"Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

[qrumelur]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

olaga frihetsberövande, det tycker jag var rätt långsökt

Varför är det så långsökt?
Man får inte binda fast och låsa in folk hur som helst. Men i barn/baby fall är det kanske en fara för egen säkerhet och det brukar ju vara en klassiker när det gäller sånt.

 

[qrumelur]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Åter igen, vill du ge tips på hur man stöttar ett barn som om den för chansen bara ställer sig upp i matstolen ( och helt sonika försöker klättra ner ? ).

Provat säga: "varsågod och sitt?" och sätt ned barnet i stolen igen?
Jag är inte dummare än att jag inser att ni som faktistk ÄR där har ett helt annat perspektiv än jag som - som sagt var - har mitt första barn ( ) i säkert förvar i magen.
Så jag antar att jag blir nedröstad ganska snart.

Men jag har ändå lite svårt att se det här men jag känner att det blir en väldigt hätsk ton så jag tror jag drar mig ur diskussionen helt enkelt.
Men jag kommer bli mycket förvånad om jag spänner fast mitt barn i en matstol en vacker dag. Mycket förvånad. men jag lovar att höra av er till er då så ni kan få ett gott: "vad var det jag sa..."

 

[Snurrfian]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Jag tänkte som dig tills jag träffade kompisens barn, om man inte höll fast den ena hela tiden kastade den sig upp och stod och hoppa i barnstolen... lite drygt året... Min båda barn har varit väldigt försiktiga och har suttit stilla vid matbordet, men alla barn är inte så.. Jag var helt svettig att vara hemma hos kompisen en timme för allt som dennes barn hittade på under den tiden. Och det var inget fel på barnuppfostran utan det var bara en väldig massa energi åt alla håll.
Så numera anser jag att vissa barn behöver sitta fast och det rejält för deras egna säkerhets skull... Pröva tex att skära maten med en hand...

 

[Hyacinth]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Snäckan gillar att ställa sig i stolen och kasta sig över bordet efter tekoppar, smörasken med mera. för att få ata i lite lugn och ro har vi därför sele ibland.
Ibland sitter hon där när jag lagar mat, och då har jag inte heller full koll, alltså sele på.
Hon blir arg ibland, men det går frt över. Hon gillar inte att sitta fast i bilen heller, men alternativet att ha henne lös är ju inte särskilt bra.

Min lillebror satt duktigt i stol från början, och hade inget rymningsintresse alls och behövde aldrig sele, snäckan smiter så fort hon ser en lucka.

 

[trazel]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Har men ett barn som gillar att sitta och pilla och stoppa i sig maten är det ju ingen större konstighet att ha barnet i stolen utan något bälte. Då sitter det ju och pysslar med något som den tycker är roligt.

Lika självklart är det ju att ett barn som inte tycker det är roligt gör allt för att komma därifrån?

Jag skulle aldrig någonsin förlåta mig själv om jag inte hade satt fast mitt barn och den trillade ur stolen och gjorde sig illa. Det skulle göra mig betydligt ondare än att sätta fast barnet i sele/bälte.

Och jag väntar mitt första barn nu också. Men jag älskar redan mitt barn och jag vill inte att det ska göra sig illa när jag skulle ha kunnat göra något för att undvika det.

Angående att barnet blir arg när det sitter fast. Antagligen blir barnet argt de första gångerna innan det inser att det är så det går till. Sen har jag i alla fall aldrig upplevt att det varit några problem (under den tid jag jobbade på småbarnsavdelning eller passat andras barn i alla fall).

 

[Lamborghini]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Provat säga: "varsågod och sitt?" och sätt ned barnet i stolen igen?
Jag är inte dummare än att jag inser att ni som faktistk ÄR där har ett helt annat perspektiv än jag som - som sagt var - har mitt första barn ( ) i säkert förvar i magen.
Så jag antar att jag blir nedröstad ganska snart.

Men jag har ändå lite svårt att se det här men jag känner att det blir en väldigt hätsk ton så jag tror jag drar mig ur diskussionen helt enkelt.
Men jag kommer bli mycket förvånad om jag spänner fast mitt barn i en matstol en vacker dag. Mycket förvånad. men jag lovar att höra av er till er då så ni kan få ett gott: "vad var det jag sa..."

Jag antar att du kommer skratta gott åt dina inlägg när du själv har ett halvstort barn

Nu spände inte jag fast min son för han sitter still till 99% av fallen - den dagen han började ställa sig i sin barnstol började jag sätta honom i en vanlig stol och det gick alldeles utmärkt. Nu har inte alla den lyxen. Lycka till med ditt "varsågod och sitt" säger jag bara

 

[Syrran!]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Jag ser en stor skillnad i att spänna fast ett barn som är 1½ år och ett som är t ex fyra. Ett barn som är så litet förstår inte sitt eget bästa + att de brukar vara hyfsat trotsiga i den åldern, vilket kan leda till olyckor. I den åldern brukar nog de flesta (eller det kanske bara är jag som antar? ) ha gemensamma måltider med sitt barn och man försöker få barnet att förstå det här med bordskick och regler. Då kanske man inte vill ställa ner barnet på golvet bara för att h*n inte sitter ner på stolen. Det skulle i alla fall inte jag vilja. I vår familj sitter vi kvar tills alla har ätit färdigt och jag är ganska säker på att de gör ungefär så på förskolan oxå.

Min son gjorde aldrig nån ansats till att vilja klättra ur sin förra stol men hade han gjort det så hade vi spänt fast honom. Nu sitter han på en tripp-trapp utan bygel och kan gå upp och ner som han vill. Han ställer sig upp ibland och då säger vi så klart åt honom att sätta sig ner. Oftast flinar han bara åt oss... Om vi, trots allt, ställer ner honom på golvet så blir han jätteledsen. Han älskar mat och vill ju äta, bara det att han har lite myror i byxorna ibland. Sen sitter han en stund igen. Men det är ju olika barn. Har man ett barn som inte vill äta så kanske man inte föredrar att ta ner det från stolen och strunta i att äta.

Svammel på hög nivå känner jag...

 

[Sedna]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Varför är det så långsökt?
Man får inte binda fast och låsa in folk hur som helst. Men i barn/baby fall är det kanske en fara för egen säkerhet och det brukar ju vara en klassiker när det gäller sånt.

Tycker du att det är förkastligt att ha småbarn i spjälsäng också?

 

[Comfort]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Varför är det så långsökt?
Man får inte binda fast och låsa in folk hur som helst. Men i barn/baby fall är det kanske en fara för egen säkerhet och det brukar ju vara en klassiker när det gäller sånt.

man får inte spänna fast människor som är "vid sina sinnes fulla bruk", men en människa som är farlig för sig själv och inte förstår konsekvensen av handlingar får inte härja fritt. På sätt och vis är ju ett litet barn likadan, de vet inte att "ställer jag mig upp här kan jag trilla och slå mig illa", därför sätter vi på dem en sele så de inte ska göra det. sele är ett hjälpmedel, som du själv sa, för egen säkerhet.

Om man hårdrar det borde du ju tycka att det är hemskt med barnvagn med då, spjälsäng som sagt, till och med i bilen sitter de ju fastspända.

"varsågod och sitt" skulle jag vilja se nån lugnt säga när barnet reser sig upp i stolen för 30e gången samma måltid

Jag tror också att du kommer se saken i ett helt annat ljus om nåt år sådär

 

[rubytoo]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Åh, följdfrågor till er som varit där!!!

Varför var era barn hopplösa att ha i matstolen och på vilket sätt?
Kan jag få ett exempel på en situation?

För i min värld sätter man barnet i stolen när det är dags att äta och när barnet har ätit klart sätter man ned det igen.

Jag hatar skräckhistorier i stil med "hon skulle bara packa upp varorna". Men där inser jag ju att det är ett ögonblicksverk.
Jag menar barnet sover när man kommer hem, vaknar, man hör det inte och sen pang.

Så i VAGNEN - jAAAAAAAAAAAAAAAA!
Men i matstolen...?

Du lär bli varse

Har för mig att det är väldigt många olyckor där matstolar är inblandade.

Vi har tom satt fast stolen i bordet då min lille tar spjärn med fötterna under bordet och lyckades (nästan) att välta hela stolen. Och jo jag sätter fast honom i stolen med medföljande fastsättningsanordningar

 

[angelwings]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

*kl*

I en perfekt värld skulle alla barn inse att 'Nu är det matdags, nu ska jag sitta stilla och lugnt tills jag ätit färdigt och då får jag gå ner och leka igen'.

Men det är inte alltid så. Min dotter var en ovanligt lugn sak så hon har aldrig behövt ha sele i stol. Däremot hade hon det när hon satt i sittvagn i den åldern, rätt vad det är så ser de något spännande, det tar en sekund.
På jobbet kan vi ibland ha 5 st såna små vid samma matbord och då är det ganska tryggt att ha selar på dem.

Många barn är inte alls intresserade av att sitta stilla i en stol för att äta. Man kan ju äta lika bra ståendes i stolen, på golvet, på bordet tja överallt utom stillasittande i stol.

När jag själv var i den åldern, jag var kanske 2 iofs så lämnade mina föräldrar mig obevakad och icke-fastspänd i vagn inne i vår affär under tiden de betjänade en kund. Jag hade tydligen krånglat mig runt, ställt mig upp varpå vagnen tippade och jag for med huvudet först rätt ner i stengolvet och en vass kant. Jag har fortfarande ett stort ärr i huvudet. (och för att göra otursdagen ännu värre så fick jag följa med far in på kontoret medan ambulansen skulle komma. För att få mig att tänka på annat så fick jag leka med skrivmaskinen som jag tyckte om. Vilket denna dag givetvis ledde till att jag fastnade med fingrar mellan tangenterna...så det blev en del arbete för doktorn på sjukhuset sen). Det kan gå på en sekund.
Jag bör också nämna att jag var ett väldigt lugnt och stillsamt barn så de hade aldrig trott jag skulle hitta på nåt sånt.

 

[Embe]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Nää - inte är det väl någon hätsk ton? Bara folk som tycker lite annorlunda än du utifrån sina erfarenheter

Jag har ett sådant barn som Snurrfian beskriver sin kompis barn. Dvs. mer högt än lågt. Han är 1,5 år och skulle, precis som Calaziryas dotter, inte äta mer än en tugga knappt, trots att han var jättehungrig, om han inte satt fast i matstolen. Äventyret att stå och hoppa i stolen, försöka nå allt på bordet, och försöka klättra ner på golvet är oändligt mycket mer lockande. "Varsågod och sitt" har förklarats oäääändligt många gånger, tro mig
Det räcker med att ta den diskussionen vid bad. Att man inte står i badet utan sitter ner. Då är inte den diskussionen några större problem, för där är han ju inte samtidigt i behov att få i sig mat... Dock får man ändå påminna honom 100 gånger, för det helt enkelt är så svååååårt att hindra impulsen från att stå upp, men det är ju en annan femma. Det finns ju så mycket kul att göra om man står upp. Hoppa tex. Så kan man se det som en lek också, såklart...

Man väljer sina "strider" med ett aktivt barn, och det känns oerhört viktigt att skapa så positiva situationer som möjligt, för att slippa "jaga" och säga "Nej" 1000-tals gånger om dagen, utan kunna fokusera på lek och bus och allt han FÅR göra. Därför har även vi, som från början levde i tron att vi inte skulle behöva har barnspärrar på alla köksskåp (förutom några som är "hans", inte behövde rensa undan allt i barnhöjd osv, nu mer just allt det. Helt enkelt för att kunna "renodla" och fokusera på sådant som verkligen är Nej, dvs kontakter, klättra upp i fönstren osv osv - dvs sådant som är rent farligt. Så det vet han också väldigt väl att det är Nej, även om han behövs påminnas ibland.

Ändå "får" han göra långt mycket mer än jag trodde att 1,5-åringar ens var kapabla till rent fysiskt, för att han har oerhört bra kroppskontroll för sin ålder och vi därmed inte har anledning att säga "Nej" egentligen, utan får lösa det med extra mycket punktmarkering, vilket han har i princip all sin vakna tid. Den övriga tiden är när någon av oss föräldrar är hemma med honom själv och sitter på toaletten, och han hinner låsa upp toadörren och försvinna iväg, innan vi hunnit torka oss, typ Eller när han leker på sitt rum, då kan vi pyssla på med vårat utanför, för där inne är allt så barn och klättersäkert som det kan bli.

TROTS ständigt punktmarkering så händer små olyckor ibland, igår ramlade han ner från en stol tex, när han exalterat tjöt av skratt och samtidigt i ett ögonblick av glömska i all exaltering tog ett steg bakåt när jag skulle lyfta ner honom, vilket resulterade i en bula i huvudet. Hade vi inte haft sele i vagn och matstol, ja då hade de varit låååååångt många fler...särskilt diskussionerna. Värst var det dock för några månader sedan, nu blir han mer och mer eftertänksam, så det går åt rätt håll

Känner han att han sitter fast i matstolen, ja då äter han med mycket god aptit tills han är mätt och vill gå ner, och då blir han också nedsläppt. Är han lös däremot så står han upp på någon sekund och skrattar som en salig, eller är på väg någon annanstans...

Av samma anledning har vi inte ens funderat över att byta ut hans spjälsäng ännu. Han sover i eget rum, och har ännu inte lärt sig att klättra ur spjälsängen för just den vi har är en extra hög variant (resesängen tex är han ur så fort han vill...) - så för hans säkerhet har får han ha kvar den till han blir lite äldre och förståndigare - annars skulle vi aldrig kunna sova gott om natten...

Älskade lilla aktiva energiknippe "Tack och lov" är han en oerhört nöjd liten kille, "alltid" glad, så att han är i konstant rörelse när han inte (snabb)läser böcker, lägger pussel (eller sover) är lätt att ta

Barn är så otroligt olika. Kompisar har barn som är allt från till och mer ännu mer aktiv än vår, till helt stillasittande där de inte behövt barnsäkra en enda grej, än mindre spänna fast henne i matstolen. Hur just ditt barn blir lär du bli varse

Och oavsett så vill alla sitt barns bästa, för de är ju det finaste man har

 

[kamomillo]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Innan man får egna barn finns det massor: jag ska aldrig.. jag kommer att... Men när man väl har dessa älskade barn, så kommer ett helt annat tänk!!
Men jag tycker att du är modig som vågar tänka högt här. Och alla vi som läser kan nog dra oss till minnes vad vi Allldrig skulle göra med vårt barn..
Att vara förälder är en resa, där man aldrig vet var man hamnar!!

*Jenny*

 

[Björk]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Sele/säkerhetsbälte i vagn tycker jag är väl helt ok.
Fast jag är mer av idén att om ungen klättrar ur vagnen så låt den gå då.
Men det kan ju finnas situationer där man inte har tid till det och då är det ju säkrare att ha kontroll.

Och det kan ju finnas situationer när man faktiskt vänder ryggen åt en halv minut mot t ex expediten i affären där man är eller dylikt. Om då barnet ramlar med huvudet före mot ett hårt affärsgolv så är det inte direkt läge att säga "okej då får du gå istället". Kanske får man istället åka in till akuten...

Vi har inte haft någon direkt "klätterunge", men har ändå använt sele i vagn och i viss ålder bältet/selet i barnstolen. Man kanske sätter barnet i barnstolen, vänder ryggen åt för att göra klart maten i mikron och vips så kan de ha rest sig och ramlat ur stolen.

Det är väl ingen större skillnad mot bilbarnstol/bilbälte? Det är inte givet att barnet trivs och gillar det heller, men alternativet "okej då får du sitta lös" skulle väl ingen normal förälder någonsin tycka var okej.

 

[Björk]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Men i matstolen...?

En del barn försöker resa sig i matstolen DIREKT de har en chans. Lika mycket ögonblicks verk som i vagnen.

Min brorsas son gjorde så i en viss ålder. Och då fick man hela tiden hålla ögon DIREKT på honom. Det vill säga, ställa sig och fylla på vatten under kranen, ta fram ketchup ur kylen hade varit ett enormt riskmoment utan sele. Att ta ur barnet ur stolen för de sakerna är kanske lite väl omständigt?

 

[Hiddeous]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Varför är det så långsökt?
Man får inte binda fast och låsa in folk hur som helst. Men i barn/baby fall är det kanske en fara för egen säkerhet och det brukar ju vara en klassiker när det gäller sånt.

Men allvarligt, har hormonerna stigit någonstans nu?... Frihetsberövande av en bebis???
Ungefär lika logiskt som hundägare som tycker synd om hundar som måste gå kopplade när de är ute. Jag har haft en del sådana diskussioner med bedrövade hundägare (förstagångsägare) som tänker att hunden blir frihetsberövad då, eller något liknande. Bebisar och sällskapsdjur ska vara frihetsberövade!

 

[mimmipigg]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

kl

Det är faktiskt så att ett barn som spänns fast i barnstolen kan behöva det för att kunna lugna ner sig så att det hinner äta.
Vi var tvugna att ha lock på spjälsängen till vår yngste son och han uppskattade det tror jag.
Han la själv ner locket och såg till att vi spände igen bandet vi låste med.
Först då kunde han slappna av och lägga sig, det var en form av trygghet.
Precis som Kamomillo säger så ändrar man en hel del tänk när man får barn, de egna barnen bryr sig liksom inte om vad föräldrarna anser

 

[Pallas]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

kl

Jag vill gärna äta lite, inte sitta och säga "varsågod och sitt" hela måltiden.

Barn är olika. En del lyssnar på en enda tillsägelse, andra visar inte tillstymmelse till att begripa även efter 200 tillsägelser. Jag låter inte barn äta på golvet och någon gång måste de äta för att må bra. En del barn behöver, som någon annan sade, få hjälp med att lugna ned sig så att de kan äta i lugn och ro. För de allra flesta barn är det en vanesak att sitta fast och inget konstigt alls. Det är ju inte så att jag spänner fast min sexåring med spännband på stolen, fast han inte kan vara stilla en enda sekund.

 

[Mitten]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Provat säga: "varsågod och sitt?" och sätt ned barnet i stolen igen?
Jag är inte dummare än att jag inser att ni som faktistk ÄR där har ett helt annat perspektiv än jag som - som sagt var - har mitt första barn ( ) i säkert förvar i magen.
Så jag antar att jag blir nedröstad ganska snart.

Men jag har ändå lite svårt att se det här men jag känner att det blir en väldigt hätsk ton så jag tror jag drar mig ur diskussionen helt enkelt.
Men jag kommer bli mycket förvånad om jag spänner fast mitt barn i en matstol en vacker dag. Mycket förvånad. men jag lovar att höra av er till er då så ni kan få ett gott: "vad var det jag sa..."

Jag tycker att du har helt naturliga tankar, sådär tänkte jag också mycket när jag var gravid. Att det blir lite hätsk stämning är ju för att de flesta är lite känsliga för kritik angående hur de sköter om sina barn, så man hamnar lite i försvarsställning .
Jag kom till insikten när barnet fötts att man inte kan likställa allt med frågan 'ja men hade DU tyckt om att bli fastspänd/tvingas äta/tvingas sova' osv i all oändlighet, för det är en bebis som är helt utlämnad till oss. Det blir lite andra regler. I början tyckte jag att det var jobbigt med blöjbyten, speciellt att smörja in, vilket min dotter hatade, hon skrek och åmade sig och jag kände det som om jag ofredade henne på något sätt Det mesta lägger sig på plats efter hand.

Jag ville inte spänna fast, men blev tvungen till slut - annars reste hon sig bara och skulle hoppa ut. Det var först när hon känt efter att 'jaha, jag sitter fast' som hon hade ro att bry sig om maten . Och det var sååå nära en olycka några gånger trots att jag inte lämnade hennes sida en sekund.

 

[TinyWiny]

Sv: "Nu sitter hon fast och kan inte klättra ut."

Jag låter inte barn äta på golvet och någon gång måste de äta för att må bra.

Varför inte? Det lät jag mina barn göra när de var små och inte ville sitta vid bordet. Idag när de är vuxna så sitter de vid bordet och äter som alla andra iallafall.
Det är väl inte så himla farligt att låta barnet äta på golvet? Givetvis ett rent golv då men det utgår jag ifrån att man har eftersom små barn tillbringar mycket tid där.
Mina barn lekte att de var lejon och tigrar och de minns det med glädje de åt och blev mätta och alla var glada.