Neeeeeeeeej!!!!!

[GotAsecret]

Åh! Igår brast det fullständigt! "Äntligen" känner jag...
Dock skrämde jag slag på sambon när jag satt och ylade som en varg (tro mig, i det läget kunde jag inte bry mig mindre...) och när det väl lugnat sig blev han typ...ego "fattar du hur jobbigt det är för mig?" (ja) "hur rädd jag blev?" (typ...) "jag trodde du skulle få ett anfall...(näpp, att gråta hysteriskt är inte något anfallsframkallande) "Jag försökte bara hjälpa..." (förvisso, men att sitta typ i knät på någon som behöver utrymme, vilket han vet, och säga "andas! Du skrämmer mig!" gör nog mer skada än nytta...)
När jag sedan sa att "Nu är jag ensam i familjen, bröderna har pappa - pappa har bröderna...jag har ingen, för mamma är borta..." "JAHA RÄKNAS INTE JAG?!?!" Och så blev han förbannad

Han måste nog prata med någon om kris/sorgehantering och vad han kan göra (för sig själv inte minst - jag klarar mig på mitt sätt) för att stå ut. Men vem? Och hur? (han går hos psykolog, ibland - men det är samma som jag går till...) och jag känner bara att JAG faktiskt inte KAN ta hand om honom nu, utan att han måste hitta något som fungerar för HONOM.
Jag vill ju inte förlora honom, men jag vet inte om jag pallar att ha honom så tätt inpå när sorgen/chocken slår till mig, som igår...jag VET att han vill hjälpa - och att han i princip får panik, och att han inte vill lämna mig "i sticket" men...ååååh!!

Jag funderade på att stanna kvar efter begravningen, men undrar om det är en så bra idé...samtidigt är det kanske ingen jättebra idé att åka hem med honom heller...
Hjälp

 

[athena_arabians]

Åh raring du måste göra det som känns bra för dig nu. Kan inte hans familj stötta honom? Han får i den här situationen faktiskt acceptera att du behöver trygghet och stöd just nu. Du kan inte behöva hantera hans sorgereaktioner också, speciellt inte när han beter sig så här. Han har naturligvis svårt också men hans sätt att hantera det hjälper inte dig just nu.

*stor kram*

 

[ajdidodii]

Vill du får du komma hit igen! Vi har ju stugan på ön också, då kan du sno med dig Kraxen dit och så har du oss nära, men på avstånd.

 

[GotAsecret]

Åh raring du måste göra det som känns bra för dig nu. Kan inte hans familj stötta honom? Han får i den här situationen faktiskt acceptera att du behöver trygghet och stöd just nu. Du kan inte behöva hantera hans sorgereaktioner också, speciellt inte när han beter sig så här. Han har naturligvis svårt också men hans sätt att hantera det hjälper inte dig just nu.

*stor kram*

Vi får prata om det i lugn och ro när han kommer hem tror jag...han beter sig ganska illa - ja, men han ÄR ju onekligen i chock han också, och mina plötsliga påslag som kommer sådär förstår jag mycket väl kan vara skrämmande...men måste han bli förbannad, på mig?

 

[Amha]

Åh! Igår brast det fullständigt! "Äntligen" känner jag...
Dock skrämde jag slag på sambon när jag satt och ylade som en varg (tro mig, i det läget kunde jag inte bry mig mindre...) och när det väl lugnat sig blev han typ...ego "fattar du hur jobbigt det är för mig?" (ja) "hur rädd jag blev?" (typ...) "jag trodde du skulle få ett anfall...(näpp, att gråta hysteriskt är inte något anfallsframkallande) "Jag försökte bara hjälpa..." (förvisso, men att sitta typ i knät på någon som behöver utrymme, vilket han vet, och säga "andas! Du skrämmer mig!" gör nog mer skada än nytta...)
När jag sedan sa att "Nu är jag ensam i familjen, bröderna har pappa - pappa har bröderna...jag har ingen, för mamma är borta..." "JAHA RÄKNAS INTE JAG?!?!" Och så blev han förbannad

Han måste nog prata med någon om kris/sorgehantering och vad han kan göra (för sig själv inte minst - jag klarar mig på mitt sätt) för att stå ut. Men vem? Och hur? (han går hos psykolog, ibland - men det är samma som jag går till...) och jag känner bara att JAG faktiskt inte KAN ta hand om honom nu, utan att han måste hitta något som fungerar för HONOM.
Jag vill ju inte förlora honom, men jag vet inte om jag pallar att ha honom så tätt inpå när sorgen/chocken slår till mig, som igår...jag VET att han vill hjälpa - och att han i princip får panik, och att han inte vill lämna mig "i sticket" men...ååååh!!

Jag funderade på att stanna kvar efter begravningen, men undrar om det är en så bra idé...samtidigt är det kanske ingen jättebra idé att åka hem med honom heller...
Hjälp

Jag skulle rikta in mig på att prata med någon inom kyrkan eller fonus om jag var han då de ju hanterar så mycket sådant och borde veta vad han ska göra. Han kan ju även läsa på (massa träffar om man googlar "stötta någon i sorg" t.ex)

Just vad gäller detta så verkar din sambo ha en väldigt udda inställning. Självklart är det jobbigt för honom men att bli arg för att du har mycket att hantera är INTE okej. Ibland måste man tygla sina egna reaktioner även om det är jättesvårt.

 

[GotAsecret]

Jag skulle rikta in mig på att prata med någon inom kyrkan eller fonus om jag var han då de ju hanterar så mycket sådant och borde veta vad han ska göra. Han kan ju även läsa på (massa träffar om man googlar "stötta någon i sorg" t.ex)

Just vad gäller detta så verkar din sambo ha en väldigt udda inställning. Självklart är det jobbigt för honom men att bli arg för att du har mycket att hantera är INTE okej. Ibland måste man tygla sina egna reaktioner även om det är jättesvårt.

Alltså, han har ju sin egen problematik att hantera (annars hade vi aldrig träffats från början ) så jag förstår honom ganska långt, även om det inte riktigt är försvarbart...men ja, hans inställning till en hel del är rätt speciell, vilket ofta gör mig förbannad - och så går det runt runt runt runt runt - till slut är allt mitt fel. Men just nu får allt sådant ligga hos honom, för den fighten tänker jag inte ta. Då får han bo hos sina föräldrar och återkomma när det lugnat ner sig...(vilket förvisso kanske vore ett alternativ redan nu...men jag vet inte, kan ju inte bestämma något över huvudet på honom, däremot ska vi nog prata om det, också...)

 

[mandalaki]

jag känner bara att JAG faktiskt inte KAN ta hand om honom nu, utan att han måste hitta något som fungerar för HONOM.

Exakt vännen, det är det jag sagt hela tiden.

Jag tror inte att det är något ont i din sambo, han gör nog så gott han kan men hans problematik har inte redskapen att hantera din bottenlösa sorg.

Jag tror att ni kan komma varann nära igen, snart. Men just nu är det kanske bäst att ni söker stöd på varsitt håll, inte hos varann.

 

[Amha]

Alltså, han har ju sin egen problematik att hantera (annars hade vi aldrig träffats från början ) så jag förstår honom ganska långt, även om det inte riktigt är försvarbart...men ja, hans inställning till en hel del är rätt speciell, vilket ofta gör mig förbannad - och så går det runt runt runt runt runt - till slut är allt mitt fel. Men just nu får allt sådant ligga hos honom, för den fighten tänker jag inte ta. Då får han bo hos sina föräldrar och återkomma när det lugnat ner sig...(vilket förvisso kanske vore ett alternativ redan nu...men jag vet inte, kan ju inte bestämma något över huvudet på honom, däremot ska vi nog prata om det, också...)

Jo det vet jag ju, såklart, men jag har också "problematik" i min omgivning, vilket du nog vet, tror jag, och jag begär faktiskt att denne får tygla sitt eget för att låta mig ta plats när det är jobbigt för mig, precis som jag gör för denne. Dock ger jag, nu och då, en handlingsplan som denne kan följa där jag talar om vad jag behöver. Ibland när det har varit jobbigt har jag även sagt "nu behöver jag att du _____" vilket förenklar för båda. Kan du inte skriva en handlingsplan åt sambon som han får följa när det händer något? Kanske även ta med att om han inte kan följa den av stress/oro/whatever är det bättre att han går en kort promenad och lugnar sig ett tag innan han kommer igen?

 

[GotAsecret]

Exakt vännen, det är det jag sagt hela tiden.

Jag tror inte att det är något ont i din sambo, han gör nog så gott han kan men hans problematik har inte redskapen att hantera din bottenlösa sorg.

Jag tror att ni kan komma varann nära igen, snart. Men just nu är det kanske bäst att ni söker stöd på varsitt håll, inte hos varann.

Du har så rätt...bara det att sorgen har liksom inte sjunkit in förrän nu...ordentligt, jag tror (vet) att jag kommer kunna fortsätta hålla igång, men det var nog inte sista gången en sådan här hysterisk gråtattack kommer.
Jag sitter och funderar på hur jag ska göra efter begravningen, jag kan ha ett (två) alternativ som inte innebär att åka hem men...

 

[mandalaki]

Du har så rätt...bara det att sorgen har liksom inte sjunkit in förrän nu...ordentligt, jag tror (vet) att jag kommer kunna fortsätta hålla igång, men det var nog inte sista gången en sådan här hysterisk gråtattack kommer.
Jag sitter och funderar på hur jag ska göra efter begravningen, jag kan ha ett (två) alternativ som inte innebär att åka hem men...

Ta det som det kommer. I sorg är allt tillåtet.

 

[GotAsecret]

Jo det vet jag ju, såklart, men jag har också "problematik" i min omgivning, vilket du nog vet, tror jag, och jag begär faktiskt att denne får tygla sitt eget för att låta mig ta plats när det är jobbigt för mig, precis som jag gör för denne. Dock ger jag, nu och då, en handlingsplan som denne kan följa där jag talar om vad jag behöver. Ibland när det har varit jobbigt har jag även sagt "nu behöver jag att du _____" vilket förenklar för båda. Kan du inte skriva en handlingsplan åt sambon som han får följa när det händer något? Kanske även ta med att om han inte kan följa den av stress/oro/whatever är det bättre att han går en kort promenad och lugnar sig ett tag innan han kommer igen?

Jopp! En handlingsplan ska han få! Den borde jag ha skrivit för länge sedan, men jag har inte "förstått" att det skulle komma att behövas en...

 

[GotAsecret]

Ta det som det kommer. I sorg är allt tillåtet.

Precis så ska jag göra. Nu ska jag höra av mig till "plan 2" och se om hon kan hjälpa mig, hon bor inte långt ifrån pappa så jag ska nog fråga om jag kan vara hos henne över helgen, så kanske vi kan åka dit tillsammans...(och så får jag umgås med "lilla" vovven )
Det är precis vad jag ska göra!

 

[mandalaki]

Precis så ska jag göra. Nu ska jag höra av mig till "plan 2" och se om hon kan hjälpa mig, hon bor inte långt ifrån pappa så jag ska nog fråga om jag kan vara hos henne över helgen, så kanske vi kan åka dit tillsammans...(och så får jag umgås med "lilla" vovven )
Det är precis vad jag ska göra!

Du är helt enorm på att ta hand om dig själv!

Du borde jobba med någon form av behandlingsarbete.

 

[Amha]

Jopp! En handlingsplan ska han få! Den borde jag ha skrivit för länge sedan, men jag har inte "förstått" att det skulle komma att behövas en...

Fast det är inte så himla lätt att dels veta hur man kommer att reagera och dels hur han reagerar. Jag har inte reagerat så som du t.ex. Jag är mer passiv och kanske lite svårare att nå. Gömmer mig när jag egentligen behöver ha någon som kramar på mig och sådär.

Bättre skriva en detaljrik handlingsplan även om det är mycket som kan verka självklart. Det låter ju som om han är ganska orolig för dig, kanske inte konstigt med dina sjukdomar och nu sorgen på det. Han kanske behöver få veta vilka tecken han ska leta efter vad gäller sjukdomarna med om ni inte har gått igenom det? Hoppas att ni rer ut detta.

Kram på dig!

 

[GotAsecret]

Du är helt enorm på att ta hand om dig själv!

Du borde jobba med någon form av behandlingsarbete.

Kanske skulle bli DBT-terapeut själv, börjar kunna det där nu
Plan 2 åker "hem"...jag kan låna hennes lägenhet, men då blir jag ensam...(misstänker att hon inte vill/kan lämna "lilla" vovven... )

 

[mandalaki]

Då får du komma på en plan 3

 

[mandalaki]

Eller förresten - du kanske ska vara just ensam och sätta dig och plita på en handlingsplan för pojkvänsskrället?

 

[GotAsecret]

Det låter ju som om han är ganska orolig för dig, kanske inte konstigt med dina sjukdomar och nu sorgen på det.

Det är nog faktiskt precis så det är...han vet "kriterierna" för ep-anfall, och vad han ska göra om det skulle hända...men jag har varit anfallsfri i flera år, och visst har jag haft rejäla ångestkrampanfall - MEN de har kommit av att jag inte fått ut känslorna, och känner jag att sådant är på väg så har jag ju hjälpen från @CillaW så det behöver han inte heller oroa sig för (lätt för mig att säga...)

Kanske skulle vara hos mormor?

 

[GotAsecret]

pojkvänsskrället?

Inte vara så hård mot honom...oavsett hur han beter sig så försöker han ju, och även han har rätt att visa känslor (men han behöver kanske lite hjälp med hur, som sagt...) vi får prata igenom det hela i lugn och ro helt enkelt. Ska ta fram krismodulen nu och se vad den kan ge mig/oss.
(skulle nog kunna ge honom en sådan också, ska kolla på onsdag om jag kan få hem ett till exemplar av den)

 

[mandalaki]

Inte vara så hård mot honom...oavsett hur han beter sig så försöker han ju, och även han har rätt att visa känslor (men han behöver kanske lite hjälp med hur, som sagt...) vi får prata igenom det hela i lugn och ro helt enkelt. Ska ta fram krismodulen nu och se vad den kan ge mig/oss.
(skulle nog kunna ge honom en sådan också, ska kolla på onsdag om jag kan få hem ett till exemplar av den)

Nejdå, det var inte hårt menat

(Fast lite skrälle är han allt, åtminstone ibland ...)