Om det inte går -vad gör jag då? långt

Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Hon var hos en av Sveriges bästa western/NH-inridare och resultatet blev under rådande förutsättningar bra. Hon tvärvägrade vissa saker, var nonchalant och visade ingen vidare respekt. Bland annat vägrade hon att springa i ridhuset och då personliga utrymmen inte finns kunde inridaren springa rakt på henne utan att hon reagerade. Hon var öht jobbig!
De tränare jag har haft hemma har jag marktränat för. Att flytta undan hästen är inga problem, men att longera är ett problem om inget staket finns som hon kan springa efter. Så vi har fått fint beröm fram tills longeringsövningen då hästen vägrat och inte förstått, tränaren ska visa hur jag ska göra, hästen reser sig och sen är det tack och adjö.
Finns staket att springa längs vid löslongering så är hästen jätteduktig, tycker i alla fall jag.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Börja om från ruta ett. Hästen verkar mycket omogen och felaktigt/dåligt inriden.
Jag tänker automatiskt toleransträning ang. skänklar och annat som hon inte klarar av.
Hästar som blitt hanterade så sent blir ofta så här. En del blir aldrig riktigt 'bra'.
Nu tycker jag nån med mer erfarenhet än mig kan fortsätta...
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Det konstanta trycket mot nacken när hon har träns är att nackstycket sitter ihop med bettet och då trycker mot hennes nacke. Samma sak om hon binds upp i kort grimskaft. Det är däremot inga problem att få henne att böja nacken eller att flytta sig undan fysiskt eller psykiskt tryck.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Om hon inte är mogen vid 12 års ålder - kommer hon då någonsinn att bli det? Kanske har jag då rätt i mina funderingar om hon verkligen är lämplig som ridhäst? Och om hon inte är lämplig och aldrig kommer att bli det, vad kan vi då göra istället för att ändå aktivera henne? För jag tycker väldigt mycket om hästen och vill ha henne kvar, men oavsett ridning eller ej så kräver hon aktivering.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Antar att köra in henne inte är att tänka på heller?

Hästen var alltså oinriden när du köpte den som sjuåring?
Fick du nån förklaring till det?
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Hästen har säkert förutsättningar att kunna mogna med rätt träning. Kanske aldrig som en 'vanlig' häst men bättre. Hon verkar ha fölbeteendet kvar och det är nog summan av att hon lämnats ensam med sin mamma så länge. Har ej erfarenhet att uttala mig om bra träning där. Det där med tryck kan du säkert träna bort mer, kanske aldrig helt...
Hennes träning kommer garanterat att ta massor av tid. Har du den? Om inte får du som jag skrev tidigare acceptera henne som hon är eller avliva henne.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Jag var ju medryttare till hästens mor så jag var där och träffade dem varje dag. Anledningen att hon inte tränades och blev inriden var nog främst att hon var så stor och så egensinnig. Plus att ägarinnan hade dåligt med tid och att hästen lärt sig en massa ofog och blev farlig. Tryckte upp folk i väggen, jagades i hagen och vände och kickade efter den som försökte leda henne. Och så stod hon på bakbenen.

Det var ENBART av nostalgiska skäl jag köpte hästen!!! Jag fick henne för 3000:- och hade sparat ihop en budget för inridningen. Stallplats fick vi inte i det område hästen kom ifrån för hennes rykte var inte det bästa. Egentligen var det meningen att hon skulle säljas till ett gott hem efter inridningen. Det var aldrig tänkt att jag skulle rida henne. Men vad gör man? Har jag köpt henne så känner jag att jag har ansvar för henne.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Tryckträning håller vi ständigt på med. Det tog två år innan hon accepterade att vi ledde henne i grimman, utan grimskaft. Innan dess så slängde hon sig för att man skulle släppa. Nu kan hon dessutom stå uppbunden i längre grimskaft.

När hon var unghäst fastnade hon med grimman i låset till boxdörren då hon tillfälligt stod i boxen med grimman på. Hon satt så hårt fast att hon fick skäras loss och efter det dröjde det länge innan det gick att ta på grimma igen.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Vilken härlig häst att få syssla med! Inte för att vara märkvärdig eller kaxig, men det var min spontana reaktion, när jag läste ditt svar. En häst som tar initiativ, har åsikter och stort självförtroende och förmodligen är intelligent. Så mycket roligare än mähän.

Jag begriper på din beskrivning, att hon är svår för tränare, vana vid ”vanliga” hästar. Du nämner att hon var hos ”en av Sveriges bästa western/NH-inridare” med viss framgång. Vem är det (initialer eller PM:a, tack :) )?
Du har inte funderat på att gå en NH-kurs själv? I det här fallet tror jag, det skulle kunna göra stor skillnad för dig. Som så ofta ligger nog svaret på problemen i markarbete, snarare än på hästryggen. Kolla på NNHA:s hemsida.

Några reflektioner på ditt svar: Gosa och leka med ett föl/unghäst är inget fel, tvärtom. Fel blir det, om man inte samtidigt visar gränser och ställer krav. Precis som med barn!
Fr a verkar det som om man missat hanteringsträningen?
Att föltugga och vilja vara nära har nog samma grund, nämligen att hon lärt sig att komma undan obehag den vägen. Mycket bekvämare än att ”slåss” för sitt utrymme.

Någonting jag lärt mig är, att gå runt sådant som ett djur vägrar att vara med om. Visst kan man driva sin vilja igenom, men varför? Bättre att syssla med det hästen accepterar, pröva lite nytt då och då, och så småningom smyga in det som hästen protesterat emot. Då går det förmodligen bättre, och tillfredsställelsen att man fått hästen med på noterna i st f tvingat den, är skön.

Behåll för allt i världen hästen, lägg mycken social tid, bygg upp er relation, och försök hitta knapparna!

LIA
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Hej!
Jag tycker mig känna igen mig på dina problem med din häst.
Innan du sätter igång med allt så tycker jag det är viktigt att du har bestämt dig för:
-Vad du vill med din ridning, följer du hästen så långt den kan komma eller vill du följa dig själv?

Om du har valt att följa dig själv, det vill säga utvecklas mera kanske inom tävling (mer än du redan gjort..?) så kommer det antagligen inte fungera med din nuvarande häst.

Väljer du att följa hästen och rida på den nivå som funkar för din häst så blir det antagligen att börja om helt från början.

Först och främst verkar det som du själv skriver att din häst inte är van vid andra hästar.Din häst har helt enkelt inte fått vara häst alls.
En god idé hade varit att låta din häst "skrota" mer eller mindre under ett år. Under tiden låter du honom gå i en rätt stor flock med hästar på en rejäl bit mark. Försök låta han gå ute året om, i fall du kan fixa lösdrifts stall. Låt honom hitta tillbaka till att vara "häst". Eller rättare sagt lära sig att bli häst. Kanske ett gäng äldre eller "mognare" hästar hade kunnat vara ett bra sällskap för honom?

Besök honom varje dag.Använd hästarnas språk, kroppsspråket! Få honom att respektera dig och visa att han litar på dig helt och fullt (det gör han säkert till stor del redan..)
Under tiden så är det bra med lite ledövningar också. Gå i hagen. Ta gärna med dig utrustningen och gör ledövningar med alla saker på. Om han försöker krångla till det så visa att du inte accepterar det om du så måste göra det 700 gånger. Överraska honom. Förnya dig.

Om han efter den här tiden förhoppningsvis blivit lite mer "hästlig" så ta hem honom (om du inte kunnat ha honom hemma..) och låt honom gå med samma sorts hästar. Forstätt med övningarna nu längst skogsvägar och gör precis samma saker som förutom. När det är dags att sitta upp tycker jag att du ska kräva att tex. din sambo leder din häst. Sitt upp och använd som vanligt stigbyglar.Försök vara stilla och låt tyglarna hänga fritt.
Skritta några meter åt varje håll varje dag.
Avancera med att skritta länge och att korta upp tyglarna bitvis.
Skritta lite själv.Lägg till skänklarna lite lätt..
Du kan fortsätta med små bitar i taget.
Viktigast av allt är att det hela är kravslöst. Både du och din häst måste känna att det här är enkelt, det fixar vi!

Vägen hit kommer säkert inte vara det minsta lätt, med tanke på att din häst har levt det liv den gjort och dessutom att hästen i fråga ridits in så sent.

Kanske att ni i allafall kan få trevliga ridturer till slut, men kanske kravslöst.Men ändå fungerande.

Jag hoppas att allt löser sig för er.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Där sa du massa bra men jag håller inte med om att hon absolut ska behålla hästen. Alla hästar passar inte alla och det ska vara roligt att rida. En 12-årig häst som v e t att den kan ta kommandot när den vill är inte rolig att rida. Dessutom låter det som mian1 provat det mesta och hon har ju haft hästen i 5 år.

Jag har också en sån där "härlig" häst hemma för många tycker ju det är sååå intressant med problemhästar men när det väl kommer till kritan så vill ingen ta sig an honom. Det är ett steg fram och två steg bak hela tiden och jag vet hur det är att börja misströsta.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Där sa du massa bra men jag håller inte med om att hon absolut ska behålla hästen.
Sagt mot bakgrund att hon verkar vilja behålla hästen, men har svårt att hitta rätt med den.

En 12-årig häst som v e t att den kan ta kommandot när den vill är inte rolig att rida.
Nej, den är inte rolig ur någon aspekt. Men det GÅR att vända på kuttingen.

Dessutom låter det som mian1 provat det mesta och hon har ju haft hästen i 5 år.
För mig så låter det som om hon provat mycket men inte allt. Gradskillnad!? ;) Försökte i mitt inlägg hitta nya(?) vinklar. Jag tror (har ju aldrig träffat hästen!), att det finns goda möjligheter att få ordning på deras förhållande, men att det förutsätter nya tag från Mias sida. Det ÄR annorlunda och tuffare, men också tacksammare, om man springer på en stark hästindivid.

LIA
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

LIA skrev:
Vilken härlig häst att få syssla med! Inte för att vara märkvärdig eller kaxig, men det var min spontana reaktion, när jag läste ditt svar. En häst som tar initiativ, har åsikter och stort självförtroende och förmodligen är intelligent. Så mycket roligare än mähän.

Jag begriper på din beskrivning, att hon är svår för tränare, vana vid ”vanliga” hästar. Du nämner att hon var hos ”en av Sveriges bästa western/NH-inridare” med viss framgång. Vem är det (initialer eller PM:a, tack :) )?
Du har inte funderat på att gå en NH-kurs själv? I det här fallet tror jag, det skulle kunna göra stor skillnad för dig. Som så ofta ligger nog svaret på problemen i markarbete, snarare än på hästryggen. Kolla på NNHA:s hemsida.

Några reflektioner på ditt svar: Gosa och leka med ett föl/unghäst är inget fel, tvärtom. Fel blir det, om man inte samtidigt visar gränser och ställer krav. Precis som med barn!
Fr a verkar det som om man missat hanteringsträningen?
Att föltugga och vilja vara nära har nog samma grund, nämligen att hon lärt sig att komma undan obehag den vägen. Mycket bekvämare än att ”slåss” för sitt utrymme.

Någonting jag lärt mig är, att gå runt sådant som ett djur vägrar att vara med om. Visst kan man driva sin vilja igenom, men varför? Bättre att syssla med det hästen accepterar, pröva lite nytt då och då, och så småningom smyga in det som hästen protesterat emot. Då går det förmodligen bättre, och tillfredsställelsen att man fått hästen med på noterna i st f tvingat den, är skön.

Behåll för allt i världen hästen, lägg mycken social tid, bygg upp er relation, och försök hitta knapparna!

LIA

Ja, hon är härlig, men ibland blir hon för mycket. Inte som kompis, men som ridhäst.

Ang. leka och pyssla med fölungar så håller jag med dig, men ändå inte. Klart att fölet ska hanteras och umgås med människor, men förutom att det ska lära sig klara regler för hur umgänget ska gå till så bör det ju även umgås med andra hästar. Det umgänget bör ju vara viktigare. Att först lära sig vem man själv är och sedan vilka tvåbeningarna är.

Föltuggandet är helt klart ett smart drag och inget annat. Hon blir ju omhändertagen och vem kan ge sig på ett tuggande litet föl?

Det hästen inte vill övar vi ofta på. Lite i taget. Så som att vi nu kan leda henne i grimma utan att hon försöker slita sig loss. Vet hon vad jag ber henne om så är det ganska få saker som hon inte vill. Förstår hon inte så blir hon helknäpp om man inte stannar upp helt och tar det hela i ultrarapid. Känner hon att hon är trängd och tvingad att göra något som hon inte förstår så vill hon slita sig loss.
Och eftersom vi behövde träna på ALLT i början så tog jag de viktigaste sakerna först - en och en. Sånt som fungerade fast inte på det sätt jag önskade fick helt enkelt vänta. Som de långa tyglarna t.ex. Hon funkade ju jättebra att rida på långa tyglar så då kändes det viktigare att ta itu med fart & riktning.
Sladdrandet har blivit bättre allt eftersom hon lärt sig att bära sig. I början släpade hon nosen i backen och var hur ostabil som helst. Fast fortfarande går det i kors och tvärs och det är ett helt företag att få henne att hålla en någorlunda rak kurs på vägen. Allt annat än vägen är ju intressant.


I går kväll hade vi en lång diskussion om vad vi ska göra. Maken rider inte, inte ens sin promenadponny då den blivit för pigg för honom, men han älskar vår stora häst. Just nu står de två nere i hagen tillsammans och bränner ris efter att maken gallrat i skogshagen :love:
Jag är fortfarande tveksam till om jag har lust att rida henne mer, samtidigt som jag inte tror att jag på allvar skulle kunna låta bli. Vi har ju promenadponnyn som är en sådan häst som jag borde rida. Tänk om jag hittat en passande medryttare åt Monstret och kunde rida valacken själv. Men jag tror att jag skulle sakna henne trots allt.
Vi kom i alla fall fram till att jag ska försöka själv ett tag till och så ska vi se om vi kan få bokat in en månad eller två hos en tillridare. Problemhästtränaren har vi stort förtroende för och kan han tänka sig att ta sig an hästen och dessutom ha mig där en eller två gånger i veckan så får det bli så. Då har vi också lite tid på oss att hitta en beteskompis åt valacken för han kan ju inte stå ensam.




Jag ska PMa om vem som red in henne!
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Oj vad jobbigt det där låter! En fundering jag har: Hur utvecklas hjärnan på en häst som inte får tillräcklig eller adekvat stumulans? En hjärna - djurs eller människas, måste faktiskt tränas, och i rätt tid. Om jag förstått det rätt så är det en häst som växt upp under onormala förhållanden. Om en människa inte får stimulans i tidig ålder, inte fått lära sig samarbeta, inte accepterat att inte vara "världens medelpunkt" osv inträder oftast en social störning - utvecklingsstörning helt enkelt. Kan det vara så med din häst tror du?
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Det där svaret antar jag skulle varit till Mian1 och inte till mig?
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Elektron skrev:
Jag är inte lika övertygad om att det går.

Som ett välridet ridskolehalvblod är jag helt övertygad om att hon aldrig blir! Jag trodde nog inte ens att vi skulle lyckas få henne så långt att det gick att rida på henne eller att hantera henne utan risk för livet.
Frågan är hur långt man kan träna henne. Och det kan nog ingen svara på. Lika väl som att ett par veckor på tillridning hade gjort susen och löst en massa "stopp" vi har, lika väl kan vi få precis samma häst tillbaka eller kanske t.o.m. en häst med ännu fler problem.
Om man i förväg kunde veta så hade det varit lätt att avgöra om jag kunde acceptera en sådan ridhäst som min häst hade maxkapacitet att bli. Sen fick det kosta vad det kosta ville i tid och pengar. Nu kan jag omöjligt veta om jag även i fortsättningen, med eller utan hjälp, bara stångar pannan blodig med en omöjlig uppgift. Jag kan också omöjligt veta om lösningen till problemen kanske bara ligger ett par träningspass bort.


Kan också tillägga att tävlande inteär vad jag är ute efter. Mitt mål är att ha en trygg och pålitlig promenadhäst.
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

mian1 skrev:
Jag får försöka det med ;)

Allt det här låter som om hästen inte har fattat vem av er som är ledaren än. Det kan gå bra från marken men från ryggen sker ju allt på hennes villkor. Kan hon "stoppkommando" från marken så börja i skritt när du sitter på o stanna henne..OFTA! Hitta på nya saker hea tiden så hon aldrig hinner hitta på nåt bus. O så fort hon drar iväg se till att det blir väldigt obehagligt för henne. Släng dej bakåt med full kraft eller dra tag hårt i en tygel så hon går in på en volt o när du har henne på volt pressar du henne att galoppera ett antal straffvarv. Bockar hon så dra till henne ordentligt med spöet om det går så hon lär sig att varje dumhet hon gör ger ett obehag. Min häst har nämligen oxå varit såhär men inte lika mkt när jag satt på. Han var det bara när jag var på backen och då sparka han o drog så fort det blev jobbigt eller han var uttråkad. Nu skulle han aldrig få för sig att göra något sånt igen! Lycka till med henne nu ;)
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Okej, hästen är frisk och inte halt och kan faktiskt vissa saker.

Jag skulle rekommendera dig att gå på kurs för Craig Stevens.
Men inte på din häst, utan på en lånad häst.
Så att du lär dig hur vanliga hästar reagerar på olika stimuli.
Du borde också rida för Bent Branderup eller för någon av hans elever.
Inte heller det på egen häst.

Dessa instruktörer och ryttare använder helt andra hjäper än vad man vanligen lär sig på ridskola, och du skulle nog behöva en mycket stor och varierad bukett av olika hjälper att plocka bland.
Kläm in någon Westerntränare också, men rid INTE på din egen häst.

Sedan så tar du något som hästen faktiskt kan.
Löslongering funkar ju tydligen.
Bygg en roundpen, det är inte så svårt.
Och så lär du hästen röstkommandon för allt du vill att den skall göra.

När dina röstkommandon fungerar så får du väl rida på dem samt experimentera på vad annat som fungerar av det som du lärt dig av ovanstående tränare.

Man behöver inte rida på tyglarna alls för att kunna få ordning på ridningen.
Och man behöver inte använda skänklar alls om hästen inte gillar det.
Det finns massor av andra sätt, bara man har öppna sinnen och litet fantasi.

Prova att träna för John Rickets också.

Jag kan inte tycka att problemet skulle vara olösbart.
Dags att komma på besök och äta middag samt analysera häst och krama bebis kanske?
 
Sv: Om det inte går -vad gör jag då? långt

Du är så välkommen, det vet du! :)

Bebisen är stor anledning till att jag har tagit mig en ordentlig funderare angående hästen. Det som förändrats mest med att bli mamma har varit att jag inte längre känner att vissa saker är värda besväret. När jag nu har alldeles fantastiska ridvägar, eget stall med fina hagar osv. så vill jag inte ha en häst som man får träna, kämpa med, träna igen och få ett knapphändigt resultat. Jag vill ha en promenadhäst som jag kan ta en tur med på de fina ridvägarna och ha tid att njuta av både ridtur och natur.
Jag är inte rädd för hästen, men jag har blivit less!
 

Liknande trådar

Ridning Hej! (det kanske är fel tråd men hoppas att det är ok) Min dotter har vid två tillfällen denna termin ramlat av en häst som har...
Svar
10
· Visningar
543
Senast: Roheryn
·
Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
33
· Visningar
2 993
Senast: iNHALE
·
Träning Ni som har två eller fler hästar och ”vanligt” jobb/familj, hur lägger ni upp aktiveringen av hästarna? Har ni några smarta idéer/tips...
Svar
12
· Visningar
1 334
Senast: Miiikaela_
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
7 522
Senast: Juli0a
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Senast tagna bilden XV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp