Ointresse för katters genetiska hälsa?

[MissFideli]

En sak som jag funderat mycket på, när det gäller BYB, är köparnas ointresse av vad dom egentligen köper. Man köper en "renrasig" katt till ett lägre pris, den ska ju ändå inte ställas ut. Så långt är jag med. Men om man sen upplyser om att dom ska kolla om några tester är gjorda osv, så får man inget svar och köparna gör inget.

Vad är det som gör att man struntar i sånt som köpare? För mig som köpare av katt, är just det anledningen till att jag köper renrasigt. Man vet att föräldrarna och bakåt är testade och genomgångna enligt alla regler och lite till. Är dom inte det, väljer man en annan uppfödare. Är det okunskap om vad katterna faktiskt kan få från sina föräldrar? Och om det är det (ingen kan allt på en gång ju) så varför bryr man sig inte när man får reda på det?

En annan sak som slagit mig är alla dessa "djurmänniskor" som föder upp hästar och/eller hundar enligt alla regler. Men registrerar, gör tester, kontrollerar, väljer noga partner osv. Men katten gör man inget sånt med? Alltså, inte att man inte tar hand om den, men man bryr sig inte lika mycket om aveln på katten som på sina andra djur?

 

[Asko]

Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag gjorde när jag köpte min Alice. Men jag gick nog efter vad som stod på ragdollklubbens hemsida där det står att ragdollen är en rätt sund ras och om kattens överlag vanligaste sjukdomar - njursvikt och hjärtmuskelsjukdomar. Så jag antog helt enkelt att ragdollen inte hade några särskilda sjukdomar som jag borde hålla ett öga öppet efter.

Och så hade uppfödaren kontakt med en annan mera erfaren uppfödare då hen var ny. Så jag liksom antog att jag inte behövde kolla sånt mera noggrant Uppfödaren sa dessutom inget om några tester som jag skulle kunna behöva göra. Kanske var lite dumt?

Men jag kollade istället veterinär undersökningen av just Alice för att se om den var utan anmärkning. Vilket den var.

 

[Sassy]

Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag gjorde när jag köpte min Alice. Men jag gick nog efter vad som stod på ragdollklubbens hemsida där det står att ragdollen är en rätt sund ras och om kattens överlag vanligaste sjukdomar - njursvikt och hjärtmuskelsjukdomar. Så jag antog helt enkelt att ragdollen inte hade några särskilda sjukdomar som jag borde hålla ett öga öppet efter.

Och så hade uppfödaren kontakt med en annan mera erfaren uppfödare då hen var ny. Så jag liksom antog att jag inte behövde kolla sånt mera noggrant Uppfödaren sa dessutom inget om några tester som jag skulle kunna behöva göra. Kanske var lite dumt?

Men jag kollade istället veterinär undersökningen av just Alice för att se om den var utan anmärkning. Vilket den var.

Ragdollen har definitivt sjukdomar man ska vara mycket försiktig med. Njurproblem och HCM (som alla bör hålla ett öga på) är sjukdomar som uppfödaren ska kunna svara på frågor om, och vet hur linjerna ser ut. Ett "mina katter har alltid varit friska" är inte ett svar. Det betyder bara att man inte vet. Tyvärr är det här ju en brist hos uppfödare och rasring, för det är därifrån köparna ska kunna få tillförlitliga råd.

Ett besiktningsprotokoll u.a säger tyvärr väldigt lite, faktiskt ingenting om de sjukdomar som tar flest katter i tidig ålder. Sen kan man inte testa sig fri från allting, men medvetenheten om vad som går och bör kollas är skrämmande låg. (Vilket iofs inte förvånar mig ett dugg med tanke på vad folk avlar på i hund- och hästväg, där konsekvenserna är ännu större.)

 

[Gimlan]

Det finns väl tyvärr en syn på katter att de klarar allt och att raskatter är klenare än vägkorsningar - tyvärr.

Jag var inte särskilt medveten, trots att jag vuxit upp med katt, förrän jag blev kompis med en tjej som föder upp Maine coon. Och än mer medveten om katters känslighet och hur utbrett problemet med mängden huskatter som föds upp (och sen inte alltid tas väl omhand) är förrän jag skaffade en katthemskatt som tyvärr visade sig illa sjuk, troligtvis i FIP eller någon typ av organsvikt, efter år av vanvård och jag fick låta avliva henne akut efter tio månader. Var sen jourhem åt två katter från samma eländiga förhållanden, den ena dig knall och fall efter sex månader av förmodat hjärtfel. Hade varit borta några timmar, när jag kom hem hade ena katten somnat in pang bom.

För min del är nästa katt en frisk raskatt från friska linjer och testad för det som kan vara aktuellt för den ras jag kommer välja. Detta både för min skull och för att inte stödja oseriös avel. Katthemskatt klara jag inte av igen, skulle vara alldeles för orolig. Visst, de katter jag hade hand om hade levt under fullständigt vidriga och oacceptabla förhållanden och långt från alla katthemskatter har haft det så, men jag skulle inte palla ändå. Inte nu i alla fall.

 

[cirkus]

Jag har två ragdolls. Innan jag köpte den första tog jag reda på allt runt hälsoproblem hos just den rasen. För mig var det jätteviktigt att hitta en frisk katt. När jag först letade kom jag i kontakt med först en uppfödare som sa att "mina linjer är friska" då jag frågade efter tester så sa en att hennes avelsdjur inte behövde testas iom att föräldrar/mor/farföräldrar var testade och ua, vilket iofs borde peka på att avkommorna också är ua särskilt vad det gäller HCM-genen, men jag kände ändå att jag ville att hjärta och njurar skulle vara scannade. Då hittade jag en annan som skrev att alla tester var gjorda, när jag bad att få se resultat så fanns de nog inte...nehej. Sen fick jag tips här och hittade en jättebra uppfödare med friska linjer och jag fick också ta del av testresultaten. När jag sen letade min andra ragdoll hittade jag en kisse som jag blev förtjust i, tyvärr så var ena föräldern HCM/N vilket betyder att 50% av ungarna också får genen, den kissen jag ville köpa var testad tidigt och bar på genen så då blev det njet på den också. Katten jag slutligen köpte hade också ua-testade linjer.

Jag blev också nekad att köpa av en uppfödare eftersom mina kastrerade katter får gå ute, jag blev väldigt ledsen men samtidigt så förstår jag det, där de katterna var uppföddade hade det varit katastrof om de kom ut - hårt trafikerade vägar. Jag bor som sista hus på en grusväg med skogen som granne, samtidigt kryllar det inte av vilda djur (räv/grävling) så jag är helt obekymrad att ha mina ute, nu går raggissarna sällan längre än vår tomt, de går längre när de hänger med mig på hundpromenaderna (med blinkhalsband på kvällen) men då är de ju med oss..



Sen så har jag två gamla huskatter också. De är nu 13 och 14 år gamla. Den ena har ett neuroligiskt problem som hon haft i 7 år som gör henne lite vinglig och muskelfattig i bakdelen, men i övrigt frisk, den andra är min lilla vildkatta som bara kommer hem och äter ett par gånger om dagen (hade jag inte haft de jobbiga vita katterna hade hon nog bott hemma mer)

 

[Marty]

Jag tror tyvärr att det oftast är pga okunskap man inte kollar efter sjukdomar när man köper "renrasiga" utan stamtavla. Har jag ju själv en "birma" utan stamtavla. När jag köpte henne hade jag ingen tanke på att kolla upp rörande sjukdomar eller liknande. Jag hade velat ha en sån katt sedan jag var liten, men inte brytt mig om att läsa mer om dem än vad som stod i kattböckerna. Hade då inte ekonomin att köpa en katt med stamtavla, så då fick det bli utan.

Nu är jag betydligt mer påläst och kollade upp sjukdomar och allt sådant när jag köpte min Ragdoll. Men då kändes det ju mer "på riktigt" eftersom jag skulle köpa en katt med stamtavla som var tänkt till avel. Jag fick med kopior av föräldrarnas HCM och njurscanning och deras DNA-test så jag kunde försäkra mig om att alla tester var gjorda.

 

[Red_Chili]

En annan sak som slagit mig är alla dessa "djurmänniskor" som föder upp hästar och/eller hundar enligt alla regler. Men registrerar, gör tester, kontrollerar, väljer noga partner osv. Men katten gör man inget sånt med? Alltså, inte att man inte tar hand om den, men man bryr sig inte lika mycket om aveln på katten som på sina andra djur?

Det har jag pratat en del med vänner om. Samtliga säger samma sak.
Hur en hund är mentalt varierar extremt beroende på ras. Du kan få en soffpotatis eller en hyperaktiv hund, en hund med behov av att göra vissa specifika saker (tex valla eller jaga) eller en hund som är mer allround. För att du ska vara nöjd med ditt hundköp fungerar det därför inte med "vad som helst". Därtill finns en mängd olika sjukdomar bundna till vissa raser och hundarnas olika exteriör gör att de inte bör paras hur som helst heller.

En häst är tokigt svindyr. En häst köper du dessutom ofta för att ha till något specifikt, dressyr eller hoppning eller vad det nu kan tänkas vara. En sjuk häst kostar hysteriska summor pengar. En mentalt galen häst är livsfarlig (på riktigt livsfarlig!). Därför är det klokt att vara noga även där.

En katt däremot, de är självständiga små jägare. De har sällan så varierande exteriör att de mår dåligt av att raser blandas, inte heller har de "specialinriktad" mentalitet. Visst är några katter vildare än andra, men ska du tex ha katten som stallkatt så spelar sådant knappast någon större roll.

Kan även tillägga att de av mina vänner som funderat på att köpa katt antingen vill ha dem som stallkatter eller tänker köpa vuxen katt från katthem för att på så sätt kunna välja en med passande personlighet.

 

[Sassy]

En katt däremot, de är självständiga små jägare. De har sällan så varierande exteriör att de mår dåligt av att raser blandas, inte heller har de "specialinriktad" mentalitet. Visst är några katter vildare än andra, men ska du tex ha katten som stallkatt så spelar sådant knappast någon större roll.

Det MissFideli pratar om är ju fräsmt hälsoläget, inte användningsområdet. Då blir det du säger indirekt att "det spelar ingen roll om en stallkatt har benägenhet för HCM, hd eller PRA"?

Sen är det en sanning med modifikation att raserna inte skiljer märkbart. Majoriteten av alla huskatter är såpass inom normalspannet att det spelar mindre roll vilket håll de drar åt. Sen skiljer det. En ragdoll som stallkatt är fullständigt bortkastat eftersom den kommer kräva enorm ansträngning för att inte tova ihop fullständigt samtidigt som den knappast är intresserad av att anstränga sig för maten. En korat jagar allt den ser men fixar inte svensk vinter eftersom den inte har någon ull osv. Går man på kattens idag främsta uppgift, sällskapsdjur, så blir skillnaden stor. Jag avråder oftare från köp av min ras än tvärtom, för att många som funderar på katt inte har satt sig in i de olika rasernas olika behov.

 

[Red_Chili]

@Sassy, mitt svar var mest ett försök att förklara varför det är så noga med aveln på andra djur, därmed inte sagt att det är oviktigt när det gäller katter. Däremot kan jag säga att jag hittills inte träffat någon katt som, så vitt jag vet, haft ärftliga sjukdomar som påverkat katten negativt och de enda jag hört talas om att haft det i min bekantskapskrets har varit raskatter. Därför får jag intrycket av att det inte är vanligt med sjukdomar på katt mer än forl då, som verkar drabba alla typer av katter och inte heller gå att göra något åt.

Kort sagt, den enda anledningen jag hittills stött på för att inte köpa oreggade katter är att de ofta (alltid?) kommer från folk som är väldigt oansvariga gentemot sina katter. De låter katterna springa runt ute hur som helst och så "råkar" de få ungar, eller så tar de en kull kattungar utan att ha en aning om ifall det finns seriösa köpare och säljer dem för en krona tassen... Sådana personer vill jag inte köpa från, men hittills har jag alltså inte hittat någon riktig anledning att köpa dyr raskatt än en katthemskatt. Jag kanske är helt ute och cyklar, men jag ser inte att katthemskatterna skulle ha sämre hälsostatus än raskatterna.

 

[Sassy]

@Sassy, mitt svar var mest ett försök att förklara varför det är så noga med aveln på andra djur, därmed inte sagt att det är oviktigt när det gäller katter. Däremot kan jag säga att jag hittills inte träffat någon katt som, så vitt jag vet, haft ärftliga sjukdomar som påverkat katten negativt och de enda jag hört talas om att haft det i min bekantskapskrets har varit raskatter. Därför får jag intrycket av att det inte är vanligt med sjukdomar på katt mer än forl då, som verkar drabba alla typer av katter och inte heller gå att göra något åt.

De sjukdomar som är vanligast bland de ärftliga är inte sjukdomar man märker av förrän katten dör. Hjärtat och njurarna leder ofta till att katten antingen hittas död vid 8-10 års ålder, eller tacklar av med en tidig ålderdom. Det är förmodligen inget man tänker på om man inte vet att en katt utan de felen blir mycket äldre. Hur många av de typiska "äter sämre, sämre allmänskick, kom inte hem en dag" får en medicinsk utredning?

Det är visserligen mer hälsoproblem på hundsidan, men katten hamnar ofta i skymundan helt enkelt för att man inte håller koll på hur den mår. En hund som du tränar och umgås mycket med märker du om den tacklar av. Katterna döljer det bra, och du ser ju inte om din utekatt successivt börjar undvika jobbiga klättringar eller behöver mer vila?

Hur följer man upp hälsostatus på huskatter, när den vanligaste åldern för insjuknande är nästan 10 år? Hos oss gör vi vårt bästa för att samla alla för tidiga dödsfall i en databas, för att kunna se mönster om de dyker upp. Det går inte att göra utan en organiserad avel. När det gått så långt att man själv reagerar på det ändå (dvs dödsfall så tidigt som 3-4 år och många i samma kull) då sitter man ju i ett horribelt hälsoläge.

 

[Sassy]

Sen ska vi vara tacksamma för att katten som art inte hunnit bli speciellt förstörd av att vara i människans tjänst , och kattaveln har åtminstone möjligheten att lära av hundsidans misstag. Sen kanske det är lätt för mig att säga, som jobbar med en ursprungsras och tjurigt vägrar när domarna "Gärna hade sett ännu mer av det där flashiga".

 

[Tassetass]

Den dagen jag förhoppningsvis köper raskatt kommer jag slå knut på mig för att hitta en seriös uppfödare som testar på längden och tvären och som verkligen har sunda djur. Visst, det kräver lite arbete, men ska man ha djuret i uppåt 20 år är väl några extra timmar eller dagar inget att gny över.

Precis som @Sassy säger har man ju inte den blekaste vad man får hem när man t.ex. som jag köper en katt från ett katthem. Jag har ingen aning om hennes foderallergi eller det förhöjda njurvärdet som veterinären hittade i våras är något som hon har genetiskt, om det är något jag gjort eller om det bara uppstått så där som sjukdomar ibland uppstår. Hon är ändå "bara" 12 år (plus minus något år, ni vet ju hur lätt det är att åldersbestämma katter). Hon mår ju prima på sin medicin och sin svindyra blötmat, så det är ju tacksamt nog ett hanterbart problem, men det kanske är något genetiskt som hade varit skitenkelt att avla väck om man bara vetat om det?

 

[Asko]

Ragdollen har definitivt sjukdomar man ska vara mycket försiktig med. Njurproblem och HCM (som alla bör hålla ett öga på) är sjukdomar som uppfödaren ska kunna svara på frågor om, och vet hur linjerna ser ut. Ett "mina katter har alltid varit friska" är inte ett svar. Det betyder bara att man inte vet. Tyvärr är det här ju en brist hos uppfödare och rasring, för det är därifrån köparna ska kunna få tillförlitliga råd.

Ett besiktningsprotokoll u.a säger tyvärr väldigt lite, faktiskt ingenting om de sjukdomar som tar flest katter i tidig ålder. Sen kan man inte testa sig fri från allting, men medvetenheten om vad som går och bör kollas är skrämmande låg. (Vilket iofs inte förvånar mig ett dugg med tanke på vad folk avlar på i hund- och hästväg, där konsekvenserna är ännu större.)

Ajdå, skulle du kunna upplysa mig om vilka sjukdomar det kan vara? Som sagt så läste jag bara om de två jag nämnt på rassidan. Kanske kan kolla på Alices stamtavla och se hur gamla hennes äldre släktingar var när de dog?

Ja, jag är medveten om att besiktningen egentligen bara säger hur kattungen mår just då. Men man vill ju inte heller råka köpa någon kattunge som inte är godkänd redan från början.

 

[MJLee]

Jag hoppas, tror, att kattaveln och kattgenetik laggat efter häst och hundaveln och att det blir bättre i framtiden. Raskattsuppfödarna har gjort ett fantastiskt jobb med att höja kattens status, att kattförsäkring är mer vanligt idag och att man uppmärksammat genetiska sjukdomar och defekter. Titta bara på alla BYB för 20-30 år sedan skulle de aldrig annonserat om att katten är X antal procent raskatt eftersom de flesta i Sverige inte visste vad en raskatt var. Nu skryts det om raskattinslag och förhoppningsvis så kommer en del köpare bli intresserade, gå vidare och så småningom köpa en raskatt med stamtavla.

När det begavs i min barndom för en sådär hundra år sedan kommer jag fortfarande ihåg på marknad i Skåne (Kivik eller Sjöbo) att det fanns eländiga, vanvårdade ponnys som var lika lite 'avlade' på som dagens stallkatter. Samma sak med diverse gårdshundar som slank runt på stallplanen. Idag har de flesta som sysslar med hund och hästavel ganska bra koll på genetik tycker jag. Med lag om kastrering och chip för utekatter så tror jag man komma långt. Fler och fler veterinärer börjar också inrikta sig på just katter och forskar om katters sjukdomar och genetik. Otroligt roligt tycker jag!

Var förövrigt på Burma träff häromåret där en vet som doktorerade på burmors genetiska disposition för diabetes och Sveriges enda expert på katters munhälsa och tänder föreläste och erbjöd gratis undersökning av tänder, allmänna hälsotillstånd och blovprov. Mer sånt behöver vi! Sedan att Nikita betedde sig som ett fräsande monster och försökte hoppa på de andra burmorna behöver vi inte prata om så mycket

 

[Sassy]

@Asko , titta på vad @cirkus skriver om just Ragdoll. I efterhand går det inte att göra så mycket. På raser som har officiella hälsoprogram kan man även ta del av testresultat via Pawpeds eller Findus (om den är sverak-reggad). Det finns inga uppgifter om när katter dör och varför, och om man inte har ett testprogram av "rätt" typ går det inte heller att se via offentliga register. Vår ras får tex inte registreras utan godkänt DNA-test, och det står inte någonstans eftersom det är underförstått att alla katter i avel är godkända då. I de flesta andra raser har man inte valt att gå den tvingande vägen utan jobbar med överenskomna hälsoprogram istället.

Sedan att Nikita betedde sig som ett fräsande monster och försökte hoppa på de andra burmorna behöver vi inte prata om så mycket

Är inte det en del av burmans vida vokabulär?

(Korater är likadana. De är territoriella och låter "du ska dö!!" när de egentligen menar "jag gillar nog inte riktigt dig". Det tog 10 år för min vet att vänja sig vid, numera konstaterar han mest att "Ja, den har ju låtit såhär varenda gång och aldrig försökt bita mig så det får väl vara ok". )

 

[MJLee]

Är inte det en del av burmans vida vokabulär? :angel:

(Korater är likadana. De är territoriella och låter "du ska dö!!" när de egentligen menar "jag gillar nog inte riktigt dig". Det tog 10 år för min vet att vänja sig vid, numera konstaterar han mest att "Ja, den har ju låtit såhär varenda gång och aldrig försökt bita mig så det får väl vara ok". :o)

Haha. jo burmor pratar konstant och talar mycket högt och tydligt om vad de gillar och inte. Nikita är okej med människor så länge de är vuxna men andra katter... not so much. Det sägs att burmor på 70-talet inte var så trevliga i humöret (domare fasade för att bedöma dom), och burmauppfödere jobbade mycket på att avla bort det. Numera har ju svenska burmor otroligt fint temprament, men de är fortfarande dominanta och med klara rasistiska anlag eftersom de kan fullständigt mobba ut andra katter eller driva dom till vansinne genom att vara på hela tiden. Just honor är också ett kapitel för sig

 

[Asko]

@Asko , titta på vad @cirkus skriver om just Ragdoll. I efterhand går det inte att göra så mycket. På raser som har officiella hälsoprogram kan man även ta del av testresultat via Pawpeds eller Findus (om den är sverak-reggad). Det finns inga uppgifter om när katter dör och varför, och om man inte har ett testprogram av "rätt" typ går det inte heller att se via offentliga register. Vår ras får tex inte registreras utan godkänt DNA-test, och det står inte någonstans eftersom det är underförstått att alla katter i avel är godkända då. I de flesta andra raser har man inte valt att gå den tvingande vägen utan jobbar med överenskomna hälsoprogram istället.

HCM ser jag att @cirkus har skrivit om men inget mer? Förutom hjärta och njurar som alla kattraser verkar vara utsatta för. Då kan jag förresten passa på och ställa en dum fråga, vad är hcm?
Min Alice är ju sverak-reggad, var jag noga med, skulle man kunna kolla upp henne? Fast jag kommer ihåg att jag kollade upp hennes stamtavla av ren nyfikenhet (var det kanske findus?) häromdagen, och då fanns det en liten ruta med antalet generationer man kunde kolla bakåt och sedan en annan ruta med olika förkortningar som jag antar är olika sjukdomar? Fastän jag klickade på alla så dök det inte upp något Betyder det att ingen är testad?

Upptäckte dessutom att några generationer bakåt på henne så var det syskon(!) som parades och fick ungar

 

[Sassy]

HCM ser jag att @cirkus har skrivit om men inget mer? Förutom hjärta och njurar som alla kattraser verkar vara utsatta för. Då kan jag förresten passa på och ställa en dum fråga, vad är hcm?

HCM är en den vanligast hjärtsjukdomen hos katt. Den förekommer förmodligen hos alla raser (inkl huskatt) men är klart överrepresenterad hos vissa (däribland Ragdoll, Maine Coon och sphynx) medan tex korater inte har ett enda känt fall av HCM (många uppfödare scannar ändå, men vi har inget hälsoprogram mot det). Lite torr artikel, skriven av en svensk kardiolog: http://www.sverak.se/sverak/Om_SVERAK/Artiklar/HCM.pdf

Njurproblem av olika slag är visserligen ett av de vanligaste hälsoproblemen hos katt, men även där är vissa raser klart överrepresenterade, tex Perser, Birma och Ragdoll. Olika sjukdomar hos de olika raserna dock. Hos andra raser kommer njurproblemen långt mycket senare i livet, min gamle Hanoo var tex 18 när hans njurar började strula och då anser man att det är ett rent åldersrelaterat problem.

Upptäckte dessutom att några generationer bakåt på henne så var det syskon(!) som parades och fick ungar

Inte helt ovanligt tyvärr. Vissa bedriver inavel för att stärka en typ , i andra fall beror det på okunskap eller otur. Kolla på http://pawpeds.com/db/?p=rag&date=iso så kanske du lättare hittar hälsoinformation. Det står ett litet h bakom namnet på det katter som har testresultat inlagda.

 

[Asko]

HCM är en den vanligast hjärtsjukdomen hos katt. Den förekommer förmodligen hos alla raser (inkl huskatt) men är klart överrepresenterad hos vissa (däribland Ragdoll, Maine Coon och sphynx) medan tex korater inte har ett enda känt fall av HCM (många uppfödare scannar ändå, men vi har inget hälsoprogram mot det). Lite torr artikel, skriven av en svensk kardiolog: http://www.sverak.se/sverak/Om_SVERAK/Artiklar/HCM.pdf

Njurproblem av olika slag är visserligen ett av de vanligaste hälsoproblemen hos katt, men även där är vissa raser klart överrepresenterade, tex Perser, Birma och Ragdoll. Olika sjukdomar hos de olika raserna dock. Hos andra raser kommer njurproblemen långt mycket senare i livet, min gamle Hanoo var tex 18 när hans njurar började strula och då anser man att det är ett rent åldersrelaterat problem.



Inte helt ovanligt tyvärr. Vissa bedriver inavel för att stärka en typ , i andra fall beror det på okunskap eller otur. Kolla på http://pawpeds.com/db/?p=rag&date=iso så kanske du lättare hittar hälsoinformation. Det står ett litet h bakom namnet på det katter som har testresultat inlagda.

Yes, pappan är testad normal! Men "bara" i Hypertrophic Cardio(blabla kommer inte ihåg hur det stavades mera), är det HCM?
Isåfall jublar jag
Även hans föräldrar är testade och mamman (farmor till Alice) har en längre led av testade invider bakom sig
Och nu kollade jag mamman också, yes hon är också testad normal! Plus hennes föräldrar

 

[MissFideli]

Det har jag pratat en del med vänner om. Samtliga säger samma sak.
Hur en hund är mentalt varierar extremt beroende på ras. Du kan få en soffpotatis eller en hyperaktiv hund, en hund med behov av att göra vissa specifika saker (tex valla eller jaga) eller en hund som är mer allround. För att du ska vara nöjd med ditt hundköp fungerar det därför inte med "vad som helst". Därtill finns en mängd olika sjukdomar bundna till vissa raser och hundarnas olika exteriör gör att de inte bör paras hur som helst heller.

En häst är tokigt svindyr. En häst köper du dessutom ofta för att ha till något specifikt, dressyr eller hoppning eller vad det nu kan tänkas vara. En sjuk häst kostar hysteriska summor pengar. En mentalt galen häst är livsfarlig (på riktigt livsfarlig!). Därför är det klokt att vara noga även där.

En katt däremot, de är självständiga små jägare. De har sällan så varierande exteriör att de mår dåligt av att raser blandas, inte heller har de "specialinriktad" mentalitet. Visst är några katter vildare än andra, men ska du tex ha katten som stallkatt så spelar sådant knappast någon större roll.

Kan även tillägga att de av mina vänner som funderat på att köpa katt antingen vill ha dem som stallkatter eller tänker köpa vuxen katt från katthem för att på så sätt kunna välja en med passande personlighet.

@Sassy, mitt svar var mest ett försök att förklara varför det är så noga med aveln på andra djur, därmed inte sagt att det är oviktigt när det gäller katter. Däremot kan jag säga att jag hittills inte träffat någon katt som, så vitt jag vet, haft ärftliga sjukdomar som påverkat katten negativt och de enda jag hört talas om att haft det i min bekantskapskrets har varit raskatter. Därför får jag intrycket av att det inte är vanligt med sjukdomar på katt mer än forl då, som verkar drabba alla typer av katter och inte heller gå att göra något åt.

Kort sagt, den enda anledningen jag hittills stött på för att inte köpa oreggade katter är att de ofta (alltid?) kommer från folk som är väldigt oansvariga gentemot sina katter. De låter katterna springa runt ute hur som helst och så "råkar" de få ungar, eller så tar de en kull kattungar utan att ha en aning om ifall det finns seriösa köpare och säljer dem för en krona tassen... Sådana personer vill jag inte köpa från, men hittills har jag alltså inte hittat någon riktig anledning att köpa dyr raskatt än en katthemskatt. Jag kanske är helt ute och cyklar, men jag ser inte att katthemskatterna skulle ha sämre hälsostatus än raskatterna.

Fast HCM t.ex existerar lika ofta på huskatter som på raskatter. Det går liksom inte att konstatera friskhet hos ett djur på personliga erfarenheter.