Omplacering eller avlivning?

[Tinetin]

Hej,
Behöver lite råd. Min mamma har en hund, asa lapso/ schitzu, stor risk för felstavning .
Hunden är 13 år och frisk, dock lite trött och orkar väl inte gå lika långt som tidigare. Min mamma kan inte ha honom kvar, hon är 80 år och klarar inte promenaderna längre pga sjukdom. Tyvärr bor hon 20 mil från oss och hon vill inte flytta.

Vi håller på att leta efter någon som kan ta honom, måste vara någon som är hemma om dagarna, hunden har aldrig varit ensam i mer än typ två timmar och det har nog bara varit vid ett fåtal tillfälle. Såklart är han mycket bortskämd och har sina vanor.

Jag börjar tveka till omplacering, är det rätt mot en hund i den åldern att byta miljö helt? Min mamma vill inte avliva honom men inser att det kommer att bli tvunget om vi inte hittar någon som kan ta honom. Medan jag börjar tänka att vi kanske inte alls ska leta efter någon som vill ta emot honom.
Vad tycker ni andra i detta forumet?

 

[Sel]

Jag tycker att det helt och hållet beror på hundens personlighet. Är han en öppen, trygg hund som ganska glatt och lätt knyter an till andra människor? I så fall kanske han skulle passa jättefint i ett annat pensionärshem med en något piggare gamling som inte har ork med valp, eller finns det någon i familjen som bor närmare eller någon i grannskapet som kan tänka sig att avlasta?

Det är naturligtvis inte fel att avliva heller, men är vovve frisk och kry och ni kan hitta ett lämpligt hem skulle jag inte backa för omplacering. Ni känner dock både hunden och mamma bäst i slutänden.

 

[Ramona]

Jag börjar tveka till omplacering, är det rätt mot en hund i den åldern att byta miljö helt?

Jag kan bara prata för mig själv och jag hade aldrig omplacerat en så gammal hund av flera anledningar. Först för att det är lite orättvist mot hunden som verkar ha levt ett väldigt skyddat liv hos din mamma. För det andra tror jag inte att någon seriös vill ta hand om en så gammal hund. De som är seriösa och kunniga vill inte ha en avlivning inom 6 månader, för ärligt talat, hunden är gammal och kan bli akut sjuk precis när som helst i någon åldersrelaterad åkomma.

Jag hade tagit bort hunden. Mest för skydd för hunden själv.

 

[Trasten]

Jag kan bara prata för mig själv och jag hade aldrig omplacerat en så gammal hund av flera anledningar. Först för att det är lite orättvist mot hunden som verkar ha levt ett väldigt skyddat liv hos din mamma. För det andra tror jag inte att någon seriös vill ta hand om en så gammal hund. De som är seriösa och kunniga vill inte ha en avlivning inom 6 månader, för ärligt talat, hunden är gammal och kan bli akut sjuk precis när som helst i någon åldersrelaterad åkomma.

Jag hade tagit bort hunden. Mest för skydd för hunden själv.

@Ramona kan få prata för mig med i detta fall

 

[Red_Chili]

Om ni kan hitta någon i bekantskapskretsen eller så som redan känner hunden, då tycker jag att det kan vara ok. Hundar är anpassningsbara. Men, precis som @Ramona så tänker jag att det kan bli mycket(!) svårt att hitta ett bra hem till en såpass gammal hund. Risken är stor att de som är villiga att ta hunden har inställningen "rädda allt oavsett vad" och därför inte är lämpliga hundägare. De som är lämpliga hundägare vill sällan ta över en så gammal hund, dels för att hunden kan bli sjuk när som helst, dels för att det tyvärr inte är helt ovanligt att folk försöker omplacera gamla hundar och ljuger om att de är friska för att någon annan sedan ska kunna fatta beslutet om avlivning.

 

[TinyWiny]

Jag hade letat dagmatte/husse istället om det nu inte är så att hon ska in på särskilt boende där hund inte kan följa med. Omplacering av en så gammal hund riskerar att bli en sorglig historia för jag utgår ifrån att bekantskapskretsen redan är tillfrågad. Med dagmatte/husse som går ut med hunden några gånger om dagen kan din mamma dessutom få ha kvar sällskapet en hund ger och det kan göra stor skillnad i måendet.

 

[tanten]

Min erfarenhet är tvärtom mot @Red_Chili - hundar är inte alls så anpassningsbara.
(när vi köpte hästar så brukade jag anse att det tar närmare ett år innan en häst riktigt är "hemma" på sitt nya ställe)

Jag har tagit emot tre omplaceringar genom livet. Ingen av dem har medelbart funnit sig tillrätta. Det har tagit lång tid, upp till ett halvår.

Min egen kille fick ju tillbringa en månad hos avkomma med partner. Han var gravt olycklig och deppad, trots att det var hos hans två favoritmänniskor. Blev nollrumsren och ganska stirrig. Väl hemma tod det lång tid (fler veckor) innan han var sig själv igen.

Med hänsyn till hundens ålder kan det bli så att hans sista tid i livet är som ledsen och missnöjd.

Jag tycker det mest skonsamma är att låta hunden somna. Den är lycklig nu, så låt den vara det till livets slut.

 

[Motacilla]

Hunden är 13 år. Låt den få somna in och slippa en stressig omplacering där den tvingas anpassa sig till en helt ny miljö.