Oerhört osäker ung schäfer.

[lady_vip]

Ok. Jag vet ju inte vem du tror att jag tänker på. Tänkte ärligen på några olika namn. Ville inte skriva ut mer i tråden då jag inte vet vad som passar TS hund och TS.

Nä, vi får inte nämna namn. Men jag har också träffat en drös, vet bara en som inte håller på med ålderliga metoder.

 

[Viveka]

Han reagerar likadant med hundar, grannens hund har varit super! Den hunden är super ignorerande, så min har själv fått ta kontakt och nu leker dem och har superkul när dem ses. Men är det en hund som är på och vill hälsa, då vill han inte alls, utan står bara och skäller. Och då har jag sluppit låta honom hälsa med. Grannen funkar även bra med honom, han går gärna fram och hälsar på henne och då har vi setts c:a en gång i veckan och gått med hundarna sedan han var ganska liten.
Valpkursen börjar nu i April, och vi ska dessutom gå en lydnadskurs som grannen och hennes hund även ska va med på.
Men med tanke på hur mycket jag envist miljötränar, känns det som att efter en valpkurs där man ses gång i veckan några gånger inte kommer göra någon revolution.
Har ni några tips på hur man kan fortsätta jobba med honom?

 

[Viveka]

Han reagerar likadant med hundar, grannens hund har varit super! Den hunden är super ignorerande, så min har själv fått ta kontakt och nu leker dem och har superkul när dem ses. Men är det en hund som är på och vill hälsa, då vill han inte alls, utan står bara och skäller. Och då har jag sluppit låta honom hälsa med. Grannen funkar även bra med honom, han går gärna fram och hälsar på henne och då har vi setts c:a en gång i veckan och gått med hundarna sedan han var ganska liten.
Valpkursen börjar nu i April, och vi ska dessutom gå en lydnadskurs som grannen och hennes hund även ska va med på.
Men med tanke på hur mycket jag envist miljötränar, känns det som att efter en valpkurs där man ses gång i veckan några gånger inte kommer göra någon revolution.
Har ni några tips på hur man kan fortsätta jobba med honom?

Eftersom han fungerar så bra med grannen och grannens hund, tycker jag du ska låta honom umgås så mycket som möjligt med dem. Det finns inget som hjälper en osäker och blyg unghund så mycket som en stabil och orädd hundkompis, som han kan känna sig trygg tillsammans med.

Min svågers hund, som jag haft som "dagbarn" sedan han var halvårsgammal, var en riktig mespropp som valp, och rädd för det mesta. Men efter att ha umgåtts dagligen med min socialt begåvade och totalt orädda tik, är han nu vid nästan två års ålder en normal och frimodig unghund, bara genom att vi låtit hundarna umgås fritt, så att han kunnat ta intryck av hennes sätt att bete sig i olika situationer.

Det är värt ett försök i alla fall, och finns ju dessutom nära till hands.

 

[Migo]

Nä, vi får inte nämna namn. Men jag har också träffat en drös, vet bara en som inte håller på med ålderliga metoder.

Tom jag vet ju om ett par fågeljakthundstränare som är jättebra!

 

[Aurum]

Cillen89, jag hoppas att du är kvar här inne och läser. Jag förstår att det kan låta väldigt tungt att läsa vissa svar när det gäller en hund man lever med och älskar väldigt mycket. Men även de rakaste svaren som kan uppfattas hårda är med allra största sannolikhet inte ämnade så utan välmenande. Hoppas du kommer tillbaka till tråden. Vi är många här som vill ditt och din unghunds bästa

 

[lady_vip]

Tom jag vet ju om ett par fågeljakthundstränare som är jättebra!

Finns ju förhoppningvis en del men de som håller på med spaniel/retrivers är en helt annan sak oftast.

 

[Lizans]

Finns ju förhoppningvis en del men de som håller på med spaniel/retrivers är en helt annan sak oftast.

Jag har träffat åtminstone två personer som tränar spaniels/retrievers jag gärna skulle träna för/åka till med problemhund. Finns säkerligen många jag inte skulle
använda mig av också.
Lite nyfiken på vem du trodde jag avsåg, ibland kan man ju ha väldigt olika uppfattning

 

[lady_vip]

Jag har träffat åtminstone två personer som tränar spaniels/retrievers jag gärna skulle träna för/åka till med problemhund. Finns säkerligen många jag inte skulle
använda mig av också.
Lite nyfiken på vem du trodde jag avsåg, ibland kan man ju ha väldigt olika uppfattning

Men då tar jag tillbaka mitt inlägg, jag tänker på stående fågelhundar.

 

[Monstermom]

Jag har inte riktigt lika höga tankar om spaniel/retriever-tränare som @lady_vip men kan gå med på en skillnad i alla fall. Större chans att hitta någon bra helt klart, även om jag fortfarande skulle sålla rätt kraftigt.
(Och jag hade också en del tankar om vem du menade med vad du skrev @Lizans , och det lutar väl åt att det inte stämde, vilket är himla skönt! )

Men hur som helst så vet jag inte om jag tycker ens en bra fågelhundstränare är rätt väg för TS i det här läget? Jag tror det bästa vore att hon vänder sig till någon tränare som har erfarenhet av schäfer/bruksraser - även om man även där måste sålla en hel del bland tränarna såklart. Det gäller att ha så många fördelar som möjligt i det här läget tror jag...

Men absolut, hellre en bra fågelhundstränare än en dålig schäfertränare.

(Jösses, nu låter det som att tränare är helt rasinriktade! Så menar jag såklart inte, men jag tror det förhoppningsvis går att förstå vad jag försöker få fram. )

 

[Milosari]

Ja när någon säger "fågelhundstränare" till mig så tänker jag direkt på shadowfilosofier och DET är då inget jag skulle vilja rekommendera någon hundmänniska att titta på annat än om de har brist på skräckfilmer. Men jag borde kanske vidga mina vyer lite

 

[Monstermom]

Ja när någon säger "fågelhundstränare" till mig så tänker jag direkt på shadowfilosofier och DET är då inget jag skulle vilja rekommendera någon hundmänniska att titta på annat än om de har brist på skräckfilmer. Men jag borde kanske vidga mina vyer lite

Han är långt ifrån den enda token i den gruppen tyvärr, men han är ju ett bra (skräck)exempel.
Hör aldrig saker som tex stackel så öppet och ihärdigt rekommenderas som när jag pratar med fågelhundsfolk!

(Men såklart är det inte alla som sitter fast i våld och vidskepelse, jag är inte ute efter att kasta skit på allt fågelhundsfolk. Men min upplevelse är att det är ett mörkt hörn av hundvärlden där saker inte rensats ut som de borde riktigt än.)

 

[Aurum]

Han är långt ifrån den enda token i den gruppen tyvärr, men han är ju ett bra (skräck)exempel.
Hör aldrig saker som tex stackel så öppet och ihärdigt rekommenderas som när jag pratar med fågelhundsfolk!

(Men såklart är det inte alla som sitter fast i våld och vidskepelse, jag är inte ute efter att kasta skit på allt fågelhundsfolk. Men min upplevelse är att det är ett mörkt hörn av hundvärlden där saker inte rensats ut som de borde riktigt än.)

I retrievervärlden känns det inte igen. Majoriteten jag träffat tränar på schyssta sätt

 

[Lizans]

Svarar ingen särskild utan spinner vidare...

När jag lite slarvigt använde fågelhundstränare som begrepp tänkte jag främst på några personer som tränar i huvudsak retrievers numera. Dock har dessa jobbat/jobbar med andra typer av hundar också tidigare, samt även nu med problemhundar av olika slag.

Och författarna till "Att skapa en skugga" var inte en av dem jag tänkte på...

Jag tror stenhårt på belöning och glädje i all hundträning men också på gränser och tydliga ramar. Tror att de flesta normalfuntade hundar (i olika hög utsträckning beroende på ras/anlag/användningsområde) vill anpassa sig till flockledarens önskemål och samarbeta. Där gäller tydlighet i vad flockledaren vill och vilka ramar denne sätter.

När man har en hund som inte är mentalt stabil kan detta vara ännu viktigare, inte hårt, inte elakt och inte domderande MEN tydligt. Hunden klarar troligen inte de friare ramar som många "vanliga" hundar kan ha i normalt vardagsumgänge i familjen. Det krävs nog verkligen att hitta rätt person som kan mycket om hund för att få ordning på den typen av unghund som TS beskriver. Någon som mött många olika typer av hundar och uppnått lyckade resultat men också har förmågan att bedöma och ärligheten att säga om denne inte tror att hunden kan komma att fungera ok i förlängningen.

 

[Raderad medlem 94602]

Svarar ingen särskild utan spinner vidare...

När jag lite slarvigt använde fågelhundstränare som begrepp tänkte jag främst på några personer som tränar i huvudsak retrievers numera. Dock har dessa jobbat/jobbar med andra typer av hundar också tidigare, samt även nu med problemhundar av olika slag.

Och författarna till "Att skapa en skugga" var inte en av dem jag tänkte på...

Jag tror stenhårt på belöning och glädje i all hundträning men också på gränser och tydliga ramar. Tror att de flesta normalfuntade hundar (i olika hög utsträckning beroende på ras/anlag/användningsområde) vill anpassa sig till flockledarens önskemål och samarbeta. Där gäller tydlighet i vad flockledaren vill och vilka ramar denne sätter.

När man har en hund som inte är mentalt stabil kan detta vara ännu viktigare, inte hårt, inte elakt och inte domderande MEN tydligt. Hunden klarar troligen inte de friare ramar som många "vanliga" hundar kan ha i normalt vardagsumgänge i familjen. Det krävs nog verkligen att hitta rätt person som kan mycket om hund för att få ordning på den typen av unghund som TS beskriver. Någon som mött många olika typer av hundar och uppnått lyckade resultat men också har förmågan att bedöma och ärligheten att säga om denne inte tror att hunden kan komma att fungera ok i förlängningen.

Och jag spinner vidare på det du nämnde, främst det sista.

Ja..en osäker hund behöver mycket tydliga ramar. Den behöver också en förare som är trygg och säker i det den gör. Och är BRA på att läsa hund. Framförallt sin egen hund. Man måste ligga två steg före i alla situationer och samtidigt förstå varför hunden kommer reagera som den gör för att ha en chans att kunna guida hunden rätt genom obehaget på ett sätt som den känner sig trygg. Det är här det där med minnesbilder kommer in. Hundar blir rädda. Det är okej. Men det får finnas grader i helvetet på hur rädda. Hundar får också reagera på sin rädsla, annars vore de hjärndöda. Men det finns grader på hur den får reagera med. Men hundar med dålig mentalitet kan ha väldigt svårt att släppa negativa minnesbilder, de kan behöva hjälp av sin förare att göra detta på ett för hunden bra sätt. Negativa minnesbilder som ligger lagrade på varandra om och om igen kan bli en härdsmälta för hunden som sedan avreagerar sig på helt fel sätt. Det är detta man vill förhindra redan nu när hunden är ung. TS och hunden behöver lära sig att både möta "faran", gå ingenom "faran" på ett för hunden skönt sätt och framförallt om/när hunden blir skrämd/osäker så måste TS veta hur hen ska kunna hjälpa sin hund att inte skapa en kvarvarande bild av obehaget.
Att tala om exakt hur TS ska göra med sin valp är omöjligt att säga över nätet. Hunden och föraren måste ses irl i de olika situationerna. Alla hundar är ju individer och det finns aldrig några universalknep. På en så pass osäker hund finns det inga utrymmen för att prova sig fram.

Ts, hoppas du är kvar i tråden. Sök upp en bra tränare. Prioritera att lära dig om din hunds språk så du förstår den och varför den reagerar som den gör. Då kan du förebygga mycket genom förståelse.
Åter igen Lyck till.

 

[Christensen1]

Eftersom jag har en hund som är ungefär likadan:
Din hund är inte reserverad, han har ganska ordentliga sociala rädslor. En reserverad hund är inte rädd för folk, bara ointresserad.
Jag hade inte låtit honom så och skälla utan tagit ur honom ur situationen.

En reserverad hund har sociala rädslor. En ointresserad hund är just ointresserad.

 

[Christensen1]

Jag har en schäfer kille som är dryga fem och en halv månad, och som jag haft sedan 8 veckor, men har följt och hälsat på honom sedan han föddes (kommer från kennel med mentaltestade föräldrar och som tidigare haft en kull varav det blev jättefina hundar).
Jag bedårar denna hund och han är ljuvlig på alla sätt och vis, förutom det faktum att han är oerhört osäker på främmande människor och har varit ända sedan jag fick hem honom, i början sprang han och gömde sig i ett annat rum och gömde sig där tills personen gått, och jag var väldigt noga med att låta honom vara, vill han gömma sig så fine. Numera springer han inte och gömmer sig, utan nu vaktar han huset väldans, och främmande människor visar han tydligt att dem inte är välkomna genom att skälla något så alldeles och i princip till dem lämnar huset igen (han håller sig på några meters avstånd). Jag säger till folk att dem bara ska ignorera honom, och låtsas om som han inte finns.
Jag har varit väldigt noga med miljöträning redan från början och kör in till stan och går varannan till var tredje dag och har gjort sedan han var ungefär 9 veckor, där vi dessutom brukar gå inom tågstationen och bara sitta och titta på folk (vi bor annars på landet). I början skällde han på var/varannan person, trotts att dem bara passerade förbi honom utan någon som helst kontakt och han gick gärna omvägar för att slippa gå nära en annan människa. Det har han i princip slutat med och nu går han ganska obrydd omkring i stan, och kan dessutom vara ganska nyfiken på andra människor, märks främst genom att han vill gå fram till människor bakifrån och lukta på dem. Skulle dock personen vända sig om och ta kontakt då backar han och skäller något så alldeles. På tågstationen kan han ligga ned helt obrydd och vila, tills människor kommer allt för nära, då går han igång och skäller tills dem går därifrån.
Jag brukar aldrig skälla på honom när han skäller, jag upplever inte alls att han är aggresiv utan bara "blyg" och vet inte riktigt hur han ska hantera främmande människor. Däremot försöker jag distrahera honom när han skäller (kalla in honom, eller bara göra honom uppmärksam på mig), men han är så inne i sin bubbla med att skälla. Ibland lyckas jag i de situationer då jag misstänker att snart börjar han skälla att kalla in honom innan, men har han väl börjat skälla har jag svårt att få honom att komma till mig.
Jag begär inte att han ska älska allt och alla, men acceptera att det finns andra människor och han behöver inte ens hälsa, men jag vill inte att han ska skälla.
Mig är han väldigt tillgiven och kärleksfull, och har varit från första början, hänger med mig överallt både i huset och utomhus, han är dessutom väldigt angelägen om att ha koll på mig när vi är ute i skogen (han är alltid lös) och går han framför mig stannar han typ vart tionde meter och vänder sig om och kollar så jag går där bakom.
Är vi hemma med främmat och jag sitter väldigt nära den främmande människan, då vågar han går närmare den okända personen, ex en gång som vi satt i soffan och personen satt till höger om mig i soffan, kom hunden, upp på vänster sida i soffan och ville gärna gå över mig och lukta personen i ansiktet.
En annan gång satt jag vid köksbordet en bit från soffan i vardagsrummet, då höll sig hunden vid mig i köket och ville inte alls gå nära personen utan bara stod där och skällde och skällde och skällde till tja, personen åkte igen.
Hur ska jag jobba med honom och detta eviga skällande?
Han reagerar likadant med hundar, grannens hund har varit super! Den hunden är super ignorerande, så min har själv fått ta kontakt och nu leker dem och har superkul när dem ses. Men är det en hund som är på och vill hälsa, då vill han inte alls, utan står bara och skäller. Och då har jag sluppit låta honom hälsa med. Grannen funkar även bra med honom, han går gärna fram och hälsar på henne och då har vi setts c:a en gång i veckan och gått med hundarna sedan han var ganska liten.
Valpkursen börjar nu i April, och vi ska dessutom gå en lydnadskurs som grannen och hennes hund även ska va med på.
Men med tanke på hur mycket jag envist miljötränar, känns det som att efter en valpkurs där man ses gång i veckan några gånger inte kommer göra någon revolution.
Har ni några tips på hur man kan fortsätta jobba med honom?

Jag har en hund med sociala rädslor. En reserverad hund. Jag har inte socialiserat honom utan skött kontakter med människor och sett till att folk inte går fram till honom. Hundar som är reserverade blir inte sociala oavsett hur mycket de tränas. Min hund är tränad att stå still hos veterinären och han kan obehindrat hanteras men han tycker det är mycket obehagligt fortfarande trots att han är tolv år.
Hemma hade jag valt att stänga undan honom när du har besök. Han klarar inte att lösa situationer med människor själv och då måste du som ägare göra det åt honom.
Min hund har lärt sig att människor kan vara en resurs genom att vi har tränat sök men han uppskattar bara människorna för att han vet att de har en resurs han vill ha (i hans fall en leksak som kastas till honom så att han inte behöver interagera med människor).
Det krävs en del framförhållning och tydliga planer för hur man ska gå tillväga om något händer för att ha en sån hund. Det krävs också skinn på näsan så man kan hålla undan människor från hunden.
När hunden lärt sig lita på att man som ägare ser till att främmande håller sig undan så brukar det gå lättare.

För övrigt tycker jag inte att MH eller MT hör hemma i diskussionen. Det är en fråga för uppfödarna. Och det kan mycket väl komma valpar som har rädslor trots att inte föräldradjur eller deras syskon har det. Det tillhör naturlig variation i aveln.
Bättre är att utgå från hur det är oavsett anledning och arbeta därifrån.

 

[russinbulle]

Reserverad för mig betyder inte rädd eller socialt osäker. Jag har tidigare levt med en reserverad ras och det betyder då ointresserad, återhållsam, avvaktande. Det betyder inte rädd.

 

[Raderad medlem 94602]

Reserverad för mig betyder inte rädd eller socialt osäker. Jag har tidigare levt med en reserverad ras och det betyder då ointresserad, återhållsam, avvaktande. Det betyder inte rädd.

Håller med. Har aldrig hört någon dra den parallellen tidigare.
Hur många raser beskrivs inte som "reserverade"?
Är alla de hundarna rädda och socialt osäkra då eller

 

[Zoya]

En reserverad hund har sociala rädslor. En ointresserad hund är just ointresserad.

eh nej? Det är just exakt tvärtom mot det du säger. Jag har en hundras som i rasbeskrivningen benämns som att den ska vara reserverad mot främlingar och inte fasiken menar man att de ska ha sociala rädslor utan just att den ska vara ointresserad av folk den inte känner.

Vet inte hur många gånger man fått förklara för folk att reserverad INTE betyder att hunden är/ska vara rädd.

 

[Zoya]

Jag har en hund med sociala rädslor. En reserverad hund. .

Nej, din hund har sociala rädslor. Den är inte reserverad. Den är rädd.

Var snäll och sprid inte att din rädda hund är reserverad för det förstör mycket för oss som har hundraser som i rasbeskrivning benämns som att de ska vara reserverade då folk då fått uppfattningen att hunden ska vara rädd. Kanske av just sådana som har rädda hundar som de kallar reserverade.