Någon som var på Kottas clinicen?

[Antti]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

det var kanske inte så mycket fel på AK då. Utan svensken tror att dom är på världnivå bara nån riddare har berömt dom en gång.
Att nivån är högre på kontinenten är kanske inte så, man blir inte bra av att flytta till Tyskland. Men metoderna är nog andra utomlands. Man käftar inte emot där.
Det var en tös på buke som kallade sig för beridare för att hon hade ridit isläningar på led. Hon kunde inte förstå skillnaden på att vara beridare på SRS eller självutnämd
Med en sån attityd i bagaget så kommer svensken att få problem med utländska tränare.
Sen finns det även utländska tränare som har samma system som dom svenska berömmarna, inga jag skulle åka och se på.
Enklet kan man göra två grupper,
en som bara matar och berömmer, detta är ju något som alla redan kan men betalar ändå för
dom som vrider saker till rätta oavsett metod.

 

[tyst]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Tyvärr utryckte han sig så (jag hörde honom), tappad på huvudet som liten. Reagerade över hans sätt att uttrycka sig, det var väldigt grovt.

Håller med dig helt om att det skulle bli få tränare kvar om man rensade ut bland tränarna..

 

[Dreamer]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Nä det finns en tredje också, de som både kan något och som kan lära ut på ett bra sätt utan att få sina elever att nästan börja gråta.

 

[true_blue]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Om man kollar hur Kottas har uppfört sig i andra länder är det ingen överraskning att han är lika spydig här. Synd att han har valt denna metod. Men tydligen så går det att fortsätta att jobba med honom om man beslutar att inte ta åt sig av det elaka utan bestämmer sig för att jobba på.
/T_B

(- Men det skulle vara kul att se ett möte mellan AK och AW...skulle det sluta i ömsesidig respekt eller bli total katastrof?)

 

[Dreamer]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

I så fall är det ju förkastligt. Sånt beteende vill jag inte alls försvara.
Oavsett skicklighet i ridning.

 

[tyst]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Jag tycker att man kritiserar en sak EN gång, inte om och om igen.
Sadeln tog han tex upp gång på gång, tom under "föreläsningen".
.

Beträffande ponnyn så var det inte ryttarens fel att hon var där, snarare hennes tränares ansvar. Ekipaget var definitivt inte redo för MSV (ens på svenska) så språkförbistring går inte att skylla på.
Tror också att tjejen fick lite blackout av kritiken och det tycker jag AK borde ha tagit hänsyn till.

"Sadeltjejen" hade ju beställt ny sadel innan kursen, så problemet var ju på gång att åtgärdas.

Den unga tjejen var inte redo för msv nej, och det är kanske inte så bra att rekommendera någon att rida för en utländsk tränare när de inte kan engelska. Om hennes ord tränare rekommenderat henne så var det kanske inte så välbetänkt. Har den tränaren initialer LD och bodde sthlmstrakten tidigare? *nyfiken*

Tycker inte det som sades var oberättigat, värt om, de saker han tog upp var rätt, men man kan säga saker på olika sätt, mer eller mindre elakt. Han var mer elak än vad som krävdes.
Jag blir också less på daltandet och "jag rider lektion för att få beröm" mentaliteten som många har, I min åsikt rider man lektion för att få reda på vad som behöver ändras och förbättras, men ryttaren kan inte bara höra allt de gör fel utan måste också (precis som hästen) få veta när de gör rätt (tänker då på när de korrigerar det som var fel). En bra tränare kommer med tillsägelser och övningar som hjälper till att korrigera felen och utveckla ekipagen.

Håller med som någon anann sa, att det kan vara svårt för någon med oerhörd ryttarkänsla att förklara för någon annan (med mindre känsla) hur man ska göra, det är ju "bara att göra". Bästa ryttarna är inte alltid (någonsin?) bästa tränarna. Däremot kan man lära sig av att se dem rida.

 

[monster1]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Ja, det finns ju något som heter konstruktivkritik. (Håller med)

 

[JosefinaH]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Kunskap som jag däremot kan använda nu är att om man har en häst som inte tar förhållningar så kan man rida den rakt mot en vägg (alla gångarter) och stannar den inte på förhållningen så får den ont i huvudet. Inte så sofistikerat kanske men det vara hans förslag [/QUOTE]


Ja, detta borde ju funka... *asg*

 

[svea]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Håller med, det finns olika sätt att säga saker på. Man kan vara rak och ärlig OCH sympatisk och pedagogisk. Tack och lov. Och jag förstår inte vad det är för fel på att ge beröm? Det är väl en ganska väl erkänd undervisningmetod att man förstärker ett gott beteende med beröm. Oförtjänt beröm = smicker är en annan sak, det vinner ingen på.

Personligen skulle jag ha mycket svårt att träna för en tränare som kör med metoden "söndra och härska". Jag vill faktiskt att min tränare ska ha ett genuint intresse av att jag ska utvecklas, och agera utifrån det. Jag har absolut inga problem att hitta fel med det jag håller på med, alldeles på egen hand, så de små spillror av beröm som fastnar i bakhuvudet (och där fastnar bara fragment av det välförtjänta, det oförtjänta är glömt innan lektionen är slut) har en tung uppgift att fylla de dagar när man sitter på egen hand och allting är svart och svårt och man helst vill skita i allt och skaffa guldfiskar i stället.

Faktum är att det har hänt att jag blivit förtvivlad/irriterad av för mycket beröm - eftersom det har visat att instruktören har underskattat mig och min häst, berömt mig för någon övning vars kvalitet kanske hade förtjänat beröm för ett par år sedan, men som på den nivå jag är nu var för dåligt utförd. Förtvivlad/irriterad också eftersom jag då insett att det blir inte mycket till hjälp den här gången.

Nä, varken "söndra och härska" eller smicker är någon höjdare. När jag rider för någon är jag främst av allt intresserad av att stämma av det jag känner när jag rider med tränaren. När jag sett tillräckligt mycket av en tränare för att lita på den personens omdöme och känsla för kvalitet, så vill jag stämma av och se om våra uppfattningar om vad som är bra och dåligt stämmer överens. Om uppfattningarna skiljer sig åt så vill jag ha hjälp av tränaren att komma i ett läge där tränaren tycker att det är bra, och smaka på det, och sedan testa hemma och se vad maggropskänslan säger.

En annan sak jag är intresserad av när jag rider för tränare är att hitta ingångar och nycklar för att komma vidare. Att jag inte hittat dem själv tidigare beror i princip alltid på mig. Och där går det att ha två sorters attityd till det hela. Antingen har jag inte hittat ingångarna för att jag gör fel. Eller så har jag inte hittat dem för att jag inte gör rätt. Där tycker jag att det är intressantare med en pedagogik som utgår från att lära mig att göra rätt, än en pedagogik som lär mig vad jag gör fel.

Jag har dåligt med tränartillgång, det blir ett par helgkurser om året för dyra pengar (varav resa och uppehälle är den dyraste delen, så då kan jag lika bra rida för de bästa tränare jag kan komma på). Jag har inte tid med en pedagogik som utgår från att hitta alla mina fel. Det kan man ju hålla på i hundra år med Då är det bättre spenderade pengar att rida för någon som hjälper mig att hitta hur man gör rätt, det är mest effektivt.

Sen att det är tusen gånger ROLIGARE att träna när man är jättetaggad själv och har en bra arbetsdialog med en engagerad duktig tränare, där båda jobbar stenhårt för att få ut så mycket som möjligt på en lektion och den positiva kreativa energin flödar, det är ytterligare en faktor som gör att jag har svårt att se något existensberättigande för "söndra och härska"-pedagogiken!

/Svea - som räknar dagarna till nästa träning

 

[Antti]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Det vanligaste sättet att välja tränare, den som säger det man vill höra.

 

[svea]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Jajjamänsan.

 

[Zora]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Jo, du har rätt i att det inte blir många tränare kvar.
Men så länge hästen är ett stort djur så kommer tränare som förespråkar kraftridning alltid att finnas.

Tycker verkligen så många ryttare om att bara få beröm. Jag har ju sett en del som åker på kurs för att mer eller mindre visa upp sig och sina fina häst och inte lyssnar för fem öre på vad instruktören säger. Men så många kan det ju inte vara. Eller...?

Jag kräver egentligen inte så mycket av en instruktör. De ska ha ögat, kunskap, säga till mig när jag gör fel och ge mig vägledning till att göra rätt och sedan säga till mig när det är rätt. Och de ska kunna föra en dialog så jag gärna med eget huvud kan komma på vad jag gör fel. Gillar inte att rida för sådana som säger åt mig vad jag ska göra i varje sekund hela lektionen, skänkel där, tygeltag där, sitt där osv.

Så jag väljer också tränare efter att de säger vad jag vill höra, det gör nog alla.


Att folk fortsätter träna för Kottas trots att han är otrevlig. Tja...de som stannar kvar ligger på en väldigt hög nivå, så han är inte otrevlig hela tiden? Han lär känna sina elever och lugnar ner sig? Att i längden så kanske man utvecklas trots hans spydiga och tjatiga kommentarer? Han är ett NAMN, såsom Bent är en NAMN?

 

[Dreamer]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Men så länge hästen är ett stort djur så kommer tränare som förespråkar kraftridning alltid att finnas.

För att gå ifrån Kottas-debatten lite

Kraftridning är inget trevligt. Men vad gör många barocktränares elever då? De hänger inte i två tyglar utan i bara en.

Sen har jag synpunkter på det här med kraftridning kontra mjukisridning också. Är mjukisträning något som ska tillämpas på alla ekipage, alla hästar, vid alla tillfällen?
Eller är det så att det kanske behövs mer kraft ibland för att göra sig tydlig för en häst som t ex lärt sig att stänga av pga för mkt brus från ryttaren? Undrar eftersom det är bl a denna attityd som gjort att jag slutat med barockridningen, för mig funkade det inte att vara en mjukis jämt. Jag gjorde förvisso ingen större skada där jag åkte runt, men hästen lärde sig inget heller.

 

[Ardnas]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

"Där kunskapen tar slut, tar våldet vid." Så anser jag... När kunskapen brister och man inte längre klarar av att göra sig förstådd, så tar många till hårdare hjälper. Om en häst inte följer med när jag vill svänga så är det upp till mig att förstå varför och hitta ett sätt att få den att göra det. Måste jag ta i hårdare så är det min kunskap som inte är tillräckligt stor just då (min sits är inte tillräckligt bra, balansen är inte tillräckligt bra mm..). När en nybörjare sätter sig upp, så måste dom antagligen ta i lite för att hästen ska "lyssna", men då ska man vara medveten om att det är kunskapen/skickligheten som brister, och alltså något att jobba med.
Om hästen sticker ute i skogen, så kommer jag att ta tag i hästen för att få den att stanna, för att jag måste. Men fortfarande är det min kunskap som brister, något jag kunde ha gjort innan hästen stack, något i vår relationsträning, mm mm...

 

[Dreamer]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Jag håller med dig men vad gör man då med en häst som är van vid mycket brus från ryttaren och kanske även är lite lat själv och väljer gärna att strunta i det?
Jag menar, om du inte förstod fördelarna med att motionera, skulle du då inte hellre sitta i soffan och käka chips än att gå och styrketräna? Det sistnämnda är ju jobbigt!

En välskolad lydig häst som fått precisa och tydliga hjälper från början behöver ju inga stora hjälper.
Men en tjock fjording som har blivit riden av barn hela sitt liv och lärt sig stänga av - berätta gärna hur du skolar denna utan att någonsin ta i mer än några gram.

 

[Ardnas]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

I det fallet, anstränga mig utav bara h...... för att hitta ett sätt att motivera den hästen, efter att jag kollat att den inte har några större fysiska problem som hindrar den, och gett den alla möjligheter runt omkring att utföra det jag ber om i träningen. Hittat ett sätt att förklara för den att det är kul att lyssna på mig. I detta fall varit ännu mer noga med att absolut inte försöka få den att stanna genom att ta i munnen (där den redan stängt av), utan hittat ett annat sätt att få ett stoppkommando.
Sett det hela som en stor utmaning och ansett att jag i de fall jag ändå kanske måste ta i, så är det min kunskap (skicklighet, förmåga att motivera, att förutse mm) som brister.

 

[Djurjouren]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Ja det funkar utmärkt, så gör jag är jag lär en bråkig häst lyssna. Men jag gör det inet i galopp innan den är helt säker på det i skritt och sen i trav o.s.v. Mkt effektivt.

Kunskap som jag däremot kan använda nu är att om man har en häst som inte tar förhållningar så kan man rida den rakt mot en vägg (alla gångarter) och stannar den inte på förhållningen så får den ont i huvudet. Inte så sofistikerat kanske men det vara hans förslag

Ja, detta borde ju funka... *asg* [/QUOTE]

 

[Dreamer]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Jag ville ha mer konkreta förslag. _Hur_ motiverar du hästen? _Hur_ förklarar du för den att det är kul att arbeta?
Jag tycker nämligen att det är precis det jag gör när jag förtydligar för hästen hur jag vill att den ska göra! Den lär sig en ny teknik som gör det lättare för den, och jag får en anledning att berömma den.
Alla hästar jag har träffat avskyr otydlighet och blir antingen oroliga och nervösa, eller så stänger den av. Och just dessa hästar har alltid mjukismattar som knappt vågar röra tygeln.
(Själv blir jag ganska ofta anklagad för att vara en sån mjukismatte, men det beror nog på de referenser man har )

 

[Elektron]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Har inte läst hela tråden så svaret kanske finns nånstans men vad är en "tysk inspänningstygel"?

 

[Dreamer]

Sv: Någon som var på Kottas clinicen?

Den sitter fast i tömkörningsgjorden i bägge ändar och löper fritt genom bettringen, istället för att sitta fast med ena änden i bettringen och den andra i gjorden.
Inte för att jag vet vad det är för skillnad. Jag tycker dessutom inte vidare bra om inspänningar, det kan liksom inte vara bra att låsa en hästs huvud i en viss position... men vad vet jag, det kan kanske finnas tillfällen då det är lämpligt.