Nu måste jag göra något. Men vad? Och hur?

[mandalaki]

Vi har en lagstiftning som till stor del bygger på frivillighet där man utgår från att den som behöver stöd ansöker om detta. Det finns en mycket stor gråzon mellan vad som är en anständig tillvaro och när rekvisiten för tvångsvård uppnås. Den lagstiftningen är både en trygghet mot myndighetsmissbruk och gör att man måste bli riktigt ordentligt nedgången innan samhället kan ingripa.

Tack!

Men om man gör en orosanmälan i ett sådant här fall, vad händer rent formellt då? Görs alltid en utredning? Tror det är sådant TS vill veta.

 

[Vogue]

Vi har haft otaliga patienter på en av mina angränsande avdelningar som har blivit hämtade via polishandräckning pga missär i hemmet (att man ej sköter hem, hygien, mat osv) och S-tankar. Samt också då alkholismen i sig.

Så din anhörig är visst en ”god kandidat” för tvångsvård.

 

[Görel]

Tack!

Men om man gör en orosanmälan i ett sådant här fall, vad händer rent formellt då? Görs alltid en utredning? Tror det är sådant TS vill veta.

Nej det gör det inte. Ibland är det tydligt i anmälan att situationen är långt ifrån att uppnå nivån för tvång, då kontaktas den anmälan gäller och och erbjuds stöd. Men ansöker inte personen om stöd kan socialtjänsten inte göra något.
Är situationen i anmälan så pass oroväckande att personen skulle kunna vara föremål för tvångsvård kan man göra en utredning för att se om det är så.
Jag har aldrig arbetat med den här målgruppen så jag har inga kunskaper på detaljnivå.

 

[mandalaki]

Vi har haft otaliga patienter på en av mina angränsande avdelningar som har blivit hämtade via polishandräckning pga missär i hemmet (att man ej sköter hem, hygien, mat osv) och S-tankar. Samt också då alkholismen i sig.

Så din anhörig är visst en ”god kandidat” för tvångsvård.

Men hen har redan fått nobben av akutenheten, enligt tidigare inlägg.

 

[Spyro192]

Försök att få kontakt med Biståndsenheten i din kommun.

 

[BernT]

Sålänge din anhörig inte själv vill kan du inget göra. Been there liksom. Man får bara se på.

 

[Surrealistiskt]

Sålänge din anhörig inte själv vill kan du inget göra. Been there liksom. Man får bara se på.

Jag fattar det. Grejen är den att jag, för att jag ska kunna leva med mig själv när min förälder dör, måste försöka göra NÅT mer. Jag har inte gjort något annat än att spela med under flera års tid nu. I slutändan vet jag att jag inte kan tvinga.

 

[Calyptra]

Ett alternativ som kan vara möjligt är att ta en kontakt via vårdcentralen. Det är fullt möjligt att en läkare kan få till både vidare remisser och ett bra samtal med din anhörige. Speciellt om vårdcentralen är förvarnad sedan innan om vad besöket kommer handla om. Jag har varit med om ett par där det hela gått relativt smidigt men det har varit personer där de exempelvis inte kunnat åka hem efter inläggningar eftersom boendet behöver saneras eller att de har så stora problem att de helt enkelt inte kan klara sig själva till en basal nivå.

Jag skulle också rekommendera att du försöker få någon form av samtalsstöd om du känner att du behöver det.

 

[Surrealistiskt]

Jag hade ringt till kommunens biståndshandläggare för att se vad du kan få för hjälp och vart du ska vända dig.

När jag söker på detta får jag bara upp diverse om äldreomsorg. Hur hittar jag rätt?

 

[Fibusen]

Jag har en förälder med alkoholmissbruk sedan många år tillbaka. Det finns även annan psykisk ohälsa med i bilden, som depression och visst ätstört beteende. Det finns fysiska omständigheter som försvårar, som tandproblem, ryggont och i princip helt avsaknad av muskler. Hen äter knappt något alls och är mycket tunn och svag. Sociala omständigheter försvårar ytterligare - det har funnits ett socialt nätverk, men som min förälder har isolerat sig ifrån senaste åren. Jag och mina syskon bor en bit ifrån föräldern, men det finns annan familj nära som kan ställa upp bara min förälder godkänner.

Jag har försökt prata med min förälder några gånger genom åren. Främst om alkoholmissbruket. Det har inte gett något, mer än enorma skuldkänslor hos min förälder. Nu är det flera år sedan jag gjorde detta. Vi spelar alla med i det fina lilla spelet och låtsas som ingenting. Det är gräsligt. Samtidigt har jag varit livrädd att prata med hen igen, jag tror helt enkelt att det skulle kunna göra att skuldkänslorna blir så pass kraftiga att självmord känns som enda utvägen.

Nu har jag besökt min förälder för första gången på ett par månader och det har gått rejält utför. Hen är mycket svag. Jag vet att hen har tillbringat senaste månaderna i princip helt i soffan. Jag fick veta från ett syskon att min förälder ramlat på tomten för ett par veckor sedan och blivit liggande. En granne hade fått hjälpa hen upp. Detta hade hänt efter att min förälder gått till affären som ligger några hundra meter bort, orken hade helt tagit slut. Jag tror ej det var alkohol. Idag gjorde vi en liten utflykt med bilen och jag märker att min förälder knappt orkar gå mer än några hundra meter. Blicken är totalt tom och och hen behöver stödja sig för att orka. Jag kan inte förklara vad det här, men blicken som min förälder har nu vittnar om att något är rejält fel. Såhär svag, trött, tom och borta har hen aldrig sett ut tidigare någon gång under åren.

Just nu förstår jag att det bara är en tidsfråga tills min förälders kropp inte orkar mer. Nu måste jag göra något. Ställa ultimatum, inte ge min förälder något annat val än att söka hjälp. Det kanske inte går, men då har jag i alla fall försökt. Hen har aldrig sökt hjälp från sjukvården i hela sitt liv, förmodligen av rädsla. Hur går jag till väga nu? Var vänder man sig först? Hen är i behov av så omfattande hjälp. Mat, bygga upp muskler igen, depression, missbruk, tänder. Hen vill inte ta hjälp av oss barn över huvud taget, men någon måste ju hjälpa för det finns ju ingen som helst ork eller friskt kvar i hen. Hen kan inte göra det själv, inte ens om hen skulle vilja.

Vad är första steget? Vilken vårdinsats ska vi vända oss till?

Vad skulle ni säga till min förälder om ni var i min sits? Hur pratar jag kring detta på bästa sätt utan att de depressiva skuldkänslorna tar över totalt? I mitt huvud skulle jag vilja säga ungefär "Nu är jag så orolig för dig att du måste söka hjälp. Oavsett om du vill eller inte. Såhär kan du inte ha det, såhär kan du inte må. Om du inte vill ta hjälp av mig/oss barn får du välja andra personer. Någon eller några måste hjälpa. Du måste gå till sjukvården, oavsett om du vill eller inte. Jag är ganska säker på att din kropp inte orkar mer, och jag vill att du ska leva. Jag vet inte om du vill det, för är man så pass sjuk som du är så kan det kännas helt totalt becksvart och hopplöst. Men jag vet att det finns hjälp att få. Du måste söka den, men du orkar inte själv. Så nu måste vi bestämma vilka personer som ska hjälpa dig att ta första stegen." Men blir det bra? Vad gör jag om hen vägrar?

Vad kan jag göra?

Kan din förälder tänka sig att prova näringsdrycker? Kan ju vara ett alternativ till maten iom att hen hade tandproblem och svårt att äta? Har hen dessutom väldigt ont och depression så kan det vara svårt att handla/laga/äta mat. En färdig näringsdryck i kylskåpet går ju fort och lätt att få i sig. Är iaf ett steg att hen får i sig lite mer näring än i dagsläget.

Har hen ingen hemtjänst eller liknande alls? Tänker mest på maten/hemmet hur det sköts. Är det svårt för hen att sköta det så kan ni som sagt göra en orosanmälan som någon nämnde.

 

[vallhund]

Kan din förälder tänka sig att prova näringsdrycker? Kan ju vara ett alternativ till maten iom att hen hade tandproblem och svårt att äta? Har hen dessutom väldigt ont och depression så kan det vara svårt att handla/laga/äta mat. En färdig näringsdryck i kylskåpet går ju fort och lätt att få i sig. Är iaf ett steg att hen får i sig lite mer näring än i dagsläget.

Har hen ingen hemtjänst eller liknande alls? Tänker mest på maten/hemmet hur det sköts. Är det svårt för hen att sköta det så kan ni som sagt göra en orosanmälan som någon nämnde.

Ja orosanmälan till soc kan vara aktuellt, kan eventuellt leda till omhändertagande enligt LVM, lagen om tvångsvård av missbrukare. Har personen inga tillgångar tar soc hand om tänderna, på vilket sätt skiljer det beroende på kommun.

 

[TinyWiny]

När jag söker på detta får jag bara upp diverse om äldreomsorg. Hur hittar jag rätt?

Det är (tyvärr) dålig information på de flesta kommuners hemsidor om vilken hjälp omsorgens biståndshandläggare kan ge. Det står enbart om äldreomsorg men det är oftast till äldreomsorgens biståndshandläggare man ska ringa så testa det i första hand. De bör om det är fel kunna hjälpa dig rätt.

 

[kakan89]

När jag söker på detta får jag bara upp diverse om äldreomsorg. Hur hittar jag rätt?

Det är (tyvärr) dålig information på de flesta kommuners hemsidor om vilken hjälp omsorgens biståndshandläggare kan ge. Det står enbart om äldreomsorg men det är oftast till äldreomsorgens biståndshandläggare man ska ringa så testa det i första hand. De bör om det är fel kunna hjälpa dig rätt.

@TinyWiny har rätt. Om du inte ska ringa dit kan de dessutom hänvisa dig.

 

[Samsas]

Är din förälder över 65? I så fall kanske det är lämpligt att vända sig till biståndshandläggarna på äldreomsorgen i kommunen. Även om din förälder inte vill ha hjälp från socialtjänsten kan de vara bra på att hjälpa dig med vart du ska vända dig och eventuellt sätta in hemtjänst, om din anhörig går med på det, för att stötta upp det som kan behövas. Spontant tänker jag att besök från distriktssköterska kan vara bra för att få stöd medicinskt och med näringsintag och hen kan säkert hjälpa er vidare om det finns behov av hjälpmedel som exempelvis rollator.
Men allt detta behöver göras i samråd med din förälder, hen har rätt att bestämma över hur hen vill leva sitt liv. Lycka till!

 

[TinyWiny]

Är din förälder över 65? I så fall kanske det är lämpligt att vända sig till biståndshandläggarna på äldreomsorgen i kommunen. Även om din förälder inte vill ha hjälp från socialtjänsten kan de vara bra på att hjälpa dig med vart du ska vända dig och eventuellt sätta in hemtjänst, om din anhörig går med på det, för att stötta upp det som kan behövas. Spontant tänker jag att besök från distriktssköterska kan vara bra för att få stöd medicinskt och med näringsintag och hen kan säkert hjälpa er vidare om det finns behov av hjälpmedel som exempelvis rollator.
Men allt detta behöver göras i samråd med din förälder, hen har rätt att bestämma över hur hen vill leva sitt liv. Lycka till!

Det kvittar hur gamla de är. I de flesta kommuner är det biståndshandläggarna på äldreomsorgen som har ansvaret, gör utredningar och beviljar eventuella insatser oberoende av hur gammal man är Det är just det att det enbart står om äldreomsorg som ställer till det när yngre behöver hjälp för det framgår sällan på kommunernas hemsidor att det är dit man ska vända sig oavsett ålder.

 

[Samsas]

@TinyWiny Du har helt rätt såklart, jag tänkte direkt att en förälder ofta är äldre men så behöver det ju absolut inte vara.

 

[Gimlan]

När jag söker på detta får jag bara upp diverse om äldreomsorg. Hur hittar jag rätt?

Ring kommunens växel/Servicecenter så hjälper de dig rätt, det ingår i deras uppdrag. Exakt vem man ska kontakta kan variera lite från kommun till kommun, men man behöver inte veta exakt.

 

[Teilani]

Visst är alkoholen ett problem, men jag skulle första hand rekommendera kontakt med vårdcentralen när personen är så trött och orkeslös.

 

[kryddelydd]

För mig låter hen så svag och sjuk att samtal inte riktigt är meningsfullt. Vad händer om du tar med hen till akuten eller psykakuten? (Det låter som att tvångsvård inte är helt feltänkt?)

Jag tror att psykiatrisk tvångsvård nog är fel instrument (alkoholmissbruk räknas inte som allvarlig psykiatrisk sjukdom i den meningen att tvångsvård är tillämpligt).

Håller dock med om att det verkar otillräckligt med samtal.

Dock tänker jag att den mest effektiva vägen kan vara att koppla in soc.
De kan besluta om tvångsvård enligt LVM.

 

[kryddelydd]

Fast är man en fara för sig själv vilket det låter som här, är tvångsvård inte alls otänkbart. Det finns en lagstiftning att hänvisa till här.

Ja, om faran beror på allvarlig psykisk störning. Inte vid missbruk. Där finns LVM i stället och där är det soc som beslutar.