Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

[Ewa-Lena]

...vad är de största skillnaderna eller upptäckterna ni gjort angående er egen ridning?

Själv upptäckte jag att jag tidigare hållit min balans mha yttertygeln. Det var jättesvårt att hålla balansen när hästen skulle söka sig till tygeln. Nu efter några månader känns det mycket bättre och jag är stärkt i rygg-bål. Det verkar också som att detta har gjort att jag följer hästens rörelser bättre nu.

Dessutom har jag en mycket bättre känsla nu än tidigare då jag försökte lösa det mesta tekniskt och det gick inge bra... Så idag känner jag mycket mer var hästens ben befinner sig, och vad vikthjälperna och bålens placering har för betydelse bl a. Fast jag har mycket kvar att lära innan jag betraktar mig som en duktig AR-ryttare.

Så, vad har ni märkt för skillnad i er ridning?

 

[Ingela_S]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Jag är en sån där hemsk ryttare som, efter att jag slutat på ridskolan, red för tränare under ett år och sen för mig själv i 9 år utan att ha någon alls som kommenterade hästen och min ridning. Så nästan allt var aha-upplevelser för mig när jag började rida för tränare för ett år sedan igen. Rider iofs inte ren AR, men mycket av träningen kommer därifrån eftersom min tränare rider AR. Träningen har också infuenser från westernridning och "vanlig" ridning, men det mesta är nog ändå AR. Jag och min pålle tar sakerna som de kommer och har mycket kvar att lära, men hittills måste jag nog säga som du, att vikthjälperna och kroppsspråket är den största skillnaden.

 

[Totola]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

...vad är de största skillnaderna eller upptäckterna ni gjort angående er egen ridning?

Egentligen så är det snarare så att sen jag började intressera mig för klassisk fransk dressyr (vilket jag faktiskt gjorde innan AR) och lite senare den mer renodlade AR-ridningen har jag märkt hur mycket LIKHETER det funnits till den ridstil jag gärna tillämpat redan under ridskole-/medryttartiden.
För det första - inte hålla balansen i tyglarna. Jag har alltid varit livrädd för den biten, därför har jag hellre låtit hästarna ha helt långa/lösa tyglar än att låta dom stödja. Jag har dessutom varit livrädd för att "dra ihop" hästen, istället har jag gärna lirkat mig till avslappning och fått eftergift snarare än tagit. Har alltid velat rida mest med sits och tanke, har alltid varit ute efter samlad, balanserad ridning utan en massa motstånd, mer som en dans än en tävlingsdisciplin.
Sen har man såklart hittat svagheter i sig själv också, men det har jag alltid sett oavsett vilken ridstil man håller på med. Det färskaste är väl att jag insett att för att skola en grön häst till samling krävs mycket av ryttaren (en riktigt balanserad sits och magmuskler av stål!) där har jag mycket att lära, särskilt eftersom det är lite av en färskvara. Även är det mycket grunder i känsla och timing som återstår, jag tar lång tid på mig att lära in ett moment men när det väl sitter så sitter det i ryggmärgen. Det är mao inte bara för hästens skull jag tar det sakta

 

[Ewa-Lena]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Ja, jag tillhör den skara som tror på att de lärda kan mer än mig så jag har lyssnat och försökt göra som de tidigare "vanliga" tränarna sagt till mig. Dvs "Korta Tyglarna" har jag alltid fått tjatat på mig och jag har kortat fastän hästen tydligt har varit missnöjd med detta. Jag blev spänd i rygg och axlar och hård i handen. Därför är "tillåtelsen" med mer slappa tyglar en ren fröjd för mig och hästen. Kan tillägga att hon nu söker sig fint till tyglarna.

Nu har jag även förstått att de där korta tyglarna har bidragit till dålig bakbensaktivitet och schwung.

Jag har endast ridit för en "vanlig" tränare som även var dressyrdomare och som har tränat mig med fokus på känsla och inte teknik. Hon struntade i formen och nackens böjning och bad mig bara känna takten och "dragläget" till en början. Vips, så kom allt det andra som ett brev på posten. Tyvärr kunde jag inte fortsätta rida för henne pga olika omständigheter.

Jag tror dock inte att de "vanliga" tränarna har haft ont uppsåt på något vis och att deras mål nog är fokus på känsla osv. Jag tror också att de via tekniken försökt få mig nå känslan men utan större framgång. Jag har bara inte haft talang eller förståelse på vad de velat förmedla.

Jag känner också nu när känslan är mer framträdande att min häst så himla tydligt talar om för mig hur jag ska rida. Eftersom skänklarna endast är sidförande nu så visar hon så tydligt hur fin och känslig hon är och att jag måste sluta spänna mig i kroppen när jag ger hjälperna. Dock lättare sagt än gjort och jag tror jag är på god väg.

 

[charmant]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Jag har upptäckt hur mycket man kan uppnå med så lite hjälper som möjligt.Och att allt ska ske i harmoni med hästen.

 

[Totola]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Kom på en sak som komplement till det jag skrev förut;

Eftersom jag varit så överdrivet "försiktig" (aldrig velat ha STÖD i handen, endast eftergift, fobi för att dra ihop hästen osv) så har jag nästan glömt det där med att kräva samling och att be hästen slappna av eller samla sig, det har blivit lite att man förlitat sig på att det ska bli bra med övningarna.
Första gången jag tränade för en instruktör (kan ha varit andra gången, men första tränaren om man säger så) så var det en väldigt mjuk instruktör som körde på lirka, lirka, lirka, och i princip bara med sitsen be hästen om det man vill. Kändes som att man bara såsade omkring. Men när hon SJÄLV satt upp och skulle testa traven eftersom jag hade svårt för den, då helt plötsligt såg man hur hon faktiskt bad hästen om samling, nästan krävde det eftersom kusen var en lat rackare. Och då såg man extremt stor skillnad.
Så en viktig läxa tror jag har varit att man inte alltid kan vara passiv och låta hästen bjuda på det den känner för, utan ibland FÅR man kräva att hästen ska gå mer framåt eller engagera sig mer. Lite motsägelsefullt att jag lärt mig detta genom AR, men men inte så att jag tolererat att hästen inte lytt mina hjälper, men att man inte aktivt försökt "forma" hästen när den behöver hjälp.

AR har i hög grad lärt mig känna när hästens kropp är i balans och känslan av att hästen är mer rakriktad. När jag hade min förra häst hade jag jätteproblem i både trav och galopp med rakriktningen, hästen ville snedda inåt i högervarvet så i galopp kunde det bli en ful wannabe-piruett trots att jag försökte styra rakt fram (ja, så illa var det ) Sen jag lärde mig bättre att kontrollera hästens bogar och höfter i förhållande till varandra har jag haft mycket lättare med det, även på den hästen. Illa att det tog typ 4 år innan man lärde sig trava med sin häst

 

[bigganl]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Den stora skillnaden för mig är att jag gör mindre och känner mera nu. Jag väntar ut hästen mera och känner att hästen får vara med på ett helt annat sätt. Det blir mycket mera ett samarbete nu. Inte bara jag som ber hästen göra saker.
Jag har däremot inte förkastat allt jag lärt mig innan. Jag rider fortfarande traditionellt på de hästar som trivs med det. Jag tycker det viktiga är att man kan anpassa sig efter hästen. Men jag har fått många nya infallsvinklar och i kombination med vad jag tidigare lärt mig känner jag att jag fått mycket större kunskaper och ett vidare perspektiv.Jag har inte varit med om förut att en häst är så samarbetsvillig som nu. Det är verkligen ge och ta och vi kommunicerar hela tiden. Jag red vanlig dressyr i många år, men kan samtidigt känna att det har gränsat till AR på många sätt. Finheten i hjälperna och harmonin har jag alltid strävat efter, men nu finns inte prestationstänket som jag hade innan. Utbildningsgången är också annorlunda och som gammal tävligsryttare i dressyr är det lätt att följa den gången som på nåt sätt satt sig i ryggmärgen. Bra för mig att bryta det tänket och vidga min värld. Jag njuter mera av ridning nu. Det är kommunikation, harmoni och balans..... och det är underbart.

 

[flashlight]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Men det behöver man inte rida AR för. Jag fick leta tränare ett tag eftersom de jag red för var som dina gamla som det låter, och det var jag inte heller nöjd med. Men det finns ju olika inriktningar och
kvalité även på vanliga dressyrtränare.

Det du beskriver är ju viktigt även om man inte rider AR.

 

[Ewa-Lena]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Det var AR som fick mig att öppna ögonen för det sättet att rida. Och eftersom skänklarna bara har en funktion, dvs sidförande, blir hjälperna mer renodlade och hästen svarar bättre. Och jag hinner märka resultaten eftersom man rider mycket i skritt. Så är det för mig (och min häst) iaf.

 

[Doneloge]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Jag skulle säga att det jag märker mest är att jag får en väldigt positiv häst av att rida clasisk dressyr. Ska inte uttala mig för mkt om det, då jag precis har börjat, men jag har en häst som har väldigt svårt med samling (tuppspatt och shivering) och då känner man verkligen när hans glada positiva sida kommer fram... Han får berömen han förtjänar och jag får mycket bättre kontroll på mina hjälper och min sits.

 

[Vimsan]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Jag har inte bytt, jag har komliterat min ridning

Allt är så mycket lättare nu.
Från att ha en stor tung häst som jag fick rida tills jag blev blå innan han började gå någolunda vettigt till att sitta still och bara flyta på.
En sluta kommer av att jag tynger i inner stigbygel, ställningen kommer av en lite handrörelse och galopp fattningarna, ja jag behöver bara tänka galopp så blir det en galopp.
Så ska ridning vara

 

[Vimsan]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Jag har inte bytt, jag har komliterat min ridning

Fast jag kan inte stava
kompletterat min ridning ska det ju vara

 

[Stolermeyer]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Jag blev väldigt nyfiken på vad komlitera sin ridning innebär, kanske det kunde vara ett revolutionerande sätt att förändra sin ridning?

Själv har jag upptäckt att jag har gjort det mesta fel när jag har ridit tidigare. Jag har varit mycket omedveten i min sits, hållit balansen i tyglarna och gett en massa felaktiga signaler till hästarna. Medvetenheten som kommer nu efter några års mödosamt tränande är som att öppna ett par nya ögon och förstå hästar på ett helt nytt sätt. *mycket tacksam*

 

[Kattennizze]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Att jag inte kan rida, höll jag på att säga. Att min kropp är sned, vind och smärtfylld och enda anledningen till att jag kunnat rida engelskt är att jag pressat min kropp långt utöver dess förmåga. Jag har en gammal ryggskada som framförallt spökar.
Jag är bara så tacksam för AR-ridningen, framförallt för dess tempo!! Ingen hets - man ska ju ingenstans- och att jag verkligen får känna vad min kropp klarar av. Och att psyket får hänga med. Och mitt mål är att kunna hoppa igen, men det får ta den tid det tar. Jag tycker AR-ridningen öppnat mina ögon, inte visste jag att ridning kunde vara så njutbart och i ett sådant samspel med hästen...(och då har jag ändå ridit engelsk ridning i måååånga år). Så. som svar på din fråga, att jag bytte ridstil betydde precis allting!!!

 

[dressyrtant]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

När jag tränade och tävlade "vanlig" dressyr var jag ständigt olycklig för att jag var så svag i armar, händer och rygg. Jag tog i allt vad jag orkade och det räckte ändå inte. Jag hade aldrig tillräckligt "stöd", aldrig tillräckligt korta tyglar, enligt tränarna (tränade alltid parallellt för 2-3 olika tränare dessutom). Många sa saker som "jag har börjat träna på gym för att orka med ridningen, det borde du börja med, det hjälper bra!". Jag tränade ett tag, men tyckte inte att jag blev bättre ryttare för det. Kände hela tiden att jag följde alla instruktioner jag fick, gjorde det bästa jag kunde hela tiden, och det räckte aldrig. Samspelet med hästen blev aldrig bättre. Vi kunde tekniskt sett ta oss igenom ett program, men det var aldrig i harmoni. När jag red hemma, barbacka, i skogen osv kändes det mycket bättre, där fanns inte samma krav, men jag kände ändå att jag inte räckte till när det kom till prestationer.

När jag sen bytte inriktning och slukade blocket "klassisk ridkonst" med alla kryddor märkte jag att jag istället för gymmet fick söka mig till andra kroppsövningar för att hjälpa min ridning. Det blev Tai Chi, yoga, Qigong osv. Kroppsmedvetenhet, medvetna rörelser, centrering, balans i egen kropp osv. Och trots att de olika tränarna har olika sätt att beskriva tyglarnas kontakt/inverkan/funktion så är de ute efter samma känsla. En känsla man inte kan få om man kortar och kortar...
Jag märkte ju också direkt skillnaden i hästarna. De såg nästan oförskämt nöjda ut över förändringen. Jag kände att jag räckte till för HÄSTEN och MIG SJÄLV. Och när jag sedan testade starta nån dressyrklass fick jag även hyffsade poäng.
Och så blir man ju rätt taggad av att se en tjej på en gammal rysk/fransk/amerikansk travare som spöar halvbloden i medelsvår när hon har börjat med "klassisk". Det är nog den enda hästen jag har sett som har gjort märkvärdiga konster. Jag ids inte ens ta upp vad här, för jag blir ändå inte trodd. Den hästen måste upplevas.

Samtidigt så faller kanske hela tävlingsidén bort lite. Visst, det är kul att åka iväg nån gång och jämföra bedömningen med innan. Det är ju väldigt intressant iom att jag redan på "den gamla tiden" gjorde upp scheman och jämförde poäng för olika rörelser, hade min egen statistik. Jag var väldigt metodisk och strukturerad i min träning och mitt tävlande (tävlingssäsongen planerad ett år i förväg, minst, med träningar, viloperioder osv osv). Men det är ändå nuförtiden "leka i sandlådan" som är det roligaste. Någon gång har jag skämtat och sagt att grannarna säkert tycker att jag är en märklig person som orkar r*nka runt på en gammal valack på en sandplätt varje dag och göra samma rörelser om igen. Och ändå upplever ju jag att varje dag är olika.

Känslan är ju en sak som inte syns så bra utåt. Den syns på hästen om man kan se. Men oftast om jag har haft ett hisnande ridpass så har jag först tänkt "gud, dethär måste x komma och titta på" och så har jag tänkt "men... det syns ju inte..."
Ett av de finaste ögonblicken i mitt liv var när jag pallade upp en kompis på min häst, instruerade henne att göra det jag just då tränade och hon också fick ett sånt hisnande ögonblick. "Dethär har jag sökt efter i hela mitt liv", sa hon och var märkbart rörd. Såna ögonblick är bland de vackraste i livet.

 

[Ewa-Lena]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Vad härligt att läsa, ditt första stycke hade jag själv kunnat författa. Dessa evinnerliga korta tyglar! Jag ska ta till mig detta med kroppsmedveten träning brevid ridningen. Jag har även blivit tipsad om att dansa för då blir man rörlig i de flesta leder. Om bara tiden räcker till så!

*KL*
Alltså, det är ju jättekul att läsa om allas positiva förändringar! Det verkar genomgående att vi alla fått en enorm AHA-upplevelse som stavas harmoni. Och det gäller både oss ryttare och hästar.

 

[dressyrtant]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Vad härligt att läsa, ditt första stycke hade jag själv kunnat författa. Dessa evinnerliga korta tyglar! Jag ska ta till mig detta med kroppsmedveten träning brevid ridningen. Jag har även blivit tipsad om att dansa för då blir man rörlig i de flesta leder. Om bara tiden räcker till så!

Ja och den stora skillnaden är ju att väl man lär sig känsla i hand och tygel, så kan man faktiskt korta tyglarna väldigt mycket om man vill - med bibehållen lätt kontakt. Inte vet jag om det är det som "vanligtränarna" också vill åstadkomma. I så fall kan jag tala om att det att bara korta tyglarna och ha ont i axlarna inte fungerar.
Själv utövar jag nu regelbundet en form av hälsogymnastik som är väldigt bra för att öka rörlighet, balans, koordination, medvetenhet osv. Jag har liksom hittat "min grej". Och det känns bra. Nu när jag inte hinner rida aktivt för tillfället, så jobbar jag ändå på rätt saker med mig själv, så jag går åt rätt håll i alla fall!

 

[flashlight]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

att väl man lär sig känsla i hand och tygel, så kan man faktiskt korta tyglarna väldigt mycket om man vill - med bibehållen lätt kontakt.

Det är så sant och det är inget konstigt eller AR med det, faktiskt, utan gäller väl ridning öht. Sen att det kanske inte är så i praktiken
för alla handlar ju om att det finns bra och dålig riding överallt, inom alla grenar.

Kontakten med munnen ska vara väldigt lätt, oavsett tygellängd. Hästars munnar är lika känsliga oavsett ridstil.

 

[dressyrtant]

Sv: Ni som bytt ridstil från "vanlig" till AR...

Det är så sant och det är inget konstigt eller AR med det, faktiskt, utan gäller väl ridning öht. Sen att det kanske inte är så i praktiken
för alla handlar ju om att det finns bra och dålig riding överallt, inom alla grenar.
Kontakten med munnen ska vara väldigt lätt, oavsett tygellängd. Hästars munnar är lika känsliga oavsett ridstil.

*trött leende*
Ja visst har du rätt. Det är bara så synd att det är så sällan man ser bra händer. Och det är också synd att alla anser sig rida bra och alla andra dåligt.
Jag har ridit för MÅNGA vanligtränare, duktiga sådana. Ingen av dem har någonsin kunnat ge logiska förklaringar till varför saker funkar. Ingen av dem har någonsin kunnat lära ut "händer". Om jag har råkat ut för fel vanligtränare finns det många fel...