@Hyacinth vad kul att höra!
@Apollo 13 alltså på ett sätt så vet jag ju att rent logiskt är det du säger sant (precis som att inte alla glor och ser dömande ut när jag köper onyttigheter i affären/snabbmat) men känslorna har inte riktigt accepterat det ännujag jobbar på det och är absolut på väg att skita i vad andra tycker. Men så hör jag människor som pratar om att de aldrig skulle träna om de var feta, pga ser hemskt ut etc. Och då känner jag mig lite hemsk som "utsätter" andra för ett tränande fetto. Därför försöker jag välja att lyssna på mina bra kollegor som uppmuntrar mig och hjälpte mig i början genom att följa med på pass som stöd
Öhm ja, hos du förstår vad jag försöker säga i min rant/något nyvakna tillstånd.
Och ryggen är som ryggen är, bättre ibland och sämre ibland. Men skulle varit ännu sämre om jag inte tränade och höll igång 6 dagar i veckan![]()
Jag förstår precis vad du menar och det är en jätte viktig insikt och egenskap! Tricket är väl att man på något sätt ska försöka få den där sidan av en själv som för ett vettigt resonemang att framträda i de situationer när känslorna/rädslorna tar över och vinna över dem med klokt resonemang. Hjärnan fungera ju som så att ju oftare du tänker en tanke, oavsett positiv eller negativ, så är det lättare att falla in på den tanken en gång till. Alltså, ju oftare du medvetet (eller omedvetet såklart) tänker "jag är bra, jag är duktig" ju större är chansen att du omedvetet halkar in på den tanken. För att göra det ännu tydligare, om du väljer att ägna tio minuter varje kväll åt att tänka på att du är bra och att ingen dömer dig för din övervikt så är chansen större att, när du står där i affären eller på träningspasset, glider in på det inövade tankemönstret och tänker "jag är bra och ingen dömer mig". Finurligt va
Summa summarum, tänker du positiva tankar medvetet så är det mer troligt att du tänker fler positiva tankar omedvetet.