Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

[Raderad medlem 6459]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Självklart finns det barn som ammas som femåringar, och äldre än så (utan att vara med i dokumentärer på tv ).

Men det måste ju vara extremt ovanligt? Femåringar är ju jättestora!

 

[Calazirya]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Ang att bröstmjölk skulle skydda mot allergier är faktiskt forskare väldigt oense om i dagsläget.

 

[Calazirya]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Fast sexproblemet har aldrig varit ett problem för oss i alla fall. Jag menar jag ska leva med min partner i kanske 40 år till eller mer, nog kan han vara nöjd om han får suga på tuttarna resten av tiden? Nej, just det skulle aldrig få mig att sluta amma.

Det hade jag ingen åsikt om. Jag ville bara poängtera att mina bröst inte fixade att ammas och vara med i några sexuella spel samtidigt ( vilken rolig mening )

 

[Mabuse]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Har svårt att se hur man skulle kunna parallellköra - det borde göra antingen amningen eller sexlivet till en märklig upplevelse. Min upplevelse som gravid är snarare att brösten tämligen omgående gick in i nån sorts amningsmode, som gör dem meningslösa i samlivet. Vilket nog är tur med tanke på amningen, iofs, men kanske inte nåt läge man vill permanenta nödvändigtvis.

 

[Calazirya]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Tja som sagt så ammade jag inte så länge som många här inne, det kanske hade blivit annorlunda efter året? Men inom de 6 månader som följde efter dotterns födsel var brösten obrukbara i sexuella sammanhang =)

 

[Sastra]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Ang att bröstmjölk skulle skydda mot allergier är faktiskt forskare väldigt oense om i dagsläget.

Jag har för mig att det kom nya rapporter om just tveksamheten till amningens skydd mot allergier för inte länge sedan?

*kl*
Länken till Ny Medicin var på gränsen till obehaglig enligt min mening.
När man ska amma, hur ofta och hur länge. Det handlar ju heller inte om bröstmjölk efter vad jag kan utläsa utan om amning. Tydligen är relationen mellan mor och barn viktigare än allt annat, framför allt än den mellan far och barn? Hur bra blir relationen om amning är något ångestladdat och smärtsamt för modern? Eller spelar det inte någon roll?

"All ansträngning bör göras" påminner om ett samtal vid ett middagsbord (jodå), mellan två mödrar, som tydligen båda ammat sina barn utan minsta problem, där det konstaterades att "vissa" inte Ansträngde sig ordentligt för att amma sina barn. Man skulle inte bry sig om om bröstvårtorna blödde, det gjorde inget om barnet fick i sig blod. Jaha... men den som blöder då?

"Ytterst är det modern som skall bestämma om hennes barn skall ammas eller inte." Det blir ju rena hånet mot bakgrund av resten av "informationen".

 

[Calazirya]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Stämmer, jag minns att jag läste en hel del forskning i samma veva som Ella föddes =)

 

[vindvissla]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Ja den delen var lite knapplån, missade att skriva det.

kl

Visst är det så att bröstmjölk ger antikroppar och det gör inte ersättningen? Och visst är det så att långtidsamning (mer än ett år) ger en minskad risk för bröstcancer?

 

[Calazirya]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Antikroppar till barnet ger det absolut att amma, men vad jag läst så gäller den minskade risken främst för ärftlig bröscancer. Det allmänna skyddet mot bröstcancer för samtliga kvinnor ligger väl runt 4 % minskad risk?

 

[mumrikan]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Det är verkligen inte bara för att vi har rent vatten som vi kan bortse från de rekommendationerna. det finns massa fördelar med amning gentemot ersättning, både för barn under 6 månader och barn upp till 2 år. Jag orkar inte sammanfatta det på Buke det som jag ägnade min Masteruppsats om.

 

[Calazirya]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Det kanske går att ta del av din uppsats om den är publicerad?

Låter intressant =)

 

[Mabuse]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Det är verkligen inte bara för att vi har rent vatten som vi kan bortse från de rekommendationerna. det finns massa fördelar med amning gentemot ersättning, både för barn under 6 månader och barn upp till 2 år. Jag orkar inte sammanfatta det på Buke det som jag ägnade min Masteruppsats om.

Men du kan väl försöka?

Fördelarna jag har hört är bekvämlighet, mysigt och minskad allergirisk. Men det beror ju på hur man lever, jobbar mamman så är det ju inte bekvämt om bebisen helammas, t ex. Och om amningen inte fungerar, mamman har ont och bebisen skriker av frustration och hunger är det ju inte vidare mysigt heller.

 

[vindvissla]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Jag skulle också gärna läsa, jag förespråkar gärna amning men ibland känns det som om jag inte har så mycket att gå på, om man ska hålla sig till bevisade fakta.

 

[Brandgul]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Är inte riktigt med på ditt resonemang, du menar alltså att du träffat ett barn i Burkina Faso som vid 19 månader vägde lika mycket som ditt barn vägde vid sju. Det barnet ammades, och du gissar att den låga vikten berodde på undernäring.

På basis av detta undernärda barn som ammades drar du slutsatsen att barn borde ammas längre?

Som sagt så var detta ett sidorspår och jag vill inte förstöra hela tråden med det. Att barnet var ett barn som mådde bra för att vara burkina-be drar jag slutsatsen av de ca 100 barn jag träffat där. Allt från tvååringar som väger något enstaka kilo till den här parveln som hade det mycket bra! Jag har alltså inte sagt att han var undernärd, det är något du skrivit själv.

Du skrev att barn ammades i fattiga länder för att: rekommendationerna skrivs så att de är giltiga även i de fattigaste länderna med sämst tillgång till sjukvård och sanitet.

De är anpassade efter hur det är här, och behöver inte också vara giltiga för mammor i Burkina Faso. Där står mig veterligen ingenting om att man i Sverige, med svensk standard på sjukvård och sanitet, borde amma tills barnen är två.

Dessa hade alltså tillgång till rent vatten och god koll på hygien. Jag åt maten tillagad över öppen eld i ett par veckor utan att bli sjuk en endaste gång. De höll väldigt bra hygien på allt. Alltså han ammades trots att han lika kunde kört ersättning på deras rena vatten. Men pengar till det fanns inte så klart.

Men nu kommer jag avsluta mitt sidospår endast för att inte förstöra tråden, men jag kan diskutera det en annan gång om tillfälle ges.

 

[Mabuse]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Fast din upplevelse av de friska och välnärda spädbarnen i Burkina Faso återspeglas inte i statistiken:

Spädbarnsdödligheten i Burkina Faso är närmare 10% (att jämföra med Sveriges 0,024 %)
Medellivslängden är knappt 45 år. (i Sverige c:a 80 år)

Jag tog Burkina Faso som exempel eftersom det är ett av världens fattigaste länder. Det är helt enkelt inte sant att alla mammor och spädbarn där har tillgång till god sjukvård och bra mat (som du själv skriver så är fattigdomen en viktig faktor - många har helt enkelt inte råd) - jag har vänner som jobbat med bistånd där, och de målar inte alls upp samma hälsosamma bild som du av hur livet ter sig för spädbarn och mödrar i landet.

Du skrev att du trodde att anledningen till att pojken vägde lite var att han fått för lite att äta jämfört med ditt barn. Alltså undernäring, eller vad kallar du det när ett barn inte växer som det ska för att det får för lite mat?

 

[ako]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Har svårt att se hur man skulle kunna parallellköra - det borde göra antingen amningen eller sexlivet till en märklig upplevelse. Min upplevelse som gravid är snarare att brösten tämligen omgående gick in i nån sorts amningsmode, som gör dem meningslösa i samlivet. Vilket nog är tur med tanke på amningen, iofs, men kanske inte nåt läge man vill permanenta nödvändigtvis.

Det lär du märka när du väl är där ! Ha öppet sinne och se vad som passar dig när du väl hamnar i situationen!

 

[ako]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Ett tips till dig då ako, är att läsa på lite om olika metoder för att avvänja från nattaming (eller amning öht). Då har du liksom ett äss att plocka direkt ur rockärmen om du börjar känna att "jo, nu är det verkligen dags". De flesta barn slutar självmant amma på natten före två års ålder och före femårsåldern på dagtid. Själv hade jag aldrig trott att jag skulle amma i över tre år, varav två barn samtidigt i över två, det bara flöt på av bara farten och var smidigt.

Jo man kanske ska läsa på lite. Dock tror jag inte det blir så jättejobbigt när jag väl tar beslutet att sluta, han blir säkert lite ledsen ett tag, men det går nog att avleda. Han kan ju vara extra mycket med sin pappa då oxå, då tänker han ju inte på amning alls.

Vet förresten inte om jag uttryckte mig slarvigt, men normalt sett så nattammar vi inte längre alls, det är bara det att om han vaknar på natten (vilket inte är varje natt) så har jag svårt att natta om honom utan amning, medan sambon gör det ganska enkelt om jag inte är i närheten (typ på kvällen innan vi lagt oss etc). Det är ju inte heller i hela världen att nattamma en gång per natt, men innan vi slutade med det (vilket vi gjorde med mig sovande i gästrummet i 2 veckor) så ville han ju snutta 10 ggr per natt, och dit vill jag inte tillbaka - särskilt inte nu när vi vet att han kan sova hela nätter.

Jag o Ludde har dock kommit överens om att det är mysigt att "namma" (som han sägre - passande nog), så vi fortsätter ett tag till. Har dock mycket svårt att se mig själv ammande ett barn på 5 år, tror nog att vi slutar vid senast runt 2.

TAck alla för svar förresten! Lite diskussioner blev det ju oxå

 

[ako]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Men du kan väl försöka?

Fördelarna jag har hört är bekvämlighet, mysigt och minskad allergirisk. Men det beror ju på hur man lever, jobbar mamman så är det ju inte bekvämt om bebisen helammas, t ex. Och om amningen inte fungerar, mamman har ont och bebisen skriker av frustration och hunger är det ju inte vidare mysigt heller.

Visst är det så! Funkar inte amningen är det ju 100 ggr bättre med nöjd mamma o mätt barn än något annat!! Jag helammade bara 1 månad, sen började vi dryga ut med 1-2 mål ersättning om dagen o allt blev mycket lättare. Dock ammar jag ju fortfarande vid 1½, det var ju det trådens ursprung var

 

[Petruska]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Så skälen för helamning i sex månader är snarare att det är mysigt och praktiskt, som jag förstått det, inte medicinskt.

Det där med allergi är också ifrågasatt.

Amning är ju bara mysigt och praktiskt om mamman inte gråter av smärta under tiden och ungen skriker frustrerat för att det kommer för lite mjölk, tex.

Men funkar det är det helt klart en praktisk fördel att råka få barn under en sådan period då trenden talar för att man ammar offenligt (tex på kafé). Då blir det ju praktiskt - ungen kan utfodras med väl tempererad mat var man än befinner sig och man slipper ta sig hem eller mecka med välling el dyl.

I perioder av amningstabu offentligt, skulle jag göra amningstiden kortare även därför. Jag meckar ju hellre med välling än är bunden till hemmet.

Länken till Ny Medicin var på gränsen till obehaglig enligt min mening.

"All ansträngning bör göras" påminner om ett samtal vid ett middagsbord (jodå), mellan två mödrar, som tydligen båda ammat sina barn utan minsta problem, där det konstaterades att "vissa" inte Ansträngde sig ordentligt för att amma sina barn. Man skulle inte bry sig om om bröstvårtorna blödde, det gjorde inget om barnet fick i sig blod. Jaha... men den som blöder då?

"Ytterst är det modern som skall bestämma om hennes barn skall ammas eller inte." Det blir ju rena hånet mot bakgrund av resten av "informationen".

Texten är gräslig, tycker jag.

Min iofs begränsade erfarenhet - har dock även läst och hört flertalet likartade - är att den där frivilligheten formuleras ungefär som att ungen kommer att bli en helt relationsstörd, konstant infektionssjuk ungdomsbrottsling om man inte ammar. Men visst är det upp till dig!

Amningstrenden känns för mig - i ett land som Sverige - som 90% ideologi och 10% vettighet, ungefär.

 

[Sastra]

Sv: Ni som ammat efter ett års ålder, j´hur lång tid tog det för barnet att "glömma"?

Min iofs begränsade erfarenhet - har dock även läst och hört flertalet likartade - är att den där frivilligheten formuleras ungefär som att ungen kommer att bli en helt relationsstörd, konstant infektionssjuk ungdomsbrottsling om man inte ammar. Men visst är det upp till dig!

Javisst. "Du gör ju självklart som du vill" *paus medan de spänner ögonen i dig* "Men det är ju Det Bästa För Ditt Barn."
Herregud, vilken förälder vill inte det bästa för sitt barn? Men ska det ske till vilket pris som helst när det finns alternativ? Tydligen tycker socialstyrelsen det.

Amningstrenden känns för mig - i ett land som Sverige - som 90% ideologi och 10% vettighet, ungefär.

Det är så typiskt att det läggs någon form av duktighetsnivå på moderskap. Faderskap är tydligen inte lika prestigefyllt, det är bra om han "sitter barnvakt" ibland, men vi vet ju alla att män inte har medfödda talanger för att ta hand om barn .
Vad om det råkar vara ett föräldrapar där Anknytningen Mellan Mor och Barn inte är det absolut oantastligt viktigaste, utan kanske anknytningen i hela familjen?
Och hur i fridens namn ska ett föräldrapar bestående av två fäder bära sig åt? De vill helt klart inte det bästa för sitt barn, eftersom de skaffar en bebis de inte kan amma.
Men om en mamma inte kan amma då? För att hon jobbar eller för att hon inte har mjölk, anledningen kan väl egentligen kvitta.

Angående de 10% vettighet; det påminner om en annan situation som diskuterades, en användare var gravid och blev tillsagd av vårdpersonal att hon inte skulle rida, eftersom det KANSKE KUNDE vara skadligt för barnet. Jag tycker mig se delvis samma argument för amning och allergier bland annat, inga säkra vetenskapliga belägg förutom "man vet aldrig, det kan vara så och hur skulle du då kunna förlåta dig själv?" Tydligen räcker det med ideologi och känslomässiga aspekter när det gäller just graviditeter och barn.

Tack och lov tycker jag mig märka en trend på buke som går ut på att peppa mammor till att låta bli amningen utan samvetskval om det inte fungerar, men det är inte en trend jag känner igen från verkligheten.