Ojämställd föräldraledighet för att ”vila”

[vallhund]

Skojja inte... Det gäller fö inte bara inom vården. Jag har i flera år fått täcka upp för föräldralediga kollegor under högtider, vi var 12 per skiftlag och ett visst antal fick tillåtas vara lediga samtidigt - vi barnlösa var underförstått aldrig en av dem, tillsammans med de som hade vuxna barn. Vi fick alltid plågade blickar av våra kollegor som vädjade till att ex.vis barnens jul var helig... Som om vi som är barnlösa inte har någon familj eller vänner vi vill träffa på högtider
Konstigt nog är det just högtider och sommarsemestrar som skulle kopplas ihop med föräldraledighet, för mina manliga kollegor hos just den arbetsgivaren... övrig tid på året var det samma personer som motiverade att jobba varannan helg med att "då slipper man vara hemma med familjen".

Äsch da, männen tar ju föräldraaledigt under första älgjaktsveckan, undrar om dom hr med sig ungarna i skogen?

 

[Kristall10]

Jag förstår inte varför du trivialiserar diskussionen genom att jämföra oss människor med hästar och Ica? Diskussionen handlar ju om ojämlik föräldraledighet och jag ser därför noll anledningar till dina löst antagna "biologiska" förklaringsmodeller om varför du vill vara hemma med dina barn. Ingen har sagt att du inte får vara hemma med dina barn, men man är inte en sämre mamma för att man väljer att gå tillbaka till jobbet, man har inte "sämre fungerande" hormoner eller dylikt för det. Ditt försök att försvara ditt val på sättet du gör blir bara klumpigt och inte särskilt vetenskapligt heller för den delen.

Tråden handlar om ojämlik föräldraledighet, inte att du inte får vara hemma med dina barn. För all del, var det, men det betyder inte att vi bör skattefinansiera ojämlikhet.

Det var precis det jag skrev om i mitt första inlägg. Skrev hur vi delat upp föräldraledigheten och varför och blev då ifrågasatt. Skrev då i ett svar att jag väldigt gärna ville vara hemma med barnet den första tiden även om inte ekonomin hade varit en fråga och att min sambo tycker det är okej efterom att han hellre är hemma med barnen när de är över ett år. I vissas öron låter det tydligen helt befängt. Men det är våra känslor och våra åsikter. Blev då ifrågasatt hur jag kunde känna så otroligt starkt för mitt barn att jag inte ville jobba. Och när det gäller allt jag skrivit om hur människan fungerar och evolutionens resultat så antog jag att vuxna människor här inne kunde se att det var grova generaliseringar och ett sätt att belysa saker ur olika synvinklar och att kunna se saker från olika perspektiv. Inte att det är det enda rätta sanningen och alla andra har fel.
Det var ett sätt att förklara mina starka känslor för mina barn. Förutom det finns det flera andra variabler som gör att jag och min sambo har den uppfattning vi har när det gäller under vilken period i barnens liv vi helst är föräldraledig med dom.
Jag tycker inte att det handlar om ojämnlikhet så länge vi båda är överens och mår bra i beslutet. Jag tror ingen skulle säga något om jag hade skrivit att pappan var hemma större delen av bäbistiden och jag hade jobbat heltid. Hade pappan tex varit arbetslös så hade vi fått göra så vare sig vi ville det eller inte. Och hade jag jobbat heltid så att inte ekonomin blev en fråga så kanske pappan varit hemma någon månad mer när jag slutat amma. Vad är det för skillnad? Vi är vuxna människor som kan fatta egna beslut. Varför ska någon annan bestämma hur vi ska fördela vår föräldrapenning? Vi skulle förlora ca 5000kr per månad på att min sambo var hemma med barnen i stället för mig. Det är den absolut största anledningen till att vi valde att jag skulle vara hemma det första året och inte min sambo. Att jag sedan verkligen ville det är ju bara ett plus. Andra familjer väljer att dela upp det efter deras förutsättningar.

Att det skulle kosta mer för staten att jag är hemma i stället för min sambo har jag svårt att se. Min sambo som tjänar mer arbetar och betalar då mer skatt än vad jag gör när jag arbetar. Och jag är hemma och får ett lägre bidrag än vad min sambo skulle ha fått om han är hemma.
Jag förstår dock att man vill få bort normen om att det är kvinnorna som ska vara hemma med barnen och att de får sämre lön pga att kvinnorna förväntas skaffa barn och vara borta stor del av arbetslivet. Det vill jag också. Som jag skrev så måste vi få vara olika men på lika vilkor. Men jag tycker fortfarande att vi som föräldrar ska ha rätt att bestämma hur vi ska vara hemma med våra barn. Andra får tycka annorlunda utifrån deras preferensram. Värre än så är det inte.

 

[lbb]

Äsch da, männen tar ju föräldraaledigt under första älgjaktsveckan, undrar om dom hr med sig ungarna i skogen?

Ja, kompisen hade med sig en unge vid jakten, den satt i hans ryggsäck. När hunden tog upp knöt han igen säcken, så bsra huvudet på grabben stack upp...sedan tog han pass 60, 70 meter bort. Naturligtvis började grabben protestera mot behandlingen..högljutt..vilket resulterade i att drevdjuret vek av...mot den väntande pappan. Den som har roligast åt det hela idag är grabben, jaktlagets yngsta medlem med jägarexamen..

 

[MiniLi]

Precis som jag skrev tidigare så är det i första hand vår ekonomi som gjorde att min sambo inte kunde vara föräldraledig med barnen men att även om vi haft ekonomi till det så skulle det ha varit min önskan att jag fick vara hemma det första året. Hade min sambo haft samma önskan hade vi förstås delat upp det i så fall. Nu var det inte så utan han har varit hemma mer med barnen efter bäbisperiodens slut. Hur andra väljer att dela upp det struntar jag i. Det är det som har fungerat bäst för oss och det hade varit förödande för vår ekonomi om vi tvingats att dela lika på föräldraledigheten. Jag och min sambo tjänar i stort sett lika i grundlön men ett par ridolyckor har gjort att jag inte klarar av att jobba heltid inom vården och därför tjänar mindre än honom. Som sagt håller jag på omskola mig för att kunna jobba heltid så småningom om. Det är såklart flera omständigheter till varför man väljer som man gör oavsett vad det är.

Vad gäller kläder till barnen så köper jag kläder i de färger barnen vill ha. Min son har gärna rosa och lila och andra färgglada färger på sig. Hans favoritkläder ett par rosa tights med leopardmönster och katter på knäna samt en röd tröja med paljetter på. Han vägrar ha svart eller andra mörkare färger.
Min dotter har i stället gärna svart och mörka färger. Hon fick helt välja tyg till en klänning som hon bad farmor sy. Det blev mörklila och svart tyg med döskallar på... Men emellanåt vill hon ha rosa eller lila med glittriga enhörningar på.
Jag tycker inte vi styr våra barn utan jag tycker att dom får välj själv i den mån det inte går ut över deras hälsa eller säkerhet eller vad som är praktiskt möjligt. Men så klart ser vi alla saker olika då vi alla är olika individer med olika referensram.

Vad gäller människans utveckling från att vara primater och gå på alla fyra till att börja gå upprätt och utvecklas till den art vi är idag så finns det en del olika vetenskapliga tv-program som behandlar ämnet samt att det ingår i den allmänna undervisningen som i alla fall jag fick i skolan. Såg senast en serie som om jag inte kommer ihåg fel heter Den första människan. Ska dock låta vara osagt om det i den serien behandlar exakt hur man tror att kvinnorna agerade efter att barnet var fött eller om det är i något annat liknande program som tar upp människans utveckling. Det är ju så klart omöjligt att svara på då det är flera miljoner år sedan. Forskarna har gjort antaganden utifrån de fynd de gjort. Men efterom att barnen behövde ammas största delen av dygnet och det inte fanns någon annan mat att ge barnen så är det rimligt att tänka sig att forskarna har rätt i det antagandet. En del barn äter var 4:e timme och en del barn vill sitta fast vid bröstet mer eller mindre konstant. Redan från födseln är vi olika. Så antagligen var det kanske så redan på urtidsmänniskans tid, att kvinnorna hjälpte till med att skaffa mat i den mån det gick utifrån hur barnet agerade. Vem vet?

Att det till stor del är hormoner och signalsubstanser i nervsystemet som är kopplat till hjärnan som styr hur vi reagerar på saker går att läsa i de flesta biologi- och psykologiböcker. Psykologins grunder är en mycket bra bok om man vill få en förståelse för vad som ligger bakom att människan beter sig som den gör. Men psykologi är invecklat och det är många faktorer som samverkar.

Jag tycker att jag har förklarat mig rätt bra varför vi har valt att dela föräldraledigheten så som vi har gjort. Och jag tycker också att jag har fått fram att jag anser att det är upp till varje familj att själva bestämma över hur föräldraledigheten ska fördelas då det helt enkelt inte är genomförbart att dela exakt lika. Och det är det som denna tråd handlade om om jag inte minns fel.

Vet du, det är helt okej att bara hålla sig till ”för att vi ville”. Man måste inte hitta på långsökta låtsasargument. Du var ju inte ens ifrågasatt initialt utan jag frågade efter dina reflektioner. Sen blev du ifrågasatt eftersom du började skriva saker om biologi, evolution och psykologi som är inkorrekt.

Det finns inget vedertaget inom psykologin som stödjer dina påståenden.
/Legitimerad psykolog och forskare inom psykologi.

 

[_Taggis_]

Blev då ifrågasatt hur jag kunde känna så otroligt starkt för mitt barn att jag inte ville jobba.

Fast njae..? Det som ifrågasatts är väl snarare att du insinuerar att andra kvinnor som inte känner så, har sämre hormoner, eftersom du säger att det är dina välfungerande hormoner som skapat dina känslor? Det kan dock hända att jag läst fel, eller fattat fel, helt enkelt gått vilse i allt detta prat om hormoner...

Jag förstår dock att man vill få bort normen om att det är kvinnorna som ska vara hemma med barnen och att de får sämre lön pga att kvinnorna förväntas skaffa barn och vara borta stor del av arbetslivet. Det vill jag också. Som jag skrev så måste vi få vara olika men på lika vilkor. Men jag tycker fortfarande att vi som föräldrar ska ha rätt att bestämma hur vi ska vara hemma med våra barn. Andra får tycka annorlunda utifrån deras preferensram. Värre än så är det inte.

Problemet är väldigt mkt större än familjens "eget val". Som sagt.
Kvinnor har i alla tider värderats lägre än män, deras arbete (när de fått arbeta - då männen godkänt att de fått arbeta dvs) har värderats lägre, branscher där kvinnor i regel jobbar värderas till lägre löner, det faktum att kvinnor förväntas vara och även är hemma med barn i större utsträckning gör att kvinnor missar karriärsmöjligheter jämfört med män vilket på sikt leder till sämre löneutveckling osv osv.

Det blir ett ekorrhjul av lägre värderad insats som människa - ett normbaserat val av yrken - sämre inkomst - sämre löneutveckling - sämre ekonomi för familjer där kvinnan väljer att jobba istället för att ta FL i mannens plats... und so weiter. Sen kommer folk till situationen du beskriver: Just hos Oss är det vårt egna val. Men alla de bakomliggande faktorerna Är - Inte - Eget - Val. Det är val gjorda utifrån samhällets normer, förväntningar och värderingar som vi alla människor pådyvlats i generationer som i slutändan leder dithän.

Ps. Jag har även jobbat inom vården. Tro det eller ej. Idag jobbar jag med maskiner och processer, jag är ensam kvinna, och min lön är ljusår högre än då jag jobbade inom vården.

 

[Kristall10]

Vet du, det är helt okej att bara hålla sig till ”för att vi ville”. Man måste inte hitta på långsökta låtsasargument. Du var ju inte ens ifrågasatt initialt utan jag frågade efter dina reflektioner. Sen blev du ifrågasatt eftersom du började skriva saker om biologi, evolution och psykologi som är inkorrekt.

Det finns inget vedertaget inom psykologin som stödjer dina påståenden.
/Legitimerad psykolog och forskare inom psykologi.

 

[Kristall10]

Missade att inte mitt svar kom med @MiniLi , skyller på att det är sent på kvällen.

Men det jag ville skriva som svar på ditt senaste inlägg till mig var att då borde du, även om det kanske inte är ditt huvudsakliga område innom psykologin, vara bekant med neuropsykologin och hur kemiska processer i kroppen påverkar oss i vårt beteende, våra känslor och tankar och därmed hur vi reagerar. Psykofarmaka är ju ett ganska stort resultat av neuropsykologins forskning till exempel.

 

[em-pirre]

Missade att inte mitt svar kom med @MiniLi , skyller på att det är sent på kvällen.

Men det jag ville skriva som svar på ditt senaste inlägg till mig var att då borde du, även om det kanske inte är ditt huvudsakliga område innom psykologin, vara bekant med neuropsykologin och hur kemiska processer i kroppen påverkar oss i vårt beteende, våra känslor och tankar och därmed hur vi reagerar. Psykofarmaka är ju ett ganska stort resultat av neuropsykologins forskning till exempel.

Men skärp dig.

 

[MiniLi]

Missade att inte mitt svar kom med @MiniLi , skyller på att det är sent på kvällen.

Men det jag ville skriva som svar på ditt senaste inlägg till mig var att då borde du, även om det kanske inte är ditt huvudsakliga område innom psykologin, vara bekant med neuropsykologin och hur kemiska processer i kroppen påverkar oss i vårt beteende, våra känslor och tankar och därmed hur vi reagerar. Psykofarmaka är ju ett ganska stort resultat av neuropsykologins forskning till exempel.

Självklart är jag bekant med neuropsykologi. Tillräckligt bekant för att veta att du är ute och cyklar. Ge upp bara. Det finns inga psykologiska, neuropsykologiska eller biologiska förklaringar till varför du vill vara föräldraledig medan din partner hellre jobbar första tiden. Du har helt enkelt fel.

 

[Fruentimber]

Det var precis det jag skrev om i mitt första inlägg. Skrev hur vi delat upp föräldraledigheten och varför och blev då ifrågasatt. Skrev då i ett svar att jag väldigt gärna ville vara hemma med barnet den första tiden även om inte ekonomin hade varit en fråga och att min sambo tycker det är okej efterom att han hellre är hemma med barnen när de är över ett år. I vissas öron låter det tydligen helt befängt. Men det är våra känslor och våra åsikter. Blev då ifrågasatt hur jag kunde känna så otroligt starkt för mitt barn att jag inte ville jobba. Och när det gäller allt jag skrivit om hur människan fungerar och evolutionens resultat så antog jag att vuxna människor här inne kunde se att det var grova generaliseringar och ett sätt att belysa saker ur olika synvinklar och att kunna se saker från olika perspektiv. Inte att det är det enda rätta sanningen och alla andra har fel.
Det var ett sätt att förklara mina starka känslor för mina barn. Förutom det finns det flera andra variabler som gör att jag och min sambo har den uppfattning vi har när det gäller under vilken period i barnens liv vi helst är föräldraledig med dom.
Jag tycker inte att det handlar om ojämnlikhet så länge vi båda är överens och mår bra i beslutet. Jag tror ingen skulle säga något om jag hade skrivit att pappan var hemma större delen av bäbistiden och jag hade jobbat heltid. Hade pappan tex varit arbetslös så hade vi fått göra så vare sig vi ville det eller inte. Och hade jag jobbat heltid så att inte ekonomin blev en fråga så kanske pappan varit hemma någon månad mer när jag slutat amma. Vad är det för skillnad? Vi är vuxna människor som kan fatta egna beslut. Varför ska någon annan bestämma hur vi ska fördela vår föräldrapenning? Vi skulle förlora ca 5000kr per månad på att min sambo var hemma med barnen i stället för mig. Det är den absolut största anledningen till att vi valde att jag skulle vara hemma det första året och inte min sambo. Att jag sedan verkligen ville det är ju bara ett plus. Andra familjer väljer att dela upp det efter deras förutsättningar.

Att det skulle kosta mer för staten att jag är hemma i stället för min sambo har jag svårt att se. Min sambo som tjänar mer arbetar och betalar då mer skatt än vad jag gör när jag arbetar. Och jag är hemma och får ett lägre bidrag än vad min sambo skulle ha fått om han är hemma.
Jag förstår dock att man vill få bort normen om att det är kvinnorna som ska vara hemma med barnen och att de får sämre lön pga att kvinnorna förväntas skaffa barn och vara borta stor del av arbetslivet. Det vill jag också. Som jag skrev så måste vi få vara olika men på lika vilkor. Men jag tycker fortfarande att vi som föräldrar ska ha rätt att bestämma hur vi ska vara hemma med våra barn. Andra får tycka annorlunda utifrån deras preferensram. Värre än så är det inte.

Jag har inget mer att påpeka än det som redan besvarats på detta inlägg. Du är ute och cyklar, punkt slut. Stå för de val ni gjort pga ekonomi eller vilja, men blanda inte in hittepå-förklaringar om biologi och evolution som inte ens stämmer.

 

[Lo_]

Hos oss har jag tagit ut den mesta föräldraledigheten. Inte för att inte pappan vill utan för att det har fungerat bäst ekonomiskt så. Vi hade inte klarat oss ekonomiskt om min sambo skulle vara hemma halva tiden eftersom att jag inte klarar av att jobba heltid med det yrket jag har men min sambo jobbar heltid. Nu läser jag på universitet och håller på att omskola mig till ett annat mindre fysiskt yrke för att kunna jobba heltid så småningom om när även det yngsta barnet blivit 8 år. Min sambo har även bytt jobb några gånger under tiden barnen varit små och även det har bidragit till att han inte kunnat vara föräldraledig i någon längre period.

Min sambo har dock varit föräldraledig på somrarna och vid lov för att barnen ska få vara lediga från förskola och fritids då jag själv jobbar årets alla dagar. Så han har använt dotterns alla dagar då hon blir 9 i sommar. Sonen är bara 3 så där har han dagar kvar men kommer att använda upp dom innan dom försvinner.

För oss hade det varit förödande om min sambo tvingats att vara hemma en längre period. Då hade vi inte fixat det ekonomiskt samt att jag som jobbar inom bården och därmed alla röda dagar behöver ta ut mer föräldrapenning än min sambo för att kunna vara ledig på tex julafton och midsommar och andra storhelger där barnen tycker det är viktigt att både mamma och pappa är hemma.

Visst har jag tyckt att det har varit skönt att komma bort från jobbet ett tag då det är tungt och slitigt och mycket tjafs ibland. Men lika skönt har det varit att efter 1,5 år komma tillbaka till jobbet. Jag har älskar att vara hemma under böbisperioden och jag kan inte tänka mig hur det skulle kännas att måsta börja om att jobba när barnet bara är 6 månader och fortfarande ammar. För min del är mammakännslorna alldeles för starka. Men när barnet börjar vara drygt ett år och bli lite mer självständigt så känns det lättare och till och med skönt att få komma på jobbet och ha ”semester”. För så är det, hur tungt jobbet än må vara så är det lugnare än att vara hemma med en vild snart treårig son På jobbet får man både äta lunch och gå på toa i fred och man får vila öronen från att höra ordet ”mamma” en miljon gånger per minut.

Så alla mynt har två sidor och jag tycker att det bör vara upp till varje familj att bestämma vad som fungerar bäst för dem. Det är bara den enskilda familjen som vet hur deras ekonomi och vardag fungerar, och hur dom är som personer, ingen annan. Vissa mammor vill ut och jobba direkt och andra skulle vilja vara hemma tills barnen börjar skolan. Vi är all olika så att staten ska bestämma över hur vår familj ska ta hand om våra barn tycker jag är märkligt. Jag vet ingen i vår bekantskapskrets där inte pappan har tagit ut alla fall sina egna dagar. Och absolut tycker jag att papporna ska vara hemma med barnen, men jag tycker inte att det ska styras till den grad det gör idag. Min sambo är med barnen i stort sett all sin lediga tid. Är väldigt duktig på att hitta på saker med dom, bättre än vad jag är då jag har mer behov av egentid samt har hästar som tar en del tid. Så bara för att han inte varit lika mycket föräldraledig som jag så innebär det inte att han är mindre med barnen för det.

Så du menar att jag som börjat jobba när mina barn varit sex respektive åtta månader inte har starka "mammakänslor"? Liknande kommentarer har jag fått från både kollegor och andra, gemensamt för dessa personer är att de samtliga varit kvinnor. Jag vet ju dock att jag älskar mina barn till månen och tillbaks, älskar dem så mycket att jag även vill att de ska ha en stark relation till sin andra förälder. Och deras pappa vill också vara med dem, han har haft nedräkning tills det är hans tur.

Jag tycker det är helt fel att inte dela lika och jag tycker inte att det är upp till varje familj att bestämma hur man vill använda föräldraledigheten. Förändringen går för långsamt och jag tycker vi alla är skyldiga att medverka till ett samhälle där alla får leva på lika premisser, oavsett kön.

 

[Ajda]

Absolut inte.
Jag tycker bara inte nån ska bestämma hur man väljer att dela upp föräldraledigheten sins i mellan i familjen.
(Sambon har sina 240 dagar han får ta ut när han vill, så jag är inte den som vill roffa åt mig alla dagar)

Fast ni FÅR ju dessa pengar. Klart staten bestämmer hur de drlar ut dem.
Hur kan man vara arg på att staten arbetar FÖR jämställdhet?!

ALLA som tjaffsar om att man ska få bestämma över dagarna själva är kvinnor som väljer att ta ut majoriteten av dagarna!
INGA som delar lika på dagarna håller på såhär!!!

Jag blir förbannad över hur man som kvinna kan vara så bakåtsträvnde.

Ta hela föräldraledigheten då! Men då får ni pröjsa själva! Få länder har det så bra som vi i Sverige ang föräldraledighet. Sen klagar folk! Inte klokt!

 

[Ajda]

Äsch da, männen tar ju föräldraaledigt under första älgjaktsveckan, undrar om dom hr med sig ungarna i skogen?

Och kvinnorna när de ska till Ullared.
Problemet ligger inte i om männen tar föräldraledighet vid älgjakten eller OS. Problemet ligger i att vi kvinnor inte står på oss i jämställdhetsfrågan. Vi vill vara hemma och lalla, få lägre lön och på sikt lägre pension.

 

[SaraMara]

Så du menar att jag som börjat jobba när mina barn varit sex respektive åtta månader inte har starka "mammakänslor"? Liknande kommentarer har jag fått från både kollegor och andra, gemensamt för dessa personer är att de samtliga varit kvinnor. Jag vet ju dock att jag älskar mina barn till månen och tillbaks, älskar dem så mycket att jag även vill att de ska ha en stark relation till sin andra förälder. Och deras pappa vill också vara med dem, han har haft nedräkning tills det är hans tur.

Jag tycker det är helt fel att inte dela lika och jag tycker inte att det är upp till varje familj att bestämma hur man vill använda föräldraledigheten. Förändringen går för långsamt och jag tycker vi alla är skyldiga att medverka till ett samhälle där alla får leva på lika premisser, oavsett kön.

Instämmer.

Det är så oerhört frustrerande att se att typ inget händer i den här delen och att argumenten går i cirkel. Ekonomi tycks vara det alltjämt förhärskande argumentet, vilket är så märkligt och extra frustrerande för oss kvinnor som tjänar (mycket) mer än fäderna och där ett inkomsttapp som ovan på 5000 kr känns som en droppe i havet när taket på ersättningsberäkningen ligger drygt 50 % under månadslönen och sedan endast 80 % av det ersätts t.ex. TROTS det är vi högavlönade kvinnor föräldralediga. Märkligt.

För min del är den där "vi vill välja själva"-mentaliteten moraliskt sett (alltså inte legalt, eftersom den invändningen alltid kommer) så egoistiskt att det snarare är att likställa med skattefusk. Jag har så oerhört svårt för den där kortsynta inställningen att endast se till sin egna plånbok i alla lägen, både vad gäller politik och frågor om t.ex. föräldraledighet. Har vi som samhälle helt tappat bort det större perspektivet?

 

[leoparden]

Jag var föräldraledig i 8 månader och tyckte att de sista veckorna var rätt jobbiga. Jag klättrade på väggarna och längtade efter intellektuell stimulans. 8 månader föräldraledighet på heltid var helt enkelt för länge för mig, jag hade gärna börjat jobba lite tidigare.

Nu är vår dotter snart ett år och min sambo har således varit ledig i snart fyra månader. Han fullkomligt älskar att vara föräldraledig och tycker att vi kan skaffa fler barn så att han kan fortsätta vara föräldraledig. Men, om/när vi skaffat fler barn så kommer jag trots att jag vantrivdes som föräldraledig och att han älskar det, att propsa för att vi delar lika även nästa gång. Kanske en annan uppdelning där vi går omlott istället för som vi gjort nu där en i taget varit ledig, men jag tror att det är viktigt för anknytningen och inte minst ett jämställt föräldraskap att båda föräldrarna är hemma lika mycket. Jag förstår inte argumentet med pappor som tycker att bebistiden är tråkig - jag tyckte inte heller att det var så himla kul alla dagar, men det är ju mitt barn, jag kan inte bara skippa vissa perioder för att de är tråkiga?

 

[Ajda]

Pratade med sköterskan om detta, och hennes uppfattning var att det var vanligt att pappor tyckte att spädbarnstiden var svår. Jag har också hört från mer än en pappa att första tiden är ganska tråkig och att det är roligare när barnen blir lite äldre (som i 6 mån+). Men jag tror att Lönn är nåt på spåren:

Jag tycker också bebistiden är tråkig. Men det är inget argument för att inte ta hand om barnet.
Tycker inte heller argumentet att bara för man själv är helt knockad av kärlek för sitt barn ska man få vara hemma mer av tiden. Man är två föräldrar till barnet som satt det till världen. Båda ska ta lika mycket ansvar för det.

 

[leoparden]

Jag tycker också bebistiden är tråkig. Men det är inget argument för att inte ta hand om barnet.
Tycker inte heller argumentet att bara för man själv är helt knockad av kärlek för sitt barn ska man få vara hemma mer av tiden. Man är två föräldrar till barnet som satt det till världen. Båda ska ta lika mycket ansvar för det.

Skönt att höra att fler känner som jag. Jag kan känna mig väldigt dålig som inte älskade att sitta i timmar i soffan och amma, så som man ”ska” känna. Jag längtar fortfarande tills hon blir så pass stor att man kan börja hitta på mer aktiviteter och prata mer med henne.

 

[Lo_]

Skönt att höra att fler känner som jag. Jag kan känna mig väldigt dålig som inte älskade att sitta i timmar i soffan och amma, så som man ”ska” känna. Jag längtar fortfarande tills hon blir så pass stor att man kan börja hitta på mer aktiviteter och prata mer med henne.

Du är inte ensam, jag fick stundtals panik av allt stillasittande. Har lämnat barnen från dag 1 för att sköta min häst och vara ensam ett par timmar. Och fördelen med det är ju att pappan fått hitta sina egna lösningar då jag inte kunnat rycka in när barnen varit ledsna.

 

[Kilauea]

Vet du, det är helt okej att bara hålla sig till ”för att vi ville”. Man måste inte hitta på långsökta låtsasargument. Du var ju inte ens ifrågasatt initialt utan jag frågade efter dina reflektioner. Sen blev du ifrågasatt eftersom du började skriva saker om biologi, evolution och psykologi som är inkorrekt.

Det finns inget vedertaget inom psykologin som stödjer dina påståenden.
/Legitimerad psykolog och forskare inom psykologi.

Men så fort nån skriver"för att vi vill(e)" får den personen massa skit för det. För att deras familj inte delat lika. Fastän de inte ville.

 

[Ajda]

Men så fort nån skriver"för att vi vill(e)" får den personen massa skit för det. För att deras familj inte delat lika. Fastän de inte ville.

Fast i grund och botten handlar alla ojämställda lösningar på föräldraledigheten "för att vi ville". Folk säger att det handlar om pengar. Ja absolut kan man få det lite sämre ekonomiskt när männen går på f-ledighet eftersom de ofta tjänar mer än oss kvinnor. MEN, hur lång tid handlar det om? 1 år, max! (Få kan vara f-lediga 2 år). Vill man dela lika och vara hemma med sitt barn så går det att lösa! Man får snåla helt enkelt.