Djurjouren

Trådstartare
Exakt hur är era hjälper för öppna? Och de fel som blir hur korrigerar ni de? Och vilka kännetecken känt från hästryggen letar ni efter som bekräftelse på att öppnan "tog"?eller behöver ni inte sån bekräftelse?Länger ni alltid ut något lite efter varje ny skola? Hur är idealet för er hur hästen går ur öpppnan? //konfunderad Djurjouren som ridit en himla massa öppnor idag
 
Krångligt att svara på men det är säkert nyttigt att tänka efter lite... :o

Om jag rider öppna utmed långsidan ser jag först till att hästen har en jämn böjning i kroppen, att jag sitter rakt över hästen utan att luta inåt och att min mage visar vägen (längs spåret). Ifrån den positionen vrider jag mina axlar inåt, alltså lägger jag ytter tygel mot halsen och hästen flyttar in bogen. Jag rider med väldigt lite skänkel, ibland petar jag med inner för att få hästen att träda in djupare med inner bak.

Mitt absolut vanligaste problem är att jag tappar fokus "med magen", alltså vrider hela kroppen och sitter för mycket på inner sittben i öppnan, vilket gör att hästen inte kan hålla linjen utan ramlar inåt. Då försöker jag att sitta rätt, titta rätt och flytta ut hästen på spåret igen med inner tygel. Annat vanligt är att jag tappar böjningen, om jag har för mycket fokus på tvärningen, alternativt att jag förböjer hästen om jag har för mycket stöd i inner tygel.

Jag vill att hästen ska söka stöd mot ytter tygel i öppnan utan att förlora böjningen. Det är lätt att bli hängande i inner om man inte passar sig. När jag rider ur öppnan vill jag ha samma linje och böjning som när jag gick in i öppnan och jag rider alltid några steg framåt nedåt efteråt, eftersom min häst gärna krullar ihop sig som en kanelbulle just i öppnan (och annars också för den delen, det är vårt största problem).
 
Lydnads träning är att gå direkt in i andra skolor ur en. Ställa om i rörelsen och gå åt andra hållet mm. Du har de "fyra årstiderna" öppna, förvänd, sluta och förvänd att välja mellan. Även gå ut i skänkelvikning, bakdelsvänding osv. Olika grader av tvärning. Allt ska ske lätt som en bäck som rinner nerför berget. Inga slag ska uppstå, det får inte bli som en flipper kula som slår mot och studsar iväg. Lätthet och mjukhet. Med omsittningar och omställningar i rätt fas av steget så blir rörelserna som en smekning.
 
Du kan gjøre de samme øvelsene fra marken som du kan når du rider. Ingen forskjell på det, og det er bare bra å lære hesten dette fra marken først, uten belastning av ryttervekt.

I prinsippet bytter du ut sjenkelen med din egen posisjon når du skal gjøre det fra marken. Tøylehjelperne er de samme.
 
Vid öppna rakt fram gör jag så här.Jag försöker först att få igenom en bra skritt med en bra framåtneråt söknig. Sen böjer jag honom och ber att han skall gå böjd rakt fram. när jag böjer honom så försökar jag att göra det genom att min inre skämkel skall sjunka längre ner och bli tyng. mitt huvud böjer jag atomatiskt åt det hållet jag vill att hästen skall böja sig. När deta fungerar så försöker jag att vrida axelpartiet så att yter axel kommer in mot hästen. När jag gör det så flytar han förhoppnigs viss in bogen från spåret gör han inte det är det bara att börja från början.De problem jag stöter på är att jag ber om för mycket. Altså att öppnerna blir fyra spår och det orkar han inte just nu. det korikerar jag med att inte vrida axelpartiet så mycket. Bekräftelsen att bet blev en bra öppna är atty han genast sänker farten markant för att det vart jobbigt då rider jag max fyra steg och sen avbryter jag.
När jag jobbar honom från marken så vill jag först ha böjnigen med en bra framåtneråt sökning. Jag går vid innerbog och har en pisk vid skänkelläget. När böjnigen med framåt neråt söknigen fungerar så tar jag och vrider mitt axelparti och då påvärkar jag tytertyglarna som flyttar in bogen. Här har jag komit på mig sjelv med att öppnerna inte lika ofta blir för mycket och jag kan gå fler steg i öppna från marken än när jag rider. Bekräftelsen här är hans tempominsknig också.
Jag försöker att länga skolan när skolerna är bra. När det blir fel i skolerna så avbryter jag på en gång anars så blir skolerna frystrerande och jag försöker att koregera hästen och då blir allt bara pankaka.
 
Jag går in i öppnan ur den bästa böjningen jag kan få (ofta höjs ju kvaliteten på böjningen ytterligare ett snäpp när man går in i öppnan, men så är ju det också en del av vitsen med skolorna). Vänder blicken och bröstkorgen i samma riktning som hästens panna ska vara vänd, och behåller händerna i samma relation till bröstkorgen som de hade innan så att de plockar med sig ytter bog. Inner sittben är innerskänkelns översta del som hästen ska böja sig runt. Underskänkeln ber vid behov om mer engagemang från inner bak, jag rider inner bak mot ytter fram. Ytterdelen av sätet kontrollerar att ytter bak inte faller ut.

I en öppna vill jag känna att diagonalen inner bak/ytter fram arbetar så att undersidan av diagonalen kortar sig och ovansidan länger sig. Jag vill se att bogen kommer in och att hela yttersidan är jämnt sträckt. Det ska funka att länga och korta ramen utan att hästen går ur skolan. Och givetvis vill jag känna att ytter bak inte faller ut, att hästen går kvar på spåret med bakdelen. När öppnan är etablerad ska man börja kunna be om mer engagemang utan att hästen faller ut öppnan, och på så sätt höja samlingsgraden.

Om jag ger hästen större ram efter öppnan beror på i vilket syfte jag gjorde öppnan. Jobbade jag öppna för öppnans skull, eller för att förbereda en ökning, eller för att öka kvaliteten på arbete i en större ram, så ger jag förstås större ram. Om jag jobbar öppnan bara för öppnans skull så ger jag hästen helt fri när den gjort rätt. Men om jag rider öppnan för att rakrikta inför piaff så ger jag inte längre ram förrän hästen är stadig i den högre samlingsgraden och ramen måste förstoras för att höja kvaliteten ytterligare.
 
Jag flyttar tillbaka min innehöft (Hur mkt är beroende på hur mkt tvärning öppnan ska ha) och sitter till lite extra på innehöften.
Oftast brukar det räcka, men ibland kan jag behöva ta lite, lite i innertygeln. Sen försöker jag ha fokus på min yttersida.
Går öppnan bra så brukar min innehöft åka ner lite till, och så känner man hur innersidans ryggmuskler spänns lite mer än vanligt. Ska öppnan bli riktigt bra vill jag helst inte ha några tygelhjälper alls, utan att hon ska flytta för höfterna.
 
beror på! Hjälper är ju just -hjälp. Man kan skilja på primära hjälper (sitsen tex) och sekundära hjälper (tygel, skänkel, hand, röst, pisk tex).
Grundposition innan vi går in i öppnan är böjning och framåt-neråt oftast i böjd-rakt-fram - dvs en svagt framförd innerhöft (hos mej alltså), lite mer sjunk-ner i innersidans rygghalva, något rakare (framåt) i överkroppen (innertygel svagt mot hästens sida och innerskänkel som en "vägg").
När jag så från detta ska in i öppnan så bör det räcka med att jag för in axlarna något (dvs yttertygel mot halsen) och "andas" med innerskänkel mot hästen i varje steg (när innerbak ska till att lyftas). Oliksidiga sidförande alltså :).

Sedan måste man anpassa sej till varje häst. Min Stella har taskig balans och svårt med ramen, viktigt på henne att hålla magen -och energin från den- i rörelseriktningen och placera mej nära ryggraden samt om det behövs trampa lite, lite i ytterstigbygel (det sistnämnda går ju helt emot TEORIN - men funkar i praktiken, som en hjälp för henne - frågan är dock HUR jag kan komma bort från det).

Med Trollfuxa behövs det oftast en större hjälp med takten övht, och framförallt i öppnorna då hon har lätt för att "studsa" fram och inte vila på steget vilket gör att innerbak inte når in. Därtill vill hon gärna skjuta iväg mej från ryggen, vilket gör att jag måste lämna plats (föregå hennes ryggrörelse) så hon inte har något att "skjuta iväg", samt sjunka ner när hon släpper ner mej (skapa en "god cirkel" där hon slappnar av och vågar bära upp mej - släppa ner innerhöften och släppa fram innerbak). Taktangivning kan jag även behöva göra i tygeln, som hjälp. Utöver detta behövs emellanåt en mer tydlig innerskänkel precis när hon ska till att lyfta, för att hjälpa in bakbenet.

På Trollfuxa går jag ofta ur öppnan in i volten och kollar av framåt-neråt och böjningen igen. På Stella är det dock viktigt att skilja på övning 1 och övning 2 så ur öppnan på henne brukar jag oftast flytta tillbaka bogarna till spåret (böjd-rakt-fram) igen innan vi gör något annat. Lite samma sak ifall de faller ifrån linjen - på Trollfuxa går jag bara in på en volt, fixar böjningen-framåt-neråt och börjar om på öppnan, Stella stannar jag och flyttar tillbaka till linjen igen innan vi börjar om med öppnan. Men då är den ena sådan att hon måste röra sej MER - och behöver fria ramar, och den andra måste röra sej "mindre" och behöver väldigt tydliga ramar.

Kännetecken på att öppnan "tog"? Tja, är hästen bra mellan mina hjälper, bjuder bra fram till handen, har en vettig böjning genom kroppen, håller sej inom tyglarna och svarar positivt på innerskänkel så är öppnan "bra".

Sedan är det lite olika från olika hästar hur det känns och vad som händer. Med Trollfuxa letar jag alltid, alltid efter frustningar, tuggningar och gäspningar - och gör rörelserna det de ska (dvs lösgör henne, får henne att komma igång i ryggmusklerna och röra sej "nyttigare") så brukar de där tuggningarna komma som ett brev på posten (tja, fortare).
Med Stella är jag bara överlycklig om hon övht höll sej inom ramen och var "med" mej - och på henne vet jag ju att om böjningen och sökningen fram till handen stämmer, och att hon därtill är följsam, i öppnan, så har den tagit rejält och framförallt händer det saker i hennes huvud då *s*.

Nå, lite hur jag tänker och gör.
 
Jag placerar höfterna efter hur hästens höfter ska vara och axlarna efter bogens placering och hamnar då lite mer på inner sittben. Sedan för jag magen dit jag ska.

Får jag inte med innerbak tillräckligt lägger jag till innerskänkel när hästen lyfter benet.

Faller hästen in med innerbog tar jag en förhållning på innertygel när hästen står på det inre frambenet.

Får jag inte rätt reaktion när jag korrigerar har jag antagligen fuskat när jag började rörelsen så då tar jag om det från början.

En favoritövning: Öppna ur hörnet, diagonalsluta till medellinjen, förhåller framdelen och avslutar med öppna till spåret.

Hur gör du??
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 117
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 221
Senast: manda
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
3 893
Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 663
Senast: Lhas
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp