- Vad jobbar du med?
Socialsekreterare inom barn och unga på socialtjänsten.
- Hur kom du in i detta yrke?
Båda mina föräldrar är socionomer och jag antar att de måste gett en bra bild av yrket. Jag kände mig väldigt osäker hela utbildningen och efter examen tog jag en paus och jobbade två år på korttidsboende för barn med autism. Efter det sökte jag alla möjliga jobb och fick ett inom mitt nuvarande yrke. Hade under hela utbildningen känt att jag absolut inte ville jobba i socialtjänsten utan mer som behandlare men när jag väl började kändes det helt rätt och nu kan jag inte tänka mig att jobba med något annat.
- Vilka är dina arbetsuppgifter?
Jag utreder barn och ungdomar 0-20 år där det finns en oro för att de far illa, jag bedömer deras behov av insats, fattar beslut och följer upp insatser. Det kan vara föräldrastöd, ungdomsbehandlare, kontaktfamilj eller, om barmen inte bedöms kunna bo hemma, familjehem antingen med samtycke från föräldrar eller med tvångslagstiftning. Det innebär väldigt många olika arbetsuppgifter, dels samtal med föräldrar och barn men också att medverka på skolmöten, hjälpa till med att slussa till rätt instans och närvara på polisförhör.
- Vad tycker du bäst om i ditt arbete?
Alltså, jag älskar mitt jobb, kan prata om det hur länge som helst, men det allra bästa är när jag känner att jag verkligen kan göra en skillnad. När man kommer in i ett ärende och det är kaos och sen ser man hur det ordnar upp sig med rätt stöd. Och framförallt att hälsa på hos mina placerade barn och se att de nu är trygga och glada barn, när man varit med och flyttat dem till familjehem under ofta ganska dramatiska former, och sen följa dem och se hur de utvecklas. Som när en flicka jag placerade för tre år sedan ringer mig och bara vill berätta något roligt som hänt henne. Och givetvis att jag har så sjukt bra kollegor, man kommer varandra väldigt nära!
- Vad tycker du minst om i ditt arbete?
Arbetsbelastningen som gör att man sällan kan göra så mycket man vill. Och den misär man ser, hur illa människor kan göra sina barn.
- Vilken kompetens och erfarenhet kan vara lämplig för detta yrke?
- Vilken typ av utbildning/examen kan vara lämplig för detta yrke?
Socionomexamen. Man behöver vara stresstålig och kunna arbeta självständigt, samt såklart ha social kompetens. Jag tror också att det är bra att inte vara för fyrkantig utan kunna se utanför ramarna och hitta lösningar även om det inte alltid är vårt uppdrag.
- Hur ser utvecklingsmöjligheterna ut?
Man kan ju gå vidare och bli teamledare och därefter chef, men finns också möjlighet att specialisera sig lite, jag är till exempel inriktad mot våld i nära relation. Det är ett yrke som man aldrig blir färdig i.
Socialsekreterare inom barn och unga på socialtjänsten.
- Hur kom du in i detta yrke?
Båda mina föräldrar är socionomer och jag antar att de måste gett en bra bild av yrket. Jag kände mig väldigt osäker hela utbildningen och efter examen tog jag en paus och jobbade två år på korttidsboende för barn med autism. Efter det sökte jag alla möjliga jobb och fick ett inom mitt nuvarande yrke. Hade under hela utbildningen känt att jag absolut inte ville jobba i socialtjänsten utan mer som behandlare men när jag väl började kändes det helt rätt och nu kan jag inte tänka mig att jobba med något annat.
- Vilka är dina arbetsuppgifter?
Jag utreder barn och ungdomar 0-20 år där det finns en oro för att de far illa, jag bedömer deras behov av insats, fattar beslut och följer upp insatser. Det kan vara föräldrastöd, ungdomsbehandlare, kontaktfamilj eller, om barmen inte bedöms kunna bo hemma, familjehem antingen med samtycke från föräldrar eller med tvångslagstiftning. Det innebär väldigt många olika arbetsuppgifter, dels samtal med föräldrar och barn men också att medverka på skolmöten, hjälpa till med att slussa till rätt instans och närvara på polisförhör.
- Vad tycker du bäst om i ditt arbete?
Alltså, jag älskar mitt jobb, kan prata om det hur länge som helst, men det allra bästa är när jag känner att jag verkligen kan göra en skillnad. När man kommer in i ett ärende och det är kaos och sen ser man hur det ordnar upp sig med rätt stöd. Och framförallt att hälsa på hos mina placerade barn och se att de nu är trygga och glada barn, när man varit med och flyttat dem till familjehem under ofta ganska dramatiska former, och sen följa dem och se hur de utvecklas. Som när en flicka jag placerade för tre år sedan ringer mig och bara vill berätta något roligt som hänt henne. Och givetvis att jag har så sjukt bra kollegor, man kommer varandra väldigt nära!
- Vad tycker du minst om i ditt arbete?
Arbetsbelastningen som gör att man sällan kan göra så mycket man vill. Och den misär man ser, hur illa människor kan göra sina barn.
- Vilken kompetens och erfarenhet kan vara lämplig för detta yrke?
- Vilken typ av utbildning/examen kan vara lämplig för detta yrke?
Socionomexamen. Man behöver vara stresstålig och kunna arbeta självständigt, samt såklart ha social kompetens. Jag tror också att det är bra att inte vara för fyrkantig utan kunna se utanför ramarna och hitta lösningar även om det inte alltid är vårt uppdrag.
- Hur ser utvecklingsmöjligheterna ut?
Man kan ju gå vidare och bli teamledare och därefter chef, men finns också möjlighet att specialisera sig lite, jag är till exempel inriktad mot våld i nära relation. Det är ett yrke som man aldrig blir färdig i.