Nytt jobb... eller inte?

[julgran]

Nu är det dags för ett anonymt nick, det är hemskt många år sen sist men motiverat pga ärendets art så att säga. Om ni kommer på vem jag är vill jag inte bli outad eftersom jag inte alls är anonym härinne...

(hoppas jag lyckas hålla ordning på inloggningarna )

Jag jobbar sen ett antal år tillbaka på ett jobb där jag trivs. Det är väldigt fritt och roligt. Hyfsat bra betalt och ok förmåner. Jag har inte haft några planer på att byta jobb, åtminstone inte det senaste året då mitt egna företag som jag har vid sidan om har utvecklats och växt.

Så häromdagen blev jag kontaktad av ett annat företag, i samma bransch men med en annan approach. De har en tjänst som de tror passar mig och jag har idag varit på intervju. Jag kände när de tog kontakt att det var en bra möjlighet och jag ville kolla vad det var helt enkelt.

Nu är jag ännu inte erbjuden tjänsten, och blir kanske inte heller, men tankarna snurrar såklart.

Jag har för det första aldrig sagt upp mig själv förut. Är det smart??

I det jobb jag har nu är jag ganska styrd. Det är fritt till sitt upplägg sett, men vad jag ska prestera under ett år är mycket styrt av siffror och uppföljning. Jag har tyckt det har passat mig bra, jag gillar tydliga mätbara mål.

I det andra jobbet är det mycket mera luddigt. Arbetsuppgifterna är på ett sätt lika men på ett sätt inte. Det finns ingen "mängdstyrning" på varken utfört arbete eller nedlagd tid. Bra, kan man tycka, men det har ju sina nackdelar också.

Jag vet att det på dagens arbetsmarknad är "rätt" att byta jobb då och då, men vad krävs egentligen för att man ska ta steget? Mer pengar? Stimulans? Jag har ganska liten stimulans i mitt jobb men desto mer i mitt företag, vilket gör att jag egentligen inte känner behovet. Samtidigt är det såklart en utmaning, i synnerhet då jag inte sökt mig till dem utan de har letat upp mig. Dessutom är det en väldigt smal bransch, så det är inte ens säkert att det dyker upp fler jobb innan jag går i pension .

Behöver lite input så här på fredagskvällen!

 

[Lilla]

Magkänsla!

 

[Magiana]

Det är bara osmart att säga upp sig själv om man inte har något annat jobb att hoppa över till.

 

[julgran]

Men hur definierar man sina mål om de inte är konkreta och redan från början mätbara (typ beting)? Hur gör ni som har såna här mer projektinriktade jobb?

Jag har jobbat så innan, men det vara längesen och dessutom inom offentlig sektor och det känns inte alls jämförbart med det här.

Har brainstormat med mig själv och specat vad jag gillar resp ogillar med mitt nuvarande jobb, och det enda som faktiskt är skillnad mot det andra är just graden av abstraktion.

Jag är lite rädd att jag ska bli ineffektiv på ett sånt jobb. Vänta tills uppdragen kommer till mig liksom.

 

[sjoberga]

Men hur definierar man sina mål om de inte är konkreta och redan från början mätbara (typ beting)? Hur gör ni som har såna här mer projektinriktade jobb?

Jag har jobbat så innan, men det vara längesen och dessutom inom offentlig sektor och det känns inte alls jämförbart med det här.

Har brainstormat med mig själv och specat vad jag gillar resp ogillar med mitt nuvarande jobb, och det enda som faktiskt är skillnad mot det andra är just graden av abstraktion.

Jag är lite rädd att jag ska bli ineffektiv på ett sånt jobb. Vänta tills uppdragen kommer till mig liksom.

Jag har bara haft sådana jobb som yrkesutbildad. Där jag och det team jag arbetar i är de enda i vår värld som ens har en uppfattning om vad som är möjligt. Och ofta inte det heller, eftersom produkterna som ska utvecklas ligger framför det som forskningsframkanten känner till. Otäckt, osäkert, omöjligt att prediktera morgondagens vändningar - det är min livsluft. Lägg till att nästan alltid arbeta under stark ekonomisk press (finns löner nästa månad?) så har du mitt yrkesliv i en samlad hatt. När saker stabiliserats, fungerar bra ocj går att förutsäga har jag bytt jobb.

Det går att sätta bra målbilder - men inte på det konkreta sätt jag tror att du efterlyser.

 

[tara]

Nu är det dags för ett anonymt nick, det är hemskt många år sen sist men motiverat pga ärendets art så att säga. Om ni kommer på vem jag är vill jag inte bli outad eftersom jag inte alls är anonym härinne...

(hoppas jag lyckas hålla ordning på inloggningarna )

Jag jobbar sen ett antal år tillbaka på ett jobb där jag trivs. Det är väldigt fritt och roligt. Hyfsat bra betalt och ok förmåner. Jag har inte haft några planer på att byta jobb, åtminstone inte det senaste året då mitt egna företag som jag har vid sidan om har utvecklats och växt.

Så häromdagen blev jag kontaktad av ett annat företag, i samma bransch men med en annan approach. De har en tjänst som de tror passar mig och jag har idag varit på intervju. Jag kände när de tog kontakt att det var en bra möjlighet och jag ville kolla vad det var helt enkelt.

Nu är jag ännu inte erbjuden tjänsten, och blir kanske inte heller, men tankarna snurrar såklart.

Jag har för det första aldrig sagt upp mig själv förut. Är det smart??

I det jobb jag har nu är jag ganska styrd. Det är fritt till sitt upplägg sett, men vad jag ska prestera under ett år är mycket styrt av siffror och uppföljning. Jag har tyckt det har passat mig bra, jag gillar tydliga mätbara mål.

I det andra jobbet är det mycket mera luddigt. Arbetsuppgifterna är på ett sätt lika men på ett sätt inte. Det finns ingen "mängdstyrning" på varken utfört arbete eller nedlagd tid. Bra, kan man tycka, men det har ju sina nackdelar också.

Jag vet att det på dagens arbetsmarknad är "rätt" att byta jobb då och då, men vad krävs egentligen för att man ska ta steget? Mer pengar? Stimulans? Jag har ganska liten stimulans i mitt jobb men desto mer i mitt företag, vilket gör att jag egentligen inte känner behovet. Samtidigt är det såklart en utmaning, i synnerhet då jag inte sökt mig till dem utan de har letat upp mig. Dessutom är det en väldigt smal bransch, så det är inte ens säkert att det dyker upp fler jobb innan jag går i pension .

Behöver lite input så här på fredagskvällen!

Att byta jobb kan vara överreklamerat. Svårigheten verkar vara att du går från ett mätbart arbete till ett luddigare beskrivet arbete. Du har en risk att du inte får löneökningar för det du gör mäts inte . Annars får du väl sova på saken och låt ingen hetsa dig. Är de intresserade nu så kan de vänta ett halvår om du måste ha den tiden att fundera. Typiskt sådant där hästköpartrick. Du måste bestämma dig nu annars köper den andra den underbara hästen

 

[julgran]

Förvisso @tara - jag jobbar dock i en hyfsat smal bransch och är inte flyttbar. Så det haglar inte direkt av erbjudanden.

Det är kanske det som får mig att grubbla mest, det är inte troligt att chansen kommer åter helt enkelt. Åtminstone inte de närmaste 10 åren.

 

[julgran]

Löneökningar är det lilla problemet - tänk om jag inte trivs?

 

[prinsessfeminist]

När saker stabiliserats, fungerar bra ocj går att förutsäga har jag bytt jobb.

Det går att sätta bra målbilder - men inte på det konkreta sätt jag tror att du efterlyser.

Instämmer! Jag trivs också med mer komplexa frågeställningar och det är spännande att se om det man tänkte/förutspådde/vågade testa fungerar. Drivkraften för mig är att få möjlighet att göra analyser och med egen och andras kunskap vara kreativ i lösningar.

Resultatet är på många sätt mätbara i min bransch, men då förutsättningarna är mycket komplexa och så kan ingen säga "hoppa så här högt".

 

[prinsessfeminist]

Löneökningar är det lilla problemet - tänk om jag inte trivs?

Skulle du få möjlighet att vara tjänstledig för att prova det andra jobbet i sex månader?

 

[Myrten]

Jag kan bara svara på vad som krävdes för att ta steget för mig. Det är på intet sätt allmängiltigt.

Jag började jobba på ett företag 2009 och blev tillsvidareanställd 2011. Min bransch är svår, så det är inget konstigt att man först går som projektanställd. Jag har hela tiden trivts mycket bra på företaget, främst tack vare helt fantastiska kollegor. Jag hade också ett stort projekt jag jobbade med 2010-2014 som var väldigt givande men...

...någon gång 2012-2013 kom jag till insikt om att när det projektet var till ända fanns inte längre några utvecklingsmöjligheter för mig inom företaget. Således beslutade jag mig för att söka mig någon annan stans. Företaget har i grunden en mycket bra inställning till sin personal, så när jag fick ett vikariat på en statlig myndighet fick jag tjänstledigt.

Viket var sju månader. Efter kanske två insåg jag att jag ville stanna för här fanns det stora möjligheter för vidareutveckling. Dessutom fick jag betydligt bättre lön. Som tur var är gillandet ömsesidigt för när jag sökte en tillsvidareanställning fick jag den. Provanställningen började 1/1 (men just nu är jag på semester).

Nackdelar finns naturligtvis. Jag pendlar nu 4,5 timme/dag. Om det blir fortsättning efter provanställningen måste jag ändra min boendesituation.
Jag fick fortsatt tjänstledigt, men om jag inte fått det hade jag sagt upp mig.

Jag har också varit med om att avsluta en provanställning för att jag inte trivdes. Såhär i efterhand kändes det inte bra på intervjun. Det jobb jag har nu - det kändes bra. Jag bestämde då att om jag inte beviljats tjänstledigt så hade jag faktiskt släppt min tillsvidareanställning för ett vik. Men jag behövde inte göra det.

Avgörande för mig var möjligheten till utveckling. Jag har saknat den några år, nu har jag den och det känns bra!

 

[prinsessfeminist]

Jag kan bara svara på vad som krävdes för att ta steget för mig. Det är på intet sätt allmängiltigt.

Jag började jobba på ett företag 2009 och blev tillsvidareanställd 2011. Min bransch är svår, så det är inget konstigt att man först går som projektanställd. Jag har hela tiden trivts mycket bra på företaget, främst tack vare helt fantastiska kollegor. Jag hade också ett stort projekt jag jobbade med 2010-2014 som var väldigt givande men...

...någon gång 2012-2013 kom jag till insikt om att när det projektet var till ända fanns inte längre några utvecklingsmöjligheter för mig inom företaget. Således beslutade jag mig för att söka mig någon annan stans. Företaget har i grunden en mycket bra inställning till sin personal, så när jag fick ett vikariat på en statlig myndighet fick jag tjänstledigt.

Viket var sju månader. Efter kanske två insåg jag att jag ville stanna för här fanns det stora möjligheter för vidareutveckling. Dessutom fick jag betydligt bättre lön. Som tur var är gillandet ömsesidigt för när jag sökte en tillsvidareanställning fick jag den. Provanställningen började 1/1 (men just nu är jag på semester).

Nackdelar finns naturligtvis. Jag pendlar nu 4,5 timme/dag. Om det blir fortsättning efter provanställningen måste jag ändra min boendesituation.
Jag fick fortsatt tjänstledigt, men om jag inte fått det hade jag sagt upp mig.

Jag har också varit med om att avsluta en provanställning för att jag inte trivdes. Såhär i efterhand kändes det inte bra på intervjun. Det jobb jag har nu - det kändes bra. Jag bestämde då att om jag inte beviljats tjänstledigt så hade jag faktiskt släppt min tillsvidareanställning för ett vik. Men jag behövde inte göra det.

Avgörande för mig var möjligheten till utveckling. Jag har saknat den några år, nu har jag den och det känns bra!

Nu är jag inte TS, men tack för att du delar med dig. Jag har inte precis samma erfarenheter, men det där med intervjun är viktigt. Nu när jag reflekterat så har jag faktiskt trivts bäst där det känts kul och rätt från första början. (Även på jobb som inte haft intervjuer utan att jag mer eller mindre halkat in)

Tveksamheten i sig under intervjun är kanske mer att fundera på än man tror?

Jag har också vid ett tillfälle avslutat en ganska ny tjänst. Det berodde på att jag insåg att det jobb jag hade lämnat faktiskt gav större möjligheter för mig att utvecklas än det nya. Lyckligtvis kunde jag vid det tillfället gå tillbaka till den tidigare arbetsgivaren.

 

[Myrten]

@prinsessfeminist - ja, hade jag varit på den intervjun där jag sedan sa upp mig under provanställningen idag - då hade jag inte tackat ja! Då var min situation sådan att jag inte kunde tacka nej. De där månaderna var tuffa, men den erfarenheten gjorde att jag fick det jobb jag just har lämnat. Så det var ändå värt det.

Jag har en gång avbokat en intervju innan den blev av. När jag pratat med chefen för företaget kändes det inte bra. Allt verkade väldigt oflexibelt och under sådana förhållanden kan jag inte jobba. Så jag skrev ett vänligt mail att det inträffat saker som gjorde att jag måste ta tillbaka min ansökan. Inget svar. Dagen före den planerade intervjun skickade jag det igen och skrev en rad om att jag ville säkerställa att det kommit fram så de inte väntade på mig. "Jag har fått det." fick jag till svar. Då kände jag att jag nog definitivt gjort rätt...

 

[julgran]

Tack för all input!

För mig kändes det bra på intervjun. Jag hade två "farhågor" - att det inte var ett rent kontorsjobb (viktigast) OCH att det inte kändes för abstrakt. Detta är människor jag till viss del känner sen innan (och de känner mig, annars hade jag ju inte blivit plockad sådär). Så det var mycket avslappnad stämning.

Det kändes absolut mindre abstrakt än jag "befarat", men intervjuarna tryckte själva på skillnaden gentemot det jobb jag har idag.

Dock sa de också att jag kanske bör fundera igenom vad som är värt mest även idag - att kunna räkna utförda uppdrag eller att göra kunderna nöjda. Och jag vet ju nånstans att det är det sistnämnda, även om min närmaste chef tycker annorlunda.

Jag har ingen rätt att få tjänstledigt för nytt jobb men frågan är naturligtvis fri och det är inte omöjligt att det okejas, även om jag är tveksam.

 

[prinsessfeminist]

Lite allmän reflektion sådär.

Jag tror man skall byta jobb när man känner sig färdig med det man har. Inte innan, om inte det nya jobbet på många vis kompenserar för det man i så fall ger upp.

Det är också helt avgörande om man trivs. Ingen lön kan väga upp en anställning där man inte trivs.

Svårigheten är så klart att veta innan om man kommer att trivas eller ej.

Det är verkligen svårt både tacka ja eller nej till ett erbjudande om en attraktiv tjänst. Jag menar, lika mycket som det är en chansning för en arbetsgivare att hitta rätt person, lika mycket är det en chansning för den som accepterar tjänsten. Att tacka nej är ju också att tacka ja att stanna. Det är i sig också tänkvärt. Att man väljer om sitt jobb.

Jag har varit med om att anställa personer som vid anställningen verkat tveksamma. Ofta har personen sökt sig vidare inom en ganska kort period.

Att ta ett jobb är alltid en överenskommelse mellan två parter och båda behöver känna att det är rätt.

Men som sagt, det kan vara svårt att veta innan. Dessutom kan förutsättningar förändras som gör att arbetet påverkas. Både det gamla trygga jobbet och det nya.

Men @julgran - hur skulle du klara av din firma med det nya jobbet? Det är kanske något att fundera på?

Vad vill du satsa mest energi på? Ett nytt jobb kräver alltid mycket, i synnerhet det första året.

Kanske har du svaret där?

 

[julgran]

Förutsättningarna att jag ska kunna driva mitt företag har vi gjort klart. De är helt ok med att det funkar som det gör (och det i sig är en anledning att tacka ja, för det finns nog inte så många såna arbetsgivare).

MEN däremot talar ju ditt sista stycke snarare emot, för absolut är det så att ett nytt jobb kräver mycket engagemang och tid. Häri ligger en stor skillnad för mig jämfört med nu. Men det är kanske också därför som man "tröttnat" lite på det man har.

Mitt företag har utvecklats väldigt mycket de senaste åren och fortsätter i den riktningen. Så därför har jag känt mig väldigt nöjd med ett lite "tråkigare" jobb. Det är eg inte tråkigt i sig självt, men utvecklingsmöjligheterna lika med noll.

 

[prinsessfeminist]

Förutsättningarna att jag ska kunna driva mitt företag har vi gjort klart. De är helt ok med att det funkar som det gör (och det i sig är en anledning att tacka ja, för det finns nog inte så många såna arbetsgivare).

MEN däremot talar ju ditt sista stycke snarare emot, för absolut är det så att ett nytt jobb kräver mycket engagemang och tid. Häri ligger en stor skillnad för mig jämfört med nu. Men det är kanske också därför som man "tröttnat" lite på det man har.

Mitt företag har utvecklats väldigt mycket de senaste åren och fortsätter i den riktningen. Så därför har jag känt mig väldigt nöjd med ett lite "tråkigare" jobb. Det är eg inte tråkigt i sig självt, men utvecklingsmöjligheterna lika med noll.

Kul att ditt företag går så bra! Vad ser du för det i framtiden?

Kan det nya jobbet bidra till dess utveckling?

 

[julgran]

Kul att ditt företag går så bra! Vad ser du för det i framtiden?

Kan det nya jobbet bidra till dess utveckling?

Ja det tror jag. Det är en anledning till att det känns intressant. Planen är att det ska växa lite till, men att jag inte ska sluta jobba. Idag jobbar jag 80% "borta", på sikt tänker jag mig ca 50%.

 

[tara]

Löneökningar är det lilla problemet - tänk om jag inte trivs?

Som du skriver är du inte intresserad av löneökningen, du behöver inte mer stimulans och orsaken att du skulle byta jobb vore då kvar... "Att man "ska"byta jobb". Eller missförstår jag dig? Du tänker alltså låta strömningar i tiden bestämma vad du vill?

 

[julgran]

Som du skriver är du inte intresserad av löneökningen, du behöver inte mer stimulans och orsaken att du skulle byta jobb vore då kvar... "Att man "ska"byta jobb". Eller missförstår jag dig? Du tänker alltså låta strömningar i tiden bestämma vad du vill?

Fast ja, nu missförstår du mig. Löneökning är väl absolut intressant! Jag tror att jag kan få upp min lön en hel del bara iom bytet. Det jag svarade på var detta: "Du har en risk att du inte får löneökningar för det du gör mäts inte." DET ser jag som ett litet problem. Jag har inte tonvis med löneökning i min nuvarande tjänst trots att jag är väldigt mätbar.

Behöva mer stimulans eller inte, det är verkligen svårbedömbart. Hur vet man det? Jag tror inte på att byta jobb för att man är stentrött på sitt gamla. Man ska vilja till nåt, inte från nåt - tror jag.

Vad menar du med strömningar i tiden? Att det bara av en slump dök upp ett jobb som passade mig, eller att det är "modernt" att byta jobb?