Sara75
Trådstartare
Alltså när man börjar få måndagsångest redan på fredagen då börjar man undra så smått i sitt stilla sinne vad tusan man håller på med
. När man släpar sig fram genom veckan och bara väntar på att den ska ta slut ja då borde det ringa någon liten klocka någonstans som säger att det är dags att gå vidare här i livet
. Att sitta och tro att "det ordnar upp sig" snart fast det inte gjort det på fyra månader är ju idioti
. Så varför sitter jag kvar här?! Varför får jag inte tummen ur? 