JosseMandy
Trådstartare
Hur roligt är det enligt er?
Skulle ni kunna tänka er att låta någon annan tävla er hund?
Vi debuterade i höstas (har tävlat en enda gång). Det var inte alls så där fantastiskt som jag hade förväntat mig. Tjejen var trött vilket vi trodde att det berodde på att hon hade sovit dåligt innan tävlingen och kunde inte riktigt slappna av så bra på tävlingsplatsen heller med allt omkring oss, samt att hon brukar vara lite tröttare efter löp. Hon lyssnade dessutom rätt dåligt på planen vilket hon inte brukar göra och hon ville heller inte lämna min famn när jag skulle sätta henne i starten.
Inne på planen gjorde hon lite som hon själv ville fast det skrattade jag bara åt och körde vidare. Det mest pinsamma var när hon lämnade planen för att skälla i tre sekunder åt två stackars pudlar som gick förbi, och att konerna vid hinderna var superspännande och såg ut som godisskålar som givetvis måste undersökas (varje "skål").
Efter tävlingen tyckte vi att det var lustigt att hon var så trött, hon sov resten av dagen och hela natten och när vi sedan åkte vill veterinären så fick vi bekräftelse på att allt inte var som det skulle och vi åkte hem med bland annat penicillin för tonsillit och öroninflammation. Sedan dess har vi inte tränat något mer än lite slalom hemma.
Nu tycker jag egentligen inte att tävlingarna lockar så värst mycket, fast jag blir samtidigt lite orolig för att jag missar något väldigt roligt... Jag skulle gärna tänka mig att stå och heja på, ifall någon annan kunde köra min hund, för hon är egentligen skitduktig och älskar agility! Hur hade ni gjort? Gett det en chans till eftersom det var så dåliga förutsättningar senast, eller hade ni försökt att ragga upp någon annan som vill tävla med hunden?
Dela gärna med er av era "missöden" och framgångar också
Skulle ni kunna tänka er att låta någon annan tävla er hund?
Vi debuterade i höstas (har tävlat en enda gång). Det var inte alls så där fantastiskt som jag hade förväntat mig. Tjejen var trött vilket vi trodde att det berodde på att hon hade sovit dåligt innan tävlingen och kunde inte riktigt slappna av så bra på tävlingsplatsen heller med allt omkring oss, samt att hon brukar vara lite tröttare efter löp. Hon lyssnade dessutom rätt dåligt på planen vilket hon inte brukar göra och hon ville heller inte lämna min famn när jag skulle sätta henne i starten.
Inne på planen gjorde hon lite som hon själv ville fast det skrattade jag bara åt och körde vidare. Det mest pinsamma var när hon lämnade planen för att skälla i tre sekunder åt två stackars pudlar som gick förbi, och att konerna vid hinderna var superspännande och såg ut som godisskålar som givetvis måste undersökas (varje "skål").
Efter tävlingen tyckte vi att det var lustigt att hon var så trött, hon sov resten av dagen och hela natten och när vi sedan åkte vill veterinären så fick vi bekräftelse på att allt inte var som det skulle och vi åkte hem med bland annat penicillin för tonsillit och öroninflammation. Sedan dess har vi inte tränat något mer än lite slalom hemma.
Nu tycker jag egentligen inte att tävlingarna lockar så värst mycket, fast jag blir samtidigt lite orolig för att jag missar något väldigt roligt... Jag skulle gärna tänka mig att stå och heja på, ifall någon annan kunde köra min hund, för hon är egentligen skitduktig och älskar agility! Hur hade ni gjort? Gett det en chans till eftersom det var så dåliga förutsättningar senast, eller hade ni försökt att ragga upp någon annan som vill tävla med hunden?
Dela gärna med er av era "missöden" och framgångar också