Om jag fick leva om mitt liv

Jag känner att åren går. Och livet blev inte som det skulle. Den största delen av livet har gått åt till att kämpa mot sjukdom. Ångesten tog många år av mitt liv och nu är det depressionen som tar livsglädjen ifrån mig.

Hade jag inte varit sjuk hade mitt liv kunnat se så mycket annorlunda ut. Och med det bakåtperspektiv jag nu har skulle jag gjort andra val.

Jag borde ha satsat på en bra utbildning och gjort någon form av karriär. Nu är jag liksom ingenting. En bra utbildning hade kunnat öppna dörrar till bra jobb och jag hade kunnat känna stolthet över vad jag kan uträtta. Och jag hade antagligen haft en bättre ekonomi. Och så skulle jag väl haft tjänstepensionsinbetalningar från jobbet.

Jag borde också ha satsat tidigt på ridningen. Nu är det för sent.

Det finns egentligen bara en sak jag lyckats med och det är att köpa ett hus. Men hade jag haft det bättre ekonomiskt så skulle jag köpt ett hus närmare stan. Nu blev det en rusch från att ha varit socialbidragsberoende till att bli husägare på bara några år. Och det blev på vischan. Stället är egentligen perfekt så när som på att det ligger för långt från stan.

Jag önskar att jag vore annorlunda, mer extrovert och glad. Kanske hade jag haft vänner då och en partner.

 

[Halona]

Jag känner att åren går. Och livet blev inte som det skulle. Den största delen av livet har gått åt till att kämpa mot sjukdom. Ångesten tog många år av mitt liv och nu är det depressionen som tar livsglädjen ifrån mig.

Hade jag inte varit sjuk hade mitt liv kunnat se så mycket annorlunda ut. Och med det bakåtperspektiv jag nu har skulle jag gjort andra val.

Jag borde ha satsat på en bra utbildning och gjort någon form av karriär. Nu är jag liksom ingenting. En bra utbildning hade kunnat öppna dörrar till bra jobb och jag hade kunnat känna stolthet över vad jag kan uträtta. Och jag hade antagligen haft en bättre ekonomi. Och så skulle jag väl haft tjänstepensionsinbetalningar från jobbet.

Jag borde också ha satsat tidigt på ridningen. Nu är det för sent.

Det finns egentligen bara en sak jag lyckats med och det är att köpa ett hus. Men hade jag haft det bättre ekonomiskt så skulle jag köpt ett hus närmare stan. Nu blev det en rusch från att ha varit socialbidragsberoende till att bli husägare på bara några år. Och det blev på vischan. Stället är egentligen perfekt så när som på att det ligger för långt från stan.

Jag önskar att jag vore annorlunda, mer extrovert och glad. Kanske hade jag haft vänner då och en partne

Jag känner att åren går. Och livet blev inte som det skulle. Den största delen av livet har gått åt till att kämpa mot sjukdom. Ångesten tog många år av mitt liv och nu är det depressionen som tar livsglädjen ifrån mig.

Hade jag inte varit sjuk hade mitt liv kunnat se så mycket annorlunda ut. Och med det bakåtperspektiv jag nu har skulle jag gjort andra val.

Jag borde ha satsat på en bra utbildning och gjort någon form av karriär. Nu är jag liksom ingenting. En bra utbildning hade kunnat öppna dörrar till bra jobb och jag hade kunnat känna stolthet över vad jag kan uträtta. Och jag hade antagligen haft en bättre ekonomi. Och så skulle jag väl haft tjänstepensionsinbetalningar från jobbet.

Jag borde också ha satsat tidigt på ridningen. Nu är det för sent.

Det finns egentligen bara en sak jag lyckats med och det är att köpa ett hus. Men hade jag haft det bättre ekonomiskt så skulle jag köpt ett hus närmare stan. Nu blev det en rusch från att ha varit socialbidragsberoende till att bli husägare på bara några år. Och det blev på vischan. Stället är egentligen perfekt så när som på att det ligger för långt från stan.

Jag önskar att jag vore annorlunda, mer extrovert och glad. Kanske hade jag haft vänner då och en partner.

Jag känner igen mig i känslan du skriver och att ångra mycket. Men utbildning är aldrig för sent, jag läste en utbildning som inte alls passade mig och läser nu min andra vid 37 års ålder. Det går även om det är segt.
Du har något som jag strävar och drömmer om, ett hus på landet. Jag tror du fortfarande kan nå mycket av det du vill. Allt blir inte alltid som man tänkt men det finns ljusglimtar framåt även om det är svårt att se.

 

[Wille]

Jag känner igen mig i känslan du skriver och att ångra mycket. Men utbildning är aldrig för sent, jag läste en utbildning som inte alls passade mig och läser nu min andra vid 37 års ålder. Det går även om det är segt.
Du har något som jag strävar och drömmer om, ett hus på landet. Jag tror du fortfarande kan nå mycket av det du vill. Allt blir inte alltid som man tänkt men det finns ljusglimtar framåt även om det är svårt att se.

Jag har snart inte möjlighet till csn så tiden rinner ut. Möjligheten att få fullt csn har redan minskat. Är 48 år.

Och för att kunna läsa en riktig utbildning måste jag flytta till Skåne, men jag kan inte det p.g.a. problem med panikångest.

Så sjukdom tar hela tiden möjligheterna ifrån mig.

Och jag kommer heller aldrig nå någonstans med ridningen. Har inte ens en häst att rida på. Och när jag red så harvade jag på lc-nivå (nätt och jämnt) och kom aldrig någonstans.

 

[Halona]

Jag förstår, det är inte lätt. Angående flytt finns möjlighet till distansstudier för endel yrken. Jag läser på distans nu, det är jobbigt med men finns också vissa fördelar.

Förstår angående ridningen. Det kan kännas svårt att inte komma vidare. Jag har inte häst nu men i efterhand är det uteritterna som jag saknar mest och ångrar att jag la så mkt fokus vid prestation. Jag vet det är olika för alla dock.

 

[Wille]

Det jag vill plugga finns inte på distans. Det finns några utbildningar som går på distans som är intressanta, men man måste ändå vara på plats vid några tillfällen och det går inte för mig. Nu minns jag inte vad de utbildningarna handlade om men någon karriär var väl inte möjlig att få med någon av dem.

Jag har inte hittat någon 100% distansutbildning som jag vill gå.

Vad gäller ridningen så har jag ledsnat på uteritter. De ger inget. Jag vill utvecklas.

 

[Halona]

Aha, förstår. Ja, det är ju så alla utbildningar finns tyvärr inte för distans.
Ang ridningen, kanske det kan vara utvecklande att ta lektioner för en annan instruktör eller ridskola? Det kan skilja mycket hur bra de är på att lära ut och det skulle kunna vara mer utvecklade på annan plats.

 

[Wille]

Aha, förstår. Ja, det är ju så alla utbildningar finns tyvärr inte för distans.
Ang ridningen, kanske det kan vara utvecklande att ta lektioner för en annan instruktör eller ridskola? Det kan skilja mycket hur bra de är på att lära ut och det skulle kunna vara mer utvecklade på annan plats.

Jag slutade rida på ridskola för ett år sedan för att jag inte hade råd. Och nu vet jag inte hur min ekonomi ser ut. Slutade ju amortera i våras men jag ligger efter med bokföringen och vet inte heller vad mina katter kostar mig i månaden. Tror katterna drar en dryg tusenlapp av det som jag tidigare amorterade. Har faktiskt pinsamt dålig koll nu.

Ska jag rida så ska det vara mer än en gång i veckan. Och så ska jag kunna ta privatlektioner.

Men jag är lite för gammal och är definitivt ur form för att kunna utvecklas inom ridningen. Så det spelar kanske ingen roll att jag inte har råd.

 

[Halona]

Förstår det känns svårt men kanske det går att spara undan lite för att kunna ta lektioner senare? Det finns alltid chans till utveckling, det är inte åldern som avgör.

 

[karamelldrottningen]

Tänker att livet inte betyder att man måste uppnå en massa saker.
Inte säkert att en extrovert med många vänner mår bättre. Sedan är det svårt att ändra på något man inte är. Du är bra precis så som du är.

 

[Wille]

Tänker att livet inte betyder att man måste uppnå en massa saker.
Inte säkert att en extrovert med många vänner mår bättre. Sedan är det svårt att ändra på något man inte är. Du är bra precis så som du är.

Om jag varit frisk, skaffat mig en bra utbildning och ett bra jobb så skulle jag slippa se fram emot ett liv som fattigpensionär. Har ju inte ens tjänstepension. Då kan det bli svårt att ha råd med glasögon, tandläkare, vård och mediciner. Inget jag ser fram emot.

Jag känner inte alls att jag är bra som jag är. Då skulle jag inte vara så ensam jämt.

 

[karamelldrottningen]

Du kan inte hjälpa att du blivit sjuk. Det är inte ditt fel. Och du försöker göra allt du kan för att må bättre. Det är en stor styrka.

Stor kram

 

[Wille]

Du kan inte hjälpa att du blivit sjuk. Det är inte ditt fel. Och du försöker göra allt du kan för att må bättre. Det är en stor styrka.

Stor kram

Nej, jag kan inte hjälpa det. Men önskar så innerligt att jag hade fått ett annat liv där jag hade kunnat må bra.