Om du skulle skriva en...

[Plantan]

Flickan rosslar, hon hade jord och grus i munnen, men fortsatte gnaga sig genom rötterna i marken, hon måste komma ut!

 

[Caoimhe]

Jag hittade ett par till på min gamla dator. Enligt datumen på dokumenten så var jag 15 när jag skrev dessa, så fy skam kanske de inte är? (Och förlåt, jag fuskar igen. Jag tycker helt enkelt att det andra utdraget passar bättre i sin helhet.)

When the rumours concerning the young lady Ariana Freegard’s wellbeing started circulating in the small village of ---, it was with subdued voices.

---

There is this ability that seems to run in the blood of famous people, where they just happen to say the wittiest line of their lives the very moment before they die. These lines, those last words of their existence, have a great impact for generations to come – memorialized and recited decades after their deaths. This may be because of the complete irony of it. For example; Dominique Bouhours, the French grammarian, said “I’m about to – or I am going to – die; either expression is used.” Though I have to say I prefer Leonhard Euler’s simple “Ich sterbe”, translation I am dying, just because it’s goddamn genius to say such a thing and actually be correct. It just happens once, if you know what I mean.

Mine? Well, I can’t say I am very proud of them, and they certainly won’t make me famous. “Fuck off” might not be the most charming last words, but at least they came from the heart.

 

[Plantan]

Jag hittade ett par till på min gamla dator. Enligt datumen på dokumenten så var jag 15 när jag skrev dessa, så fy skam kanske de inte är? (Och förlåt, jag fuskar igen. Jag tycker helt enkelt att det andra utdraget passar bättre i sin helhet.)

When the rumours concerning the young lady Ariana Freegard’s wellbeing started circulating in the small village of ---, it was with subdued voices.

---

There is this ability that seems to run in the blood of famous people, where they just happen to say the wittiest line of their lives the very moment before they die. These lines, those last words of their existence, have a great impact for generations to come – memorialized and recited decades after their deaths. This may be because of the complete irony of it. For example; Dominique Bouhours, the French grammarian, said “I’m about to – or I am going to – die; either expression is used.” Though I have to say I prefer Leonhard Euler’s simple “Ich sterbe”, translation I am dying, just because it’s goddamn genius to say such a thing and actually be correct. It just happens once, if you know what I mean.

Mine? Well, I can’t say I am very proud of them, and they certainly won’t make me famous. “Fuck off” might not be the most charming last words, but at least they came from the heart.

Hur kommer det sig att du skriver på engelska?

 

[Caoimhe]

Hur kommer det sig att du skriver på engelska?

Jag är en typisk anglofil. Dessutom började jag läsa engelska böcker rätt så tidigt, och insåg snabbt vilka brister det finns i svenska översättningar (speciellt när det kommer till ungdomsromaner). Sedan föll det sig rätt naturligt att skriva på engelska. Jag tycker dialogerna blir mer trovärdiga när jag skriver på engelska, och mest stela i min svenska. Och så tycker jag att det är kul att skriva på engelska, såklart!

En annan faktor är väl mitt intresse att skriva fanfiction. Publiken blir lite större när man skriver på ett språk som många förstår.

 

[Miljon]

Oj. Mina första meningar är ofta rätt kassa, sedan växer storyn fram ganska snabbt, men just allra första meningen är jag dålig på. Ganska ofta brukar jag dessutom ändra den efterhand när jag lärt känna personen/personerna och miljön lite bättre.

Men om jag nu skulle sätta mig rakt upp och ner och börja skriva så skulle det kanske bli något i stil med
Solens strålar letar sig in mellan springan i de fördragna gardinerna och kittlar mig mjukt i ansiktet.
eller
Jag står mitt i ett hav av människor som trycker och knuffas från alla håll, jag har tappat bort min bästa vän och bara några meter framför mig står gitarristen och river av ett solo.

Jag skriver mest ganska lättsamma ungdomsromaner och noveller

 

[mandalaki]

Flickan rosslar, hon hade jord och grus i munnen, men fortsatte gnaga sig genom rötterna i marken, hon måste komma ut!

Du bör nog gå några skrivarkurser innan du gör allvar av det där

 

[Plantan]

Du bör nog gå några skrivarkurser innan du gör allvar av det där

Ha ha ha! Ja, Jag är bara ute efter rafflande börjor! Här blir inga böcker skrivna! Tycker det är så många snälla och fina förslag, jag vill sparka igång rejält! Nu kom jag på en ny förresten! Se nästa inlägg!

 

[Plantan]

Hon satt fast som i ett skruvstäd, mannens ögon lös av ondska, han skrapade med eggen mot hennes kind och hon tänkte i panik när hon såg kniven matta yta; vi måste byta diskmaskin!

Vad tror du om den då, @mandalaki ?! En riktig nagelbitare, eller hur?

 

[Miljon]

Jag kom på en till början idag när jag satt i bilen i snöovädret:

Hon kände hur bilen spann loss i snömodden och skräcken grep tag om hennes inre. Bakom hennes lilla blå bil dundrade lastbilen snabbt allt närmre.

 

[Frokennordberg]

Hon visste inte riktigt varför hon gjorde det hon gjorde, men på något sätt visste hon ändå att hon var tvungen.

 

[Gabbi]

Flickan rosslar, hon hade jord och grus i munnen, men fortsatte gnaga sig genom rötterna i marken, hon måste komma ut!

Tempus, tempus. Händer det nu eller har det hänt?

 

[Smulu]

Kvinnan satte sig ner vid skrivbordet och funderade över hur hon skulle börja brevet.

 

[Araminta]

Jag började en skolnovell med orden "Köp tio liter mjölk och dränk dig själv i badkaret!". Den blev betydligt mer balanserad efterhand

 

[Snurrfian]

Tempus, tempus. Händer det nu eller har det hänt?

Suck det där eländes tempus... En av anledningarna till att jag aldrig kommer att skriva några böcker...

 

[Plantan]

Tempus, tempus. Händer det nu eller har det hänt?

Hon får gnaga i en evighet! Det händer lixom hela tiden! För ganska länge sen började hon men gnager fortfarande! (Vilken jäkla skitbok, efter den början skulle inte jag fortsätta läsa! Det är ju fördelen med en rivstart, man ser på en gång vad det är för skräp!)

"Händer det nu eller har det hänt? Det är ju ett hittepå! Inget kidnappningsdrama expressen skriver om! Klart det inte händer, eller har hänt? (Obs, självironi, tror jag att det kallas... kallar, kallare?)

Alltså, det var autokorrekten! Jag skrev "Flickan rosslade" men -de byttes ut mot -r! (Ingen kommer att tro mig! ) Autokorrekten på plattan bråkar ihjäl mig! Skulle skriva ett meddelande till en bekant jag inte haft kontakt med på länge, och skrev "Xxx, mycket fiender". Kan ju uppfattas som lätt skruvat men upptäckte det i tid.Det skulle vara namnet Xxx och "my friend"!

 

[Plantan]

Kvinnan satte sig ner vid skrivbordet och funderade över hur hon skulle börja brevet.

... och funderade över hur hon skulle börja... boken! Så klart!

 

[Killaloe]

Vad är det för fel på "det var en gång"? så hade jag lätt börjat en bok

 

[stjarnhimmel]

Flickan rosslar, hon hade jord och grus i munnen, men fortsatte gnaga sig genom rötterna i marken, hon måste komma ut!

Läskigt!
Är hon instängd i en håla i marken?

 

[Luff]

Fångad i sin egen värld. För hon hade själv gjort alla val.

 

[Plantan]

Läskigt!
Är hon instängd i en håla i marken?

Svårt att veta. Kan vara en liten flicka på dagis som försöker gnaga sig ut under staketet oxå... eller kan det finnas fler varianter? En kaninflicka som vill komma ur sin bur?

Eller så är det den där mannen... Han som väntat länge i kvarteret där flickan brukade vara, studerat henne, lett mot henne när hon passerat på väg från lekparken och hem. Han hade alltid haft en påse med lösgodis i ena fickan och ett glittrigt rosa katthalsband i den andra. Alltid redo för att göra det som måste ske, det som var skrivet i stjärnorna och det var flickans eget fel. Det var hon som skulle få följa med honom, han hade sett det i hennes ögon och när hon sprang över gräset. Hon förtjänade det. För han visste att hon sprang så för att håna honom. Hon hade rört sig så lätt, men det var inte hennes tur att få göra det nu. Och när han såg henne ensam komma strosande började han att känna efter i sina fickor. Han backade sakta in bakom ett buskage och tog upp det ur fickan. Han lindade det mellan sina bägge händer, drog det hårt mellan dem. Ett rep...