@Kattennizze Jag har läst och hört mycket om medberoende under åren. Jag känner generellt igen mig väldigt lite i det som beskrivs. En del såklart, men jag lever mitt eget liv. Ibland så pass mycket att jag tror det vore rimligt att vara något mer hjälpsam och stöttande mot min förälder än vad jag är. I perioder får jag dock en del ansvars- och skuldkänslor, men det tror jag drabbar många som har anhöriga som är sjuka där möjlighet (oavsett anledning) inte finns att hjälpa till på sättet man önskar.
Jag har förstått att det kan vara farligt att tvärt sluta med alkohol när man har ett beroende och ett missbruk. Med tanke på min förälders fysiska skick tror jag inte det vore en bra idé att tvärt sluta. Jag har i dagsläget ingen intention att ställa ett ultimatum att hen behöver vara helt nykter i stugan. Jag har tragglat det här mycket fram och tillbaka med en anhörigförening för några år sedan. De ansåg att vid alla typer av ultimatum måste jag som anhörig vara beredd att fullfölja dem, eftersom min anhöriga förmodligen inte skulle sluta med sitt beteende. Jag är inte beredd att tex bryta kontakten, åka hem eller dylikt om jag skulle märka att min förälder är påverkad när vi umgås. Det är helt okej att inte jobba med ultimatum.
Just i stugan är jag inte orolig för min förälders alkoholmissbruk. Jag tror aldrig det kommer gå att förändra. Det har gått för långt. Hen håller det ganska diskret. Just nu är jag bekymrad över min anhörigas fysiska hälsa. Hon är otroligt tunn, äter inget (delvis pga tandproblem men även annat) och rör sig ingenting alls vilket gör att muskler förmodligen förtvinat. Det kan också vara annat såklart som gör min förälder fysiskt dåligt skick. Jag förstår att mycket är kopplat till missbruket också, men inte bara. Jag är just nu intresserad kring hur jag kan tala om min förälders fysiska hälsa och brist på näring/aktivitet snarare än missbruket.
