Oförstående chef.....

Jag ser att du kategoriskt vägrar bemöta mitt förslag, hur kommer det sig?

Förlåt inte meningen.... Men för mig känns det som ett mindre bra förslag. Eller egentligen är det precis vad jag skulle göra - ställa den frågan, men klarar inte av det! Jag är inte stark nog att ställa en så direkt fråga - för jag vet att det inte kommer att vara lyckat.... Min chef tycker att jag helst ska vara här från kvart i 7 till 16:30 - det är bäst för verksamheten....
 
Ah, så var det på min förra arbetsplats också. Mer semester = ingen övertidsersättning, flexibel arbetstid. Jag förväntades glatt stanna varenda dag men när jag väl ville gå en halvtimma tidigare en dag pga INGENTING ATT GÖRA högg min chef direkt.

För min del lärde jag mig att det för mig funkar bättre att ha flex och skriva upp hur jag jobbar. Då kan jag gå tidigt en dag utan dåligt samvete och kan jobba över många dagar och veta att det faktiskt kommer att jämna ut sig.

Min lilla erfarenhet av chefer som är så som din chef verkar vara är att de helt enkelt förväntar sig och vill att man jobbar över i princip hela tiden.
Eller hur? Men vem vill jobba över alltid? Jag har ett liv aktivt liv vid sidan av jobbet som kräver sin tid. Självklart jobbar jag över om det behövs och om jag inte är klar med mina arbetsuppgifter, men inte för att det är en principsak!
 
Jag anser det nog vara troligare att du blir av med jobbet genom att smila med och sedan prata bakom ryggen om problem som
1) egentligen inte är chefens 2) du inte ens tagit upp med chefen

För mig som chef är det självklart att göra av med personal som inte på ett konstruktivt sätt kan diskutera och lösa det de anser vara ett problem för dem själva och/eller verksamheten.
 
@Lill76 men gör då så som Lovisaleonora gav som förslag, sätt ner foten och stå upp för dig själv
Jag ska försöka! Lider av "duktighetssyndrom", vill vara alla till lags vilket på tidigare arbetsplatser gjort att folk utnyttjar och kör över.... Kan tillägga att jag just nu går i samtalsterapi och försöker jobba med mig själv, men det är inte lätt att ändra på sig när man varit sån i 38 år!
 
Jag anser det nog vara troligare att du blir av med jobbet genom att smila med och sedan prata bakom ryggen om problem som
1) egentligen inte är chefens 2) du inte ens tagit upp med chefen

För mig som chef är det självklart att göra av med personal som inte på ett konstruktivt sätt kan diskutera och lösa det de anser vara ett problem för dem själva och/eller verksamheten.
Fast att jag inte tagit upp det med chefen är ju inte sant! Jag har ju pratat med 2 chefer och kommit överens med dom om att jag ska jobba 40 timmar och ändå får jag skit när jag går hem i tid..... Visst just nu pratar jag bakom ryggen, men jag pratar också med min chef ganska ofta, men han verkar inte vilja förstå!
 
Men då ligger faktiskt inte problemet hos chefen, problemet ligger enbart hos dig.
Det där är väl en förenkling ändå? Det är trots allt chefen som i egenskap av chef tycks förvänta sig dagligt övertidsarbete på ett ganska uttryckligt sätt. Det bör en chef inte göra.

Dessutom har TS vänt sig till chefen över chefen, utan att få fungerande hjälp.

Sen kan man naturligtvis säga att TS skuldbelägger sig - eller "låter" chefen lägga skuld på henne - och att det är hennes problem. Men det handlar inte om en privat relation, det handlar om en formell relation mellan över- och underordnad. Den överordnade har större ansvar för relationen än den underordnade. Att helt lägga ansvaret på TS och säga att det här hens problem, är att bortse från det formella ansvaret i sammanhanget, tycker jag. Dåligt ledarskap, helt enkelt.
 
Jag anser det nog vara troligare att du blir av med jobbet genom att smila med och sedan prata bakom ryggen om problem som
1) egentligen inte är chefens 2) du inte ens tagit upp med chefen

För mig som chef är det självklart att göra av med personal som inte på ett konstruktivt sätt kan diskutera och lösa det de anser vara ett problem för dem själva och/eller verksamheten.
Jag brukar försöka vara rak i min kommunikation med min chef - t.ex har jag vid FLERTALET tillfällen tagit upp att jag har för lite att göra och att det inte känns bra. Men det här med tiderna - där är vi inte på samma nivå, min chef och jag.
 
Vadå får skit? Är det något du inte berättar om här, för här har det ju inte framkommit att "du får skit" när du går hem tidigare. Att konstatera att "går du redan" är inte att få skit, om det var den kommentaren du avsåg. Det är i mina ögon ett rent konstaterande som man nog måste vara extremt ömhudad för att ta illa upp över.

Du pratar uppenbarligen inte på ett sätt som chefen förstår. Uttrycker du dig som t ex jag föreslagit så ger du två alternativ. Punkt. Så vill du lösa det. Vill chefen lösa det på annat sätt får väl chefen komma med annat förslag. Jag förstår inte vad som skulle vara så farligt med att diskutera med sin chef?

Det värsta som finns är medarbetare som snackar runt istället för att ta tag i problemen. Ofta är det inte ens ett problem som jag som chef fått mig uppmärksammat, utan mer "det trodde jag att du förstod". Hur katten ska jag, du eller någon annan uppfatta ett problem som inte ens är uttalat som ett problem?

Har DU uttalat det som ett problem till din chef och kommit med lösningsförslag?
 
Självklart är det ett dåligt ledarskap, men varför bli en dålig medarbetare för att man har en dålig chef? Blir två fel ett rätt? Är det inte bättre att vara lite lösningsorienterad hellre än skitnödigt gnällig?
 
Jag ska försöka! Lider av "duktighetssyndrom", vill vara alla till lags vilket på tidigare arbetsplatser gjort att folk utnyttjar och kör över.... Kan tillägga att jag just nu går i samtalsterapi och försöker jobba med mig själv, men det är inte lätt att ändra på sig när man varit sån i 38 år!

Det är ju jättebra att du jobbar med det och försöker bli bättre. Kanske du kan ta upp det här problemet med din terapeut och få stöd av han/hon i hur du kan lösa problemet.. Gissar att han/hon vet mer om dig och din situation än folk är på buke :)
 
Vadå får skit? Är det något du inte berättar om här, för här har det ju inte framkommit att "du får skit" när du går hem tidigare. Att konstatera att "går du redan" är inte att få skit, om det var den kommentaren du avsåg. Det är i mina ögon ett rent konstaterande som man nog måste vara extremt ömhudad för att ta illa upp över.

Du pratar uppenbarligen inte på ett sätt som chefen förstår. Uttrycker du dig som t ex jag föreslagit så ger du två alternativ. Punkt. Så vill du lösa det. Vill chefen lösa det på annat sätt får väl chefen komma med annat förslag. Jag förstår inte vad som skulle vara så farligt med att diskutera med sin chef?

Det värsta som finns är medarbetare som snackar runt istället för att ta tag i problemen. Ofta är det inte ens ett problem som jag som chef fått mig uppmärksammat, utan mer "det trodde jag att du förstod". Hur katten ska jag, du eller någon annan uppfatta ett problem som inte ens är uttalat som ett problem?

Har DU uttalat det som ett problem till din chef och kommit med lösningsförslag?

Ok - fel uttryckt av mig igen då. I dina ögon är det ju MYCKET FEL PÅ MIG! Tur jag inte jobbar hos dig för då hade jag ju fått sparken! Jag får inte skit, men när man varje dag i flera månader får en blick på klockan o kommentaren "ska du gå redan"....ja, jag är nog ömhudad!
Jag ska verkligen ta tag i mig själv och försöka prata så min chef förstår. Det är ju det jag kan göra. I trådens början skrev jag att jag ville prata av mig som man vill ibland - men det skulle jag nog inte gjort....
 
Visst kan du göra det, men tänk också på hur det framställer dig själv. Du gör dig till den du vill vara.

Den här tråden berättar ju mer om dig än om din chef t ex. Ditt sätt att hantera detta kan uppfattas som tjatigt av din chef. Istället för att komma med direkta förslag redan från början, blir det nu flera upprepningar utan resultat. Hos flera instanser dessutom. Det ger ingen bra bild. Det känns jobbigt. Och inte särskilt lösningsorienterat.

Alla vill jobba med enkla, okomplicerade människor som hittar lösningar på förutsättningar, som inte ser problem utan bara förhållningssätt.

Och mycket löser man genom att hantera situationer på ett konstruktivt sätt. Adressera till mottagaren på ett sätt som mottagaren kan hantera på det sättet DU vill.

Jag vet att om jag ska meddela samma sak till fyra medarbetare är det i alla fall två olika sätt jag får uttrycka mig på, beroende på vem jag adressera.
 
Tillägg: Jag har inte heller rätt till övertidsersättning. Jag har förtroendetid och en extra semestervecka. Men jag har heller ingen chef som förväntar sig att jag stannar till ett visst klockslag, eller kommer dit ett visst klockslag. Men TS saknar ju helt den friheten.
 
Jag håller med de som tycker at du ska lägga problemet där det hör hemma.

En sak som jag inte förstå är hur chefen kan tycka att du ska sita av tid - dessutom en extra halvtimme varje dag, det är ju helt bisarrt. Antingen så tar du upp detta med chefen på allvar eller så gillar du läget - antingen genom att tiga och genomlida den obetalda halvimmen eller så går du helt enkelt efter dina 8 timmar och struntar i chefen

Gud vad jag är tacksam över min arbetssituaion
 
Är det inte bättre att vara lite lösningsorienterad hellre än skitnödigt gnällig?
Jag tycker nog att skitnödigt gnällig, är ett mycket överdrivet och elakt omdöme i sammanhanget. (Än mer så när du nyss hänvisat till hur du i din chefsroll skulle ha hanterat någon som TS.)

Om något är skitnödigt gnälligt, så är det väl att säga saker i stil med "ska du gå redan" eller för all del "dags att komma nu" till en underordnad.
 
så går du helt enkelt efter dina 8 timmar och struntar i chefen
Men att bara gå och skita i chefen. Jag lider INTE av att vilja vara alla till lags, men jag skulle ändå uppleva det som väldigt jobbigt. Om inte annat så för att chefen har den formella makten i sammanhanget, och som jag ser det visar ju dessutom den här chefen att hen inte är riktigt mogen den makten.
 
Jag har väl aldrig försvarat TS chef?

Det är ju inget särskilt bra ledarskap som lyser genom i inlägget, men å andra sidan tycker jag det brister en del i kommunikationen hos TS, så jag kan inte uttala mig om det enbart är hos chefen det ligger. Tydligen har ju flera blivit vidtalade utan att lösning framkommer, är alla ovanför lika kassa eller ligger problemet på annat ställe? Och i såfall - vill man verkligen jobba där eller kanske är det lika bra att prova problemlösning och om uppsägning då är aktuell, låt gå?

Att jag skulle tilltala anställda med skitnödigt gnällig är bara trams av dig att insinuera.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
2 3
Svar
57
· Visningar
1 643
  • Artikel
Dagbok Vet inte om jag bara haft otur eller om det är något annat tok. De senaste 5 åren har jag varit på 5 olika arbetsplatser. 2018 var jag...
Svar
4
· Visningar
1 715
Senast: Gotthard
·
Skola & Jobb Eftersom buke är mitt orakel hoppas jag på bra svar från folket. Har hamnat i en lite knepig situation och jag vet inte riktigt vilken...
2 3
Svar
52
· Visningar
8 460
Senast: Fiorano
·
Skola & Jobb på förhand förlåt o varning för långt inlägg -- behöver så skriva av mig... vill även börja med o förtydliga jag vet jag Har mkt o vara...
2
Svar
28
· Visningar
4 339
Senast: Trissa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Lösa hundar
  • Uppdateringstråd 29
  • Bra familjehund? Rasvak😇

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp