Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

[mackan]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Blå stjärnan har haft ett reportage om dom vill jag minnas . Om de funkar som när jag läste om dem tror jag man fortfarande kan stå som ägare men få hjälp med fodervärd .

 

[iNHALE]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag har inte avlivat en häst enbart pga min egen "bekvämlighet" eller vad man ska kalla det. Men i samband med avlivningen stod mitt hästintresse stilla. Fick tvinga mig själv att göra allt och i ärlighetens namn, innan avlivningen hade jag faktiskt en känsla av att det spelar ingen roll, jag bryr mig inte, avliva hästen så jag slipper. Hästen avlivades pga en blandning av sjukdom, ålder, temperament och pga att vi skulle flytta och kunde bara ta med en häst.

Jag mådde fruktansvärt dåligt efteråt och tänker fortfarande på det än idag. Får nästan tårar i ögonen när jag tänker på det nu. Det var min första egna häst som jag växte upp med, hade honom i 8 år. Det var inte förrän han var borta som jag faktiskt förstod hur mycket han betydde för mig, enda in i slutet.

Det var samma sak med min andra häst. Denna avlivades dock inte utan såldes då hon var ung frisk och problemfri. Jag kände att jag inte brydde mig om dem längre, men så fort de var borta, då kom allt rasande ned över mig och jag insåg vilket stort värde de båda haft för mig, även under slutet då jag inte trode jag älskade dem längre.

I mitt fall var det verkligen "du vet inte vad du har förrän du förlorar det".

Nu hade jag ingen direkt möjlighet att påverka utgången av detta, så jag skulle blivit av med båda vare sig jag ville eller inte, det var mammas häst vi skulle ta med och mina skulle bort, så var det bara. Men om jag haft möjlighet hade jag inte sålt min unghäst. Den gamla ponnyn skulle nog fått gå så småningom ändå pga kronisk fång, men såhär i efterhand gör det ont att tänka på det.

 

[framtidens93]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag skulle mått dåligt resten av livet om jag tagit livet av en friskt djur för jag tröttnat.

fattar inte hur det kan ses som så ok??

Skaffar man ett djur får man väl för sjutton inse hur länge det lever.
Alla vet hur gamla hästar blir.

Sätt hästen på en billig lösdrift med tillsyn?
Kanske med unghästar, uppfostra dom lite.

Kostar inte så mycket och du behöver inte åka och sköta om din häst.

Förlåt att det låter hårt, men jag tycker det är så grymt att avliva en häst bara för man tröttnat, borde räkna med sånt innan man skaffar djuret.

 

[Beckie]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag tog bort min friska häst för ungefär 1,5 år sedan. Han var 18 år, ridtravare och jag flyttade till ny stad och med en förändrad ekonomi. Det HADE gått att lösa om jag hade flyttat med honom men jag kände att jag inte hade kunnat få ut tillräckligt av det för att det skulle vara värt det, både för honom och för mig själv. Omplacering var inget alternativ då han skulle vara svår att hitta ett nytt bra hem till.

Jag känner ungefär såsom Tassetass och iNHALE gjorde/gör. Kände mig ganska kall till en början eftersom jag inte kände någon sorg när jag väl fattat mitt beslut men fy vad jobbigt det var när det var gjort. Tycker fortfarande det är jobbigt att tänka på det och jag måste påminna mig själv om hur läget var då jag fattade beslutet och intala mig själv om att det verkligen var rätt beslut, vilket jag väl egentligen vet att det var när jag tänker efter.

Jag hade nog försökt undvika att göra om det i möjligaste mån, men samtidigt tror jag att jag hade kunnat göra om det om jag inte såg några bra alternativ för hästen. Tycker inte att djur ska leva för levandets skull om man inte kan säkerställa bra livskvalitet för dem.

 

[Beckie]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag förstår att du tycker det låter grymt. Men även om man tror att man ska ha hästen en väldigt lång tid när man skaffar den kan livet förändras väldigt snabbt och då måste man ta ställning till vad som är bäst för djuret. I alla fall är inte omplacering eller en lösdrift det bästa alternativet. Hur lätt är det att hitta en billig lösdrift? Personligen skulle inte jag tycka det vore den bästa lösningen i längden.

 

[Tassetass]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag skulle mått dåligt resten av livet om jag tagit livet av en friskt djur för jag tröttnat.

fattar inte hur det kan ses som så ok??

Skaffar man ett djur får man väl för sjutton inse hur länge det lever.
Alla vet hur gamla hästar blir.

Sätt hästen på en billig lösdrift med tillsyn?
Kanske med unghästar, uppfostra dom lite.

Kostar inte så mycket och du behöver inte åka och sköta om din häst.

Förlåt att det låter hårt, men jag tycker det är så grymt att avliva en häst bara för man tröttnat, borde räkna med sånt innan man skaffar djuret.

De flesta vet hur länge hästar lever, men vad ingen vet är hur livet och den egna personen kommer att utvecklas. Det som är otänkbart ena dagen är en realitet dagen efter, eller efter ett år, eller efter ett årtionde.

 

[lil-sis]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Nu har jag inte avlivat friska hästar men ändock två stycken.

Visst är det skitjobbigt men hur det än ligger till så gör man det ju för hästens skull, det gör ju du också, även om den inte är sjuk. Du gör det bästa du kan för den, för att garantera att den inte ska få lida.

Det är jobbigt, man har ont men det går över. Hur lång tid det tar är ju individuellt. Som det mesta sorgearbete så går det upp och ner.

 

[lady_vip]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Nu var iofs min häst inte riktigt frisk, men för ett år sedan tog jag bort min ena älskling. Jag hade då haft henne i 8 år, varav i nästan 5 år hade hon bara gått som sällskapsdam till min andra häst. Jag kunde inte se att jag skulle tvingas ta bort henne, bara tanken gav mig panik. Men efter att försökt hitta annat hem och insett att jag inte längre hade ekonomisk möjlighet att ha henne kvar på de premisserna (jag flyttade och hade inte längre hästen "gratis") så fick jag ta det tuffa beslutet.

Jag grät ögonen ur mig den dagen, min sambo fick hålla i henne när hon bultades och så här nu när jag skriver om det får jag en klump i halsen. Men det kändes också bra. Jag behövde inte oroa mig för om hon skulle lida, jag behövde inte oroa mig för om hon frös på lösdriften, jag behövde inte oroa mig för om hon stod utan mat i höststormen eller om hennes knä skulle bli sämre. Jag ångrar det inte och det känns mestadels bra.

 

[iNHALE]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag skulle mått dåligt resten av livet om jag tagit livet av en friskt djur för jag tröttnat.

fattar inte hur det kan ses som så ok??

Skaffar man ett djur får man väl för sjutton inse hur länge det lever.
Alla vet hur gamla hästar blir.

Sätt hästen på en billig lösdrift med tillsyn?
Kanske med unghästar, uppfostra dom lite.

Kostar inte så mycket och du behöver inte åka och sköta om din häst.

Förlåt att det låter hårt, men jag tycker det är så grymt att avliva en häst bara för man tröttnat, borde räkna med sånt innan man skaffar djuret.

Vad vissa inte inser är att ens liv förändras. För vissa är det relativt enkelsidigt för det mesta, för andra ändras det snabbt och utan förvarning.

Om du läser vad TS skriver en gång till så står det klart och tydligt att avlivning skulle vara det sista alternativet, om inget annat funkar. Det handlar alltså inte om att hon tröttnat och sedan bara går ut och skjuter hästen, som du verkar tro..

I vilket fall. Om man ska ha ett sådant vansinnigt "tänk om" resonemang med saker och ting kommer man aldrig komma någonvart i livet. Man kommer sitta i sin lilla hyreslägenhet och aldrig våga göra något för tänk om ens liv ändras eller man byter intressen, då är det kört.

Vad som är oansvarigt och egoistiskt är att dumpa över hästen till första bästa 14-åring som ridit på ridskola i ett år och har någon sorts naiv Svarta Hingsten dröm att rädda en svår häst och leva lyckliga i alla sina dagar.

 

[Lavinia]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Hej!

Om du vet att du inte kan hitta ett lämpligt hem och du själv inte kan/orkar ha häst kvar kommer du såklart bli ledsen när häst är borta. Sen kommer du må dåligt ett tag och sen blir det lättare och lättare.. Det spelar nog ingen större roll varför man tar bort en häst, man mår nog dåligt oavsett.

/Lavinia

 

[Nethril]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

jag tog bort min tjej (som jag haft sedan hon var 8 mån - dvs dryga 6 år) för exakt en vecka sedan. Hon hade varit halt sedan augusti utan att bli bättre och jag hade till slut inte ekonomisk möjlighet att fortsätta. Hon visade sig i november ha en genetisk muskelsjukdom som gör att hon inte får vila utan måste hållas igång och gå på specialdiet. Inte får hon heller avlas på.
Hon var världens finaste och trevligaste häst men muskelsjukdomen, fångkänslighet samt hältan (som kanske skulle gå över) gjorde det hopplöst att hitta ett hem åt henne. Som jag kunde lita på. Jag försökte inte ens när allt gått såhär långt utan jag tänkte att jag tar bort henne om hon inte blir bättre. Det anser jag egoistiskt. För hon kanske hade blivit bättre om jag gett henne ett halvår till. Men vad hade hänt då? Jag hade aldrig pallat att lämna iväg henne och sedan se henne med ett föl vid sidan på hästnet ett par år senare.

Liksom du kände jag att hästintresset var nere på noll och jag blev ledsen och fick skuldkänslor av att bara titta på hästen.
Sedan blev hon ännu sämre och försäkringsbolaget dömde ut henne.
På något sätt var det en lättnad.
Jag kan ju inte riktigt jämföra detta med din situation men känslan är färsk sas så jag tänkte att jag svarar ändå.

Men det gör fan fruktansvärt ont, fysiskt ont, när jag tänker på henne. Helt ovetandes och rätt nöjd över att få så mycket godis.
Och när hon föll, jag kunde för mitt liv inte komma ihåg hur man andas normalt. Benen bar knappt och vägen till bilen minns jag inte riktigt.
Den enda känslan jag verkligen kunde identifiera var saknad. En alldeles enorm saknad som kom när jag insåg att jag aldrig skulle få se henne igen. Någonsin.
Plötsligt var det verklighet och min hjärna blev helt bedövad. Hela bröstkorgen värkte. Händerna värkte för jag hade hållt grimskaftet så hårt och gjorde visst fortfarande..
Jag kommer nog alltid att ha skuldkänslor för hennes skull.
Även om jag vet att hon inte har ont mer och inte kommer att få i framtiden heller. Det är en liten tröst.

 

[MagicaDeHex]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Det pendlar mellan att man mår skit, och mellan att man innerst inne vet att man ändå gjort dte rätta.
Men man går vidare med livet och till sist tänker man inte på det lika mkt.

 

[RubinNovak]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Som sagt: Det var inte vad jag efterfrågade, och det hade varit skönt om tråden inte mynnade ut i en "jag tycker det är rätt/fel att...". Jag behöver inte veta vad andra tycker, bara vad andra som befunnit sig i en liknande situation känt.

Jag hade helt ärligt känt att sålänge man ser till hästen bästa så skulle inte jag anse det vara ett fel beslut. Jag tog bort min häst, förvisso pga spatt men vet kunde ändå ge honom några år till. Dock var han i de åren tvungen att gå miste om hoppning, galopp, klättring, bus i hage osv. Med andra ord allt kul han visste. Jag tänkte inte ens efter på att han skulle få fortsätta/få nytt hem/få medryttare/gå och skrota. Han somnade in dagen efter beskedet. Tyvärr är det ju så med travare att man ofta får vara extremt uppmärksam på köpare. Det finns många oseriösa hästägare som vill ha travare för att dom är billiga.
Hysterin om att alla hästar alltid måste leva om dom inte har en dödlig sjukdom/diagnos kan jag tycka är lite överdriven ibland. En död häst lider inte och det finns extremt många människor jag aldrig skulle lämna ett djur hos, men som verkar bra på ytan.
Hellre få somna in än att få ett ovärdigt liv.
Har man däremot en ung, frisk, okomplicerad och attraktiv häst som har större chans att hitta en bra seriös köpare till så tycker jag personligen att man får försöka bra länge innan man tar ett sådant beslut.

Kortfattat hade jag låtit somna in i ditt läge.

 

[Lager]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Egoistiskt hade varit att ge bort hästen till första bästa tolvåring som önskar sig egen häst.

Ansvar som djurägare är att ta bort hästen om man inte kan ha den kvar, och det inte finns vettig placering i sikte.

Håller med som grundläggande princip.


Malacogott:
Är det Svenska Hästars Värn du tänker på?



TS:

Jag har aldrig avlivat av de orsaker du beskriver. Men sitter själv med en häst som inte är helt att lita på - välstammad ridhäst iofs, men äldre och med tråkig historia. Har beteenden liggande latent som inte är roliga att få fram.

Honom kommer jag aldrig släppa helt. Enda möjligheten vore på foder till en person i min absoluta närhet, och om han stod kvar i nuvarande stall.

Vore det omöjligt för mig att ha kvar honom, och personen inte kunde ta honom på foder en längre period, så hade jag avlivat utan några samvetskval.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Det är ju ingen som kan svara för hur du kommer att må, själv hade jag känt att jag gjort vad jag kunnat för att hästen inte ska behöva lida/fara illa. Och därmed hade jag sovit gott på natten.

 

[ameo]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Det är ju ingen som kan svara för hur du kommer att må, själv hade jag känt att jag gjort vad jag kunnat för att hästen inte ska behöva lida/fara illa. Och därmed hade jag sovit gott på natten.

Jag är böjd att hålla med här.
Jag tror att man kanske mår mer dåligt efteråt om man har världens ångest över beslutet och in i det sista inte är säker på att man gör rätt sak.
Men med en häst som är svårplacerad, där man själv av någon anledning inte kan eller vill ha kvar den, och man helt enkelt inte hittar rätt ryttare till den - har man verkligen försökt och det ändå inte fungerat, så är min övertygelse att det är lättare att fatta ett avlivningsbeslut som man kan känna sig tillfreds med.

Jag har själv ett par stycken hästar som är speciella på olika sätt. En shettis som gick på ridskola när hon var yngre och vantrivdes något så kopiöst att hon blev en riktigt elak ponny. Och en halvblodsvalack som varit rätt vrickad ända sen han var ung (jag har ägt honom i typ 6 år, men känt honom hela han liv). Dessa två är såna som jag aldrig skulle sälja, utan den dag jag inte kan ha dem längre blir det avlivning. Nu är de förvisso 20+ båda två, men deras ålder spelar egentligen ingen roll för det beslutet.

 

[Digbil]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Det är som sagt svårt att veta hur du kommer må men jag avlivade inte en häst utan ett annat djur av egoistiska själ. hon var frisk men hade vissa problem som tillslut blev mig övermäktiga och gjorde omplacering i det närmaste hopplös. Jag kunde inte leva med det och valde avlivning. Detta är tre år sedan.

Det är skönt. Jag slipper oron för problemet, jag behöver inte ta hänsyn till henne när jag skall resa bort och jag känner mig friare.
Men..
Jag mår skit när jag tillåter mig att tänka på det. Jag har svårt att se bilder på henne. Jag har svårt att acceptera att även om jag inte höll i sprutan så känner jag mig som hennes bödel. Hon var varken gammal eller sjuk. Dessa känslor kommer visserligen bara sporadiskt men jag har märkt att jag distanserar mig från djurslaget i fråga.

Detta låter kanske fånigt och inte särkilt logiskt men känslor är sällan logiska.
Ångrar jag avlivningen? Nej inte egentligen.

 

[sandrafors]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

*kl*
Jag avlivade min travare pga lite olika saker, ekonomi, tid och att hästen hade ett par problem, som dock inte var stora så att hon var tvungen att avlivas akut pga detta.. Jag var tvungen att ta ett beslut om avlivning eller göra mej av med hästen på något sätt tillslut det visste jag och en dag så bestämde jag mej bara. Jag ville och kunde inte riskera att hon blev vandringspokal så det fick bli att ta bort.

Jag grät när jag tog beslutet men jag ångrade mej inte även om det gick en tid innan hästen skulle tas bort. Dagen innan det skulle hände bröt jag ihop och grät hysteriskt och det gjorde så ont. Ändå så ändrade jag inte mitt beslut. Att dra ut på beslutet ett år till och kämpa på hade inte gagnat varken mej eller hästen. Det har såklart varit sorg och saknad, ibland hade jag velat ha henne här och hade velat rida henne. Kan en kort stund fundera på om jag skulle haft kvar henne men jag inser fort igen att det här var den bästa lösningen och jag har aldrig ångrat mej eller känt att jag tog fel beslut.

Har man själv tagit beslutet och tycker att det är enda lösningen så tror jag inte att man mår dåligt en längre tid förutom sorgen.

 

[Lobelia]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Jag skulle mått dåligt resten av livet om jag tagit livet av en friskt djur för jag tröttnat.

fattar inte hur det kan ses som så ok??

Skaffar man ett djur får man väl för sjutton inse hur länge det lever.
Alla vet hur gamla hästar blir.

Sätt hästen på en billig lösdrift med tillsyn?
Kanske med unghästar, uppfostra dom lite.

Kostar inte så mycket och du behöver inte åka och sköta om din häst.

Förlåt att det låter hårt, men jag tycker det är så grymt att avliva en häst bara för man tröttnat, borde räkna med sånt innan man skaffar djuret.

Det blir kanske lite lättare att förstå med mer empati och ödmjukhet inför livets realiteter. Ingen vet hur livet kommer att arta sig och det finns ingen någonsin som med säkerhet vet att de kommer att kunna ta hand om sitt husdjur under hela dess naturliga livslängd, inte ens du. Du kan bli arbetslös, sjuk, få ekonomiska bekymmer, det kan bli krig, svält, naturkatastrofer, du kan få barn, bli allergisk mm. Många saker kan komma upp som hindrar dig från att ta hand om din häst och är den då inte attraktiv på marknaden. Till slut måste man göra något ( om man nu inte vill att någon annan gör det åt en).

Det du föreslår som åtgärder som att sätta hästen i en billig lösdrift någonstans är inte en lösning som passar alla. Dels för att billiga lösdrifter tenderar att inte vara bra för alla hästar, en stor andel har större krav när det gäller mat, vintertäcken, omväxling och uppmärksamhet än vad billiga inkvarteringar kan ge. Och har man inga pengar så kan man inte betala, så är det bara.

Jag håller med om att det inte är optimalt att avliva, men många gånger är det mycket mer humant än ditt alternativ. Kan man inte ge en häst ett värdigt liv så är det bättre att ta bort den, inget djur lider av de.

Som vårt samhälle är uppbygt så föds mängder av slaktdjur upp vars enda plats är att bli mat eller prodocuera mat. Jag antar att du är vegan med tanke på ditt ställningstagande då det annars inte går ihop med dina övriga åsikter.

 

[RubinNovak]

Sv: Om man avlivar en älskad häst av egoistiska skäl - hur mår man då?

Sätt hästen på en billig lösdrift med tillsyn?

jag tycker det är så grymt att avliva en häst bara för man tröttnat, borde räkna med sånt innan man skaffar djuret.

Och jag tycker det är grymt att låta en häst bara stå i en hage utan anledning.
Vad är det för livskvalité att gå och skrota i en hage utan en ägares omvårdnad, kärlek, pyssel osv? Absolut en bättre lösning än att hästen riskerar hamna i fel händer, men ur hästens synvinkel så vidhåller jag personligen att den inte lider av att somna in.