Nån mer än jag som är arbetslös?

[kryddelydd]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Det låter som om du enbart har avslutad gymnasieutbildning?
Då förstår jag att du har svårt att hitta ett fast jobb, det finns ju inte så många sådana tillgängliga för dem som saknar utbildning.

Vore det inte en idé att fundera på vad du vill jobba med och också ta reda på hur du skulle kunna nå dig?

Du är bara 26 år gammal, och har därmed gott om tid att skaffa dig ett mer stadigt jobb!

 

[Comatose]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Jag har varit utan jobb i tre veckor (varav vilka jag jobbat ett par-tre dagar). Jag vet inte vilken värld du lever i, men står jag ett 10-timmarspass i en butik och ska försöka pracka på folk så mycket kläder/skor/whatever som jag bara kan, så orkar jag definitivt inte söka lika många jobb som jag gör om jag ägnar mig helhjärtat åt det.

Att gå och slösa mer tid än nödvändigt på ett jobb som jag struntar fullständigt i och inte engagerar mig i mer än nödvändigt känns onödigt när jag kan lägga tid, kraft och energi på att få ett jobb jag vill ha. För mig är det bara just så enkelt. Det förutsätter förstås att man klarar sig på någon form av sparade pengar, vilket jag olyckligtvis inte gör hur länge som helst och därför, precis som jag skrev, kommer bli tvungen att ta ett jobb som jag egentligen inte vill ha.

Jag vet faktiskt inte vad du babblar om, men det tror jag å andra sidan inte att du vet heller, ärligt talat. Vad det där med att flytta kommer in i bilden vet jag inte, men det kanske bara var något som du ville ha sagt, inte specifikt till mig?

 

[Myzan87]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Jag är lika gammal som dig men hade fick behålla jobbet när krisen kom. Fick jobb som brevbärare okt -06 och hade kvar det jobbet ända tills jag hittade en utbildning till signaltekniker på järnvägen sep -11. Det sas ju att järnvägen skulle behöva rekrytera många nya under kommande åren. Och med elektrikerutbildningen i ryggsäcken så skulle det bli roligt med något nytt och annorlunda.

Tyvärr så blev det inte riktigt som tänkt. Ett av de tre största järnvägsföretagen har sagt att de ska lämna Sverige. Det företaget jag jobbar hos (fd banverket) säger upp folk. För ett år sedan så gick många hem i så kallat '58+'. I våras fick ca 190 personer gå hem. Nu kommer ytterligare en omgång.. Jag själv är vara visstidsanställd och har varit det i 14 månader och varit hemma en sväng på 2 månader. anledningarna är att underhållskontrakten 'blöder pengar' eftersom de är så snålt räknade. Inget företag inom järnvägsbranschen går särskilt bra varesig projektering eller produktion/underhåll.

 

[Squie]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Att gå och slösa mer tid än nödvändigt på ett jobb som jag struntar fullständigt i och inte engagerar mig i mer än nödvändigt känns onödigt när jag kan lägga tid, kraft och energi på att få ett jobb jag vill ha. För mig är det bara just så enkelt. Det förutsätter förstås att man klarar sig på någon form av sparade pengar, vilket jag olyckligtvis inte gör hur länge som helst och därför, precis som jag skrev, kommer bli tvungen att ta ett jobb som jag egentligen inte vill ha.

Jag vet faktiskt inte vad du babblar om, men det tror jag å andra sidan inte att du vet heller, ärligt talat. Vad det där med att flytta kommer in i bilden vet jag inte, men det kanske bara var något som du ville ha sagt, inte specifikt till mig?

Hur gammal är du? 80-talist? 90-talist?

De är "kända" för att bara vilja ha toppjobben o vägrar ta något annat...

Jag är 70-talist. O jag flyttar dit jobben är. Sambon får klara sig själv. När jag är klar med utbildningen jag går o inte hittar jobb på den ort jag är, så flyttar jag. Det är inte svårare än så.

 

[Comatose]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Hur gammal är du? 80-talist? 90-talist?

De är "kända" för att bara vilja ha toppjobben o vägrar ta något annat...

Jag är 70-talist. O jag flyttar dit jobben är. Sambon får klara sig själv. När jag är klar med utbildningen jag går o inte hittar jobb på den ort jag är, så flyttar jag. Det är inte svårare än så.

Jag har ingen aning om hur något av det du pratar om berör mig faktiskt, så jag gissar på *kl*?

 

[avslutat medlemskap]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Jag erkänner att jag tycker att det är märkligt att ställa sig arbetslös för att man inte vill ha de jobb man erbjuds.

I min värld tar man det man kan få, i väntan på att få det man vill ha.

Precis som man i min värld faktiskt flyttar till jobbet.

Jag hoppade av ett fast jobb, flyttade till landet och startade firma och drunknade i jobb, sen kom olyckan ivägen och jag blev tvungen att avveckla firmabiten men eftersom alla maskiner köpts in kontant av skattade pengar så finns verkstan kvar som hobbyverkstad.

Apropå jobb, det finns alltid nån traktor som behöver nån som rattar den, alltid några "nötter" att mjölka eller pyssla med, alltid nån firma som behöver få gården upprensad och nån som rattar trucken och tar hand om soporna och byggnaderna och det man inte kan, det lär man sig under vägen. Alla kan inte jobba på ett "färdigdukat" jobb eller sitta på ett kontor, det finns massor med saker utanför den sfären bara man har lite fantasi. Pga. en sån inställning kan jag både tillverka glasfiberarmerade detaljer som stora båtar (var med och flyttade firman och startade upp på nya stället), sköta en stor slaktsvinsbesättning (skulle bara laga en foderkvarn) och mjölka kossor.

 

[Sonic76]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Angående att flytta till jobbet, jag hade gladeligen flyttat imorrn, men har två saker som ställer till det.
Skulder hos KFM och en vårdnadstvist där barnet är rädd för sin pappa och flyttar jag har jag gett upp kampen om henne och tvingar henne att bo hos en pappa hon inte vill vara hos.
Men nu är det ju jobb på g och jag har ju sökt allt från städjobb till butiksjobb till telefonförsäljare.
Jag längtar efter den dagen jag KAN flytta och där är det bara tvisten som är ivägen.

 

[sjoberga]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Jag har för första gången på länge blivit arbetslös och jag har så svårt att acceptera det. Jobbet jag blev uppsagd ifrån var mitt drömjobb och det var inte mitt fel att jag blev uppsagd (usel ekonomi på arbetsplatsen). Längtar tillbaka.
Har svårt att finna mig i att man får småsmulor från a-kassan, att arbetsförmedlingen får mig att bli en trotsig fjortonåring igen och att man är en parasit.
Det är mer stressande att vara arbetslös än att jobba.

Ni som är arbetslösa...hur hanterar ni det???

Att du upplever det så just nu betyder inte att du är en parasit. Så länge man fortsätter att göra allt för att skapa sin egen försörjning finns det ingen anledning att känna att man är en parasit. De är ju precis det som hänt dig som trygghetssystemen är till för och designade för - tillfällig arbetslöshet.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Men vad är problemet? Comatose har varit arbetslös i tre ynka veckor och lever på sparade pengar. Givetvis är det upp till henne själv att välja vilka jobb hon vill söka.

Jag känner flera som gett det några månader och som sagt att de till en början bara söker sånt de vill, och sen när pengarna tar slut söker de vad som helst. Samtliga har fått de jobb de har velat efter några månader. Jag kan verkligen inte se vad problemet är.

 

[HotrodKitten]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Det låter som om du enbart har avslutad gymnasieutbildning?
Då förstår jag att du har svårt att hitta ett fast jobb, det finns ju inte så många sådana tillgängliga för dem som saknar utbildning.

Vore det inte en idé att fundera på vad du vill jobba med och också ta reda på hur du skulle kunna nå dig?

Du är bara 26 år gammal, och har därmed gott om tid att skaffa dig ett mer stadigt jobb!

Ja, jag har gymnasieutbildning bara, plus att jag läst en vuxenutbildning så jag är djurskötare (nöt). Men klarar inte av att jobba med just det.
Läste ett år på lärarhögskolan, trodde jag ville bli lärare som resten av släkten men ångrade mig.
Har truckkörkort, har jobbat på industri, kundtjänst, butik, ladugård, snickeri, måleri, stall, storkök samt som assistent i skolan. Men vet fortfarande inte vad jag vill bli "när jag blir stor".
Sitter ju och betalar CSN för lärarutbildningen och djurskötarkursen, och är inte så sugen på att börja plugga igen förrän jag vet att jag vill just det.
Jag är varken praktiskt eller teoretiskt lagd, utan lika mycket åt båda hållen. Ett rent teoretiskt jobb tråkar ut mig och ett rent praktiskt jobb ger mig hjärnspöken.
Just nu söker jag alla jobb jag kan och har behörighet att söka, men hamnar alltid i gruppen "vi sparar ditt cv om vi behöver mer någon gång, du klarade dig inte till den sista urvalsgruppen"

 

[sjoberga]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Men vad är problemet? Comatose har varit arbetslös i tre ynka veckor och lever på sparade pengar. Givetvis är det upp till henne själv att välja vilka jobb hon vill söka.

Jag känner flera som gett det några månader och som sagt att de till en början bara söker sånt de vill, och sen när pengarna tar slut söker de vad som helst. Samtliga har fått de jobb de har velat efter några månader. Jag kan verkligen inte se vad problemet är.

Jag förstår inte heller. Det är ju precis det a-kassan är till för. Att man i mer lugn och ro ska kunna hitta ett nytt passande jobb, än om det hade varit noll inkomst från första dagen. Så småningom ökar ju pressen när a-kassan trappar av och då utökar man också sökandet. Det är ju precis det här försäkringen är till för. A-kassan är ingen allmosa eller bidrag - det är en försäkring.

Det här med att jobba/ha ett jobb är liksom inte heller ett samhälleligt måste. Kan man lösa det på annat sätt med sin försörjning är det upp till var och en om man vill jobba eller inte.

 

[lil-sis]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Fast då antar jag att du inte menar typ försörjningsstöd? Det tycker jag vi ska reservera till de som faktiskt verkligen inte kan jobba, av den ena eller andra orsaken.

 

[sjoberga]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Fast då antar jag att du inte menar typ försörjningsstöd? Det tycker jag vi ska reservera till de som faktiskt verkligen inte kan jobba, av den ena eller andra orsaken.

Nej, jag menar a-kassa. Försäkringen som är till för att förhindra att man måste bli desperat dag 1 när man är arbetslös utan skapar viss lugn och ro i sökandet efter ny försörjning.

Försörjningsstöd är den sista utvägen när man inte klarar sin försörjning på andra sätt. Sedan tycker jag inte att man ska behöva känna sig som en parasit då heller, så länge man gör allt som står i ens makt för att försöka ordna sin försörjning framöver. Alla har vi olika förutsättningar och det är bara det ärliga försöket man kan ställa krav på. Tycker jag.

 

[lil-sis]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Nej nu syftade jag bara på sista stycket

Inte inlägget som helhet. Jag borde ha markerat det.

 

[sjoberga]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Nej nu syftade jag bara på sista stycket

Inte inlägget som helhet. Jag borde ha markerat det.

Ok. På det sista stycket menar jag lösa sin försörjning på annat sätt än genom att just förvärvsarbeta, men inte genom att ta emot bidrag från samhället som är avsett för andra ändamål.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Vilken bra idé! Jag är förvånad över att man inte arrangerar sådant, men det kanske man gör när man går "söka jobb" kurs? Alltså i ett senare skede?

 

[Myzan87]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Hur gammal är du? 80-talist? 90-talist?

De är "kända" för att bara vilja ha toppjobben o vägrar ta något annat...

Jag är 70-talist. O jag flyttar dit jobben är. Sambon får klara sig själv. När jag är klar med utbildningen jag går o inte hittar jobb på den ort jag är, så flyttar jag. Det är inte svårare än så.

Alla är inte sådana. Både jag och sambon är födda i slutet på 80-talet och vi jobbar mer än gärna, så länge det ger en inkomst som vi kan leva på.

Och sedan känner jag många som jobbar intensivt och sparar ihop för att kunna resa. De tar allt bara de har en inkomst.

För mej finns där en gräns vart man kan flytta för att få jobb. Fick erbjudande om att flytta till Kiruna när hela mitt liv finns här nere i Skåne. Jag har inget emot att jobba 7 dagar/ ledig 7 dagar och då skulle det kvitta vart man jobbade. Men tyvärr var det inget sådant utan man hade varit tvungen att flytta upp.

Min syster (och även några fler jag känner) har jobbat som försäljare via telefon och de fick provision på allt dom sålde. Tyvärr sålde de inget/väldigt lite och blev därmed utan lön eller fick väldigt lite lön. Med andra ord jobbade de gratis och fick låna ihop till sina räkningar. Är det verkligen ett bra jobb då?

 

[Ramona]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Har truckkörkort

Men då borde du ju få jobb typ på vilket lager eller större företag som helst. Jag vet massor med företag som letar efter folk som kan köra truck. Vart i Skaraborg bor du?

Har du c-kort får man dessutom också alltid jobb. Kanske inte fasta jobb, men lön så man överlever. Det blir lite ovisst och man kanske inte kan planera dagarna hur som helst, men man får lön i alla fall.

 

[lil-sis]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Det är ett dåligt jobb.
Alla jobb är ju inte bra jobb. Men de allra flesta är bättre än ingenting.

*kl

Jag var arbetslös några månader 2008. Just där och då välbehövligt eftersom jag kraschade rätt in i väggen efter dubbla heltider och sjuk häst. Men det är verkligen inte roligt att söka jobb!
De intervjuer jag har varit på har ändå varit egoboostar även om jag inte har fått jobbet. Är nog bra på att i vissa situationer ta till mig de positiva saker som sagts.

 

[fryckan]

Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?

Oj vilken generalisering, jag är född 90 och flyttade 100 mil dit jag inte kände en enda människa inom 30 mils radie.

Alla kan inte flytta bara sådär, det krävs bostad bla. Det kan finnas fysiska och psykiska funktionshinder som gör att man inte kan ta vilket jobb som helst.

Förlåt för trådkapen TS, när man är arbetslös tror jag rutiner är viktigt, och att man kommer utanför dörren så man inte bara blir sittande i soffan.