det blir det nog inte med biologiska barn heller), så det känns som man gör bäst i att inte ha för många tankar om hur det kommer bli för det vet man ju inte. Däremot har jag en himla massa tankar om vad man kommer GÖRA med barnet, men det är ju en annan sak :D
Såg att det fanns en adoptionsrådgivning i Gbg, har sparat annonsen. Man vet ju aldrig om man behöver kontakta dom.
 
Sv: Någon som adopterat?

Jag tycker att det är synd att det ska ta så lång tid och kosta så mycket. Jag kan tänKa mig att flra skulle adoptera om det blev billigare och enklare. Vad kostar en adoption ca?
 
Sv: Någon som adopterat?

Det är faktiskt lite kul att tänka på hur man tänkte sig det hela innan barnet anlände. Jag skulle t ex sitta under plommonträdet i trädgården och läsa en bok medan den lilla sov i sin vagn. Jag blir fortfarande full i skratt när jag tänker på hur det blev. För att inte grannarna skulle bli helt hysteriska av den tordönsstämma som barnet visade sig ha i hysteriska ögonblick fick jag stanna inne och bära och kånka.:p

Mammorna på öppna förskolan påstod alltid att barnet absolut inte behövde sova middag men väl dess mor:D.
 
Sv: Någon som adopterat?

Det var länge sen det kom barn från Thailand till kommunen där jag jobbar. Kina, Korea, Etiopien och Indien var de senaste.

Måste säga att jag som handläggare också blir rörd när de jag utrett får barnbesked. Man ska lämna in kopior av alla handlingar man får om barnet till kommunen för att de ska finnas i säkert förvar om det skulle hända något med föräldrarnas handlingar, så jag får läsa allt.
Och så ska jag godkänna att adoptionsförfarandet får fortsätta innan de får åka och hämta sitt barn. Mycket underskirfter och stämplar blir det;)
 
Sv: Någon som adopterat?

Det är olika, från 70 000:- till 200 000:- till landet. Ovanpå det ska man betala för översättning av alla handlingar, foton, medlemsskap i adoptionsorganisation och resan förstås.
 
Sv: Någon som adopterat?

Ja om ni orkar läsa så länge :D Det lär ju ta ett tag, risken finns att jag tjatar sönder er under tiden!

Och jag kramar mer än GÄRNA mina sykonbarn!!! De är helt underbara båda två! Har du träffat Nova än?

Inte kommer du tjata sönder oss inte :)

Nej, det har inte blivit av än, men det vill jag ju göra innan hon blivit stor. Bäst jag tar tag i det :)
 
Sv: Någon som adopterat?

Ett barnrum måste gå att ordna och ni måste också kunna visa att boendet är stadigvarande, d v s att ni får hyra det på obegränsad tid eller att ni har realisktiska planer för att skaffa ett annat boende.

Men hur ska vi visa att boendet är stadigvarande? Kopia på kontraktet? Ska värden skriva ett intyg på att han inte tänker köra ut oss? :D Är det skillnad på om man hyr genom ett bostadsbolag än om man hyr privat? Detta är ju genom en privatperson, men vi har det kontraktet som man "ska" ha, det från Sveriges fastighetsägare.

Vi har dessutom valt att bo kvar här längre nu eftersom det är billigt och vi kan spara mycket då, men är det bättre om vi flyttar och skuldsätter oss? Vi hade annars tänkt börja kolla på att köpa hus detta året, men när adoptionen blev aktuell tyckte vi det var bättre att bo kvar några år istället.

Vi KAN ju inreda där uppe, så bor vi kvar kan vi ju såklart visa att det går att ordna ett barnrum.

Många tankar, men skönt att kunna fråga dig lite! :laugh:
 
Sv: Någon som adopterat?

Det räknas som stadigvarande om kontraktet inte är tidsbegränsat, d v s ni får hyra så länge som ni vill.

Ett barnrum placeras bäst i närheten av ert sovrum. Det är inte så bra att ha det på en annan våning.
 
Sv: Någon som adopterat?

Det räknas som stadigvarande om kontraktet inte är tidsbegränsat, d v s ni får hyra så länge som ni vill.

Ett barnrum placeras bäst i närheten av ert sovrum. Det är inte så bra att ha det på en annan våning.

Precis, det är därför vi inte vill inreda där uppe...

Ok, men kontraktet är i alla fall inte tidsbegränsat. Gah, nu vet jag inte hur vi ska göra. Får se vad de säger när vi börjar, men är det minsta problem så flyttar vi! Jag vill ändå äga hus själv och inte hyra, men vi trodde det var smartast att bo här ett tag.
 
Sv: Någon som adopterat?

Vänta och se hur just er kommun ställer sig till det. I kommunen där jag jobbar har alla adoptionssökande hittills ägt sin bostad men jobbar man t ex i Stockholms innerstad så bor ju många i hyresrätter.

Jag har också utrett de som håller på att bygga hus eller har flyttat efter utredningstiden och då har vi fått göra nytt hembesök och tillägg till utredningen eftersom bostaden ska beskrivas i den.
 
Sv: Någon som adopterat?

Ja, det är ju snart (!?!) augusti så då får vi se vad de säger. Bra i alla fall att veta för då kan vi ändå prata hemma om plan B om de säger att vi behöver bo större. Blir inte en chock då kanske. Jag som trodde vi bodde jättebra...
Tusen tack för att du svarar på mina (röriga) frågor! Bra att få höra från en som är insatt!
 
Sv: Någon som adopterat?

Nu har det gått ett tag och hemutredningen (tänkte skriva inredningen först :D ) är i full gång. Har gjort tre av tio träffar nu och det är så skönt när det händer nåt!
Boendet blir inte nåt problem (hembesöket är redan avklarat), vi har pratat med husägaren och om det behövs kan vi isolera och inreda där upp och sova där alla tre och i så fall ha ett lekrum här nere. Dock inget måste att vi gör det, men vi får ha i beräkningen (om vi inte får för oss att flytta till ett annat hus då) att det kan behöva göras.
Jag tycker väldigt mycket om utredaren vi fått! Hon är väldigt lätt att prata med och det känns verkligen helt naturligt att sitta och prata om vad som helst med henne.
Nästa steg är att min syster och hennes man ska prata med henne (inte dex smulu om du läser detta) och det ska ske på fredag. Ska bli spännande att höra vad de pratade om och det känns verkligen bra att få skicka dit nån av mina systrar - de vet ju allt om oss och är väldigt delaktiga i detta.
Nåja, det var en liten uppdatering för er som är intresserade i alla fall...
Än så länge verkar allt positivt och utredaren har sagt att om det är något som inte är positivt så kommer hon meddela det med en gång. Man kommer med andra ord inte behöva vänta till slutet av utredningen och tro att man ska få medgivande och sen få avslag. Skönt att veta att det fungerar så i alla fall!

Mvh
Poppinella - som hoppas att småskruttstråden hålls vid liv några år så man kan få vara med och posta i den :angel:
 
Sv: Någon som adopterat?

Hoppas allt går bra och att ni snart har en alldeles egen liten "skrutt" att hålla i famnen :love:
Det ska bli spännande att följa er genom detta äventyr (eller vad heter det egentligen?)

Kram.
 
Sv: Någon som adopterat?

Idag har vi stått i kö i exakt 6 månader! Ingen lång tid i detta sammanhang, men det som glädjer mig är att det gått FORT! Om ytterligare sex månader går lika fort har vi ett år... sen ett och ett halvt osv... hoppas resten av tiden går fort den med! Dock vet jag ju att det inte kommer göra det... när den långa väntan börjar kommer det emellanåt kännas hopplöst.
Vi har en träff kvar i utredningen bara och än är allt positivt! Har faktiskt tyckt om utredningen och kommer nog sakna träffarna när det är klart. Det är ju nu man känner att det händer nåt och att man kan vara med och påverka lite själv.

Nåja, fortsättning följer antar jag....
 
Sv: Någon som adopterat?

Blev lite nyfiken på hur ni tänkte när du sa at det verkligen skulle SYNAS att barnet var adopterat. Att det skulle underlätta, eller vad du skrev.
Har en kompis som adopterat från Rumänien. Där ville dom ha foton på henne och hennes man så dom skulle hitta ett barn som passade deras utseende. Min kompis har stora ögon, och den lille killen som är deras nu har stora ögon. Gulligt tänkt tycker jag.
 
Sv: Någon som adopterat?

På den punkten tänker alla olika. Vi känner att det är en fördel att det syns att barnet är adopterat, alltså är från ett land där de inte ser ut som mig och min man. Det blir självklart att barnet är adopterat och man slipper en del frågor. En del ser det som en fördel om barnet är från europa och ser ut som adoptivföräldrarna i hudfärg och drag och slipper på så vis frågor om varför barnet inte ser ut som dom. Luddigt förklarat och i slutändan spelar det förstås ingen roll - barn som barn. Det kanske blir något europeiskt land i slutändan ändå... det vet man aldrig även om vi tänker som vi gör nu.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
1 707
Senast: orkide
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 741
Övr. Hund Lite bakgrund: Jag och min sambo har beslutat oss efter 2års funderande och diskuterande, att nu är perfekt tid för oss att adoptera en...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
7 845
Senast: Elektron
·
  • Artikel
Dagbok Fick sådan oerhörd lust att skriva något. Inte som i att hitta på något, utan skriva i princip om det som är nu och här och på riktigt...
Svar
0
· Visningar
485
Senast: Takire
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp