Nervösa ensamhästar

[Fleyta]

Stundtals träffar man på hästar som är fruktansvärt nervösa att gå iväg utan sina kompisar. De är rädda för att ledas iväg, stå ensamma och ridas ensamma. Ofta handlar det om unghästar som inte är vana vid att vistas ensamma, men ibland gäller det även äldre hästar.

En häst som jag har hand om för tillfället är en 3 år gammal trädgårdsuppfödning. Han hade stått ensam i över ett år i en hage när jag fick honom till mig. Där går han nu ihop med andra hästar. Jag har haft med honom ut på promenader med andra hästar och även som handhäst och det har gått jättebra, men så fort man tar honom utanför hagen utan att någon annan följer med blir det bara katastrof. Han gnäggar och skriker så att det går hål på trumhinnorna, och det är omöjligt att få någon som helst koncentration på honom. Det hade väl gått fint att gå en promenad med honom i detta lget, om det inte vore så att han är så hispig att han gång på gång springer över mig och även stegrar sig.

Har försökt löslongera honom i en paddock, men koncentrationen är absolut inte på mig och han springer bara längst staketet med all uppmärksamhet åt haghållet och är helt hispig.

Väl tillbaka i hagen sjunker han ihop och blir som ett lamadjur igen.

Tänkte fråga om råd och tips samt hur ni brukar göra. Hur gör ni när ni börjar träna era unghästar som är vana vid att gå i hagen med andra hästar?

Läste en NH-artikel där man rekommenderade att stänga in hästen i en roundpen i några dagar ensam. Då skulle hästen efter ca tre dagar vant sig vid att vara ensam och skulle börja uppskatta ens besök. Känns för mig helt fel, jag skulle vilja ha förslag på andra saker.

Hjälp!

 

[Tassetass]

Är för nyvaken för att ge några tips, men jag är mycket nyfiken på vem som skrivit "NH-artikeln" och var den publicerats.

 

[Fleyta]

Jag fann den i senaste delen av Hästfynd (nr 5) av John Moore. Artikeln handlade om hur man får hästar att komma till en i hagen, men han avslutade artikeln med dessa ord.

Citat ur Hästfynd nummer 5. "Vad är en bra grund för en häst", skriven av John Moore:

"Om du ska börja träna en unghäst som inte har lärt sig att vara svårfångad, börja inte lära hästen att bli lättfångad i en stor hage. Det är alldeles för lätt att forma dåliga vanor i hagen. Jag föreslår att du börjar i en liten inhägnad eller rundcorall och att du låter hästen vara där hela tiden under flera dygn...
.. Det bör hjälpa dig att grundlägga goda vanor redan från början. Oroa dig inte för att hästen saknar sina vänner, tänk på det här som en andra avvänjningsperiod. Han bryr sig inte efter några dagar och börjar se fram emot dina besök. Detta är det gyllene tillfället att få honom att knyta an till dig och aldrig lära sig att bli svårfångad eller flockbunden."

 

[Tassetass]

Hmm... Det är sant som det är sagt; det finns ingen tränare - hur bra denne än är - som man håller med i allt. Det där var inte så roligt att höra...

Tack för ditt svar!

 

[the_connemara]

Det där jämställer jag med att låta hästen svälta och törsta för att få den snäll.. Kanske inte lika illa ur hästen synpunkt men det går ut på samma grej.. Ist för att göra sig intressant så gör man resten ointressantare. Typ som dressyrryttare som inte släpper ut sina hästar för att de ska gilla ridningen..

Iaf, har varit med om ditt fall och är fortf ibland (när lillapållan får hispanfall ) och det är inte så kul.. Försöker man lugna så får det ingen effekt och man får ideligen hålla sig undan. Blir man arg (för att inte bli översprungen) blir hästen bara än värre. Det enda jag försöker göra är att lugnt fortsätta och hålla mig undan i viss grad mn inte tillåta "det värsta" utan frösöka förhindra genom att styra undan, byta väg el liknande för at slippa "knö tillbaka" el liknande för att inte bli skadad. Det bäsa är om du kan göra det till en daglig rutin att utsätta hästen för detta "hemska" men i mkt små mängder så den succesivt utan att du behöver bli arg eller tillrättavisa för mkt vänjer sig.

 

[Welsh]

Jag ahr ett sto hemma som är 13 år. Hon har innan hon kom till mig gått ensam i 5 års tid utan hästsällskap. Nu går hon i flock och det går inte att rida ut på henne själv. Jag tvingar henne inte till det utan låter henne få den tid det kommer att ta tills hon är trygg igen och vet att flocken inte försvinner bara för att hon går iväg en stund. Jag kan förstå henne, varför lämna hela flocken när hon väl fått kompisar igen? Låt det ta ett bra tag, i mina tankar så ger jag min häst ett år eller så, varför inte gå ut med 2 hästar samtidigt tills vidare?
Mina andra hästar har haft en annan bakgrund och är därför tryggare i sig själva. De vet att flocken alltid finns där oavsett om han/hon tas ifrån flocken en stund för den har ju alltid funnits där när han kommer tillbaka men det har den ju inte gjort för min nya häst. Tålamod och mer tålamod är mitt råd.

 

[Tez1]

Min är 18 år och (som det står i vet. besiktningen när jag köpte honom drygt 2 år sen) flockberoende.
Jo ja tackar. Extremt flockberoende och kontrollfreak. Då när jag köpte tänkte jag att det blir bättre ju mer vi lär känna varandra och han får förtroende och litar på mig.
Men nja. Det har blivit lite bättre men inte bra.
Jag har helt enkelt tränat (när jag orkat med pressen) ta ut honom själv från hagen, in istallet själv, borstat lite (öronproppar, stålhätta för att undvika trampskador) och ut igen. Ju mer frekvent destobättre har det gått. Och i det läget aldrig härjat eller blivit arg på honom(han har ifs inte varit mottaglig för mina åsikter då heller).
För honom är det ännu svårare att bli lämnad än att själv lämna de andra. Med tanke på hans ålder så kanske det inte går att jobba bort och vill jag inte ta en strid finns det alltid en sällskapshäst till hands. Lite svamligt men för min del så funkar det nu mer bra jag vet när han reagerar och hur och medlen för att mildra reaktionerna.

Mvh T

 

[skjona]

Ja,det är verkligen jobbigt!!Vår ganska nyinköpta ponny är helt omöjlig att rida ut själv på.Hon kommer från en ridskola och har länge gått i svansen på den framför...Kommer nog att ta ett tag att arbeta bort gissar jag.Igår var vi ute och försökte ta en ridtur på alvaret men fick vända efter ett tag när det blev mer bakåt än framåt,nästa gång kommer vi kanske längre.Hon var alldeles stel i hela kroppen och livrädd trots att jag gick framför henne hela tiden medans flickan red på henne.Hon känner väl inte det rätta förtroendet för mej ännu,vi har inte haft henne så länge. :smirk:

 

[vovicockokanon]

ÖVA, ÖVA, ÖVA.....på att lämna kompisarna,
varje dag, var lugn, hästen blir bättre o bättre
lycka till!

 

[Tillis]

Jag har nog inga bra tips direkt för jag har problem med min egen...
Det går bra att ha honom inne i stallet själv, att rida ut själv, att ha honom i hagen själv. MEN rider jag ut med någon som minsta lilla viker från hans sida så blir det kaos!
Rider vi på ett fält blir han tokig om den andra hästen försvinner 10 meter ifrån honom. Rider vi på en väg är det likadant, och råkar den andra hästen ligga några meter bakom springer han och vänder på huvudet hela tiden för att se var den andra hästen tagit vägen. För att inte tala om ifall den råkar försvinna bakom en krök (bakom oss) - då gnäggar han i högan sky och nästan tvärstannar... Oerhört irriterande...

Det är likadant om vi rider ut ett gäng och ett par stycken rider åt ett annat håll, men min häst fortfarande har sällskap av en eller två andra hästar. Då blir han också hysterisk och måste springa och skrika efter de som "försvunnit", eller allra helst försöka kasta sig runt och springa efter dem. Suck...
Förmodar att han har ett väldigt kontrollbehov, men det borde ju i så fall lysa igenom även i andra situtioner vilket det inte gör .

Nu försöker jag bara träna honom genom att utsätta honom för sådana här situationer - ännu har det inte gett resultat...

 

[pimy]

Min häst gick rida ut på själv i början om man var bestämd, men ensam i hagen sparng han bara längs elstaketet och gnäggade, och när vi hadd trästaket med två parallella liggande brädor, satte han huvet mellan dem och tryckte tills den undre gav vika och "kröp" ut. Uppbunden i stallet försökte han gräva sig ut genom golvet...
Men efter ett tag vande han sig vid att hanteras ensam och efter ett par år hade jag honom ensam på bete några veckor utan några problem alls.

Det är inte bra att ha häst ensam, det är ett flockdjur, men jag tycker att de ska vara såpass vana vid det att man kan rida ut ensam och hantera dem ensam utan att hela tiden behöva vara rädd för att hästen ska sticka till dom andra hästarna.

 

[Nattis_83]

mitt förra sto var precis så som du beskrev och hon var ändå 12 när jag fick henne och inte blev det bättre med åren heller. Hon blev hispig och sprang över en om hon var tvungen att vara själv. Hon kunde inte stå inne själv för då rev hon stallet och om hon stod uppbunden i stallet utan kompisar skrek hon så att man var rädd att bli döv och mer än helften av tiden stod hon i linerna på bakbenen.

Men jag fick bort i princip allt det genom att bara ta över ledarskapen, genom simpla övningar som gjorde att hon började lyssna på mig. Då kunde hon känna sig trygg utan sina kompisar med.
Sen efter det kunde hon stå i gången helt fri utan ens grimma , med mat på båda sidorna om sig och hon rörde sig inte en mm utan att jag sa att det var ok.
Jag kunde ha henne helt själv i stallet både i box och i gången. Hon kunde till och med stå i egen hage så länge där bara fanns hästar en bit bort i alla fall.
Rida själv och ut och gå var enkelt precis så det ska vara.

 

[lil-sis]

Jag tar med mig kusen och går ut i skogen, för hand. Eller rättare sagt, har aldrig haft problem med att det inte går att rida de hästar jag haft ensamma ute eller på banan men vi har alltid börjat med skogspromenader på egen hand. Lätta, roliga promenader och så sen lite kraftfoder innan utsläpp.

Varje dag.

Enda sättet i mina ögon är just att öva, lite i taget men ofta så att de inser att de inte dör av att vara själva och att den dära lilla tvåbeningen faktiskt kanske duger en stund iaf.

 

[FairLady]

Jag skulle råda att träna, träna, träna å träna.....

Mitt gamla sto gick inte att leda själv eller ha inne i stallet själv när jag köpte henne....honm gick rakt över, krävdes träns för att leda in henne från hagen å när hon väl kom in i stallet galopperade hon på stället... Var högkonsument av grimmor och grimmskaft under den perioden :smirk:

Jag blev inte arg på henne utan lät henne hållas. hon blev bättre och bättere och nu är hon som en filbunke... Men självklart är det olika från häst till häst hur fort de lär sig om de lär sig att vara själva...