Och där fick man för att man ville vara snäll....Långt!

[stjarnhimmel]

När jag har bidragit via Giving people har jag först kontaktat mamman jag fått kontaktuppgifter till, de har rekommenderat att man gör så. Då har jag fått reda på exakt vad just den familjen behöver så jag har inte behövt känna att jag handlar "i onödan". Dessutom har jag fått åtminstone någon chans att göra en bedömning av personen, utöver den koll som Giving people själva gjort.

I ett fall hade mamman säkerligen ett NPF som skulle ha förklarat t ex om hon sagt som din mottagare - att hon inte ville ha älgkött eller fisk. En vän som storhandlade åt en familj via en annan hjälpsida hade redan upptäckt att mamman samtidigt letade foderhäst. Hon hade NPF-diagnos.

I ett annat fall som jag hjälpte upptäckte jag att mamman nyss tagit sig ur ett drogmissbruk - så nyss att hon antagligen inte alls var säker för risken för återfall så att pengarna gick dit istället för till mat åt barnen.

Men: oavsett de vuxnas leverne så är det barnen hjälpen handlar om. Även om mamma röker eller letar foderhäst eller gör något annat hon inte borde så behöver barnen mat och hjälp.

Sedan finns det naturligtvis folk som är rent oärliga och lyckas bluffa till sig hjälp. Men är man rädd för det tycker jag inte att man ska bidra, man mår bara dåligt över såna grubblerier. Jag räknar med att jag kan bli blåst nån gång - men trots allt har jag isåfall hjälpt fler än blivit lurad.

Den tanken har jag också tänkt-att det är barnen det handlar om. Dvs även om problemet är att föräldern inte kan hålla i pengarna eller röker etc så är det inte barnets fel. Ett barn kan ju inte stoppa hen från att röka, ta shopping-lån etc.
Så även om det är föräldern som prioriterat fel så är det barnet som drabbats när det inte finns mat.

 

[stjarnhimmel]

Satt på jobbet i går natt, hade inte mycket för mig och surfade lite på mobilen. Var inne på fb och såg att en vän till mig delat en sida. Sidan, som jag inte vill skriva ut namnet på, handlade om att hjälpa folk som hade det svårt ekonomiskt. Den ena tårdrypande historien efter den andre fanns på sidan, och jag kände att jag också vill göra något. Inte rik själv, men jag kan dela med mig av det jag har.

Tog kontakt med administratör för sidan och skrev ett mail, där jag förklarar att jag själv inte har det så extremt gott ställt, men att jag gärna vill bidraga med något. Skrev att jag hade mycket kläder i vissa storlekar, att jag hade en hel del heminredningsprylar som blivit över hemma och att jag gärna bidrager med ett par kassar mat till någon som verkligen behöver, men gärna i närheten av mig själv ( inom en radie på ca 5 mil). Administratör blev tacksam, och skickade mig idag ett mail om att det fanns en person i närheten som behövde hjälp. Ska inte hänga ut personen i detalj, men enligt beskrivningen fanns flera barn, personen var ensamstående och sommaren var svår då barnen var hemma mer, det ekade tomt i kyl och frys och personen ville gärna kunna ta med barnen på en liten utflykt eller liknande för att rädda sommaren. Jo, det lät ju som att familjen behövde hjälp och att ge ett litet bidrag så barnen kunde få en fin sommar med mat på bordet.

Jodå, jag ville hjälpa dem. Åkte iväg och storhandlade ordentligt med storpack i det mesta, la till lite gott i form av godis, chips, kex, baguetter mm. La ner en engångsgrill och köpte både kött, marinader, grillkorv, bröd och ketchup för att kunna bidraga med en liten picknick iallafall. Tog ett kuvert och stoppade ner 300 kr + två biobiljetter jag hade liggandes hemma, för att kunna bidraga med ytterligare en liten utflykt och skrev att detta var en liten överaskning för att ni ska kunna göra något litet i sommar iallafall.

Så långt var allt väl, tills administratör skickar kontaktuppgifter på den som behövde hjälp. Jag ringde upp denne, sa att jag ringde för att hjälpa och frågade lite om det var något mer särskilt det behövdes inhandlas, eller om det fanns något hemma som jag inte behövde tänka på att köpa. Personen var trevlig, men jag fick sköta snacket. Jag sa att jag hade överblivet älgkött i frysen, vill ni ha? Nej, det gillar vi inte blev svaret. Jag : Jag har en vän som fiskar mycket, jag har både gädda, gös och abborre i frysen som jag har fått, skulle det vara något? Nej, barnen gillar inte fisk ( det köper jag, men hur fattig är man om man inte tar emot mat om man har det svårt?). Nåja, fick lite andra saker på listan som skulle köpas och vi bestämde att ses imorgon för överlämning.

Nyfiken som man är, så sökte jag namnet på fb och personen kom upp och hade öppen profil. Statusar handlar om grillkvällar, om hur ölen ligger på kylning, att de vart på bio, vart och shoppat, att de vart på utflykt, är i leksaksaffärer, sitter på balkognen och röker och dricker kaffe mm. Barnen (alla utom ett) är dessutom i övre tonåren och kanske inte i samma behov av utflykter som jag trodde.

Nu känns det inte så jäkla bra längre. Jag har lovat att hjälpa dem, jag har handlat, och självklart står jag för det och kommer överlämna det mesta som jag hade tänkt imorgon. MEN, ber man om hjälp såhär som personen gjort, och ändå har råd ( enligt statusar) med en massa av dessa saker jag räknat upp ( öl, shopping, rökning), samt tackar nej till en hel del mat jag erbjöd, så tycker jag inte att man är helt ärlig och har det så jättesvårt.

Jag ville göra något gott, men nu känns det mest som att jag tar mina surt ihoptjänade pengar till att själv leva lite snålare för att någon ska få hjälp på fel grunder.

Hur tänker ni om detta? Är det jag som är snål och tänker fel, eller är det folk som inte har skam i kroppen som gör såhär och utnyttjar allt de kan? Jag hade ju så gärna velat hjälpa någon som var riktigt fattig, som skulle bli glad över varje matbit, som jag förgyllde sommaren för, att de skulle ha mat på bordet och även kunna göra något litet extra för att förgylla vardagen.....

Ts- har du bestämt hur du ska göra? Di kan ju kontakta admin och höra vad den tycker.

 

[mandalaki]

Den tanken har jag också tänkt-att det är barnen det handlar om. Dvs även om problemet är att föräldern inte kan hålla i pengarna eller röker etc så är det inte barnets fel. Ett barn kan ju inte stoppa hen från att röka, ta shopping-lån etc.
Så även om det är föräldern som prioriterat fel så är det barnet som drabbats när det inte finns mat.

Ja, Giving people har varit tydliga med det när folk varit misstänksamma på deras sida.

De uppmanar också givarna att aldrig ge pengar, som TS ville göra här. Och när man bidrar med presentkort får man aldrig skicka det direkt till familjen utan till Giving people som sedan vidarebefordrar. När jag gnällde lite på det, eftersom presentkorten är billigare om man sms-ar dem till mottagaren, förklarade de att de gör det för att hålla koll. De familjer som inte vill ha mat eller barnkläder utan bara ber om presentkort litar de inte riktigt på. En rätt bra tanke, förmodligen.

 

[monster1]

Hungern är den bästa kryddan. Jag såg få kräsna barn i Malawi, Uzbekistan eller Nordkorea.

Ja, det är ju förebilder att sträva efter. Tänkte du verkligen på vad du skrev nu?
Även om man har barn och inte har nog med pengar så lyckas man förhoppningsvis utfodra dem tillräckligt ofta för att de ska kunna vara "kräsna". Förhoppningsvis finns det andra sätt att lära barn äta olika sorters mat utan att man behöver svälta dem.

 

[stjarnhimmel]

Ja, Giving people har varit tydliga med det när folk varit misstänksamma på deras sida.

De uppmanar också givarna att aldrig ge pengar, som TS ville göra här. Och när man bidrar med presentkort får man aldrig skicka det direkt till familjen utan till Giving people som sedan vidarebefordrar. När jag gnällde lite på det, eftersom presentkorten är billigare om man sms-ar dem till mottagaren, förklarade de att de gör det för att hålla koll. De familjer som inte vill ha mat eller barnkläder utan bara ber om presentkort litar de inte riktigt på. En rätt bra tanke, förmodligen.

Det är ju en smart idé..att inte ge pengar eller presentkort..
Jag antar att om man ger mat eller urvuxna barnkläder etc så är det kanske färre som tar emot av fel anledning.

 

[Inte_Ung]

Hungern är den bästa kryddan. Jag såg få kräsna barn i Malawi, Uzbekistan eller Nordkorea.

Visserligen, men att ha ett hungrigt och otrevligt barn i huset kan göra vem som helst halvgalen.
Vissa kräsna barn låter faktiskt hellre bli att äta än att de äter något som de tycker är äckligt.
Dessa barn överlever nog inte i länderna som du räknar upp.

 

[Gabbi]

Jag tror inte de existerar, inte bland de familjer som har det riktigt dåligt. Att välja är en lyx förbehållen de som har råd att välja. Sedan kan jag givetvis förstå att man ger sig innan ens eget barn svälter hemma vid matbordet, men då finns ju valet. Om valet inte finns, då äter man allt.

 

[Inte_Ung]

@Houdinie Och jag som har det ganska så bra hade varit jätteglad och tacksam för allt arbete som varit nedlagt på maten.
Tänk så mycket tid som jag hade sparat.
Tid är nämligen något som jag har ont om.

 

[mandalaki]

Ja, det är ju förebilder att sträva efter. Tänkte du verkligen på vad du skrev nu?
Även om man har barn och inte har nog med pengar så lyckas man förhoppningsvis utfodra dem tillräckligt ofta för att de ska kunna vara "kräsna". Förhoppningsvis finns det andra sätt att lära barn äta olika sorters mat utan att man behöver svälta dem.

Precis ... Det känns lite som en diskussion om tiggare jag deltog i på ett annat forum. En tjej som gett pengar till ett tiggande barn (det var inte i Sverige) var upprörd över att hon senare sett barnet springa in på McDonalds. Som om inte en fattig unge skulle ha samma rätt till en burgare som vilken annan unge som helst. Man ska inte behöva äta kruskakli bara för att man är fattig.

 

[Gabbi]

Ja, det är ju förebilder att sträva efter. Tänkte du verkligen på vad du skrev nu?
Även om man har barn och inte har nog med pengar så lyckas man förhoppningsvis utfodra dem tillräckligt ofta för att de ska kunna vara "kräsna". Förhoppningsvis finns det andra sätt att lära barn äta olika sorters mat utan att man behöver svälta dem.

Klart det inte är förebilder, men det är svårt att ha sett riktigt hungriga barn och sedan köpa att hungriga barn inte vill äta. Men som du säger, det är två olika sorters hunger.

 

[Inte_Ung]

Jag har personligen hjälpt många på olika vis.
Och slutsatsen som jag kan dra av det är att.

Om du hjälper någon i nöd.
Så kommer de ihåg dig - nästa gång som de hamnar i nöd.

Samt att:
De försöker alltid att få mera.
Enligt principen "Du har - jag vill ha - det gick ju bra att ge mig förut."

 

[Dentaku]

Det är ju en smart idé..att inte ge pengar eller presentkort..
Jag antar att om man ger mat eller urvuxna barnkläder etc så är det kanske färre som tar emot av fel anledning.

Jo, det är nog godhjärtade människor som gärna ger bort det utöver basbehovet som dragit till sig lycksökare. Tyvärr. För även fattiga kan ju behöva lite guldkant på tillvaron. Men det kanske bör ge först efter att man etablerat någon slags kontakt.

Däremot håller jag med de som anser att det inte finns någon anledning att ge saker som INTE efterfrågas, t ex sånt som barnen inte äter.

 

[Gabbi]

Precis ... Det känns lite som en diskussion om tiggare jag deltog i på ett annat forum. En tjej som gett pengar till ett tiggande barn (det var inte i Sverige) var upprörd över att hon senare sett barnet springa in på McDonalds. Som om inte en fattig unge skulle ha samma rätt till en burgare som vilken annan unge som helst. Man ska inte behöva äta kruskakli bara för att man är fattig.

Men onekligen räcker kruskakli (eller något annat mer ekonomiskt) längre än en cheeseburgare, och jag skulle helst se att ett bidrag jag gav förvaltades på ett bra sätt, utifrån mina värderingar, än att någon tex köpte cigg för dem.

 

[Inte_Ung]

En tjej som gett pengar till ett tiggande barn (det var inte i Sverige) var upprörd över att hon senare sett barnet springa in på McDonalds.

Barnet var väl hungrigt.
Det gällde nog att snabbt omsätta pengarna till en mätt mage innan någon annan tagit pengarna.

 

[monster1]

Men onekligen räcker kruskakli (eller något annat mer ekonomiskt) längre än en cheeseburgare, och jag skulle helst se att ett bidrag jag gav förvaltades på ett bra sätt, utifrån mina värderingar, än att någon tex köpte cigg för dem.

Kruskakli har ju knappast något näringsvärde överhuvudtaget det kommer snarare ta energi från barnet än ge energi, men, men...

Har man ingen kyl, spis eller annat att vare sig förvara eller tillaga mat så är nog en hamburgare från donken ett ganska ok alternativ. Det var ju inte direkt gåsleverpastej som inköptes. En liten hamburgare kostar 15 kr dvs lika mycket som en skinkmacka på närmaste butik och kan nog ha lite högre näringsvärde än skinkmackan tom.

 

[Gabbi]

Kruskakli var en direkt fortsättning på att bläckis skrev det. Jag har ingen aning om vad man gör med kruskakli. Potatis däremot får man 3 kilo av för 15 kr.

 

[mandalaki]

Men onekligen räcker kruskakli (eller något annat mer ekonomiskt) längre än en cheeseburgare, och jag skulle helst se att ett bidrag jag gav förvaltades på ett bra sätt, utifrån mina värderingar, än att någon tex köpte cigg för dem.

Där har tycker vi helt olika. Jag ställer inga krav på mottagarna, mina värderingar har inte med saken att göra. Det handlar om människor som redan skämts så in i helvete för att be om hjälp, det är en skam att vara fattig. Om jag dessutom skulle moralisera över dem vore det bedrövligt.

Nu ger jag alltså aldrig pengar eftersom Giving people inte vill det. Men vad jag däremot fattat ett beslut om är att om en mottagare skulle be mig köpa cigaretter när vi gör upp vad som kan finnas i matkassen så skulle jag göra det. Fattiga röker inte för att de har dålig karaktär, de röker för att de inte orkar sluta, de har större problem att tänka på. Däremot skulle jag inte köpa alkohol för jag vill inte hjälpa en alkoholiserad förälder.

 

[Magiana]

Att ha råd att röka när det inte finns mat tycker jag är helt häpnadsväckande.

Inte alls. Rökning är ett missbruk. Varje person som försökt sluta vet hur svårt det är. När man dessutom är superstressad över en ekonomi som inte går ihop blir det än mer omöjligt att sluta.

Jag har själv suttit i den sitsen när dåvarande sambon hamnade mellan stolarna och blev utan inkomst. Soc kompletterade men det fattades ändå en hel del pengar månad efter månad, trots en strikt budget som följdes minutiöst. Det gick alltså inte ihop ens på papperet och vi fick verkligen trolla med knäna för att det skulle funka. Visst hade det varit logiskt att sluta röka, men det gick inte då. Det var först cirka ett halvår efter att allt hade ordnat sig och stressen släppte som det blev möjligt att sluta.

 

[mandalaki]

Inte alls. Rökning är ett missbruk. Varje person som försökt sluta vet hur svårt det är. När man dessutom är superstressad över en ekonomi som inte går ihop blir det än mer omöjligt att sluta.

Jag har själv suttit i den sitsen när dåvarande sambon hamnade mellan stolarna och blev utan inkomst. Soc kompletterade men det fattades ändå en hel del pengar månad efter månad, trots en strikt budget som följdes minutiöst. Det gick alltså inte ihop ens på papperet och vi fick verkligen trolla med knäna för att det skulle funka. Visst hade det varit logiskt att sluta röka, men det gick inte då. Det var först cirka ett halvår efter att allt hade ordnat sig och stressen släppte som det blev möjligt att sluta.

Exakt så. Rökning är en socioekonomisk vattendelare. Det är när man har det tryggt och bra som man orkar fokusera på att sluta röka.

 

[Gabbi]

Mitt sinne ställer krav redan innan jag har hunnit fundera över om det är fint av mig eller inte att göra så. Något i mitt sätt att hantera pengar har gjort att jag har vad jag behöver och pengar över, och även om jag verkar barsk i inläggen i den här tråden är även jag så givmild att jag vill ge till dem som har mindre ibland. Dock tänker jag automatiskt alltid långsiktigt, hållbart, hur en insats jag gör ska kunna minska mottagarens behov. Jfr en flaska vatten i Burundi kontra ett bidrag till en brunn. Med det tankesättet fungerar inte cigaretter, inte alls för mig.