Sv: Nån mer än jag som är arbetslös?
Ja Klyddelydd, du har varit fantastiskt duktig som klarat hela SJU års studier. Wow! Och utan studiemedel samtidigt som du jobbat? Heltid? Bravo! Outstanding.
- För det var väl det du ville ha sagt med ditt inlägg?
Varför är det så provocerande med arbetslöshet? Varför ska ni som har a-kassa behöva känna er som snyltare fast ni vet att ni faktiskt gör så gott ni kan för att få ett jobb? Vem fasiken är arbetslös med FLIT?.
För det första: en illustration av att man hinner mer än att jobba heltid. Exempelvis, eftersom du invände att du inte skulle hinna söka jobb när du jobbar med det tråkiga arbetet, söka jobb. Eller plugga för att få bättre möjligheter att få det jobb man önskar.
För det andra: se ovan.
För det tredje: det är inte provocerande med arbetslöshet.
Det är ett socialt och personligt och ekonomiskt problem, särskilt för den som är arbetslös.
Jag vet - faktiskt - personer som är arbetslösa "med flit" för att använda ditt ord, eller för att de hellre är arbetslösa än tar jobb exempelvis med lokalvård eller annat som de inte vill göra - för att använda ett annat sätt att uttrycka sig.
Jag inser också att de flesta som saknar jobb, inte gör det "med flit" men många som saknar arbete verkar ha fått svårt att se de möjligheter och öppningar som finns.
Det är välkänt att personer som en längre tid (inte dina tre veckor, men gränsen går någonstans vid två-tre månader) har väldigt svårt att hitta tillbaka eller in.
Då kan det ju vara av värde att se att det kan finnas möjliga vägar?
Kanske det är väl så provocerande att en del personer inte är arbetslösa och inte har behövt hjälp av någon annan för att slippa arbetslöshet, utan har klarat det själv?
Kimmis: Nej, det är inte "bara att" flytta när man har skaffat sig ansvar över djur. Det kräver betydligt större eftertanke i sådana fall. Men jag köper faktiskt inte heller "jag har djur så jag kan inte flytta för att få jobb utan jag måste vara kvar och vara arbetslös"-resonemanget.
Jag har en kompis som är arkeolog. Inom det yrket är det inte självklart att få jobb. Hon hade en häst (nu har hon flera). Hon veckopendlade 18 mil enkel väg under ett par år, eftersom det var enda sättet för henne att få jobb.
Hästen?
Den hade hon inhyrd på helinackordering och var till den på helgerna när hon var hemma.
Själv har jag flyttat för jobb över halva Sverige. Under den tid som min arbetssituation var osäker, valde jag att inte ha häst. När jag bodde i Luleå och jobbade i Boden, var jag erbjuden att köpa en lämplig häst. Dock insåg jag att jag var osäker på om jag skulle bo kvar i Norrbotten och valde att inte köpa hästen eftersom jag tyckte att det skulle bli väldigt svårt om eller när jag skulle flytta.
Så visst går det, men det kräver mer eftertanke.
Men visst, jag hör till dem som tycker att "arbetslinjen" inom politiken är rätt. Och så finns det de som tycker att det är elakt av samhället att kräva att människor anstränger sig för att göra en stor ansträngning framför allt av dem som har lite mindre resurser (och med resurser menar jag nu exempelvis drivet att flytta efter jobb, drivet att ta vilket jobb som helst, drivet att se hur man gör sig anställningsbar - för det är inte alla som har den förmågan själv utan det är faktiskt många som behöver hjälp för att se vägar där man bara ser hinder, som också är verkliga nog).
Det finns väl knappast rätt eller fel i frågan, som med allt som i grund handlar om politik och samhälle, utan "bara" olika åsikter.
Och jag har svårt att förstå hur man kan acceptera att vara arbetslös när det finns minsta chans/möjlighet att inte vara arbetslös, precis som jag inser att det finns andra människor som inte förstår hur någon kan tycka att det är så viktigt att jobba och försörja sig själv när man kan få hjälp av samhället.
Jag menar inte att "racka ner" på någon, min avsikt är att illustrera möjligheter och hur andra människor har valt.
Min syster är också ett exempel. Hon läste en nästan färdig högskoleutbildning till gymnasielärare i tyska och engelska. Men lärare ville hon inte bli, så med en halv termin kvar av utbildningen hoppade hon av.
Hon flyttade till London, och har fått jobb på ett stort dataföretag där hon nu jobbat i 15 år tid, det tog henne ungefär fyra månader efter flytten till London innan hon fick det jobbet och fram tills dess tog hon timjobb som biträde på ett par sjukhus. Fast hennes situation var speciell på så sätt att hon hade en pojkvän i London, som hon träffat när hon jobbade på ett EU-projekt i Tyskland under ett av sina studieuppehåll.
