Sv: Nordsvenskar & Kallblodstravare del 7!
Åh vad otäckt! Men hur gick det med axeln?
KL
Nu har jag varit väldigt off i den här tråden väldigt länge. I november fick vi ju världens bakslag när unge herrn stack med stöttingen och jag for på mage efter honom och gjorde illa mig. Jag var ur bruk i två veckor, sen hade vi bara blankis en månad, och när jag så kunde börja om igen hade han kommit på att allt som nuddade baken var fullkomligt livsfarligt. Så vi har börjat om från ruta ett... Grejen är att jag blivit rädd, jag har varken styrkan, modet eller kunskapen att ta ur honom hans olater. Han har nämligen insett att matte blir skraj om han hoppar iväg så han försöker skrämmas hela tiden...
Så i helgen tog vi hjälp. Hela veckan har jag kört honom hemma med bara en lös skakel på en sida åt gången, han har tjurat och bråkat, försökt sticka och varit allmänt jävlig, för att sedan bli from som ett lamm och göra allt man ber om. Han klev snällt in i transporten på försök nr 2. Där borta har vi på en intensiv lördag selat och spänt för tre gånger. Första gången var han osäker. Andra gången var han duktig. Tredje gången var han stor och stöddig och skulle försöka göra som han själv ville, och var allmänt överjävlig. Vid ett tillfälle var han så arg för att han inte fick göra som han ville att han ställde sig rätt upp på bakbenen, frenetiskt viftandes med frambenen (så högt att hade det varit tre cm till hade han slagit runt, han har alldeles för bra balans). Han stod kvar länge och väl, när han insåg att han inte kom undan med det försökte han hopp-och-skutt-tekniken så fort han tog mark. När inte det funkade blev han så frustrerad att han bara stod still och vevade med frambenen i nån vacker variant av spansk skritt. Han var väldigt gratis igår kväll.
Idag repade vi nytt mod och spände för två gånger, körde en gång på fm och en på em. Första gången gick alldeles utmärkt. Andra gången var det lite småprotester men mestadels väldigt duktig. Sen lekte han cirkushäst när vi skulle hem och stod vackert på bakbenen flera gånger, insåg att han inte hade nåt val, suckade, gav upp och klampade in.
Jag har plötsligt insett att han inte är rädd. Lite osäker för skaklarna, men när han vant sig och inte bryr sig längre så försöker han komma undan. Han reste sig för att han inte ville gå slalom över vägen tex. Flippade totalt när han var tvungen att gå i kuskens tempo och inte fick ånga på som ett expresslok, vilket han gör med mig hemma. Jag har fått inse att jag krävt alldeles för lite av honom.
Efter helgen känns det ändå som att vi är på rätt väg. Nu kommer jag inte köra nånting alls hemma, utan kommer istället rida in honom och vänja honom vid mer tygelkontakt och tuffa runt i skogen runt en massa träd. Sen kommer vi åka tillbaka nån fler helg för upprepning.
Ursäkta långt inlägg, bjuder på nån bild från helgen, samt film från dagens första pass.
Prova sele, duktig kille stod så snällt trots mycket meck och helt nytt ställe. Han har nu med god marginal vuxit ur sin tidigare lånade sele och platsar nu i en riktig en.
Kör lite på en vändplan
Och kör i skogen
http://www.youtube.com/watch?v=afuIAkz5aZo&feature=youtube_gdata
Det är väldigt nyttigt att åka iväg och ta hjälp. Jag har försökt skicka iväg honom till någon men inte fått napp, så nu får det bli några intensivhelger istället. Har faktiskt hunnit med att sitta på honom också en gång för ett par veckor sen.
Jaha, ursäkta långt inlägg. Men nu har vi catchat upp lite.
