Odågans na hyss

[ponnydamen]

Dottern min har nu äntligen blivit kär i sin nya pålle efter månaders sorg efter den förra. Ridningen funkar bättre och bättre. Dottern rider denna pålle lugnare då pållen har mycket mera temperament än den förra.
Nu till "grejen". Pållen har fått för sig (verkar det som) att det endast är dottern och ingen annan som ska rida henne. Det har hänt att hon kastat av/ stegrat mm
Med dottern funkar hon fint. Galoppen blir kort, kontrollerad och fin. I skritt och trav (och galopp) har hon lugna snälla ögon...
När någon annan sitter på kan man liksom se lite jävelskap i ögonen på henne. Jag skulle gärna vilja att "alla" skulle kunna rida henne för det är ju bra med avlastning då och då.
Någon som har erfarenhet med något liknande?
Igår tex stack hon iväg från paddocken (under en bom/grind) varpå kompisen drutta av. Vid det tillfället kanske det eventuellt berodde på att jag gick för att lämna in en grej i sadelkammaren. Pållen var kolugn innan jag gick. Min dotter gick iväg till toan och kompisen och pållen blev ensamma en stund...
Kanske ville hon följa flocken!?!
Ja, det var bara en tanke!

 

[Vita_N_6520]

Sv: Odågans na hyss

Hur länge har tjejjen ridit ponnyn?

Vissa hästar "anpassar" sig ju efter sin ryttare och då, speciellt om hästen är känslig, så blir det väldigt konstigt för den om det kommer upp en ny ryttare som rider på ett annorlunda sätt.

Var det ingen som såg vad som hände?
Vissa hästar kan ju även vara så att de blir tryggare om det står någon i närheten el går med dem när de går ut i skogen om de inte litar på sin ryttare.

 

[Thora]

Sv: Odågans na hyss

Det där känner jag igen. Min dotters förra häst (islandshäst) var lika dan. Tyvärr fick vi avliva henne strax före jul. Men hon fungerade alltid bättre när dottern red än när jag skulle rida. Jag kunde hantera henne utan problem från marken men ridningen fick jag överlåta åt dottern. Likadant med lastning. Jag gav förmodligen dåliga vibbar när vi skulle lasta så jag gick in i stallet under tiden.
Dottern var förstås oerhört mallig.

 

[ponnydamen]

Sv: Odågans na hyss

Hur länge har tjejjen ridit ponnyn?
Vissa hästar "anpassar" sig ju efter sin ryttare och då, speciellt om hästen är känslig, så blir det väldigt konstigt för den om det kommer upp en ny ryttare som rider på ett annorlunda sätt.


Pigg och mycket alert är hon fast att hon är en liten rackare. Dottern har ridit henne ca 7 månader. Ska pållen till att busa så skäller dottern på henne (hojtar hennes namn i mycket anklagande ton) och då slutar pållen att exempelvis studsa och galopperar framåt istället. Då ponnyn är rejält pigg så använder hon aldrig spö eller så, utifall att hon skulle råka peta till henne.
Kanske är det så att hon känner sig trygg med dottern i och med att de känner varandra ganska väl nu.
En annan person i stallet kom med en idé som gick ut på att min dotter kanske inte "kommer åt" pållen på samma sätt som hennes kompis skulle göra. Kompisen är en väldigt duktig ryttare men hon fixar inte tex att galoppera i lugnt tempo på vår pålle vilket min dotter kan/gör. Denna idé känns i alla fall för mig lite klurig. Om pållen inte gillade min dotters "krav" skulle hon väl inte gå med på att galoppera lugnt och fint samt låta bli att bråka.

 

[Vita_N_6520]

Sv: Odågans na hyss

Det är inte så att din dotter rider mjukare än den som red, och att hon inte använder samma sorts "styrka"?

Vissa människor rider ju med betydligt mer sits än andra.
Min häst skulle aldrig gå med på att någon red med väldigt mycket sits, speciellt inte om den höll lite för mkt i handen samtidigt.

Ett tips är ju att studera hur personerna rider (både din dotter och de andra), så kanske du såsmåningom kommer på vad det är som är "felet"..

 

[ponnydamen]

Sv: Odågans nya hyss

Jag har ju iofs tänkt på att min dotter gärna rider med lite längre tygel än vad många andra gör. Tidigare ponnyn var westernriden och slet tyglarna ifrån henne och då hon inte var så stark (7år då) red hon istället med långa tyglar, eller längre...
Pållen nu går lätt på tygeln och söker sig fint framåt/nedåt. Hon blir liksom avslappnad. Jag har iofs tänkt på att ibland ser hon ihopdragen ut när andra tar kontakten med munnen på henne. Hon är väldigt mjuk och kröker på nacken och ser liksom ut som på tyglen då, om du förstår vad jag menar? Kanske kan det vara det hon inte gillar!?!

 

[Lantlolla]

Sv: Odågans na hyss

Jag tycker att de låter som om pållen har väldigt känslig mun. Din dotter kanske hittat denna finessen igenom sin tidigare ponny, och då kommit bra överrens.
Man behöve rju inte ha konstant kontrollerad, (hård), kontakt med munnen hela tiden, utan biland räcker det med att man bara visar att man fortf sitter och håller, och din dotter kanske har förstått just detta. Medans andra ryttare som rider med en annan vana av andra hästar, tar i lite mer, och då slår det fel ?! Bara en tanke. Jag har ridit en häst som va megakänslig i munnen. Och tänkte väldigt mycket bakåt. Ägaren på hästen hade satt halsförlängare på hästen, den gummisnodden, detta gjorde att hästen helt förlorade kontrollen och självförtroendet !

 

[ponnydamen]

Sv: Odågans na hyss

När vi köpte henne fick vi just rådet att ha halsförlängare på henne. De sa att hon kände sig trygg då. Hur som helst använder vi den inte alls längre.
Känslig mun... ja hon tuggar på bettet i alla fall. Det blir helt slemmigt och kletigt om munnen. Jag tror nog hon trivs med sitt bett. Vi hade en sån där "snabelrem" ett tag på tränset men öglan till den gick söder och sedan dess struntar vi i den. Funkar bra det med.