mian1
Trådstartare
Behöver "snälla" svar och inte sågningar, för det här är en jobbig fråga för mig!
Nu i december var det 5 år sedan jag köpte Eloise. Drömmen om en egen häst och så blev det en konstig sådan, oinriden och sparsamt hanterad. Jag ville ge henne en chans och maken övertalade mig. Hade hon varit häst med problem så hade det nog blivit annorlunda. Nu är vi tveksamma till om hon ens kan kallas häst eller om hon är helt medveten om att hon är en. Det gör allt mycket svårare.
Hon är i alla fall en go och glad häst, trygg och orädd. För det mesta är det roligt att rida henne, men jag undrar alltid om något kommer att hända. Det "händer" sällan något och hon är lydig, men det är så få saker som hon kan, så få kommandon.
Jag ville inte ha någon häst att träna och kämpa med, letade inga utmaningar. Jag ville ha en snäll, brun häst som jag kunde rida i skogen med och gärna en som gick att rida ut på ensam. Att träna häst är jobbigt och det jobbigaste är att ha någon form av motivation eller i vissa fall att ens veta hur jag ska göra. Tränare har vi provat, men det funkar inte. Clinic ska jag åka på som åskådare.
Nu har jag i vilket fall lagt upp en 10-veckorsplan och den ska starta antingen första februari eller första mars beroende på hur det går med bygget av min ridbana. (Anledningen till att hästarna står är dels för att de brukar få semester två månader på vintern och dels att jag nyss fött barn). De 10 veckorna ska jag verkligen anstränga mig. Jag vet inte hur jag ska motivera hästen till ridning i inhägnad för hon älskar att få komma ut. På något sätt ska det väl gå och som belöning kan hon få en liten tur ensammen på promenad så kan vi väva in lite ensamhetsträning också.
Den stora frågan är vad vi gör om det efter de 10 veckorna inte gett något resultat eller ifall resultatet inte är positivt. Vad gör jag om jag efter 10 veckor står kvar på samma nivå och om jag fortfarande inte tycker att ridningen funkar?
Jag vet att många tycker att jag ska ta bort henne för att hon är konstig, men det är mitt sista alternativ även om det diskuterats. Min man vägrar att ens tänka den tanken, men han slipper ju träna henne utan bara pysslar och det är ju inget problem. Sälja hästen är inte ett alternativ och jag är ytterst tveksam till att hon accepterat att bara vara sällskapshäst i hagen. Plus att jag faktiskt vill rida och har inte råd med tre stora hästar. Vår andre häst är 22 år och kommer inte att hålla i all evighet. Honom kan man inte rida ut själv på och även om vi tränar så ofta vi kan på ensamhet så är han väl gammal att börja traggla med nu.
Vad finns det för alternativ för hästen? Finns det några alls? Hon går att promenera med, men det är en häst som är 165 cm hög och som har långa ben och mycket energi. En långpromenad för mig är ingenting för henne.
Tömkörning eller att försöka sig på att köra in henne kan man glömma. Hon vill se sin människa och hon vill gå nära, brevid eller bakom.
Så OM jag bestämmer mig för att inte rida henne mer - vad ska jag då göra? För jag har inte längre tid, ork och lust att hålla på så som vi gjort hittills. Vill inte längre ta några stora risker, om jag känner att ridningen skulle vara en sådan. Vi har inte tränat så intensivt hittills för det jag vill är att lufsa runt i skogen. Så dessa 10 veckors träning får bli en "sista chans". Och då vill jag ha en plan för vad vi ska göra med henne ifall mitt beslut blir att inte fortsätta att rida henne.
(Avlivning är som sagt mitt sista alternativ så ni som anser att det är vad jag ska göra behöver inte svara. Just nu känns det jobbigt ändå. Ett avlivningsbeslut är mitt och makens och det tar vi om vi känner att det är absolut nödvändigt.)
Nu i december var det 5 år sedan jag köpte Eloise. Drömmen om en egen häst och så blev det en konstig sådan, oinriden och sparsamt hanterad. Jag ville ge henne en chans och maken övertalade mig. Hade hon varit häst med problem så hade det nog blivit annorlunda. Nu är vi tveksamma till om hon ens kan kallas häst eller om hon är helt medveten om att hon är en. Det gör allt mycket svårare.
Hon är i alla fall en go och glad häst, trygg och orädd. För det mesta är det roligt att rida henne, men jag undrar alltid om något kommer att hända. Det "händer" sällan något och hon är lydig, men det är så få saker som hon kan, så få kommandon.
Jag ville inte ha någon häst att träna och kämpa med, letade inga utmaningar. Jag ville ha en snäll, brun häst som jag kunde rida i skogen med och gärna en som gick att rida ut på ensam. Att träna häst är jobbigt och det jobbigaste är att ha någon form av motivation eller i vissa fall att ens veta hur jag ska göra. Tränare har vi provat, men det funkar inte. Clinic ska jag åka på som åskådare.
Nu har jag i vilket fall lagt upp en 10-veckorsplan och den ska starta antingen första februari eller första mars beroende på hur det går med bygget av min ridbana. (Anledningen till att hästarna står är dels för att de brukar få semester två månader på vintern och dels att jag nyss fött barn). De 10 veckorna ska jag verkligen anstränga mig. Jag vet inte hur jag ska motivera hästen till ridning i inhägnad för hon älskar att få komma ut. På något sätt ska det väl gå och som belöning kan hon få en liten tur ensammen på promenad så kan vi väva in lite ensamhetsträning också.
Den stora frågan är vad vi gör om det efter de 10 veckorna inte gett något resultat eller ifall resultatet inte är positivt. Vad gör jag om jag efter 10 veckor står kvar på samma nivå och om jag fortfarande inte tycker att ridningen funkar?
Jag vet att många tycker att jag ska ta bort henne för att hon är konstig, men det är mitt sista alternativ även om det diskuterats. Min man vägrar att ens tänka den tanken, men han slipper ju träna henne utan bara pysslar och det är ju inget problem. Sälja hästen är inte ett alternativ och jag är ytterst tveksam till att hon accepterat att bara vara sällskapshäst i hagen. Plus att jag faktiskt vill rida och har inte råd med tre stora hästar. Vår andre häst är 22 år och kommer inte att hålla i all evighet. Honom kan man inte rida ut själv på och även om vi tränar så ofta vi kan på ensamhet så är han väl gammal att börja traggla med nu.
Vad finns det för alternativ för hästen? Finns det några alls? Hon går att promenera med, men det är en häst som är 165 cm hög och som har långa ben och mycket energi. En långpromenad för mig är ingenting för henne.
Tömkörning eller att försöka sig på att köra in henne kan man glömma. Hon vill se sin människa och hon vill gå nära, brevid eller bakom.
Så OM jag bestämmer mig för att inte rida henne mer - vad ska jag då göra? För jag har inte längre tid, ork och lust att hålla på så som vi gjort hittills. Vill inte längre ta några stora risker, om jag känner att ridningen skulle vara en sådan. Vi har inte tränat så intensivt hittills för det jag vill är att lufsa runt i skogen. Så dessa 10 veckors träning får bli en "sista chans". Och då vill jag ha en plan för vad vi ska göra med henne ifall mitt beslut blir att inte fortsätta att rida henne.
(Avlivning är som sagt mitt sista alternativ så ni som anser att det är vad jag ska göra behöver inte svara. Just nu känns det jobbigt ändå. Ett avlivningsbeslut är mitt och makens och det tar vi om vi känner att det är absolut nödvändigt.)
