Normalt och inte

Freazer

Trådstartare
Jag har en släkting som är svårt sjuk och ligger för döden enligt andra släktingar. Jag vet inte hur nära inpå man brukar uttrycka dessa orden men det har sagts i ungefär 4-5 veckor nu.
Personen umgicks mkt med familjen och oss barn när vi var små men jag har av olika anledningar inte har någon kontakt med personen på ca 10 år och ganska sporadiskt innan dess då personen betedde sig mkt illa under en lång tid pga sitt alkoholmissbruk och jag sa upp kontakten för jag tolererar inte sånt beteende som personen höll på med.

Jag känner att jag varken vill eller behöver besöka personen på dödsbädden men nu anser två andra släktingar att det är helt fel och att jag är ”inte normal” som inte vill besöka personen. Jag har vänligt men bestämt förklarat varför jag inte vill och bett dem respektera detta och fått upprepa det flera gånger men ändå ska det tjatas, skällas och skrivas dumma meddelande som går ut på att förklara hur onormal och hemsk jag är som inte vill besöka personen. Till saken hör att personen själv har (vad jag vet) inte uttryckt någon vilja över att träffas heller utan detta drivs enbart av dessa två personerna. Personen som är sjuk tittar på stories på Facebook och har tagit selfies(?!) med en av dom arga personerna och skickat till mig och jag tänker att h*n hade klarat av att uttrycka en önskan om att träffas om h*n hade velat.

Känner också att det går åt båda hållen, det har funnits massor av tid för personen att själv ta kontakt och vilja reda ut allting men det har inte personen gjort.

Jag tycker inte att man ska glömma och förlåta allt bara för en person ligger på dödsbädden men hade personen själv uttryckt att h*n ville träffas hade jag absolut åkt dit och inte haft några problem med att prata om det eller reda ut om det fanns saker att reda ut från sjuka personens sida.

Funderar lite på hur andra hade tänkt och tycker utifrån min sida av beskrivna historia.
 
Jag blir så trött på det där! Du har helt rätt! Det finns inget som säger att man måste träffa personer som är döende bara för att man har haft någon form av relation tidigare! Vill man inte så låter man bli!
 
Det är upp till dig hur du vill göra.

Jag hade nära kontakt med mina barns släkting, men så ett år innan hon dog av cancer bröt jag kontakten. Jag hade fått nog, jag bröt med alla där. Det jag saknade under det året var det vi hade en gång, den snälla person hon var ändå och att hon alltid fanns där, men någonstans kände jag att jag behövde dra gränsen och skydda mig mot elakheter. Vi pratade när hon fick cancerdiagnosen. Hon berättade det för mig, bad om ursäkt för vad hon gjort, hur hon betett sig och jag strök ett streck över det. Vi träffades dock inte före hon dog.

Däremot gick jag inte på begravningen eftersom de andra var där. Det viktigaste var att hon tagit kontakt och vi pratade ut, de andra gjorde inte det och jag ville inte ha skit på begravningen också.

Hade hon inte gjort som hon gjort hade det varit svårt att veta hur jag skulle göra, allt glöms ju inte för att någon ska dö liksom.

Meddela personerna som tjatar att det inte är de som bestämmer, utan det är något mellan dig och den andra personen helt och hållet. Kontaktar den då dig får du fatta beslut kanske. Annars får du fundera på om du kommer ångra dig? Om du inte tror det, ja, varför träffas?
 
Jag känner att jag varken vill eller behöver besöka personen på dödsbädden men nu anser två andra släktingar att det är helt fel och att jag är ”inte normal” som inte vill besöka personen. Jag har vänligt men bestämt förklarat varför jag inte vill och bett dem respektera detta och fått upprepa det flera gånger men ändå ska det tjatas, skällas och skrivas dumma meddelande som går ut på att förklara hur onormal och hemsk jag är som inte vill besöka personen. Till saken hör att personen själv har (vad jag vet) inte uttryckt någon vilja över att träffas heller utan detta drivs enbart av dessa två personerna.
😡 det hade inte ens spelat nån roll om personen ville träffa dig. Om du inte vill får de respektera det bara.
 
Jag har en släkting som är svårt sjuk och ligger för döden enligt andra släktingar. Jag vet inte hur nära inpå man brukar uttrycka dessa orden men det har sagts i ungefär 4-5 veckor nu.
Personen umgicks mkt med familjen och oss barn när vi var små men jag har av olika anledningar inte har någon kontakt med personen på ca 10 år och ganska sporadiskt innan dess då personen betedde sig mkt illa under en lång tid pga sitt alkoholmissbruk och jag sa upp kontakten för jag tolererar inte sånt beteende som personen höll på med.

Jag känner att jag varken vill eller behöver besöka personen på dödsbädden men nu anser två andra släktingar att det är helt fel och att jag är ”inte normal” som inte vill besöka personen. Jag har vänligt men bestämt förklarat varför jag inte vill och bett dem respektera detta och fått upprepa det flera gånger men ändå ska det tjatas, skällas och skrivas dumma meddelande som går ut på att förklara hur onormal och hemsk jag är som inte vill besöka personen. Till saken hör att personen själv har (vad jag vet) inte uttryckt någon vilja över att träffas heller utan detta drivs enbart av dessa två personerna. Personen som är sjuk tittar på stories på Facebook och har tagit selfies(?!) med en av dom arga personerna och skickat till mig och jag tänker att h*n hade klarat av att uttrycka en önskan om att träffas om h*n hade velat.

Känner också att det går åt båda hållen, det har funnits massor av tid för personen att själv ta kontakt och vilja reda ut allting men det har inte personen gjort.

Jag tycker inte att man ska glömma och förlåta allt bara för en person ligger på dödsbädden men hade personen själv uttryckt att h*n ville träffas hade jag absolut åkt dit och inte haft några problem med att prata om det eller reda ut om det fanns saker att reda ut från sjuka personens sida.

Funderar lite på hur andra hade tänkt och tycker utifrån min sida av beskrivna historia.
Du tänker helt rött
 
Att någon är döende behöver inte ha någon tidsgräns. När kroppen börjat stänga ner är man ju döende men hur lång tid det tar (eller om det faktiskt vänder) kan man ju bara sia om.

Man behöver verkligen inte träffa någon en sista gång om man inte vill. Att dra in att det skulle vara onormalt ser jag bara som konstigt. Vem har rätt att sätta sig till doms över någon annan på ett sådant sätt? Jag skulle se de argas synpunkter som sorg. De vill inte att detta ska hända och det går ut över dig. Du blir syndabocken som de kan ösa sina arga känslor över för inte kan man vara arg på någon som är döende... (Såklart kan man det. Man kan vara arg på någon som är död med.)
 
Jag blir så trött på det där! Du har helt rätt! Det finns inget som säger att man måste träffa personer som är döende bara för att man har haft någon form av relation tidigare! Vill man inte så låter man bli!
Blir också väldigt trött på det..Tips på hur dessa personer som tjatar ska bemötas med tanke på att dom inte verkar lyssna överhuvudtaget?
 
Gör som du själv känner! Andra bör inte tala om för dig vad som är rätt eller fel, det måste du väl få avgöra själv.

Jag hade tänkt som du, om den döende tagit kontakt och velat träffats så hade jag åkt. Men annars, nej.
Ja jag tänker inte låta dessa två styra mitt val men det är himla trist att att dom tycker sig ha rätten att försöka tvinga mig och bete sig illa när jag säger ifrån att jag bestämmer själv om jag vill eller inte.
 
Ja jag tänker inte låta dessa två styra mitt val men det är himla trist att att dom tycker sig ha rätten att försöka tvinga mig och bete sig illa när jag säger ifrån att jag bestämmer själv om jag vill eller inte.
Troligen vill de inte förstår, men kanske påpeka att det är faktiskt är mellan er två? Att du har en anledning till att inte har haft kontakt med personen och det skälet kvarstår. Vill personen prata med dig så vet den hur den kan nå dig.
 
Det är upp till dig hur du vill göra.

Jag hade nära kontakt med mina barns släkting, men så ett år innan hon dog av cancer bröt jag kontakten. Jag hade fått nog, jag bröt med alla där. Det jag saknade under det året var det vi hade en gång, den snälla person hon var ändå och att hon alltid fanns där, men någonstans kände jag att jag behövde dra gränsen och skydda mig mot elakheter. Vi pratade när hon fick cancerdiagnosen. Hon berättade det för mig, bad om ursäkt för vad hon gjort, hur hon betett sig och jag strök ett streck över det. Vi träffades dock inte före hon dog.

Däremot gick jag inte på begravningen eftersom de andra var där. Det viktigaste var att hon tagit kontakt och vi pratade ut, de andra gjorde inte det och jag ville inte ha skit på begravningen också.

Hade hon inte gjort som hon gjort hade det varit svårt att veta hur jag skulle göra, allt glöms ju inte för att någon ska dö liksom.

Meddela personerna som tjatar att det inte är de som bestämmer, utan det är något mellan dig och den andra personen helt och hållet. Kontaktar den då dig får du fatta beslut kanske. Annars får du fundera på om du kommer ångra dig? Om du inte tror det, ja, varför träffas?
Vad fint att ni fick pratat och att du fick en ursäkt. Jag har inget hopp om att få en ursäkt. Dessa personerna gillar att skylla allt på alla andra oavsett vad deras egna del är så jag har lagt det bakom mig.
Har upprepade gånger sagt och skrivit det men får svar som bland annat innehåller meningar om att det är det mest normala att besöka en döende person och att det inte går att respektera min åsikt om det för den är fel. Känner lite så att det kvittar vad jag säger eller svarar så kommer det vara fel och dom tror att dom kan tjata dit mig.
Jag kommer inte att ångra mig det är jag helt säker på. Jag kan sakna den personen var innan alkoholmissbruket ibland men denna elaka person, nej.
 
😡 det hade inte ens spelat nån roll om personen ville träffa dig. Om du inte vill får de respektera det bara.
Håller med. Men det gör dom inte tyvärr och jag vet inte hur jag ska få dom att förstå. Känns inte lönt att lägga mer tid på det egentligen för det borde inte vara svårt att förstå.
 
Troligen vill de inte förstår, men kanske påpeka att det är faktiskt är mellan er två? Att du har en anledning till att inte har haft kontakt med personen och det skälet kvarstår. Vill personen prata med dig så vet den hur den kan nå dig.
Jag har berättat varför men dom tycker att det ska jag glömma för att personen är döende. Har även påtalat det att personen vet hur den kan kontakta men det spelar tydligen inte heller någon roll för jag är den onormala och elaka i denna historian. 🤷‍♀️
 
Jag har berättat varför men dom tycker att det ska jag glömma för att personen är döende. Har även påtalat det att personen vet hur den kan kontakta men det spelar tydligen inte heller någon roll för jag är den onormala och elaka i denna historian. 🤷‍♀️
Det triggar nog något hos dem som gör att de tjatar, kanske snarare det än att de tycker du gör "fel". Förstår att tjatet tär på dig!
 

Liknande trådar

Samhälle Dumpen är en organisation som letar reda på pedofiler som man har kontakt med via tex chattar. Efter detta brukar man stämma träff då...
17 18 19
Svar
366
· Visningar
16 582
Senast: Lobelia
·
Juridik & Ekonomi Min mamma dog innan sina egna föräldrar, dvs innan min mormor och morfar. Min mormor och morfar hade även två andra barn. När min...
Svar
1
· Visningar
979
Senast: Piaff
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
811
Senast: Crossline
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det här inlägget skriver Livia och jag, Livias pappa, tillsammans för att försöka reda ut lite av det som utspelats här de senaste...
Svar
4
· Visningar
1 856

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp