Om föräldraförsäkring (utbruten från Söndagsintervju idag - Linnea Claeson)

[BernT]

Det finns säkert en massa olika varianter - känns bara som en jäkla uppförsbacke.

Såklart, en fd kollega var utbränd och försökte komma tillbaka till jobbet men trivdes inte och det var rent allmänt en arbetsplats där många mådde dåligt. I v 8 sjukskrev hon sig fram till förlossning (huruvida fk godkände det vet jag inte men hon var iaf borta) följt av flera års föräldraledighet och kom aldrig tillbaka.

 

[cirkus]

Det har jag hört. Jag vet flera som omvärderat vad de sagt innan totalt när barnet väl kommit. Jag är själv en av dom.

Oftast inte ett problem tror jag är att säga för mycket. Däremot är det nog många som kämpar hårt och till slut får det att funka. Och det får ju var och en avgöra om det är värt det.



Men bara för att det funkade för er behöver inte det var en lösning som funkar för majoriteten. Jag tror det är ganska sällan det fungerar praktiskt. I vårt fall hade pappan behövt åka med barnet 30 minuter kollektivt en väg för att komma till mitt jobb.
Tycker inte det är rimligt. Men alla är olika.

Alla är olika och jag tror att det handlar om att man faktiskt bestämmer sig för hur man vill ha sitt föräldraskap. Att lösa praktiska problem är som jag ser det en fråga om vad man prioriterar - tycker man att det inte är tillräckligt viktigt så vilar man i det.

 

[vemsomhelst123]

Det har jag hört. Jag vet flera som omvärderat vad de sagt innan totalt när barnet väl kommit. Jag är själv en av dom.

Oftast inte ett problem tror jag är att säga för mycket. Däremot är det nog många som kämpar hårt och till slut får det att funka. Och det får ju var och en avgöra om det är värt det.



Men bara för att det funkade för er behöver inte det var en lösning som funkar för majoriteten. Jag tror det är ganska sällan det fungerar praktiskt. I vårt fall hade pappan behövt åka med barnet 30 minuter kollektivt en väg för att komma till mitt jobb.
Tycker inte det är rimligt. Men alla är olika.

Jag har oxå träffat folk som omvärderat, men inte med flaskvägran som anledning.

 

[Linn-Nora]

Alla är olika och jag tror att det handlar om att man faktiskt bestämmer sig för hur man vill ha sitt föräldraskap. Att lösa praktiska problem är som jag ser det en fråga om vad man prioriterar - tycker man att det inte är tillräckligt viktigt så vilar man i det.

Så är det, alla har olika prioriteringar i livet. Och därför tycker jag att föräldrapenningen skall vara fortsatt flexibel.

Jag tror rent krasst att det inte är där som det största arbetet för jämställdhet behöver ligga. Även om det är många bäckar små. Jag tror att hur vi bemöter våra barn är så mycket viktigare. Inte att visa dom att "mamma minsann jobbar som pappor gör". Utan att även en kvinna som väljer att vara hemma med sina barn kan vara en bra förebild för jämställdhet. Oavsett varför hon väljer det.
Jag tror också att om vi i bemötandet inte gör skillnad på små barn och ger dom egenskaper utefter kön är det en god väg "lösa" problemet. För då lägger vi grunden för kommande generationer att göra andra val och samtidigt må bra av dom. Jag skulle kunna välja att börja jobba direkt, men jag hade mått dåligt av det. Oavsett varför hade jag mått dåligt av det så hade ju måendet ändå varit där.

Men att säga till en förälder att "du vill bara vara hemma på grund av ditt kön och det är för att du lärt dig att vilja det". Det kan absolut vara så att jag exempelvis känner som jag gör på grund av hur jag är uppväxt, det är till och med troligt. Men att säga att jag känner fel som hellre är hemma med mitt barn än att arbeta, det är konstigt tycker jag. För känslan är lika verklig oavsett.
Sen är inte karriär och arbete lika viktigt för alla. Vissa värderar annat. Och det är gott så. Folk är olika.
Jag tycker det skall finnas rum för alla varianter och att man skall kunna ha möjlighet att klara sig oavsett vem av föräldrarna som vill vara hemma.

Jag har oxå träffat folk som omvärderat, men inte med flaskvägran som anledning.

Då har vi förmodligen träffat olika personer

 

[cirkus]

Så är det, alla har olika prioriteringar i livet. Och därför tycker jag att föräldrapenningen skall vara fortsatt flexibel.

Jag tror rent krasst att det inte är där som det största arbetet för jämställdhet behöver ligga. Även om det är många bäckar små. Jag tror att hur vi bemöter våra barn är så mycket viktigare. Inte att visa dom att "mamma minsann jobbar som pappor gör". Utan att även en kvinna som väljer att vara hemma med sina barn kan vara en bra förebild för jämställdhet. Oavsett varför hon väljer det.
Jag tror också att om vi i bemötandet inte gör skillnad på små barn och ger dom egenskaper utefter kön är det en god väg "lösa" problemet. För då lägger vi grunden för kommande generationer att göra andra val och samtidigt må bra av dom. Jag skulle kunna välja att börja jobba direkt, men jag hade mått dåligt av det. Oavsett varför hade jag mått dåligt av det så hade ju måendet ändå varit där.

Men att säga till en förälder att "du vill bara vara hemma på grund av ditt kön och det är för att du lärt dig att vilja det". Det kan absolut vara så att jag exempelvis känner som jag gör på grund av hur jag är uppväxt, det är till och med troligt. Men att säga att jag känner fel som hellre är hemma med mitt barn än att arbeta, det är konstigt tycker jag. För känslan är lika verklig oavsett.
Sen är inte karriär och arbete lika viktigt för alla. Vissa värderar annat. Och det är gott så. Folk är olika.
Jag tycker det skall finnas rum för alla varianter och att man skall kunna ha möjlighet att klara sig oavsett vem av föräldrarna som vill vara hemma.



Då har vi förmodligen träffat olika personer

Jag kommer nog alltid tycka att staten - dvs den som fördelar pengarna ska göra det på ett sätt som gynnar lika uttag av föräldrarna. Jag tycker det gynnar alla.

Jag tycker det är ganska intressant att du uttrycker det såhär "Utan att även en kvinna som väljer att vara hemma med sina barn kan vara en bra förebild för jämställdhet. Oavsett varför hon väljer det."

Det säger ganska mycket om hur diskussionen förs - dvs kvinnan dikterar vem som väljer och hur. Det är ordklyveri, men också tydligt hur normerna påverkar vårt sätt att uttrycka oss. Det om något påverkar våra barn tror jag.

Det är också intressant att du också pratar om ditt mående och dina val - har din partner inte ett mående och val som är värda att ta i beaktande? Jag tror att ni inte bestämt något som går emot någons vilja eller mående, men det är ändå en reflektion.

 

[BornAgain]

Jag tror rent krasst att det inte är där som det största arbetet för jämställdhet behöver ligga. Även om det är många bäckar små. Jag tror att hur vi bemöter våra barn är så mycket viktigare. Inte att visa dom att "mamma minsann jobbar som pappor gör". Utan att även en kvinna som väljer att vara hemma med sina barn kan vara en bra förebild för jämställdhet. Oavsett varför hon väljer det.

Problemet är bara att det handlar inte bara om vad vi visar våra barn. Bara att en vuxen människa 2019 kan skriva meningen: "Jag tror att hur vi bemöter våra barn är så mycket viktigare. Inte att visa dom att "mamma minsann jobbar som pappor gör". " visar hur otroligt långt vi har att gå. Ska man visa barnen något är det faktiskt långt viktigare att visa dem att "pappa minsann också har barn som mammor har".

Ditt fokus på kvinnorna när du ska tala om jämställdhet och flexibilitet visar precis varför vi inte kan lämna det upp till föräldrarna att fördela dagarna utan att de faktiskt måste finnas pappa-dagar och mamma-dagar. Dels för de familjer som får stödet, dels för resten av samhället. En viktig markering att barn inte är en kvinnofråga utan en människofråga. Ett viktigt steg till en arbetsmarknad där män och kvinnor har liknande möjligheter, där arbetsgivare inte väljer bort kvinnor. Först för att de är i fertil ålder och kommer att vara barnlediga och VABa och sedan för att de är över fyrtio.

 

[Linn-Nora]

Jag kommer nog alltid tycka att staten - dvs den som fördelar pengarna ska göra det på ett sätt som gynnar lika uttag av föräldrarna. Jag tycker det gynnar alla.

Jag tycker det är ganska intressant att du uttrycker det såhär "Utan att även en kvinna som väljer att vara hemma med sina barn kan vara en bra förebild för jämställdhet. Oavsett varför hon väljer det."

Det säger ganska mycket om hur diskussionen förs - dvs kvinnan dikterar vem som väljer och hur. Det är ordklyveri, men också tydligt hur normerna påverkar vårt sätt att uttrycka oss. Det om något påverkar våra barn tror jag.

Det är också intressant att du också pratar om ditt mående och dina val - har din partner inte ett mående och val som är värda att ta i beaktande? Jag tror att ni inte bestämt något som går emot någons vilja eller mående, men det är ändå en reflektion.

Jag tänker att staten skall styras av folket, så hur vi röstar styr hur det blir. Och då är det bara att hoppas att så många som möjligt håller med en själv
Jag säger dessutom inte att det inte skall vara villkorat. Det är det idag och jag tycker det är bra så. Alternativt att det skulle kunna vara generösare för båda föräldrar som sagt. Men jag inser också att det kanske vi inte har råd med. Dock tycker jag inte att det skall vara lagstadgat 50/50. Och jag tror inte det kommer bli det heller.

Självklart är jag formad av normer, det är nog vi alla. Att jag skrev kvinna denna gång var för att jag argumenterade utefter mina egna erfarenheter. Skulle lika väl kunnat skriva föräldern.
Sen MÅSTE inte normer vara dåligt, bara de också är frivilliga. Och det är väl däri en del av svårigheten ligger. Vad är frivilligt?
Det kanske låter luddigt och motsägelsefullt, men jag tror inte att det behöver vara av ondo alltid.

Nej, min partner har inget val utan jag bestämmer allt!
Eller inte Självklart har han något att säga till om. Vi pratar med varandra. Men vi prioriterar den som har störst behov av vad vid olika tillfällen, om inte båda kan få samma.

Problemet är bara att det handlar inte bara om vad vi visar våra barn. Bara att en vuxen människa 2019 kan skriva meningen: "Jag tror att hur vi bemöter våra barn är så mycket viktigare. Inte att visa dom att "mamma minsann jobbar som pappor gör". " visar hur otroligt långt vi har att gå. Ska man visa barnen något är det faktiskt långt viktigare att visa dem att "pappa minsann också har barn som mammor har".

Ditt fokus på kvinnorna när du ska tala om jämställdhet och flexibilitet visar precis varför vi inte kan lämna det upp till föräldrarna att fördela dagarna utan att de faktiskt måste finnas pappa-dagar och mamma-dagar. Dels för de familjer som får stödet, dels för resten av samhället. En viktig markering att barn inte är en kvinnofråga utan en människofråga. Ett viktigt steg till en arbetsmarknad där män och kvinnor har liknande möjligheter, där arbetsgivare inte väljer bort kvinnor. Först för att de är i fertil ålder och kommer att vara barnlediga och VABa och sedan för att de är över fyrtio.

Du läser att döma av din text in saker som jag inte känner igen mig i. Det bevisar hur svårt det är att få fram vad man menar i skrift. Som sagt har vi delat så att pappan fått mer tid hemma så jag känner mig själv inte träffad. Däremot känns det som att du går igång och tror att jag tycker att kvinnor ska vara hemma och män arbeta? Det tycker jag inte. Eller att jag inte förstår att det finns problematik och könsroller. Det har jag tro det eller ej koll på. Jag tycker ändå man ska få välja i varje familj. Att jag fokuserar på kvinnor är förmodligen för att jag själv är det. Jag är heller inte så tränad i att debattera att jag tänker alla led i varje inlägg. Har en del att lära där.
Det jag menade med "Jag tror att hur vi bemöter våra barn är så mycket viktigare. Inte att visa dom att "mamma minsann jobbar som pappor gör" är att jag tror inte det enda sätta att visa en annan väg för barn än traditionella könsroller är att dela föräldraledighet 50/50. Man kan visa på det på andra vis.

Att skriva "Bara att en vuxen människa 2019 kan skriva meningen" är ganska otrevligt skrivet tycker jag. Det antyder att jag är en obildad människa utan koll. Och i vissa fall stämmer det säkert. Men jag tror snarare det är att vi inte håller med varandra.
Barn är en människofråga, en av de viktigaste vi har. Och jag hoppas och tror att det kommer bli bättre. Men jag tror inte att "tvinga" mammor, eller pappor ifrån sina barn på ett sett som de inte är bekväma med är rätt sätt. Och det måste finnas bättre sätt. Säg att den förälder som jobbar skall avsätta pension till den som är hemma. Att göra det svårt för arbetsgivare att välja bort kvinnor. Jag vet inte. De flesta vill nog nå ungefär samma slutresultat, med vissa variationer. Men det kan finnas olika vägar dit.

 

[BornAgain]

Jag tänker att staten skall styras av folket, så hur vi röstar styr hur det blir. Och då är det bara att hoppas att så många som möjligt håller med en själv
Jag säger dessutom att det inte att det inte skall vara villkorat. Det är det idag och jag tycker det är bra så. Alternativt att det skulle kunna vara generösare för båda föräldrar som sagt. Men jag inser också att det kanske vi inte har råd med. Dock tycker jag inte att det skall vara lagstadgat 50/50. Och jag tror inte det kommer bli det heller.

Självklart är jag formad av normer, det är nog vi alla. Att jag skrev kvinna denna gång var för att jag argumenterade utefter mina egna erfarenheter. Skulle lika väl kunnat skriva föräldern.
Sen MÅSTE inte normer vara dåligt, bara de också är frivilliga. Det kanske låter luddigt och motsägelsefullt, men jag tror inte att det behöver vara av ondo alltid.

Nej, min partner har inget val utan jag bestämmer allt!
Eller inte Självklart har han något att säga till om. Vi pratar med varandra. Men vi prioriterar den som har störst behov av vad vid olika tillfällen, om inte båda kan få samma.




Du läser att döma av din text in saker som jag inte känner igen mig i. Det bevisar hur svårt det är att få fram vad man menar i skrift. Som sagt har vi delat så att pappan fått mer tid hemma så jag känner mig själv inte träffad. Däremot känns det som att du går igång och tror att jag tycker att kvinnor ska vara hemma och män arbeta? Det tycker jag inte. Eller att jag inte förstår att det finns problematik och könsroller. Det har jag tro det eller ej koll på. Jag tycker ändå man ska få välja i varje familj. Att jag fokuserar på kvinnor är förmodligen för att jag själv är det. Jag är heller inte så tränad i att debattera att jag tänker alla led i varje inlägg. Har en del att lära där.
Det jag menade med "Jag tror att hur vi bemöter våra barn är så mycket viktigare. Inte att visa dom att "mamma minsann jobbar som pappor gör" är att jag tror inte det enda sätta att visa en annan väg för barn än traditionella könsroller är att dela föräldraledighet 50/50. Man kan visa på det på andra vis.

Att skriva "Bara att en vuxen människa 2019 kan skriva meningen" är ganska otrevligt skrivet tycker jag. Det antyder att jag är en obildad människa utan koll. Och i vissa fall stämmer det säkert. Men jag tror snarare det är att vi inte håller med varandra.
Barn är en människofråga, en av de viktigaste vi har. Och jag hoppas och tror att det kommer bli bättre. Men jag tror inte att "tvinga" mammor, eller pappor ifrån sina barn på ett sett som de inte är bekväma med är rätt sätt. Och det måste finnas bättre sätt. Säg att den förälder som jobbar skall avsätta pension till den som är hemma. Att göra det svårt för arbetsgivare att välja bort kvinnor. Jag vet inte.

Vi är fortfarande fast i de traditionella könsrollerna. Det är fortfarande kvinnor i högre utsträckning än män som är hemma. Väldigt lite har hänt. Frivilligheten har ännu inte lett någonstans. Och visst ska varje familj få välja helt själva - men då kan de inte förvänta sig att vi andra ska betala dem för det.

Hur visar du barnen en annan väg än traditionella könsroller genom att leva upp till dem? "Gör som jag säger och inte som jag gör" fungerar inte

 

[honung]

Hur visar du barnen en annan väg än traditionella könsroller genom att leva upp till dem? "Gör som jag säger och inte som jag gör" fungerar inte

Din fråga implicerar att könsroller är en konstruktion av 'tradition'. Ungefär när och var tror du att dettta 'förtryck' av kvinnor startade? Jag är bara nyfiken på tankegången.

 

[Linn-Nora]

Vi är fortfarande fast i de traditionella könsrollerna. Det är fortfarande kvinnor i högre utsträckning än män som är hemma. Väldigt lite har hänt. Frivilligheten har ännu inte lett någonstans. Och visst ska varje familj få välja helt själva - men då kan de inte förvänta sig att vi andra ska betala dem för det.

Hur visar du barnen en annan väg än traditionella könsroller genom att leva upp till dem? "Gör som jag säger och inte som jag gör" fungerar inte

Som sagt är det villkorat redan idag. Och jag tycker det är bra. Men jag vill inte villkora det hårdare. För jag tror att det kommer ställa till det för många.
Att säga att man får finansiera det själv är också att sparka på de som har det svårast. De som är fattigast.

Jag bemöter min dotter som ett barn och försöker så gott jag kan inte applicera egenskaper på henne utifrån biologiskt kön. Jag försöker också lära mig att tycka om mig själv och inte lägga alltför stor vikt vid att vara en traditionellt "perfekt kvinna". Är inte ens särskilt traditionell
Alltså det blir så bakvänt då jag, som sagt, inte ens varit den som varit hemma mest. Plus är den som gör typiskt "manliga" saker i vår familj. Så med andra ord får hon gärna göra som jag gör utefter det

Som sagt kanske det är lagstiftning för arbetsgivare som det behöver läggas mer krut på. Iofs svårt kan jag tro.
Ingen aning om hur för det verkar svårt att åberopa diskriminering på grund av det då det nog är svårt att bevisa.. hmm

 

[BornAgain]

Din fråga implicerar att könsroller är en konstruktion av 'tradition'. Ungefär när och var tror du att dettta 'förtryck' av kvinnor startade? Jag är bara nyfiken på tankegången.

I sin nuvarande form är könsrollerna och kopplingen till arbete sannolikt inte så gamla som man tror. Idealet av en man som familjeförsörjare och kvinnan som hemmafru är en produkt av industrialiseringen (men även innan dess var mannen den som företräde familjen utåt). Jag tror att resterna av kvinnolöner försvann på 1970-talet tillsammans med lagstiftning om vilka yrken en kvinna kunde ha (innan dess hade män högre lön än kvinnor på exakt samma tjänst, eftersom männen hade försörjningsansvar).

Det finns fortfarande en föreställning om att kvinnor tar hand om barn och andra anhöriga och män försörjer familjen. Jag tror inte att det "frivilliga" valet hur föräldradagar och VAB fördelas skulle vara riktigt lika skevt annars.

 

[Blue]

Staten tvingar ingen att ta föräldrapenning. Men vill du ha betalt för att gå hemma är det väl självklart att den som betalar dig har rätt att sätta villkoren?

Vad har det med saken att göra?

 

[stjarnhimmel]

Så är det, alla har olika prioriteringar i livet. Och därför tycker jag att föräldrapenningen skall vara fortsatt flexibel.

Jag tror rent krasst att det inte är där som det största arbetet för jämställdhet behöver ligga. Även om det är många bäckar små. Jag tror att hur vi bemöter våra barn är så mycket viktigare. Inte att visa dom att "mamma minsann jobbar som pappor gör". Utan att även en kvinna som väljer att vara hemma med sina barn kan vara en bra förebild för jämställdhet. Oavsett varför hon väljer det.
Jag tror också att om vi i bemötandet inte gör skillnad på små barn och ger dom egenskaper utefter kön är det en god väg "lösa" problemet. För då lägger vi grunden för kommande generationer att göra andra val och samtidigt må bra av dom. Jag skulle kunna välja att börja jobba direkt, men jag hade mått dåligt av det. Oavsett varför hade jag mått dåligt av det så hade ju måendet ändå varit där.

Men att säga till en förälder att "du vill bara vara hemma på grund av ditt kön och det är för att du lärt dig att vilja det". Det kan absolut vara så att jag exempelvis känner som jag gör på grund av hur jag är uppväxt, det är till och med troligt. Men att säga att jag känner fel som hellre är hemma med mitt barn än att arbeta, det är konstigt tycker jag. För känslan är lika verklig oavsett.
Sen är inte karriär och arbete lika viktigt för alla. Vissa värderar annat. Och det är gott så. Folk är olika.
Jag tycker det skall finnas rum för alla varianter och att man skall kunna ha möjlighet att klara sig oavsett vem av föräldrarna som vill vara hemma.



Då har vi förmodligen träffat olika personer

Huruvida problemet ligger där eller inte beror ju på vad man menar.
Jag har definitivt mött rätt många arbetsgivare som helt enkelt väljer bort kvinnor i barnafödande ålder. (Jag har jobbat en del inom HR/arbetsmarknadsfrågor.) Och ja, det är olagligt att diskriminera men jag förstår att det är krångligt och dyrt med kvinnor i barnafödande ålder. Dessutom tycker jag att det inte är rimligt att de företag som har många kvinnor i barnafödande ålder förlorar så mkt på det jämfört med företag som anställer flest män.
Om man generaliserar;
Det kostar att ha gravida kvinnor som eventuellt blir sjukskrivna, vikarie ska läras upp. Om företaget har kollektivavtal betalar det ofta ut en komplettering till föräldrapenning. Samt att om kvinnan tagit mest föräldraledigt är det troligt att hon tar mest vab vilket innebär krångel med att kollegor måste rycka in och täcka upp.

Jag tycker inte det är rimligt att kvinnodominerade företag och anställda på kvinnodominerade företag tar ett så stort ansvar för denna fråga. Mansdominerade företag måste börja hjälpa till.
Jag tror inte vårt system där många kvinnor tar lång föräldraledighet hade fungerat om det inte var så att så många kvinnor jobbar inom landsting, stat, kommun. Privata företag hade aldrig klarat av det annars eller varit villiga att betala annars.

 

[vallhund]

Huruvida problemet ligger där eller inte beror ju på vad man menar.
Jag har definitivt mött rätt många arbetsgivare som helt enkelt väljer bort kvinnor i barnafödande ålder. Det är krångligt och dyrt. Dessutom tycker jag att det inte är rimligt att de företag som har många kvinnor i barnafödande ålder förlorar så mkt på det jämfört med företag som anställer flest män.
Om man generaliserar;
Det kostar att ha gravida kvinnor som eventuellt blir sjukskrivna, vikarie ska läras upp. Om företaget har kollektivavtal betalar det ofta ut en komplettering till föräldrapenning. Samt att om kvinnan tagit mest föräldraledigt är det troligt att hon tar mest vab vilket innebär krångel med att kollegor måste rycka in och täcka upp.

Jag tycker inte det är rimligt att kvinnodominerade företag och anställda på kvinnodominerade företag tar ett så stort ansvar för denna fråga. Mansdominerade företag måste börja hjälpa till.

 

[Vinur]

Vad har det med saken att göra?

Det är väl det som hela tråden handlar om? Hur föräldradagar skall delas upp och vem som ska stå för det

 

[BernT]

Huruvida problemet ligger där eller inte beror ju på vad man menar.
Jag har definitivt mött rätt många arbetsgivare som helt enkelt väljer bort kvinnor i barnafödande ålder. (Jag har jobbat en del inom HR/arbetsmarknadsfrågor.) Och ja, det är olagligt att diskriminera men jag förstår att det är krångligt och dyrt med kvinnor i barnafödande ålder. Dessutom tycker jag att det inte är rimligt att de företag som har många kvinnor i barnafödande ålder förlorar så mkt på det jämfört med företag som anställer flest män.
Om man generaliserar;
Det kostar att ha gravida kvinnor som eventuellt blir sjukskrivna, vikarie ska läras upp. Om företaget har kollektivavtal betalar det ofta ut en komplettering till föräldrapenning. Samt att om kvinnan tagit mest föräldraledigt är det troligt att hon tar mest vab vilket innebär krångel med att kollegor måste rycka in och täcka upp.

Jag tycker inte det är rimligt att kvinnodominerade företag och anställda på kvinnodominerade företag tar ett så stort ansvar för denna fråga. Mansdominerade företag måste börja hjälpa till.
Jag tror inte vårt system där många kvinnor tar lång föräldraledighet hade fungerat om det inte var så att så många kvinnor jobbar inom landsting, stat, kommun. Privata företag hade aldrig klarat av det annars eller varit villiga att betala annars.

Så de väljer bort kvinnor mellan typ 18-45? Vissa kan ju få barn ännu senare än 45 också. Tycker inte ett dugg synd om företagen, inte heller borde vabb och sjukskrivning etc vara ett problem, är det det beror det på inkompetent chef/ineffektiva kollegor.

 

[Blue]

Det är väl det som hela tråden handlar om? Hur föräldradagar skall delas upp och vem som ska stå för det

Inlägget jag svarade på handlar om statens rätt att bestämma hur föräldradagarna får tas ut, och den har ju ingen ifrågasatt.

 

[Tassetass]

Ska man visa barnen något är det faktiskt långt viktigare att visa dem att "pappa minsann också har barn som mammor har".

Men exakt! Vad hjälper det att kvinnorna jobbar och gör karriär om de ändå har huvudansvaret för barnen, ser till att gympapåsar är packade och att det finns rena kläder och mat på bordet? Det visar bara att kvinnor kan göra karriär och sköta familjeföretaget samtidigt, medan männen är fortsatt lika hjälplösa på barnfronten. Egentligen skulle kvinnor nog inte ens behöva anstränga sig för att kunna jobba mer och göra karriär; om männen bara tog sin del av föräldraansvaret skulle det lösa sig av sig självt.

 

[Pontevecchio]

När amning är uppe på tapeten så vill jag också påpeka att krav på likadelad föräldraledighet kommer gå ut över mammans möjlighet att följa rekommendationer kring amning samt introduktion av fast föda.

Om man är i den situationen att man behöver ta ut 7 dagar i veckan räcker föräldraledigheten drygt ett år. Om man då delar den lika innebär det att mamman börjar jobba när bebis är sex månader.

Rekommendationen är att fast föda ska börja introduceras vid sex månaders ålder och att amning ska utgöra en stor del av födan under introduktionen. Och att amningen ska vara en del av födointaget i minst ett år (minst två internationellt).

Svårigheten blir att gå från helamning till fast föda. Väldigt många kvinnor släpper inte alls lika bra till pump som när bebis äter, och flaskanvändning kan skada amningen genom att bebis utvecklar flaskpreferens. Så att ge bröstmjölk på flaska fungerar bara för ett fåtal.

Det är enligt statistiken få som helammar efter 6 mån, man kan också göra deltidslösningar som sagt. Kvinnor i andra länder löser det.

 

[Pontevecchio]

Nej det är det naturligtvis inte! Men jag tänker också att det finns en norm för hur det är Tänkt att bidragen ska fungera. Använder jag sju dagar i veckan tar naturligtvis tiden slut mycket fortare.

Tanken är att staten ska försörja ett år, sen plus lite semester osv är barnet drygt ett åring dagis finns tillgängligt