Ingen idé

Jag borde sluta vara här för gott. För jag sjunker bara djupt ner i depression när jag är här. Varje gång. Börjar fundera på att hänga mig. För livet blir ändå aldrig bra.

Som nyligen så sa jag vad JAG vill göra med mitt liv, varför JAG vill bo på landet och varför JAG vantrivs i stan. Genast blev folk kränkta. Och jag förstår verkligen inte varför. Får jag inte välja vad JAG vill med mitt liv? Jag har inte sagt något om andras livsval.

Blir så ledsen. Och tråden om workshops och studiecirklar gav mig inte alls något att bygga vidare på. Trodde jag skulle få idéer och nya infallsvinklar. Nya möjligheter. Men det spårade ur och jag har inte orkat läsa resten av tråden.

Det ställs krav på att jag ska uttrycka mig annorlunda. Fast jag verkligen inte kan. Det är omöjligt. Jag kan omöjligen se 50 olika andra perspektiv på det jag säger. Kan inte ens se ett annat perspektiv. Helt omöjligt.

Det är lite som om jag inte kunde gå och folk blev arga på mig för att jag inte kan gå.

Det är tungt att leva.
 

Jag sitter och betar av to-do-listor om dagarna. Idag har jag hittills ringt bilverkstan, hängt tvätt och borstat tänderna. Jag har också kollat efter jobb. Snart ska jag gå en promenad och sen ska jag jobba vidare en stund med att kvista av tallgrenar. Sätter timern på 20 minuter då. Jag ska också plugga till BE idag. Planen är också att duscha idag. Kanske kommer jag också att bokföra en stund ikväll. Tror jag ska sätta upp en hållare för en elkabel också.

Så jo, jag sysselsätter mig. Men det dämpar inte ensamheten.


Polisen hotade med att slå in ett fönster om jag inte öppnade verandadörren. (Varför använde de inte huvudingången som var olåst?) Och katterna riskerade då att få gå i glaskross. Så de hotade inte katterna direkt utan indirekt. Får ångest av att tänka på vad som kunde ha hänt.

Jag kan inte alls se poängen med att skicka hit poliser så jag blev arg på henne som gjorde det. Hon har sagt upp kontakten med mig.

Jag har precis avslutat en psykologkontakt. Det var terapi under LOV och vi jobbade med min fobi som tyvärr inte blivit ett dugg bättre. Nu sitter jag i kö till psykolog hos habiliteringen. Beräknas få komma någon gång i vår. Och då är det min diagnos som ska diskuteras.

Så just nu har jag inget samtalsstöd alls och ser inte att det skulle vara möjligt att få heller.

Jag passar inte in någonstans utan är dömd att leva ensam.
Alltså wow. När jag läser ovan så blir jag helt paff. Kommer ihåg, kan det vara ett år sedan (?), då det var svårt för dig att orka en av de sakerna på en dag. Nu är det en hel hög. Du kanske inte ser det själv men i mina ögon har du kommit jättelångt och det ska du ha all Cred för 👏
Jag har inte läst trådarna du nämner (har knappt varit inne i höst) men tycker det är tråkigt om du blir illa bemött. Jag tycker iallafall att du kämpar på bra
Stor kram ❤️
 
Ja, jag har dagligen överseende med folk. Folk är folk, liksom. Men uppenbarligen är det som sagt ett problem för TS på fler ställen än här inne, och uppenbarligen lider TS av det. Det handlar inte om att "rätta skrivfel", det handlar om att förklara för TS varför det blir som det blir ibland och hur hon kan göra för att komma tillrätta med problemet.
Men varför finns behovet av att förklara för en vuxen människa som du inte måste ha kontakt med hur hen ska agera/uttrycka sig? Jag skulle aldrig göra det på riktigt, och när jag måste göra det så uttrycker jag det inte i att ”nu ska jag förklara för dig” utan ”när du säger si så uppfattar jag det så, är det så?” Och är det inte så personen menar så får vi sinsemellan jobba på att både kommunicera och även stämma av kommunikationen så det inte blir missuppfattningar.
 
Det tycker jag verkligen att man borde ha. Och det fantastiska med ett internetforum jämfört med i vanliga livet är att man faktiskt kan låta bli att gå in och läsa om man tror sig bli så provocerad att man inte kan låta bli att eventuellt såra någon.
Och det mindre fantastiska är att alla inte klarar av det, världen består mest av människor som har en längre eller kortare sträcka till att alltid göra det som är bäst, i den mån det ens går att veta
 
Alltså wow. När jag läser ovan så blir jag helt paff. Kommer ihåg, kan det vara ett år sedan (?), då det var svårt för dig att orka en av de sakerna på en dag. Nu är det en hel hög. Du kanske inte ser det själv men i mina ögon har du kommit jättelångt och det ska du ha all Cred för 👏
Jag har inte läst trådarna du nämner (har knappt varit inne i höst) men tycker det är tråkigt om du blir illa bemött. Jag tycker iallafall att du kämpar på bra
Stor kram ❤️
Håller med! Skrivit det förut men @Wille du får mycket gjort och du är väldigt aktiv. Jag går hem efter jobbet och gör ingenting (är på lekplats någon timme kanske och lagar mat om det behövs..) året runt. Jag tycker också du kämpar på bra. Det är en kämpig tid nu för alla, november, räntorna, allt elände i världen osv osv. This too shall pass :)
 
Och det mindre fantastiska är att alla inte klarar av det, världen består mest av människor som har en längre eller kortare sträcka till att alltid göra det som är bäst, i den mån det ens går att veta
Så är det ju såklart, men det mindre fantastiska måste ju också få gälla både Ts och andra som startar dagbokstrådar om mer eller mindre tunga ämnen.. ingen förtjänar att få ord lagda i sin mun och ibland kanske man själv får fundera på om det är värt att kasta första stenen bara för att hävda sin rätt.
 
Håller med! Skrivit det förut men @Wille du får mycket gjort och du är väldigt aktiv. Jag går hem efter jobbet och gör ingenting (är på lekplats någon timme kanske och lagar mat om det behövs..) året runt. Jag tycker också du kämpar på bra. Det är en kämpig tid nu för alla, november, räntorna, allt elände i världen osv osv. This too shall pass :)
Jag är ju arbetslös nu så då bör det rimligen finnas lite ork att göra saker. Men ja, min to-do-lista har blivit matigare med fler uppgifter att göra. Vissa uppgifter har jag satt på upprepning så det kommer upp varje dag eller vid annat angivet intervall. Jag vet ännu inte vad som händer om man missar en sådan uppgift och man hinner till nästa datum då de åter finns på listan. :crazy: Så bäst att göra dem.

Lättlurad? Ja.
 
Jag uppfattar inte att jag har slagit på mig själv. Jag har trott mig vara positiv och trott på mig själv.
Det är din syn, din historia, den är lika sann som min, så tro inte att jag varken kritiserar dig eller försöker trycka ner dig eller ändra din blid på något vis - endast dela med mig av mitt perspektiv. Från mitt lilla hörn, där ser jag en Willie som är hemskt hård mot sig själv, och som ofta ser allt i svart och som inte vågar tro på sig själv. Och som tror andra ser ner på henne och vill såra och förstöra.
 
Så är det ju såklart, men det mindre fantastiska måste ju också få gälla både Ts och andra som startar dagbokstrådar om mer eller mindre tunga ämnen.. ingen förtjänar att få ord lagda i sin mun och ibland kanske man själv får fundera på om det är värt att kasta första stenen bara för att hävda sin rätt.
Nej ingen förtjänar det, men som sagt ingen är perfekt heller. Och en del är alltid övertygade om att de inte kastar första stenen hur mycket de än rannsakar sig själv. De flesta gör sitt bästa, och så går det snett ändå ibland.
 
Men varför finns behovet av att förklara för en vuxen människa som du inte måste ha kontakt med hur hen ska agera/uttrycka sig? Jag skulle aldrig göra det på riktigt, och när jag måste göra det så uttrycker jag det inte i att ”nu ska jag förklara för dig” utan ”när du säger si så uppfattar jag det så, är det så?” Och är det inte så personen menar så får vi sinsemellan jobba på att både kommunicera och även stämma av kommunikationen så det inte blir missuppfattningar.

Men det har jag ju redan förklarat, så jag ser inte någon anledning till att upprepa mig.
 
Jag är ju arbetslös nu så då bör det rimligen finnas lite ork att göra saker. Men ja, min to-do-lista har blivit matigare med fler uppgifter att göra. Vissa uppgifter har jag satt på upprepning så det kommer upp varje dag eller vid annat angivet intervall. Jag vet ännu inte vad som händer om man missar en sådan uppgift och man hinner till nästa datum då de åter finns på listan. :crazy: Så bäst att göra dem.

Lättlurad? Ja.
Är också lättlurad. Lurar mig själv varje dag för att få saker gjorda och jag går på det varje gång.

Alla sätt är bra utom de dåliga tänker jag☺️
 
Det behöver verkligen pratas om det här hur märkligt det blir när man själv har vuxit upp på så extremt annorlunda premisser än snittmänniskan och snittmänniskan utgår ifrån att alla andra är som de själva är med sina erfarenheter. Inte för att det är snittmänniskans fel att hen gör så, vi utgår alla ifrån vår egen världsbild, erfarenheter och kunskaper i relation till andra utan för att alla behöver lära sig att alla inte är som de själva är och det behöver vi påminnas om ofta.

Barndomen ska vara ett träningsläger. Då ska man lära sig massor av saker man behöver veta och kunna under uppväxten och som vuxen. Man ska få verktyg och lära sig att hantera dem i stort som smått, man ska lära sig hur man skapar och bibehåller relationer och vänskap och att skilja på bra och dåliga relationer, hur samhället och världen fungerar, alla oskrivna regler, hur man tar hand om sig själv, sitt hem, ekonomi, hur man för sig och hur man ska bete sig i olika situationer ja tusen saker och man ska få prova och misslyckas (och lyckas såklart) tusen gånger om och oavsett hur dumt det blir står det alltid en varm älskande famn och tar emot när barnet faller. Även som vuxna har väldigt många den där varma famnen att falla in i när livet är tungt och svårt. Det är det som brukar kallas socialt skyddsnät. Du och jag (och tyvärr många andra) fick inget träningsläger men trots det avkrävs vi att vi ska kunna och veta exakt allt det som de som fick vara med på träningslägret vet och kan trots att vi står där som frågetecken inför väldigt väldigt mycket. Vi ska bete oss som om vi hade varit älskade och önskade och vi ska veta allt de lärde sig. Inte konstigt att det då blir en stor krock.

När en person i en viss situation säger, jag klarar mig själv, innebär det just att hen är ensam och får klara det hen tänkt sig ensam oavsett hur det går men för andra innebär det att de gör det själva men skiter det sig har de familj, vänner, släkt osv. osv. som står där och tar emot om/när de faller och de kan ha tjugo personer som de kan ringa till när livet skiter sig medans den som faktiskt är ensam inte har någon att ringa alls. Den tryggheten, att veta att andra människor finns för en, är så oerhört mycket värd och jag tror få som alltid har tagit den förgiven förstår hur livet är när det inte alls finns.

Vet man det här ovan så förstår man att du reagerar som du gör. När du känner att människor är arga på dig är det inte bara de som är arga nu utan alla de som någonsin har varit arga på dig är arga på dig just där och då och du sitter där liten igen, ihoprullad som en boll och skyddar ditt huvud och alla de känslor du kände då vrålar i din kropp. Så blir det när man inte får något på pluskontot. Man blir som en häst som inte får påfyllt sitt förtroendekapital och gör vad hen kan för att överleva och kallas då dum, elak, farlig och jada jada när hen bara försöker överleva i en fullkomligt obegriplig och otrygg värld. Då avkrävs hästen (dvs. vi) att hen ska börja bete sig som om förtroendekapitalet är välfyllt. Först då kan andra ha lite vänliga känslor för hen. Det blir så otroligt fel. Det är såklart inte andras ansvar att fylla på vårt pluskonto. Det kan det aldrig vara men vi kan alla försöka vara vänliga mot varandra. Inte spy ut galla vid första bästa tillfälle utan faktiskt se på andra med snällare ögon. Ha lite överseende när det blir fel och ge konstruktiv kritik istället för att bli arg.

Jag har hela mitt liv varit intresserad av mellanmänskliga relationer och det är för att jag en dag hoppas kunna förstå, klura ut, allt det där andra lärde sig på träningslägret. Jag har lyckats klura ut små bitar här och var men jösses så lång väg jag har kvar. Jag önskar så att andra hade kunnat berätta för mig vad det var som blev fel istället för att vända ryggen till eller bli arga. Jag vill ju lära mig men jag vill inte ta emot andras ilska och ibland rent ut sagt hat. Jag vet ju att jag gör fel men inte vad jag gör som är fel. Jag vill ju lära mig, få barndomslärans handbok full även om det såklart inte ger kärleken och tryggheten som ligger bakom så att iallafall teoretiskt veta.

Så, i motsats till dig hade jag väldigt gärna gått en kurs som lärde mig saker för jag vill bli bättre. Jag vill växa som människa. Inte för att jag skulle förställa mig, inte alls, den delen av mitt liv är sedan länge förbi utan för att fylla på barndomshandboken. Få tillgång till de där sakerna andra vet men inte jag som ligger gömda någonstans. Jag tror att du vill ha den kunskapen med under rätt premisser men jag tror att du behöver få ditt förtroendekapital påfyllt lite först.

Jag tycker inte alls att du slår på dig själv och jag tror inte alls att du lider av inlärd hjälplöshet. Det gör inte jag heller. Både du och jag är snarare hopplösa optimister som fortsätter trots att vi ibland inte ens själva fattar varför.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Så känns det... Startar en ny depptråd på dagboksforumet. Behöver ventilera mig. Jag blev sjukskriven. Men jag är dålig på det. Blev...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 231
Senast: Blyger
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag kommer emellanåt på mig själv med att ta en titt om min dotter @EmmaFilippa skrivit något här. Detta trots att jag mycket väl vet...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
17 228
Senast: MML
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 081
Senast: Wille
·
  • Artikel
Dagbok Eller så har senaste dagarna känts i alla fall. Jag verkar ha tre känslolägen just nu; hysteriskt skratt, gråt eller apati. Stress...
Svar
11
· Visningar
1 231
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Burkfisk
  • GVFÖ Australien
  • Bra hörlurar

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp